Lite bakgrundsinformation:  Matteusevangeliet 24 och 25 kallas ibland för den eskatologiska predikan eller predikan om de sista dagarna. I början av Matteusevangeliet 24 kan man läsa Jesu tal över hans återkomst. Han var på väg till Jerusalem inför sin kommande död och berättade för sina lärjungar om farorna som väntade dem inför hans andra ankomst. Många av hans instruktioner återgavs i liknelser eller berättelser. Varje efterföljande liknelse bygger ut den föregående och skärper instruktionerna till de troende. 

Jesus gav säkra tecken på sin ankomst, så som att den inte skulle ske i dunkelt som i hans första som ett barn i Betlehem utan den andra ankomsten skulle vara synlig i skyarna från öst till väst. Den första delen i kapitel 24 lägger tonvikten på att han ska återkomma och lämnade instruktioner. Men från vers 36 och framåt till slutet av kapitel 25 får vi instruktioner om hur vi bör vänta på Jesu ankomst. 

D.A. Carson lägger ut textens betydelse:

Först: Man bör inte vara överraskad av sin Mästares återkomst är temat i Matteusevangeliet 24: 36-44. Herren jämför Noas dagar (v. 37) med de av generationen som kommer vara före Jesu återkomst. Hans poäng är inte en jämförelse av graden av ondska för världen är alltid i uppror mot Gud. För Jesus åhörare var det välbekant att Noa betraktades som en excentrisk idiot, att han skrattades åt och hånades under alla de år han byggde arken. Han predikade genom att bygga men ingen trodde honom och livet gick vidare med bröllop, husbygge, begravningar, med mera. På liknande sätt som folk agerade i Noas dagar kommer det att vara när Jesus kommer tillbaka. Det "normala" kommer i stort sett att fortgå tills dess att han kommer. Den troende görs uppmärksam på att allting gick sin gilla gång (v 38) och helt plötsligt kom en katastrof över de som var kvar och de visste ingenting förrän floden ryckte bort dem alla (v 39).  Detsamma gäller för lärjungarna,  för oss och eventuella framtida generationer. 

Härnäst talade han om två män på fältet (v 40), två kvinnor vid handkvarnen (v 41)- Den ena skall tas med, den andra lämnas kvar. I antiken är dessa uppgifter i par ofta familjemedlemmar som arbetar ihop. Herren berättar inte om den som tas går förlorad eller om det är tvärtom. Men vid Jesu ankomst kommer till och med familjemedlemmar att skiljas åt. Så varningen är till vaksamhet, för en delning kommer att ske mellan folk.  (v 42) 

Än en gång lägger Herren tonvikten på det oväntade. Det tredje exemplet är bilden av tjuvens ankomst. (v 43-44) Det är som bekant mycket obehagligt att finna att man har blivit rånad. Det är inte bara det materiella som försvinner utan också känslan av trygghet. Och tjuvens påhälsning sker i de allra flesta fall helt oväntat. Den naturlig reaktionen är ofta, "Om jag bara stannade hemma, låste dörren, skaffade larm, och så vidare"  v 44 Var därför också ni beredda! Ty i en stund när ni inte väntar det kommer Människosonen.