Kain och Abel: Mer än syskonrivalitet

av Eric Watkins ©

Genom tron bar Abel fram ett bättre offer åt Gud än Kain, och genom tron fick han vittnesbördet att han var rättfärdig, när Gud själv bekände sig till hans offer. Och genom tron talar han än, trots att han är död.

Hebreerbrevet 11:4

Få bibliska berättelser är mer spännande och sorgliga än den om Kain och Abel – Bibelns första scen av död, martyrskap och syskonrivalitet. Hebreerbrevet nämner Abel två gånger, i Hebreerbrevet 11:4 och i Hebreerbrevet 12:24. Nu kommer vi att fokusera på den första av dessa två referenser, men den andra är också både djupgående och utvecklande. I Hebreerbrevet 11:4 får vi det första exemplet på en troshjälte från Gamla testamentet. Abel är det första ”vittnet” som vittnar om det bättre som Gud lovade de gamla heliga och nu har uppfyllt i dessa ”sista dagar” (Hebreerbrevet. 11:3) i Kristus. Det är viktigt att komma ihåg att i Hebreerbrevet har Gud inte bara talat till Gamla testamentets heliga, han har också talat genom dem. Sålunda var uppenbarelsen av det bättre som skulle komma i Kristus något som de troende i Gamla testamentet inte bara var mottagare av, de var också deltagare i – deltagare i frälsningsdramat som skulle kulminera i Kristi person och verk.

Berättelsen om Kain och Abel börjar egentligen med temat hopp. Eva hade blivit lovad ett barn, och även om hon skulle föda det barnet med smärta (1 Moseboken 3:16), höll hon fast vid Guds löfte att hon en dag skulle föda en son som skulle komma med en avgörande dom över den vilseledande ormen. Detta löfte om ett barn kallas ofta för protoevangelium (det första evangeliet). Gud lovade att kvinnans messianska säd skulle utföra det som hennes man hade misslyckats med – att döda den gamla ormen. Så Eva födde ett barn och hopp började växa i hennes livmoder. Det hebreiska språket angående Kains födelse är helt klart fyllt av mer poesi och förväntan än vad som gäller Abel. Ljuset verkar lysa på Kain med en känsla av förundran över huruvida han kan vara kvinnans utlovade säd. Abel följde strax efter, och för en kort stund verkade allt bra med historiens första familj och deras studsande pojkar.

Nästa scen markeras med scensättning “Efter en tid….)”; Det var dags för offer. Det är viktigt att notera att Kain och Abel inte var de första i Bibeln som offrade. Gud hade gett ett särskilt exempel på blodoffer när Han ersatte fikonbladen som Adam och Eva klädde sig i efter att ha fallit i synd med "kläder av skinn" (3:21). För att Gud skulle kunna klä Adam och Evas nakenhet och skam måste något dödas. Syndens lön är döden (Romarbrevet 6:23), och utan att blod utgjuts kan det inte finnas någon syndaförlåtelse (Hebreer 9:22). Således hade Gud satt ett mönster för försoning och offer.

Många har försökt förklara varför Gud godtog Abels offer och förkastade Kains offer. Texten är inte tydlig. Det berättas helt enkelt att Kain och Abel gav något till Gud och att den ene avvisades och den andre godkändes. Även om det inte kan bevisas slutgiltigt, är det åtminstone värt att överväga att kanske anledningen till att Kain förkastades och Abel accepterades är att Abel genom tro följde det exempel som Gud redan hade gjort i 1 Moseboken 3:21, medan Kain valde att följa Adams exempel genom att offra ett icke-blodigt offer som inte var i överensstämmelse med det mönster som Gud hade satt och som därför inte kunde ge en lämplig täckning för synd. I vilket fall som helst förkastades Kain och Abel accepterades.

Det som sedan hände var mycket värre än Kains misslyckande att offra ett acceptabelt offer åt Gud. Kain blev arg och svartsjuk, och i ett anfall av ohämmat raseri mördade han den rättfärdige Abel. Gud hade redan varnat Kain att han antingen måste bemästra sin syndiga svartsjuka eller behärskas av den. Kain övergav inte bara det råd som Gud gav, utan han bevisade i en enda handling att han var allt annat än kvinnans rättfärdiga avkomma. Han var mycket mer i samklang med Satans avundsjuka, mordiska rike än med Guds rike. Kain var kanske inte villig att offra ett felfritt djur till Gud på den sanna tillbedjans altare, men han var mer än villig att i svartsjuka offra den rättfärdige Abel på sitt egna vredes altare.

Det råder inget tvivel om att det som utspelar sig inför våra ögon på denna dramatiska scen är den första handlingen av vad som kommer att bli spänningen inte bara mellan två syskon, utan mellan de två avkommorna som Gud talade om i 1 Moseboken 3:15. Kain tillhörde ormens säd, Satans rike, vilket drivs av svartsjuka och avgudadyrkan. Abel var emellertid en trogen son till Eva och en trogen son till Gud. Han var uppenbarligen inte Guds Son, men Abel skildrade ändå vad som skulle bli en princip som skulle fullkomnas av Kristus: I denna värld skall den rättfärdige lida, men den rättfärdige skall leva genom tro.

Abels berättelse är en som verkar sluta i både ironi och tragedi. Han var Evas trofaste son som frambar ett godtagbart offer till Gud. Han var trons man. Och om Skriftens löfte är att den rättfärdige ska leva av tro, kan vi inte låta bli att undra varför det är så att Abel dog istället för Kain. Det var här som viskningen om uppståndelsen först hördes. Abel dog verkligen, men hans röst hördes fortfarande. Hans blod ropade till marken efter hämnd, och Gud hörde hans röst. Enligt Hebreerbrevet 11:4, trots att Abel dog, fortsatte han att tala. Han dog som en som har hopp till den Gud som inte är de dödas Gud utan de levandes Gud. Abel lever därför att Gud är en uppväckande Gud och hans rike är inte begränsat av vårt jordeliv. Kain må ha dödat Abel, men Gud reste honom upp, och genom Abel började Gud dramatiskt vittna om verkligheten av de bättre saker som kommer i Kristus.

Det kanske tydligaste beviset på detta finns i Hebreerbrevet 12:24, vilket gör en ovanlig koppling mellan Abel och Kristus. Det antyder att Kristi blod faktiskt talar ett "starkare ord än Abels blod". Hur? Abels blod ropade på rättvisa och hämnd. Gud hörde det ropet och utförde en rättvis dom över Kain. Men Kristi blod – Kristi dyrbara blod – ropar inte på hämnd mot dig och mig. Det ropar efter barmhärtighet och nåd. Det vädjar till Gud, inte att rättvisa skulle kunna ske någon gång, utan att rättvisa ska ha skett. Det ropar inte på fördömande utan på rättfärdiggörelse. Detta är förbundets “bättre löften” vilket författaren till Hebréerbrevet upprepade gånger talar om. I tidens fullbordan kom Evas bättre Son till världen för att rädda oss från våra synders lön, från våra hjärtans svartsjuka och avgudadyrkandet vilket fjättrar oss till ett mörkt rike. Effekten av Kristi frälsningsverk är att göra oss till söner och döttrar av ljusets rike och därmed till arvtagare tillsammans med det Gamla testamentets heliga till det som är fullkomligt och fullständigt (11:40).

Kain och Abel är kanske den första historien om syskonrivalitet, men det är mycket mer än så. Det är en gudomlig teater för hopp och uppståndelseliv i Kristus. Det är en förhandstitt på livet för många som troget följer Gud i den här världen och litar på hans löften samtidigt som de dramatiskt visar en orubblig tilltro till Jesu död och uppståndelse. De som ansluter sig till trons hall of fame med den rättfärdige Abel blir arvtagare till det bättre i Guds eviga rike som endast kan säkras av Kristus – Guds sista och triumferande ord.

Dr. Eric B. Watkins är senior pastor i Harvest Orthodox Presbyterian Church i San Marcos, Kalifornien, och chef för Center for Missions and Evangelism vid Mid-America Reformed Seminary i Dyer, Ind. Han är författare till The Drama of Preaching.



© Tabletalk Magazine Ligonier Ministries November 2017. Använt med tillstånd. Alla rättigheter förbehållna.