”den som kommer till mig ska jag aldrig visa bort.”

Johannes 6:37

Ingen gräns sätts för hur länge detta löfte gäller. Det säger inte bara: ”Jag skall inte kasta ut en syndare vid hans första ankomst”, utan: ”Jag skall inte på något sätt kasta ut.” I originalet står det: ”Jag skall inte, inte kasta ut” eller ”Jag skall aldrig, aldrig kasta ut”. Texten betyder att Kristus inte i det första kommer att förkasta en troende, och att eftersom han inte kommer att göra det till en början, så kommer han inte heller att göra det till sist.

Men tänk om den troende syndar efter sin ankomst? ”Om någon syndar har vi en som för vår talan  inför Fadern:, Jesus Kristus, den rättfärdige.” Men anta att den troende återfaller? ”Jag vill hela dem från deras avfall,  jag vill älska dem generöst, för min vrede har vänt sig ifrån dem..” Men en troende kan falla för frestelser! ”Gud är trofast, han låter eder icke frestas över er förmåga. Samtidigt med frestelsen kommer han också att ge en utväg, så att ni kan härda ut.” Men den troende kan falla i synd som David gjorde! Ja, men han kommer att ”rena dem med isop, så att de blir rena; han kommer att tvätta dem, så att de blir vitare än snö”; ”Jag ska rena dem från all deras synd.”

”En gång i Kristus, för evigt i Kristus, ingenting kan skilja oss från hans kärlek.”

Han säger, ”Jag ger dem evigt liv. De ska aldrig någonsin gå förlorade, och ingen ska rycka dem ur min hand.” Vad säger du om detta, o darrande svaga sinne? Är det inte en dyrbar nåd att du, när du kommer till Kristus, inte kommer till en som kommer att behandla dig väl en liten stund och sedan skicka dig vidare att leva som vanligt, utan han kommer att ta emot dig och göra dig till sin brud, och du skall vara hans för evigt? Ta inte längre emot slaveriets ande, som åter gör dig rädd, utan barnaskapets ande, genom vilken du skall ropa: Abba, Fader! Åh, vilken nåd i dessa ord: ”Jag skall aldrig visa bort dem .”

av C.H. Spurgeon