”Gud, har din Gud smort dig med glädjens olja”

Psalm 45:8

Och vilka är sålunda privilegierade att göra Frälsaren glad? Hans kyrka - hans folk. Men är det möjligt? Han gör oss glada, men hur kan vi göra honom glad? Genom vår kärlek. Vi tycker att den är så kall, så svag, och det måste vi också sorgset erkänna att den är, men den är mycket ljuv för Kristus. Hör hans eget lovprisande av denna kärlek i den gyllene sångtexten: ”Hur skön är inte din kärlek, min syster, min maka!  Vad din kärlek är ljuv, ljuvare än vin!”

Se, älskande hjärta, hur han gläder sig åt dig. När du lutar ditt huvud mot hans bröst tar du inte bara emot utan du ger honom också glädje; när du med kärlek ser på hans härliga ansikte får du inte bara tröst utan du skänker också glädje. Även vårt lovprisande skänker honom glädje - inte enbart läpparnas sång, utan melodin av hjärtats djupa tacksamhet. Även våra gåvor är mycket behagliga för honom; han älskar att se oss lägga vår tid, våra talanger och vår egendom på altaret, inte för värdet av det vi ger, utan för det motiv som ligger till grund för gåvan. För honom är de heligas ringa offergåvor mer acceptabla än tusentals guld- och silverkronor. Helighet är som rökelse och myrra för honom. Förlåt din fiende och du gör Kristus glad; dela ut av din förmögenhet till de fattiga och han gläder sig; var ett medel för att rädda själar och han ser sin själs mödor; förkunna hans evangelium och du är en ljuvlig doft för honom; gå bland de okunniga och lyft upp korset och du har gett honom ära.

Det står redan nu i din makt att bryta sönder alabasterskrinet och hälla glädjens dyrbara olja på hans huvud liksom den kvinnan gjorde, vars minnesmärke än i dag framhävs varhelst evangeliet predikas. Kommer du att dra dig undan då? Kommer ni inte att parfymera er älskade Herre med myrra, aloe och kassia, med ert hjärtas lovprisning? Ja, ni elfenbenspalats, ni skall få höra de heligas sånger!

av C.H. Spurgeon