2019-10-20 09:00 #0 av: Woodland

Laglöshetens Hemlighet  ©

av R.C. Sproul 

Ondskan kan inte definieras som en sak eller som en substans eller som någon form av väsen. Snarare är ondskan alltid definierad som en handling, en handling som misslyckas med att uppfylla en godhetsstandard. I detta avseende har ondskan definierats med avseende på att det antingen är en negation (negatio) av det goda eller en försakelsen (privatio) av det goda. I båda fallen beror själva definitionen av ondska på en förståelse av det goda.

Den har kallats den kristna tronens akilleshäl. Självklart hänvisar jag till det klassiska problemet med ondska.  Filosofer som till exempel John Stuart Mill har hävdat att ondskans existens visar att Gud antingen inte är allsmäktig eller god och kärleksfull. Tanken är att, om ondskan existerar bortsett från Guds suveräna kraft, då genom oemotståndlig logik, kan Gud inte anses vara allsmäktig. Å andra sidan, om Gud har makt att förhindra ondskan men misslyckas med att göra det, skulle detta reflektera över hans karaktär, vilket skulle indikera att han varken är god eller kärleksfull. På grund av att problemet envist kvarstår har kyrkan gjort otaliga försök med det som kallas teodicé. Termen teodicé innebär att man kombinerar två grekiska ord: ordet för Gud, theos och Ordet för rättfärdigande, dikaios. Följaktligen är en teodicé ett försök att rättfärdiga Gud för ondskans existens (som exempelvis ses i John Miltons “Det förlorade paradiset”).

Sådana teodicér har täckt utmaningen mellan en enkel förklaring av att ondska kommer som ett direkt resultat av mänsklig fri vilja till mera komplexa filosofiska försök som det som framlades av filosofen Leibniz. I hans teodicé, vilken Voltaire gjorde satir av i “Candide”, skilde Leibniz på tre typer av ondska: naturliga ondska, metafysisk ondska och moralisk ondska. I detta trefaldiga översikt hävdade Leibniz att den moraliska ondskan är en oundviklig och nödvändig konsekvens av ändlighet, vilket är en metafysisk brist på fullständigt varande. Eftersom varje varelse saknar oändligt varande, måste bristen nödvändigtvis leda till defekter vilka vi ser i moralisk ondska. Problemet med denna teodicé är att den inte tar hänsyn till det bibliska idealet av ondskan. Om ondska är en metafysisk nödvändighet för varande, så hade Adam och Eva självklart varit onda innan fallet och skulle fortsätta att vara onda, även efter förhärligandet i himlen.

Läs gärna hela artikeln.

© Copyright Ligonier Ministries. Används med tillstånd. Alla rättigheter förbehållna.