Frimodig bön

av Tedd Tripp

När lärjungarna såg Jesus be, bad de honom att lära dem att be. I sitt svar gav han dem “Fader vår” som ett mönster för bön. Sedan, för att uppmuntra oblygt mod i bön, berättade han en historia. (Lukas 11:5-9).

I Jesus historia väcks en husbonde vid midnatt av en granne som vill ha bröd. Det finns ingen livshotande nödsituation. Han har bara fått gäster och behöver mer bröd. Husägaren svarar: "Stör mig inte! Dörren är redan låst och mina barn och jag har gått och lagt oss. Jag kan inte gå upp och ge dig något." Men grannen vill inte ge sig. Han fortsätter att vädja. Han kommer inte att låta sig avfärdas. Till slut reser sig husägaren och ger grannen bröd. Jesus förklarar att det beror på mannens envishet. Läxan är att vara djärva och modiga och ihärdiga i bön.

Jesus lär oss att “nöta ner Gud" med vår ihärdighet så att säga. Upprepa era önskemål. Envisas. Var skamlöst påträngande. Allt detta verkar motsägelsefullt för oss. Vi har lärt oss att inte vara en plåga eller göra så att andra tröttnar på oss. Men Jesus säger att den här grannens ihärdighet är anledningen till att husägaren steg upp och gav honom vad han bad om. Lukas 18 berättar en liknande berättelse om en änka som tjatade på en orättvis domare för att få en gynnsam dom. Det är tydligt att Gud inte är likgiltig som denne orättfärdige domare var, och han är inte heller ovillig att tillgodose våra behov. Poängen med den här berättelsen är att vara modig, bestämd och outtröttlig i bön.

Nyckeln till att förstå bestämt mod i bön är adoption. I en sund familj har ett barn tillgång till sin far. Pojken kan klättra upp på sin fars knä. Flickan kan smeka hans skägg eller tvinna hans hår. Jesus påminner oss oss om i (Lukas 11:9-12), att goda fäder inte ger sina barn en orm när de ber om en fisk eller en skorpion när de ber om ett ägg. Detta ger anledning till frågan: "Hur mycket mer ska då inte er Far i himlen ge den helige Ande åt dem som ber honom?" Barn är djärva och obevekliga. En vuxen person må säga: "Jag vill inte besvära dig, men jag undrar… ". Men barn ber om olämpliga saker. De insisterar och frågar om och om igen.

Genom nåd är vi Guds barn, adopterade in i hans familj. Adoption ger mod i bön. Jag är inte en tjänare som kommer till chefen, utan en son som kommer till Fadern, en son i vilken (för evangeliets skull) Gud är glad. Jag kommer i förtroende för att Fadern är av naturen god. På grund av Kristi liv och död har jag tillgång till att vara skamlöst djärv när jag ställer mina önskemål till min Fader.

Jesus, som för evigt var hos Fadern, gjorde något som skulle göra oss till Faderns barn: Han tog våra synder på korset. I enlighet med sin mänsklighet, Jesus uthärdade de allra bedrövligaste plågor omedelbart i sin själ, och mest smärtsamma lidanden i sin kropp (Westminster trosbekännelse 8.4) som han bar Guds vrede mot överträdelserna av sitt folk. (Hebreerbrevet 2:17; 5:7, 10; 1 Petrus 2:22-24). På grund av detta kan Gud Fadern vända sitt ansikte mot oss som adopterade barn (Romarbrevet 8:15). Jesus har fullständigt gottgjort Faderns rättfärdighet (Westminstertrosbekännelsen 8.5; se Romarbrevet 3:21-26) så att vi i våra mörkaste timmar kan komma fram frimodigt till Guds tron.

Tedd Tripp är pastor emeritus vid Grace Fellowship Church i Hazleton, Pa., och president för Shepherding the Heart Ministries. Han är författare till “Shepherding a Child's Heart.”

© Tabletalk Magazine Ligonier Ministries Maj 2022. Använt med tillstånd. Alla rättigheter förbehållna.