Hur är det att Gud kan vara suverän i sådan grad att allt som händer sker med “hans vilja och hans beslut", och människor kan ändå fortfarande vara ansvariga för sina handlingar och beslut? Men hur sammanfogar vi dessa två saker?

av Guy M. Richard1 ©

R.C. Sproul kommer att bli ihågkommen för många saker, men kanske främst för hans höga uppfattning om Gud. Under sin livstid, hjälpte han till med att initiera något av en modern reformation som uppmanade kyrkan att omfamna det som bäst kan kallas “Godness of God.”  Hans tjänst - vilken fortsätter i och genom Tabletalk och Ligonier Ministries arbete - byggde till stor del på den centrala idén att om Gud inte är suverän då kan han inte vara Gud. R.C. regelbundet påminde oss om att sunt förnuft visar att denna idé måste vara sann. För om det finns någon eller någonting i universum som är mer kraftfull eller mer auktoritativ än Gud, då skulle det, någon eller något, per definition vara Gud.

Men sunt förnuft är inte det enda som pekar i den riktningen; Skriftens överväldigande undervisning gör verkligen också det. Och R.C. regelbundet påminde oss också om det. Således läser vi i 1 Timoteus 6:15 -16 Gud kallas den salige, ende Härskaren, konungarnas Konung och herrarnas Herre, som ensam är odödlig och bor i ett ljus dit ingen kan komma”. I Psaltaren 95:3 berättas att ingenting är mer kraftfullt eller mer auktoritativt än Gud. Han är en "en stor konung över alla gudar.". Vem kan stå emot hans vilja? (Rom 9:19),Ingen kan stå emot hans hand eller säga till honom: "Vad är det du gör?" Han råder över hednafolken. (Psaltaren 22:28) och jordens kungar är underställda Honom (Psalm 2).

Men också verser som Efesierbrevet 1:11 och Psaltaren 115: 3 visar på att suveränitet handlar inte bara om vad Gud är utan också om vad Gud gör. Han är suverän och han agerar suveränt. “Herren regerar i evighet“ (Psaltaren 9: 8) och han utför allt efter sin vilja och sitt beslut" (Efesierbrevet 1:11) och gör alltid "han gör allt vad han vill.". (Ps. 115: 3)

En sådan syn på Gud - samtidigt som den är enormt uppmuntrande - borde aldrig leda oss till en fatalistisk syn på livet vilken vägrar oss att ta ansvar för våra handlingar och beslut. Bibeln säger tydligt att människor är verkligen ansvariga. Romarbrevet 14:12 berättar till exempel för oss att varje person "skall alltså avlägga räkenskap inför Gud.”  Och Skriften uppmanar oss att omvända oss (Apostlagärningarna 17:30), att tro (16:31), att lyda (Matteus 28:20), för att arbeta med fruktan och bävan på vår frälsning (Filipperbrevet 2:12), att göra gott (Galaterbrevet 6: 9), för att tänka på det som är där ovan  (Kolosserbrevet 3: 2), att be alltid (Thessalonikerbrevet 5:17) och att göra alla nationer till lärjungar (Matteus 28:18). Dessa saker tyder på att våra tankar, ord och handlingar faktiskt spelar roll.

Men hur sammanfogar vi dessa två saker? Hur är det att Gud kan vara suverän i sådan grad att allt som händer sker med “hans vilja och hans beslut", och människor kan ändå fortfarande vara ansvariga för sina handlingar och beslut? För att svara på denna fråga har teologer åberopat två huvudsakliga skillnader. Å ena sidan har de skiljt mellan Guds dolda vilja och uppenbarade vilja och å andra sidan har de skiljt mellan primära och sekundära orsaker. Vi kommer att se på vart och ett i sin tur.

När vi talar om Guds dolda vilja framhävs faktumet att Gud känner till många saker som du och jag inte gör. Vi hänvisar till vad vissa har kallat hans vilja genom dekret, som i Westminster Trosbekännelsens ord —Gud “föreskriver vad som än kommer att ske." Vi kan omöjligt känna till denna vilja; den är gömd för oss. Men som väl är har Gud inte dolt allt för oss. Han har uppenbarat många saker för oss i och genom Hans Ord och dessa saker utgör hans uppenbara vilja för våra liv. Vi vet inte vad som händer med oss ​​imorgon eller nästa månad eller nästa år, men vi vet att vi skall älska Herren vår Gud av hela vårt hjärta, av hela vår själ, av hela vårt förstånd och av hela vår kraft och vi skall älska vår nästa som oss själva” (Markusevangeliet 12:30-31). Vi vet att vi inte skall ha några andra gudar vid sidan av honom. (Ex 20: 3) Och vi vet att vi ska lyda allt som Gud har befallt oss (Matt 28:20). Dessa saker är tydligt uppenbarade för oss. 5 Moseboken 29:29 säger att “Det fördolda hör Herren, vår Gud, till. Men det uppenbarade gäller för oss och våra barn till evig tid.

Därför är Guds suveränitet på ett vis, “något som inte angår oss" som R.C. så uppriktigt brukade säga. Vi måste låta Gud vara Gud. Vi måste låta honom oroa sig* för vad som kommer eller inte kommer att ske. Vår sak är inte att ge vår uppmärksamhet till Guds dolda eller hemliga saker utan till de saker som uppenbara. Våra handlingar och beslut såsom de styrs av Guds ord är något som "tillhör oss och våra barn för alltid.” (*Gud oroar sig inte. Detta är ett talesätt på artikelns originalspråk. Woodland kommentar )

 Läs gärna fortsättningen. 

1Guy M. Richard är verkställande direktör och biträdande professor i systematisk teologi vid Reformed Theological Seminary i Atlanta. Han är författare till “What is Faith? “och “Guds Överlägsenhet i Samuel Rutherfords teologi”.

©  Tabletalk magazine.  10/2018 Används med tillstånd. Alla rättigheter förbehållna Ligonier Ministries.