”Men du har några få i Sardes som inte har smutsat ner sina kläder, och de ska vandra med mig i vita kläder, för de är värdiga.“
Uppenbarelseboken 3:4

Vi kanske uppfattar att denna vers hänvisar till rättfärdiggörelse. “De ska vandra med mig i vita kläder” det betyder att de skall njuta av en konstant förnimmelse av deras egen rättfärdiggörelse genom tro. De skall förstå att Kristi rättfärdighet tillräknas dem, att de har alla blivit tvättade och gjort vitare än nyfallen snö.

Detta hänvisar återigen till glädje och fröjd: för vita kläder var högtidsdräkter bland judarna. De som inte har förorenat sin klädsel skall alltid ha lysande ansikten. De skall förstå vad Salomo menade när han sade “Så ät ditt bröd med glädje och drick ditt vin med glatt hjärta, för Gud är redan nöjd med det du gör. Låt dina kläder alltid vara vita.” Han som är accepterad av Gud skall alltid bära vita dräkter och vandra i ljuvligt umgänge med Herren Jesus. Varför finns det så mycket tvivel, så mycket lidande och sorg? Det är för att så många troende förorenar sina dräkter med synd och misstag och följaktligen förlorar de sin glädje i frälsningen och behaglig gemenskap med Herren Jesus: de vandrar inte i vitt här på jorden.

Löftet anspelar också på att vandra i vitt framför Guds tron. De som inte har befläckat sina kläder här skall definitivt vandra i vitt där ovan, där den vitklädda skaran ständigt sjunger halleluja till den Högste. De skall äga obeskrivlig glädje, lycka bortom alla drömmar, lycksalighet som fantasien inte kan inbilla sig, välsignelse som ingen kan fatta. De som “vandrar på hans vägar” skall ha allt detta—inte på grund av meriter, eller av gärningar men av nåd. De ska vandra med Kristus i vita kläder, för han har gjort dem “värdiga”. I hans ljuvliga sällskap skall de dricka från källan med levande vatten.

av C.H. Spurgeon