Föräldrar har alltid ansvaret att fostra sina barn till ansvarstagande vuxna. Hur ska vi kunna ta ansvar när vi inte vet hur? Men något ansvar gentemot föräldrarna (och i det här fallet Gud) har vi ju inte. Jag menar, bara för att han säger så? Det måste ju finnas en anledning mer än det.. Man kan inte blint lyssna på en "ledare" som tycker att det räcker att man ska göra saker bara för att han säger så.

Och vad är det för bullshit om "sann troende"? Antingen tror man eller så tror man inte. Men hur man tror varierar ju. Finns inget som heter sann troende eller inte - tron är inte en sanning - den är flera olika beroende på vem som tror. Det finns inte en sann tro! Eller menar du att jag skulle vara mindre troende för att min tro ser annorlunda ut? Det låter ju bara som att du försöker sätta dig över andra..

# 1

Här på denna sajt är det Jesus Kristus och den kristna tron som är grunden och temat. Den kristna tron är exklusiv. Den erkänner inga andra trosuttryck som likvärdiga. Det har den aldrig gjort.

Och när det gäller den kristna tron är lydnad är en del av respekten mot denna överlägsna Gud.  Om man har att göra med en allsmäktig Gud bör man då komma med påpekanden? Ja, vi skall lyda därför att han säger så. Han känner till det som är bäst för sina skapade. 

Eller menar du att jag skulle vara mindre troende för att min tro ser annorlunda ut? Det låter ju bara som att du försöker sätta dig över andra..

Lite märklig reaktion tycker jag i och med att du aldrig har förklarat vad eller vem tror du på?

Jag tror på Gud. Har bakgrund i pingst, men lämnat för att jag inte anser att det är ett särskilt trevligt samfund. Men min tro på Gud finns fortfarande. Bara utan det kyrkliga.
Självklart kan man vara kristen och tro olika om saker och ting. Det finns inte en sann väg inom kristendom (inte inom någon religion) - det hoppas jag också att du förstår - annars tillhör du någon extremvariant eller sekt. Det är ju därför det finns flertalet olika samfund inom kristendomen, för att alla har olika syn på saker och ting. Min syn passar dock inte in i något av samfunden - men ska jag välja den som ligger närmast min egen uppfattning så är det svenska kyrkan.
Trodde jag hade skrivit ut detta tidigare, men det hade jag ju inte, så där ber jag om ursäkt. 🙂

#3 Ursäkta Carrosh och Woodland att jag svarar på detta. 🙂

Carrosh skulle du kunna beskriva hur din bekännelse ser ut? (eller tro)

Varför tycker du inte att pingst är ett trevligt samfund? Har du mött människor som inte är toleranta mot dig? Vi kan väl umgås med människor, även om vi inte delar alla åsikter?

#4 Kort och gott ser den ut ungefär som i svenska kyrkans, med skillnaden att jag inte tror att man behöver ett samfund för att kunna kalla sig kristen eller troende. Min tro är en personlig relation mellan mig och Gud, diverse ritualer (dvs. möten, bönegrupper osv.) är inget jag känner är nödvändigt för att jag ska tro eller inte tro. Även om gemenskapen kan vara trevlig ibland så behöver jag inte just en "kristen gemenskap" för att känna att jag tror eller kunna bekräfta tron.

Anledningen till att jag inte tycker pingst är något trevligt samfund är dels för att man ofta säger en sak men i praktiken gör något helt annat. Så har det varit i varenda pingstförsamling jag haft att göra med under åren jag växte upp där. Dessutom är det ett väldigt moraliserande över naturliga beteenden. Bl.a. på sommarläger fick vi höra en "predikan" om hur sex före äktenskap (även lust inräknat) var som att ta en tugga av ett äpple - och att ju mer man gjorde det - desto mindre fanns kvar av äpplet och med tiden blev det brunare och brunare.. Kanske inte så lämpligt att säga till ett gäng tonåringar som är mitt uppe i en kroppsförändring där man ska lära sig hur kroppen fungerar, där sexuella lustar är en naturlig del av kroppens utveckling.
Ifrågasätta fick man inte heller göra. Då var man en dålig kristen eller så var det djävulen som hade ett finger med i spelet. 
Att man dessutom använder pastorer som inte ens genomgår en riktig teologisk utbildning, det tycker jag är helt vidrigt. Pingst har en egen pastorsutbildning och i den ingår INTE (om de inte ändrat den saken förstås) att läsa grundtexterna på hebreiska och jämföra med översättningar som gjorts till idag, för att på ett sakligt sätt kunna sätta ihop en predikan utifrån en bibeltext - med den bakgrundsfakta som kanske krävs många gånger. 
Sen att man dömer ut homosexuella (och andra sexualiteter än hetero och monogam) och kallar dem syndare samtidigt som man påstår att det är en sjukdom - det tycker jag är rent vidrigt. Nu är det ju ingen sjukdom, men även om det skulle vara det skulle man ju inte kunna rå för den själv. Då är det fruktansvärt om man börjar kalla folk för syndare och börjar prata om djävulens lustar osv.
Dessutom gillar jag inte att man slänger runt hela tiden med att så fort något är dåligt, så fort något går dåligt eller någon gör något dåligt - då är det djävulen som bär ansvaret. Något eget ansvar över egna handlingar har man tydligen inte…

Kan göra listan på grejer ännu längre, men väljer att stoppa här - det blir lite övermäktigt.

Det finns dock en grej med pingst jag faktiskt tycker är bra - det är att man får välja själv om man ska döpas eller ej - man använder sig inte utav barndop utan enbart barnvälsignelse.

#5 Tack för din berättelse. Man behöver inget samfund för att vara kristen.

Ibland blir man besviken. Vissa människor är lite jobbiga. Jag håller inte med alla i min församling om allt. Ibland tänker jag att det vore enklare att bara stå fristående. Ska jag vara helt ärlig så är det bara några få saker som ger mig personligen något i församlingen. Det är mer mitt ansvar att bidra för andras bästa.

Svenska kyrkans trosbekännelse är bra tycker jag. Den är verkligen tydlig och sammanfattar grunden. Jag är kritisk mot att vissa präster är liberalteologer och knappt tror på bibeln. Lite kärlek och poesi och sedan är det inte mer. Men det varierar förstås.

Hur var det med gemenskapen med dina jämnåriga i pingst? I Svenska kyrkan är det ibland lite tunnsått med unga. (ja inte bara i Svenska kyrkan)

Dessutom gillar jag inte att man slänger runt hela tiden med att så fort något är dåligt, så fort något går dåligt eller någon gör något dåligt - då är det djävulen som bär ansvaret. Något eget ansvar över egna handlingar har man tydligen inte…

Det är klart att vi bär ett ansvar för våra handlingar. Jag har inga problem med att erkänna mina svagheter och fel. Vissa saker är ändå en andlig kamp som påverkar oss. Men det är vi som bär ansvaret. Håller du inte med om att djävulen påverkar oss på samma sätt som Petrus när han inte ville att Jesus skulle dö?

Jag håller absolut inte med Svenska kyrkans barndop. Jag förespråkar vuxendop men det betyder inte att jag fördömer någon som är barndöpt.

Hur ser du på bibeln? Finns det något du inte kan acceptera?

Bekänner du dig som kristen i andra sammanhang utanför kyrkan?

Tack för att du delar med dig av dina erfarenheter och åsikter.🙂

Hur var det med gemenskapen med dina jämnåriga i pingst? 
Det fanns väldigt många jämnåriga, då det var en av landets största församlingar, så det var inga problem med kompisar i kyrkan. Eller var det vad du efterfrågade?

Håller du inte med om att djävulen påverkar oss på samma sätt som Petrus när han inte ville att Jesus skulle dö?
Hur menar du nu? Menar du att Petrus skulle försöka göra ont genom att han inte ville att Jesus skulle dö? 

Hur ser du på bibeln? Finns det något du inte kan acceptera?
Hur menar du? Mitt sätt att se på Bibeln är inte någon lärobok på det sättet som kyrkan anser. Det är en bok skriven av människor, för människor, och även om den skulle vara inspirerad av Gud så är människor felbara och jag tror inte man kan använda den som någon sann lärobok därför, annat än att den samlar berättelser från människor som levde under den tiden den är skriven.
Så, något jag inte kan acceptera? Hur menar du då?

#7 Det fanns väldigt många jämnåriga, då det var en av landets största församlingar, så det var inga problem med kompisar i kyrkan. Eller var det vad du efterfrågade?

Jag tänkte att vänner i kyrkan är väldigt viktigt. Om det finns många vänner så kan man ofta hitta andra som har åsikter som man lättare kan identifiera sig med. Det är klart att undervisningen är väldigt viktig, men även hur tolerant man är mot de som inte håller med. Jag har tidigare berättat om en dam som kom med sin partner till vår församling. Hon delade inte vår tro, utan ansåg att reinkarnation var mer sannolikt. Hon fick naturligtvis vara med i vår gemenskap ändå. Hon blev frälst, kanske på grund av att hon blev så välkomnad oberoende av hennes åsikter.

Hur menar du nu? Menar du att Petrus skulle försöka göra ont genom att han inte ville att Jesus skulle dö? 

Förlåt mig. Jag är lite otydlig ibland.

Från den tiden började Jesus förklara för sina lärjungar att han måste bege sig till Jerusalem och lida mycket genom de äldste och översteprästerna och de skriftlärda och bli dödad och bli uppväckt på tredje dagen.  Petrus tog honom då avsides och började förebrå honom och sade: ”Må Gud bevara dig, herre. Något sådant skall aldrig hända dig.”  Men Jesus vände sig om och sade till Petrus: ”Håll dig på din plats, Satan. Du vill få mig på fall, för dina tankar är inte Guds utan människors.” Mat 16:21

I detta fall var det ju satan som talade genom Petrus. Lite märkligt men så står det. Min poäng är att Satan kan påverka människor på många olika sätt.

Eller

Ty det är inte mot varelser av kött och blod vi har att kämpa utan mot härskarna, mot makterna, mot herrarna över denna mörkrets värld, mot ondskans andekrafter i himlarymderna. Ef 6:12

Så, något jag inte kan acceptera? Hur menar du då?

Ja det var väl lite svar på min fråga. Men Svenska kyrkans trosbekännelse, hur ser du på den? Du skriver att du tror som Svenska kyrkan. Har du funderat över den?

Vi tror på Gud Fader allsmäktig, himmelens och jordens skapare. Vi tror ock på Jesus Kristus, hans enfödde Son, vår Herre,  vilken är avlad av den helige Ande, född av jungfrun Maria, pinad under Pontius Pilatus, korsfäst, död och begraven, nederstigen till dödsriket, på tredje dagen uppstånden igen ifrån de döda, uppstigen till himmelen, sittande på allsmäktig Gud Faders högra sida, därifrån igenkommande till att döma levande och döda.

Tror du att Jesus är uppstånden och att han ska döma levande och döda exempelvis?

Carrosh, Det var inte farligt och inget att be om ursäkt för! Tänk att även unga kan glömma! 😉Jag överlämnar samtalet här till "setfree" än så länge för ni har kanske flera beröringspunkter eller en bakgrund närmare din. Dessutom är jag mitt upp i flytt från hus till lägenhet och står upp i en röra.

#8 Oj, mycket att ta ställning till här, men det är skitbra frågor! Tack för att du klargjort - nu är det lättare att förstå vart du vill komma! 🙂

Angående Petrus och Satan. Det bibelordet är lite förvillande, må jag säga. Å ena sidan kallar Jesus Petrus för Satan å andra sidan säger han att det är människors tankar.. Jag vet inte riktigt hur jag ska ställa mig till det bibelordet, faktiskt, om jag ska vara ärlig. Det är så svårt att ta saker ur kontext, bibelord lite här och var och bilda sig någon uppfattning eller åsikt - speciellt då jag själv ju faktiskt ser mer på bibeln som en samling texter berättade av människor för människor som kanske har blivit inspirerade av Gud.. Känns lite kontraproduktivt då om jag skulle försöka bilda en hel uppfattning från ett bibelord (eller två, då du ju faktiskt angett två stycken).. Hänger du med i hur jag menar?

Nja, alltså om man ska beskriva vilket som ligger närmast min egen tro så är det svenska kyrkan, men just trosbekännelser tycker jag känns lite knepiga och rätt onödiga för egen del. Jag kan inte riktigt placera min tro i något fack, jag är dessutom inte helt på det klara med allt heller (det är ju ett work in progress för hela livet). Jag tror på att Jesus är Guds son och en del av treenigheten. Men också att han var just allra mest mänsklig här nere på jorden. Mänskliga tankar och känslor osv. Just därför också bibelcitat med något Jesus sagt eller så blir väldigt knepiga iom att jag tror att han tänkte och agerade mer utifrån en mänsklig synvinkel. Låter det knepigt? Har lite svårt att förklara vad jag menar - min hjärna är inte riktigt med mig för tillfället (gravidhjärna).

#9 Lycka till med flytten! Hoppas du kommer in i diskussionen igen när du får tid! 🙂

#10 är det första barnet? Hoppas det går bra.

Jag har två barn 16 och 19 år. Det är verkligen helt underbart att få vara med om det. Du kommer att bli förvånad över hur starka känslor som kommer fram. Idag förstår jag att mina föräldrar var oroliga ibland för mig. Min vän blev sjuk och jag reste vidare i Indien under flera månader. När jag själv blev sjuk så känner man sig lite ynklig och hjälplös i min ensamhet. Nu ska min dotter åka till Nya Zeeland och då blir vi lite oroliga. 

Jag kan inte riktigt placera min tro i något fack, jag är dessutom inte helt på det klara med allt heller (det är ju ett work in progress för hela livet). Jag tror på att Jesus är Guds son och en del av treenigheten. Men också att han var just allra mest mänsklig här nere på jorden.

Att tro att Jesus är Guds son är ju väldigt centralt. Sedan har du rätt i att han var människa. Han delade våra omständigheter och kände våra känslor.

Just därför också bibelcitat med något Jesus sagt eller så blir väldigt knepiga iom att jag tror att han tänkte och agerade mer utifrån en mänsklig synvinkel. Låter det knepigt?

Det låter inte knepigt. Inte heller behöver du placeras i något fack.Jag håller hela tiden på och analyserar allt men det är verkligen inte nödvändigt. Du behöver inte heller ta ställning, det var mer en fråga av nyfikenhet. Jag har ju funderat på vissa saker under många år innan jag har kommit fram till någon slutsats. Då kan jag inte begära att du ska kunna leverera svar på direkten.

När jag var 15 år så hade vi besök vid ett tillfälle utifrån i den församling jag växte upp i. Jag och min vän var på väg hem men de frågade om vi ville stanna kvar. Han åkte och jag stannade kvar. De frågade om de fick lägga händerna på mig och be för mig. Mitt bästa och viktigaste beslut i livet utan jämförelse. Jag sa ja. Tack Gud för att jag sa ja. Något hände när de bad för mig. En inre förvandling på ett positivt sätt. Jag kommer aldrig någonsin att glömma detta. Jag är så oerhört tacksam för de som bad för mig. Som du förstår är det många år sedan, men jag kommer ihåg alla detaljer och den exakta platsen och hur det kändes. Som 15 åring förstår man inte speciellt mycket, men det spelar verkligen ingen roll. Inte heller behöver man hålla med om allt som andra tycker. Jag älskar de som bad för mig. De vet inte vad de har fått betyda för mig.

Det coolaste är just att det räcker med att säga ja. Det märkligaste är att det jag fick som 15-åring är kvar. Det har inte ebbat ut. Strömmar av levande vatten.

Man kan hålla på och diskutera i det oändliga, vilket jag gärna gör men det är smartare att helt enkelt bara slappna av och låta Gud beröra oss och släppa taget om alla prestationskrav. Guds nåd är så oerhört omfattande och hans kärlek till oss har berört mig i grunden. Han påminner mig om och om igen att människor är viktiga och värdefulla.

Vad än din önskan för framtiden?

# 10

Tack för lyckönskningar. Just nu sitter jag mitt i en röra av möbler och lådor. Det är bra att du och "setfree" fortsatte med samtalet. Det han beskrev om sin omvändelse är bra och belyser att omvändelse är personlig: denna inre beröring när man blir födda på nytt och ser Guds rike som Jesus sade. Och att han upplever Guds bevarande kraft som är bekräftelsen på att det var en äkta Gudagåva. 

Sedan är det så att vi tror på någon som har förmedlat någonting till oss. Gud lämnar oss inte i ett vakuum. Det finns de grundläggande trossatserna som varje troende måste vara överens om: Treenigheten, Jesus försoningsverk (döden och uppståndelsen) och att han kommer igen, den Helige Ande som person och Gud, bibeln som Guds ord med flera.

#11 är det första barnet?
Yes, det är det :) Så det är riktigt spännande nu innan man ens vet hur något kommer vara eller kännas eller så. Man går in på helt okänd mark!

Jag har ju funderat på vissa saker under många år innan jag har kommit fram till någon slutsats.
Ja, det är ju ganska stora frågor och det får ta tid att komma fram till vad man tror och vad som verkar vettigt och logiskt osv. Men jag tror att det är nyttigt att ifrågasätta också för att kunna både befästa och dementera.

Man kan hålla på och diskutera i det oändliga, vilket jag gärna gör men det är smartare att helt enkelt bara slappna av och låta Gud beröra oss och släppa taget om alla prestationskrav.
Det där var nog det vettigaste jag hört på länge! Man måste inte diskutera hela tiden (även om det är väldigt intressant också), man måste leva lite i det också. Utan att någon annan lägger sig i hur, var eller varför.

Vad än din önskan för framtiden?
Oj, ytterligare en stor fråga. :) Älskar't! Det enda jag tänker på just nu är att skapa de bästa förutsättningarna jag kan för mitt barn, så att hen får växa upp med så bra förutsättningar som möjligt och så mycket kärlek och trygghet som det bara går. Med frihet att få göra sina egna val, lära sig av egna misstag osv. Och samma sak blir det för barnen som kommer efter detta första. Det är svårt att tänka på annat än barnet just nu. 😛

#13 Det är okänd mark, men det kommer att gå bra med barnet. Det är konstigt hur mycket man är villig att ge upp för sina barn. Det är bra om man kan få lite stöd av sina föräldrar. i mitt fall har det varit ovärderligt.

Men jag tror att det är nyttigt att ifrågasätta också för att kunna både befästa och dementera.

Det är verkligen OK att ifrågasätta. Man kan konstatera att vi som kristna tror lite olika om vissa saker. Det framgår om man läser olika trådar här. Vi är inte överens på alla punkter. Däremot är de flesta kristna överens om att bibeln är Guds ord. Visst är det möjligt att ha en tro Jesus utan att läsa bibeln men det finns en risk att man kan hamna fel. En bra utgångspunkt är nog att läsa hela bibeln och om det finns saker som man inte kan ta till sig så kan man väl lämna det, men många kristna har inte ens läst bibeln. (min ens min fru) Hon följer inte mitt råd även om hon är troende. Nåväl det är inte alla som gör som jag tycker.🙂

Utan att någon annan lägger sig i hur, var eller varför.

Jag är ytterst tillåtande angående mina barn som själva får fatta beslut. Det är OK att de inte gör som jag. De behöver inte ens förklara sig. Jag har inte släpat med dem till kyrkan bara för att de ska det. Min far är inte troende men min mor är det. Mina syskon är det inte.

Och samma sak blir det för barnen som kommer efter detta första. Det är svårt att tänka på annat än barnet just nu

Mycket förståeligt. Det bästa du kan ge barnet är en harmonisk tillvaro, utan konflikter. När jag växte upp var det inte harmonsikt alla gånger. Det har nog påverkat mig lite. Jag fick ändå väldigt mycket kärlek och uppmärksamhet, det var mina föräldrar som inte kom speciellt bra överens.

Mina barn har verkligen fungerat oerhört bra tillsammans. Disneyland, Legoland, Liseberg, Skara sommarland, Astrid Lindgrens Värld, Busfabriken, vi har provat det mesta. Vi har skämt bort dem lite. Inga begränsningar på hur mycket spelande de har gjort och det är oerhört mycket. Låt dina barn ha kul, det ska man ha som barn. (även vuxna måste få ha lite kul)

Det finns bara några saker som jag har varit lite noga med och det är att de alltid ska vara snälla mot de som är lite ensamma och mobbade. Jag gråter inombords när jag har sett en del barn må dåligt.

(Ursäkta copse att jag är lite OT. Jag hamnar lite ur kurs ibland.)

Om jag ska återgår till trådens frågor: Du skriver att du tror att Jesus är Guds son och att det är Gud som har ett ansvar mot oss. Om vi nu tänker oss att Jesus kom för vår skull, har vi då något ansvar att aktivt ta emot honom tycker du?

Jesus säger att han bultar på vår dörr men är det så att vi måste öppna vår egen dörr och bjuda in honom?

Klarar du av de frågorna, även om du har barnet som fokus? 🙂

Åh, fler spännande frågor! :)

Ansvar och ansvar. Vi väljer ju själva om vi vill öppna dörren för honom eller ej. Vi ansvarar ju dock för  våra egna handlingar, men vi har inget ansvar gentemot Gud på det sättet som det tidigare pratades om. Så nej, något ansvar att öppna har vi inte, utan vi väljer själva om vi vill bjuda in honom eller ej. De två frågorna fick ett gemensamt svar, de hörde liksom ihop lite. 🙂