Jag är icketroende men för mig var konfirmationen en jättefin reunion varje vecka med gamla vänner från hemorten som man knappt träffade längre, lägret är många fina minnen, jag minns nästan ingenting av gud-biten, haha!

Konfirmationen kan ses som en introduktionskurs i kristen tro, tillsammans med kul aktiviteter. Konfirmerar man sig har man mer kunskap, men man är sedan ändå fri att välja att tro, eller inte tro, efteråt.

# 0

Ja, gör det! 🙂

# Jag är djupt troende som nog har framgått av mina inlägg.

Jag är mer tveksam till konfirmationen. Jag tyckte inte att mina barn skulle konfirmeras. Vilket de inte heller gjorde. 

Det beror på den person som leder konfirmationen.

Den liberalteologi som finns idag är mer förödande än okunskap.  

Som juryn i IDOL säger: Du får ett nej av mig.

#4 Jag förstår dina tankar runt detta. Mina barn är inte heller konfirmerade men å andra sidan har de fått en gedigen bibelkunskap med sig i uppväxten. Man kan inte säga bestämt att den som ger konfirmationsundervisningen är liberal i sin lära (vilket jag håller med om att det är inte det mest gynnsamma för en gedigen bibelkunskap) men tror du inte samtidigt att för en som inte är troende som TS kan det vara ett tillfälle att höra om Jesus?

#4 men tror du inte samtidigt att för en som inte är troende som TS kan det vara ett tillfälle att höra om Jesus?

Jag har mött tillräckligt många präster  och jag är helt förskräckt. Och inte bara präster, även i vissa andra trossamfund finns liberalteologi. 

Om budskapet är att Jesus undervisning är värd att ta till sig men ingen omvändelse. Nej då är det bättre att inte höra alls. 

Jag vittnade för min vän och sa att du måste bli frälst. Jag citerade bibelord för att förklara. Han gick till en präst som lugnade honom och han trodde ju mer på prästen än mig. 

Ett exempel från i våras: En person jobbade som ungdomsledare och flera ungdomar blev frälsta. Ryktet spred sig och han blev uppkallad till samfundsledaren som undrade vad han höll på med. -Skapa inte oreda, och rädsla, du vet ju att alla blir frälsta ändå i slutändan var budskapet.

Ett exempel till:

http://www.sandaren.se/nyhet/kritik-mot-camnerin-far-svar-pa-tal

Jag tillhör detta samfund. Ja vad ska man säga. 

Jag tror att både du och jag skulle bli helt bedrövade om vi satt och lyssnade till konfirmationsundervisningen. 

Men visst med en bra och bibeltroende präst som är född på nytt så är det helt rätt. Då ger jag mig. Men sannolikheten är liten.

# 6

Men visst med en bra och bibeltroende präst som är född på nytt så är det helt rätt. Då ger jag mig. Men sannolikheten är liten.

Fatta mod broder! De finns och kämpar för att försvara tron inom svenska kyrkan. Vi hör inte mycket om dem, men de finns. Vill du fortsätta att diskutera några eller alla av punkterna i ditt inlägg är du välkommen att starta en ny tråd.

Min konfirmation såg jag som att bekräfta mitt dop. En fin tid med en underbar Präst. Jag minns honom fortfarande. Man kan få grunden till en tro och jag skulle aldrig döma ut någon annans tro som mindre rätt än andras. Vem vet vad som finns i ett människohjärta?

Jag är så trött på att vissa anser sig som finare troende än andra. Det luktar inte gudomligt om dessa personer. Mycket är religiositet och inte en varm Kristen tro. Jag ser andlig utveckling på sikt. Frälsningen kan komma efter att man i sin takt får lära känna Gud. Allt som öppnar dörrar är väl bra?

Jag har vandrat runt under mitt liv, sparat erfarenheter och de som höll måttet i människokärlek var präster i SK, så nog finns det mycket gott i Kyrkan.

Jag röstar för, du får nya upplevelser och nya vänner. Sedan kan du samla  goda minnen från den dagen.

Lycka till önskar WL🌺

#8 Jag har träffat präster som är underbara människor. Jag umgås gärna med dem som vänner. Nya vänner har jag naturligtvis inget emot.

Självklart finns det varmt troende präster. Jag vet flera goda exempel.  Jag har aldrig sett mig själv som "bättre" än någon annan. Men utan att känna till den person som leder konfirmationen skulle jag inte rekommendera Svenska kyrkan.

De startade barnyoga för 5-åringar ien av kyrkorna i närheten där vi bor.  De ville uppmuntra till andliga erfarenheter. 

Till och med icke kristna föräldrar undrade om de inte skulle lära sig lite om kristen tro också efter en grupp hade avslutat sin konfirmation. 

Jag är hjärtligt trött på kompromisser och liberalteologi. 

Jag har aldrig någonsin ansett mig som "finare" än någon annan. Om du menar det så tar jag verkligen illa upp. Jag tror du får läsa mina övriga inlägg.

Mitt lilla barnbarn går nu på babysång och dans. Föräldrarna är inte troende , men de sjunger -Måne och sol- och andra barnpsalmer där. Någonstans ska all tro börja. Jag uppmuntrar dom att vara där, för det finns så mycket som är skadligare idag.

Alla får inte frälsningsupplevelser omedelbart i mötet med en tro. Jag fick det, men inte mina barn. De kom till tro efter egna upplevelser. 3 av fyra.

Men i mötet med frikyrkor blev min tro så näpsas dessutom råkade vi ut för kriminella som bestal oss för vi var så naiva att vi trodde alla de sk Kristna var goda människor och hade relation med Gud.

Trots fällande domar i 20fall så stod församlingen på den kriminellas sida. Smärtan var gränslös med en nyfunnen tro. Jag är igenom det nu, men oj vad jag vaktar min tro och själ efter detta. Sedan lärde jag  mig skilja på Kristna och Kristus.

Jag menar inte dig som person, men jag känner igen saker som väcker såna svåra minnen. Skitstövlar finns i alla läger.

Att Kyrkans folk skulle vara mindre troende det känner jag inte igen. Dit söker sig folk i alla nödens stunder, vid katastrofer, vid dödsfall mm. Varför? Jo de möter alla med respekt och kärlek.

Skulle jag möta något i Kyrkan som jag inte kan säga Amen till så gör jag som så att jag vänligt avsäger mig aktiviteten.

Jag har min församling bland människor med gott hjärta och en levande kärlek till Gud. Det räckte så för mig efter dessa svåra upplevelser i en tid då föräldrar dog, min hund och min käraste vän. Jag var så sjuk att jag inte orkade i princip något. Efter en NDU så fick jag ett möte med Jesus och han är allt jag behöver. Vad jag lärt är att alla lär efter sitt eget EGO ofta. Är man lagisk blir det många bud. Fyller kärleken ens bröst så predikar man kärlek och ger den. Man må vara så varlig med människors själar att ens JAG inte står i vägen…Mvh/WL

Bra skrivet.  Då förstår jag bättre.

Jag kan vara lite väl kritisk när alla inte delar min syn. Jag kämpar med det. 

Mina barn är inte troende och inte min far heller. Det betyder inte att jag ser annorlunda på dem för det.

Mina nära vänner är inte troende och vi trivs perfekt ihop ändå. Normalt är jag mycket tolerant, men när det gäller de som har ett inflytande över andra så har jag lite större krav.  

Jag känner till flera exempel på hur människor har blivit illa behandlade i olika samfund. Du har rätt i att ondska finns överallt. Vi får skilja på Jesus och människor.

Jag ska nog ha lite mer respekt iför att olika människor går olika vägar och inte tycker som jag i alla lägen.  Lagiskhet är en styggelse och jag tror jag är försiktig med att kräva att andra ska följa vissa bud. 

Vi delar trots allt samma tro i det räcker för mig. 🙂

Bra så för mig också!

Det handlar om konfirmationen, jag vill inte avskräcka en ung människa att söka sina vägar! Vägarna till Gud är många, flest når man med kärlek och respekt är min erfarenhet. Du är säkert en ödmjuk fin person som vill allas väl, det känner jag.  Mvh/WL🙂

Jag minns min konfirmation med värme. Det är snart 30 år sedan nu. Vi hade träffar tisdagar och torsdagar . Vi hade inte bara bibelstudier utan även kvällar då vi såg på film, spelade pingis eller lagade mat. Konfirmationslägret var på Dömle stiftgård ( numera Dömle herrgård ) utanför Deje i Värmland.