Flera Antikrist? ©

“Kära barn, den sista tiden är här. Och liksom ni har hört att Antikrist ska komma, så har redan nu många antikrist trätt fram. Av det förstår vi att den sista tiden är här. De har gått ut från oss, men de hörde aldrig till oss. Hade de hört till oss skulle de ha blivit kvar hos oss. Men det skulle visa sig att alla inte hör till oss.”
1 Johannesbrevet 2:18-19

Aposteln Johannes ställer den förgängliga världen i skarp kontrast till dem som gör Guds vilja och därmed förblir för evigt (1 Joh 2:18). I dagens text tar aposteln upp ett relaterat tema. Den ”sista timmen” i vilken hans läsare befinner sig i har präglats av uppkomsten av falska lärare inom kyrkan, män som Johannes kallar ”antikrist”. Deras avfall från den rätttroende gemenskapen har orsakat oro bland de troende, och Johannes skriver för att tolka dessa händelser för sitt bekymrade folk.

Johannes vänder sig ömt till sina läsare som ”barn” och varnar dem för att ”det är den sista tiden” (v. 18). Den ”sista tiden”, eller ”de sista dagarna”, är den avslutande perioden i frälsningshistorien som inleddes med Kristi första ankomst och kommer att avslutas med hans återkomst (se Apg 2:17; Hebr 1:2). Ett kännetecken för denna sista epok är framträdandet av dem som motsätter sig Kristus inifrån den synliga kyrkan.

Johannes medger att hans läsare hade hört ”att Antikrist ska komma” (1 Joh. 2:18^). Den tidiga kyrkan förväntade sig uppenbarligen en slutgiltig och framträdande motståndsfigur som skulle träda fram före Herrens återkomst, den som Paulus kallar ”laglöshetens människa” (2 Tess. 2:3). Johannes förnekar inte denna förväntan. Men han insisterar på att redan under hans egen tid ”många antikrist trätt fram”, mindre betydande gestalter som uppvisar samma grundläggande motstånd mot Kristus. Deras framträdande är i sig ett bevis på att den sista timmen har brutit in.

Johannes förklarar dessa falska lärares förbryllande avfall: ”De har gått ut från oss, men de hörde aldrig till oss. Hade de hört till oss skulle de ha blivit kvar hos oss. Men det skulle visa sig att alla inte hörde till oss.” (1 Joh 2:19^). Det faktum att de lämnade oss är i sig ett bevis på deras tillstånd. Hade de verkligen tillhört Guds folk, skulle de ha stannat kvar. Jean Kalvin konstaterar om sådana personer att ”de som faller bort aldrig hade genomsyrats fullt ut av kunskapen om Kristus, utan endast fått en ytlig och flyktig försmak av den.”

Denna text ger ett tydligt budskap om de heligas uthållighet. De som slutgiltigt och bestämt överger tron visar därmed att de aldrig verkligen har ägt den. Sanna troende kan snubbla, tvivla och till och med avvika, men de kommer i slutändan inte att överge Kristus som har tagit dem i sitt grepp (Joh 10:28–29; Fil 1:6). De falska lärarnas smärtsamma avfall tjänade således ett gudomligt syfte genom att avslöja en klyfta som endast tiden och påfrestningarna kunde blotta.

CORAM DEO Att leva inför Guds ansikte

Att bekännande kristna faller bort har varit en källa till sorg under kyrkans alla tidsåldrar. Ändå behöver sådana avfall inte skaka vår tro. De är delvis ett uttryck för Guds försyn, genom vilket han avslöjar vad som är sant och vad som inte är det. Låt oss hålla fast vid den apostoliska tron och be för dem som vi ser glida bort.

© Ligonier Ministries TableTalk tidskrift October 2026 Använt med tillstånd. Alla rättigheter förbehållna..