2019-10-12 09:00 #0 av: Woodland

"Den som tror på mig skall utföra de gärningar som jag gör, och större än dessa skall han göra..."

Johannesevangeliet 14:12

Denna vers har orsakat och orsakar fortfarande många kristna bekymmer eftersom Jesus säger villkorslöst att den som tror skall utföra större gärningar än han gjorde. När man tänker på Jesu gärningar tänker man oftast på alla de under och tecken som han gjorde. Visst gör man! 

Jesus förvandlade vatten till vinbotade sjukabespisade 4'000 personergick på vatten och uppväckte Lasarus från de döda efter fyra dagar i graven i Mellanösterns hetta. Måste den vanlige kristne väcka de döda eller gå på vatten för att kvalificeras som en utav de som tror? Menade Jesus att underverk tillhörde den vanlige kristnes liv? Gjorde Jesus ett misstag när han sade detta? De kristna undrar ibland bekymmersamt varför inte flera under och tecken sker. Är det brist på tro bland Guds folk som är orsaken till bristen på mirakler? Under sker ännu idag även om inte i samma utsträckning som många vill önska men miraklens syfte är desamma som när Jesus gick på jorden. Skulle fler tro om det fanns mirakler? Eller feltolkar vi honom och var det någonting annat Jesus menade med det han sade här?  

Flera gångar här på iFokus har det påpekats att undren Jesus gjorde hade ett syfte: att visa att han var Messias, sänd av Gud i himlen. Dessutom var de ofta förutsagda i de judiska skrifterna och kopplade till den väntade Messias tjänst och ett kännetecken för judarna att ta fäste på.  Som med allt Jesus gjorde var syftet att peka på sin Fader som hade sänt honom. Alla under han gjorde var så att hans lärjungar och judarna skulle tro på honom och dessa övernaturliga gärningar var ett bevis på hans övernaturliga ursprung. "Gärningarna som jag gör i min Faders namn vittnar om mig," sade han. Men är dessa under de "större gärningar" Jesus nämner i Johannesevangeliet? Bibel bildar en enhet.  Paulus skrev att utföra mirakel inte var någonting allmänt, så Jesus måste ha menat någonting annat.

Som alltid måste man se till versens sammanhang. 

Tidpunkten för Jesu uttalande är väldigt viktig för att förstå betydelsen av hans ord. Bibelläraren John Piper förklarar att Jesus sade detta innan sin död på korset. Innan begravningen, uppståndelsen och himmelsfärden. Herren uttalade detta innan försoningsverket var fullbordat och innan förödmjukelsen efter vilken Jesus återtog sin position vid makten i himlen; innan den helige Ande blev utgjuten över lärjungarna.  

Jesus sade dessa ord när han ännu såg framåt i tiden mot fullbordan av hans uppdrag på jorden med dess fullbordade konsekvenser. Även när Jesus förlät synder före korset var det i förutseende av hans försoningsverk. Precis såsom de Gamla testamentliga troende såg framåt till den kommande Messias och försoningsdagen så visste Jesus i detta sammanhang att hans gärning ännu inte hade fullbordats.  

När Jesus andades på lärjungarna och sade "Tag emot den helige Ande!" var det en liknelse av det som skulle hända på pingstdagen. Den helige Anden var inte känd på det viset när Jesus var på jorden.  Jesus sade att de kristna skulle förlåta synder och bibehålla synder: vi kan förklara att tron på Herren ger syndernas förlåtelse och evigt liv och att rata honom innebär att synderna inte blir förlåtna eftersom det endast finns räddning i hans namn.

De kristna har sedan den helige Ande kommit vittnat och inbjudit människor till en fullbordad försoning.  Det finns ingenting som fattas längre.  Det var därför som Jesus sade att den minste i himmelriket är förmer än Johannes Döparen. Detta evangeliserande är de större gärningarna!

Vi kan nu be till Fadern i Jesu namn eftersom vi med tillit till Guds visdomsplan vet att vi kommer få allt vad vi behöver för att förhärliga honom, för hans ära, enligt hans plan, och vilja.

(Lyssna på John Pipers predikan eller läs gärna återgivningen över detta!)