Livsfrågor

Ansvar och privilegium

2018-01-03 22:20 #0 av: copse

Flyttade från denna tråd på grund av Off Topic.

---

#26 av: Calcifer

Jesus ger säkert folk hopp och mer styrka att kämpa, det tror jag absolut kan vara rimligt. Men nej, han personligen botar inte folk. Däremot, om jag nu skulle vara troende, tycker jag det låter mycket mer troligt att Gud gett människan den nyfikenhet och den vilja att själva rädda som lett till alla de medicinska upptäckter som gjorts sedan urminnes tider. Vilket i så fall kan påstås vara hur Gud, indirekt, genom läkare och medicinen, botar folk.

Däremot om vi ska börja spekulera i att Jesus själv väljer ut några få som han väljer att hela/bota, då kan vi börja en rätt lång diskussion om hur grym och ondskefull han även måste vara med tanke på de oskyldiga liv han väljer att lämna till ett fruktansvärt öde av lidande och till sist döden...

---

#27 av: KatarinePierce

#26 Precis!

---

#28 av: Woodland

# 26

Vi kunde också spekulera i hur ondskefull och hur fylld med hat mot Gud människan är och i så fall varför han över huvud tagit ens skulle tolerera oss, långt mindre ge oss allt det underbara vi har runt omkring oss.

---

#29 av: KatarinePierce

#28 Ge dig nu!

---

#30 av: Calcifer

#28 Det kan vi göra, om du vill. Och så kan vi dra in hur många människor som förlorat sina liv i händer på de som säger sig tjäna Gud också. Sen gissar jag på att de som hatar Gud ändå måste tro på honom och därför har säkert sina anledningar till att hata någon de trots allt tror på. 

---

#31 av: Woodland

# 30

OK.  Börja du. Glad

---

#32 av: Calcifer

#31 Det verkar vara du som finner en diskussion om det nödvändig, så för all del, var inte blyg att börja. Jag bryr mig inte vilket som. Min sista mening i förra inlägget klargör ganska tydligt hur jag ser på det ämnet.

---

#33 av: Woodland

 # 32

Vill du inte diskutera är det helt OK jag undrar bara vilken Gud du menar.

---

#34 av: Calcifer

#33 Jag har inte sagt att jag inte vill diskutera.

Vilken Gud eller vilka Gudar som helst, egentligen, för principen är för mig densamma. Man kan inte hata någon/några man inte tror på, och om man gör det antar jag att man ofta har en god anledning till det. Och tror man inte på någon/några så finns det ingen poäng med att hata dem.

Om jag skulle klumpas ihop med de som påstås hata Gud (eller Gudarna, etc) så skulle det vara helt onödigt då jag inte känner någon mening i att hata något jag inte tror på. Lika lite som jag skulle känna det nödvändigt att hata typ jultomten eller påskharen. 

---

#35 av: Woodland

#34

Ja, det ligger mycket i det du skrev när det gäller det övernaturliga. Enligt bibeln är vårt hat mot bibelns Gud inbyggt i oss. Vi är födda i ett sådant tillstånd. Han är så annorlunda (helig) och så olik oss. Man kan säga att man inte tror att Gud finns och samtidigt uttrycka ett hat mot allt som har med honom att göra.  Man kan hata utan att man är medveten om Gud som person. Mänskligt hat mot Gud uttrycks i hela skalan från likgiltighet till en brinnande vrede.  

---

#36 av: Calcifer

#35 Men där uppstår dock problemet att tror man inte på Gud så tror man inte på bibeln och då är det för den personen irrelevant om det nämns där att hat mot Gud är inbyggt i oss. Jag, t:ex, som icketroende, försöker naturligtvis leva som en öppen, ärlig, omtänksam människa som gör så mycket gott jag kan och så lite ont jag kan. Hur bra jag lyckas har folk säkert olika åsikter om, men jag gör mitt bästa. Däremot gör jag det enbart för att jag anser att det finns alldeles för mycket hat i världen, oavsett vart det hatet är riktat. Inte för att bibeln talar om att man ska behandla folk si eller så. 

Tror man inte på Gud, som jag, så tror jag inte heller på att ett hat mot Gud skulle finnas inbyggt i mig bara för att det står i bibeln. Så där faller den tanken platt hos mig. Det är inget som berör mig eller angår mig. Däremot hatar jag heller inte Gud, helt enkelt för att jag inte tror han existerar.

Och jag står fast vid att för att kunna hata Gud så måste man i någon mån tro på honom, då gäller kanske bibelns ord för en mer, då man förmodligen tror på åtminstone delar av den. Då tror jag att man förmodligen har en orsak till denna känsla av hat, eller ilska, eller vrede, eller vad man nu vill kalla den. Sen om det är en "bra" eller "logisk" orsak, ja det är inget jag kan bedöma. Ett exempel skulle väl kunna vara om man tror på Gud men t:ex förlorar ett barn i en sjukdom eller olycka och tror att Gud kanske har svikit en för att man måste gå igenom något så fruktansvärt. Där tycker jag det låter rimligt att man känner negativa känslor kring Gud efteråt, och man kanske till och med ifrågasätter ifall han ens finns.

Sen finns det säkert ytligare skäl till att en del hatar Gud, som att de anser att de inte fått allt de tycker de förtjänat i livet, vad det nu kan vara. 

Om man som du nämner snarare uttrycker ett hat mot det som har med Gud att göra som icke-troende, så är det ju inte egentligen Gud man hatar utan religionen i sig, eller möjligtvis följare av religionen. 

---

#37 av: Carrosh

#28 Så du menar att vi har en skyldighet gentemot Gud eftersom han skapat oss? Det är väl snarare tvärtom, han har skapat oss och han har det yttersta ansvaret för oss då!

---

#38 av: Woodland

#37 
Han ger liv och uppehåller det genom sin ordning. Varje andetag vi drar är en gåva från honom. Enligt bibeln är människans ansvar att tillbe och underordna sig Gud men vi lever i uppror mot hans överhöghet. 
Jag har förlorat min beskärda del av nära och kära i cancer men jag kan glädje mig med dem som har blivit botade av Gud och de som har överlevt sin 5 års gräns.

---

#39 av: KatarinePierce

#38 Har du bevis att han ger liv? Skönt att jag inte tror på någon gud. 

---

#40 av: Woodland

# 39

Varför är det skönt?  Funderar

---

#41 av: KatarinePierce

#40 då slipper jag be och detta trams

---

#42 av: Woodland

Ok

---

#43 av: Carrosh

#38 Tycker snarare det låter som att du är en slav än att du har en egen fri vilja...

---

#44 av: setfree

Jag har också sett nära vänner och släktingar dö plågsamt i olika sjukdomar trots att de har haft en tro på Gud. Ingen har någonsin ansett att det är ett hån mot dem att andra blir helade och botade.

Varför inte alla blir helade har jag inget svar på. Jag har själv vissa problem även om de inte är stora.

Jag tillber Gud och anser inte att jag är en slav. Om Gud inte finns så är det naturligtvis slöseri med tid att be. Om Gud finns som jag tror så hör han min bön, vilket jag har erfarenhet av. Om ni andra tycker att det är nonsens så kan jag förstå det. Det jag inte förstår är hur man kan vara så tvärsäker på att Gud inte finns utan att gjort någon form av sökande.

---

#45 av: Carrosh

#44 Det jag menade var ju att #38 verkar anse att det är någon slags skyldighet att man ska offra en massa saker för Gud, iom att han skapade oss. Det är DET jag reagerar på. Jag bad inte om att bli född. Det jag får utöver det jag behöver är jag tacksam för, men det innebär ju inte någon slags skyldighet för att jag får saker jag inte bett om. Det blir ju väldigt ensidigt och osunt.

I frågan huruvida Gud finns eller inte kommer folk alltid tvista. Det finns ju varken bevis för att han finns eller att han inte finns, det är där tron kommer in i bilden. Men man måste ju också få låta alla tro precis som de vill. Tron är ju personlig på det sättet, ingen kan säga till någon annan hur och vad denne ska tro på (något som tyvärr är fallet när det kommer böcker in i bilden som ska ge "rätt bild"). Men det är en annan diskussion, det.

---

#46 av: setfree

#45 All right. Jag är med på hur du menar.

I min familj är vi både troende och icke troende och vi har full frihet att tycka och tro vad vi vill.

Jag känner en tacksamhet mot Gud för vad han har gjort för mig och därför är det lätt att tillbe och tacka honom för mig. Du har rätt i att tron spelar stor roll, för vi har ju en begränsad erfarenhet.

Min tro bygger ändå på faktiska händelser som svar på bön. Det är inte bara en blind tro på bibeln för att andra har berättat för mig vad jag ska tro.

Man kan ju prova att be ärligt för att se om det kan finnas något mer än det vi kan bevisa vetenskapligt. 

---

#47 av: Woodland

# 45

Jag har inte nämnt ordet "offra" utan ordet ansvar.   Tillbedjan och tacksamhet som ges i kärlek är inget offer utan ett privilegium.  Glad

---

#48 av: Carrosh

Ansvar, hur då? Det är väl inte barnet som har ansvar över föräldern utan tvärtom? Det är ju stor skillnad mellan att göra saker pga ansvar och pga kärlek. Man kan älska men man behöver inte ta ansvar över andras handlingar.

Eller vad är det du menar att du skulle ha ansvar för? Att offra av din tid och energi för att tillbe Gud och vara honom till lags?

---

#49 av: Woodland

Barnet har ansvar att lyda sina föräldrar. Vi kan inte ta ansvar över Guds handlingar.  Vi rår inte över honom på något sätt. Vi tar inte ett andetag utan hans godhet.

Visst kan man känna ansvar inför de plikter som Gud ålägger oss som människor. Alla har ett ansvar inför Gud oavsett om vi tror på honom eller ej, enbart därför att han har sagt så.   

Privilegium är att man har en relation till honom och detta känner varje sann troende till. Jesus känner sina får (folk) och de känner sin herde (Herre).

// copse

Medarbetare på Jesus iFokus.

Anmäl
2018-01-07 11:46 #1 av: Carrosh

Föräldrar har alltid ansvaret att fostra sina barn till ansvarstagande vuxna. Hur ska vi kunna ta ansvar när vi inte vet hur? Men något ansvar gentemot föräldrarna (och i det här fallet Gud) har vi ju inte. Jag menar, bara för att han säger så? Det måste ju finnas en anledning mer än det.. Man kan inte blint lyssna på en "ledare" som tycker att det räcker att man ska göra saker bara för att han säger så.

Och vad är det för bullshit om "sann troende"? Antingen tror man eller så tror man inte. Men hur man tror varierar ju. Finns inget som heter sann troende eller inte - tron är inte en sanning - den är flera olika beroende på vem som tror. Det finns inte en sann tro! Eller menar du att jag skulle vara mindre troende för att min tro ser annorlunda ut? Det låter ju bara som att du försöker sätta dig över andra..

\m/
Äta bör man, annars blir man hungrig!

Anmäl
2018-01-07 20:02 #2 av: Woodland

# 1

Här på denna sajt är det Jesus Kristus och den kristna tron som är grunden och temat. Den kristna tron är exklusiv. Den erkänner inga andra trosuttryck som likvärdiga. Det har den aldrig gjort.

Och när det gäller den kristna tron är lydnad är en del av respekten mot denna överlägsna Gud.  Om man har att göra med en allsmäktig Gud bör man då komma med påpekanden? Ja, vi skall lyda därför att han säger så. Han känner till det som är bäst för sina skapade. 

Eller menar du att jag skulle vara mindre troende för att min tro ser annorlunda ut? Det låter ju bara som att du försöker sätta dig över andra..

Lite märklig reaktion tycker jag i och med att du aldrig har förklarat vad eller vem tror du på? 

 

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Anmäl
2018-01-08 12:14 #3 av: Carrosh

Jag tror på Gud. Har bakgrund i pingst, men lämnat för att jag inte anser att det är ett särskilt trevligt samfund. Men min tro på Gud finns fortfarande. Bara utan det kyrkliga.
Självklart kan man vara kristen och tro olika om saker och ting. Det finns inte en sann väg inom kristendom (inte inom någon religion) - det hoppas jag också att du förstår - annars tillhör du någon extremvariant eller sekt. Det är ju därför det finns flertalet olika samfund inom kristendomen, för att alla har olika syn på saker och ting. Min syn passar dock inte in i något av samfunden - men ska jag välja den som ligger närmast min egen uppfattning så är det svenska kyrkan.
Trodde jag hade skrivit ut detta tidigare, men det hade jag ju inte, så där ber jag om ursäkt. Glad

\m/
Äta bör man, annars blir man hungrig!

Anmäl
2018-01-08 13:39 #4 av: setfree

#3 Ursäkta Carrosh och Woodland att jag svarar på detta. Glad

Carrosh skulle du kunna beskriva hur din bekännelse ser ut? (eller tro)

Varför tycker du inte att pingst är ett trevligt samfund? Har du mött människor som inte är toleranta mot dig? Vi kan väl umgås med människor, även om vi inte delar alla åsikter?

Anmäl
2018-01-09 00:09 #5 av: Carrosh

#4 Kort och gott ser den ut ungefär som i svenska kyrkans, med skillnaden att jag inte tror att man behöver ett samfund för att kunna kalla sig kristen eller troende. Min tro är en personlig relation mellan mig och Gud, diverse ritualer (dvs. möten, bönegrupper osv.) är inget jag känner är nödvändigt för att jag ska tro eller inte tro. Även om gemenskapen kan vara trevlig ibland så behöver jag inte just en "kristen gemenskap" för att känna att jag tror eller kunna bekräfta tron.

Anledningen till att jag inte tycker pingst är något trevligt samfund är dels för att man ofta säger en sak men i praktiken gör något helt annat. Så har det varit i varenda pingstförsamling jag haft att göra med under åren jag växte upp där. Dessutom är det ett väldigt moraliserande över naturliga beteenden. Bl.a. på sommarläger fick vi höra en "predikan" om hur sex före äktenskap (även lust inräknat) var som att ta en tugga av ett äpple - och att ju mer man gjorde det - desto mindre fanns kvar av äpplet och med tiden blev det brunare och brunare.. Kanske inte så lämpligt att säga till ett gäng tonåringar som är mitt uppe i en kroppsförändring där man ska lära sig hur kroppen fungerar, där sexuella lustar är en naturlig del av kroppens utveckling.
Ifrågasätta fick man inte heller göra. Då var man en dålig kristen eller så var det djävulen som hade ett finger med i spelet. 
Att man dessutom använder pastorer som inte ens genomgår en riktig teologisk utbildning, det tycker jag är helt vidrigt. Pingst har en egen pastorsutbildning och i den ingår INTE (om de inte ändrat den saken förstås) att läsa grundtexterna på hebreiska och jämföra med översättningar som gjorts till idag, för att på ett sakligt sätt kunna sätta ihop en predikan utifrån en bibeltext - med den bakgrundsfakta som kanske krävs många gånger. 
Sen att man dömer ut homosexuella (och andra sexualiteter än hetero och monogam) och kallar dem syndare samtidigt som man påstår att det är en sjukdom - det tycker jag är rent vidrigt. Nu är det ju ingen sjukdom, men även om det skulle vara det skulle man ju inte kunna rå för den själv. Då är det fruktansvärt om man börjar kalla folk för syndare och börjar prata om djävulens lustar osv.
Dessutom gillar jag inte att man slänger runt hela tiden med att så fort något är dåligt, så fort något går dåligt eller någon gör något dåligt - då är det djävulen som bär ansvaret. Något eget ansvar över egna handlingar har man tydligen inte...

Kan göra listan på grejer ännu längre, men väljer att stoppa här - det blir lite övermäktigt.

Det finns dock en grej med pingst jag faktiskt tycker är bra - det är att man får välja själv om man ska döpas eller ej - man använder sig inte utav barndop utan enbart barnvälsignelse.

\m/
Äta bör man, annars blir man hungrig!

Anmäl
2018-01-09 10:22 #6 av: setfree

#5 Tack för din berättelse. Man behöver inget samfund för att vara kristen.

Ibland blir man besviken. Vissa människor är lite jobbiga. Jag håller inte med alla i min församling om allt. Ibland tänker jag att det vore enklare att bara stå fristående. Ska jag vara helt ärlig så är det bara några få saker som ger mig personligen något i församlingen. Det är mer mitt ansvar att bidra för andras bästa.

Svenska kyrkans trosbekännelse är bra tycker jag. Den är verkligen tydlig och sammanfattar grunden. Jag är kritisk mot att vissa präster är liberalteologer och knappt tror på bibeln. Lite kärlek och poesi och sedan är det inte mer. Men det varierar förstås.

Hur var det med gemenskapen med dina jämnåriga i pingst? I Svenska kyrkan är det ibland lite tunnsått med unga. (ja inte bara i Svenska kyrkan)

Dessutom gillar jag inte att man slänger runt hela tiden med att så fort något är dåligt, så fort något går dåligt eller någon gör något dåligt - då är det djävulen som bär ansvaret. Något eget ansvar över egna handlingar har man tydligen inte...

Det är klart att vi bär ett ansvar för våra handlingar. Jag har inga problem med att erkänna mina svagheter och fel. Vissa saker är ändå en andlig kamp som påverkar oss. Men det är vi som bär ansvaret. Håller du inte med om att djävulen påverkar oss på samma sätt som Petrus när han inte ville att Jesus skulle dö?

Jag håller absolut inte med Svenska kyrkans barndop. Jag förespråkar vuxendop men det betyder inte att jag fördömer någon som är barndöpt.

Hur ser du på bibeln? Finns det något du inte kan acceptera?

Bekänner du dig som kristen i andra sammanhang utanför kyrkan?

Tack för att du delar med dig av dina erfarenheter och åsikter.Glad

Anmäl
2018-01-09 11:48 #7 av: Carrosh

Hur var det med gemenskapen med dina jämnåriga i pingst? 
Det fanns väldigt många jämnåriga, då det var en av landets största församlingar, så det var inga problem med kompisar i kyrkan. Eller var det vad du efterfrågade?

Håller du inte med om att djävulen påverkar oss på samma sätt som Petrus när han inte ville att Jesus skulle dö?
Hur menar du nu? Menar du att Petrus skulle försöka göra ont genom att han inte ville att Jesus skulle dö? 

Hur ser du på bibeln? Finns det något du inte kan acceptera?
Hur menar du? Mitt sätt att se på Bibeln är inte någon lärobok på det sättet som kyrkan anser. Det är en bok skriven av människor, för människor, och även om den skulle vara inspirerad av Gud så är människor felbara och jag tror inte man kan använda den som någon sann lärobok därför, annat än att den samlar berättelser från människor som levde under den tiden den är skriven.
Så, något jag inte kan acceptera? Hur menar du då?

\m/
Äta bör man, annars blir man hungrig!

Anmäl
2018-01-09 12:33 #8 av: setfree

#7 Det fanns väldigt många jämnåriga, då det var en av landets största församlingar, så det var inga problem med kompisar i kyrkan. Eller var det vad du efterfrågade?

Jag tänkte att vänner i kyrkan är väldigt viktigt. Om det finns många vänner så kan man ofta hitta andra som har åsikter som man lättare kan identifiera sig med. Det är klart att undervisningen är väldigt viktig, men även hur tolerant man är mot de som inte håller med. Jag har tidigare berättat om en dam som kom med sin partner till vår församling. Hon delade inte vår tro, utan ansåg att reinkarnation var mer sannolikt. Hon fick naturligtvis vara med i vår gemenskap ändå. Hon blev frälst, kanske på grund av att hon blev så välkomnad oberoende av hennes åsikter.

Hur menar du nu? Menar du att Petrus skulle försöka göra ont genom att han inte ville att Jesus skulle dö? 

Förlåt mig. Jag är lite otydlig ibland.

Från den tiden började Jesus förklara för sina lärjungar att han måste bege sig till Jerusalem och lida mycket genom de äldste och översteprästerna och de skriftlärda och bli dödad och bli uppväckt på tredje dagen.  Petrus tog honom då avsides och började förebrå honom och sade: ”Må Gud bevara dig, herre. Något sådant skall aldrig hända dig.”  Men Jesus vände sig om och sade till Petrus: ”Håll dig på din plats, Satan. Du vill få mig på fall, för dina tankar är inte Guds utan människors.” Mat 16:21

I detta fall var det ju satan som talade genom Petrus. Lite märkligt men så står det. Min poäng är att Satan kan påverka människor på många olika sätt.

Eller

Ty det är inte mot varelser av kött och blod vi har att kämpa utan mot härskarna, mot makterna, mot herrarna över denna mörkrets värld, mot ondskans andekrafter i himlarymderna. Ef 6:12

Så, något jag inte kan acceptera? Hur menar du då?

Ja det var väl lite svar på min fråga. Men Svenska kyrkans trosbekännelse, hur ser du på den? Du skriver att du tror som Svenska kyrkan. Har du funderat över den?

Vi tror på Gud Fader allsmäktig,  himmelens och jordens skapare.
Vi tror ock på Jesus Kristus, hans enfödde Son, vår Herre,  vilken är avlad av den helige Ande, född av jungfrun Maria, pinad under Pontius Pilatus, korsfäst, död och begraven, nederstigen till dödsriket, på tredje dagen uppstånden igen ifrån de döda, uppstigen till himmelen, sittande på allsmäktig Gud Faders högra sida, därifrån igenkommande till att döma
levande och döda.

Tror du att Jesus är uppstånden och att han ska döma levande och döda exempelvis?

Anmäl
2018-01-09 16:56 #9 av: Woodland

Carrosh,
Det var inte farligt och inget att be om ursäkt för! Tänk att även unga kan glömma! 😉Jag överlämnar samtalet här till "setfree" än så länge för ni har kanske flera beröringspunkter eller en bakgrund närmare din. Dessutom är jag mitt upp i flytt från hus till lägenhet och står upp i en röra.

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Anmäl
2018-01-10 00:53 #10 av: Carrosh

#8 Oj, mycket att ta ställning till här, men det är skitbra frågor! Tack för att du klargjort - nu är det lättare att förstå vart du vill komma! Glad

Angående Petrus och Satan. Det bibelordet är lite förvillande, må jag säga. Å ena sidan kallar Jesus Petrus för Satan å andra sidan säger han att det är människors tankar.. Jag vet inte riktigt hur jag ska ställa mig till det bibelordet, faktiskt, om jag ska vara ärlig. Det är så svårt att ta saker ur kontext, bibelord lite här och var och bilda sig någon uppfattning eller åsikt - speciellt då jag själv ju faktiskt ser mer på bibeln som en samling texter berättade av människor för människor som kanske har blivit inspirerade av Gud.. Känns lite kontraproduktivt då om jag skulle försöka bilda en hel uppfattning från ett bibelord (eller två, då du ju faktiskt angett två stycken).. Hänger du med i hur jag menar?

Nja, alltså om man ska beskriva vilket som ligger närmast min egen tro så är det svenska kyrkan, men just trosbekännelser tycker jag känns lite knepiga och rätt onödiga för egen del. Jag kan inte riktigt placera min tro i något fack, jag är dessutom inte helt på det klara med allt heller (det är ju ett work in progress för hela livet). Jag tror på att Jesus är Guds son och en del av treenigheten. Men också att han var just allra mest mänsklig här nere på jorden. Mänskliga tankar och känslor osv. Just därför också bibelcitat med något Jesus sagt eller så blir väldigt knepiga iom att jag tror att han tänkte och agerade mer utifrån en mänsklig synvinkel. Låter det knepigt? Har lite svårt att förklara vad jag menar - min hjärna är inte riktigt med mig för tillfället (gravidhjärna).

#9 Lycka till med flytten! Hoppas du kommer in i diskussionen igen när du får tid! Glad

\m/
Äta bör man, annars blir man hungrig!

Anmäl
2018-01-10 10:41 #11 av: setfree

#10 är det första barnet? Hoppas det går bra.

Jag har två barn 16 och 19 år. Det är verkligen helt underbart att få vara med om det. Du kommer att bli förvånad över hur starka känslor som kommer fram. Idag förstår jag att mina föräldrar var oroliga ibland för mig. Min vän blev sjuk och jag reste vidare i Indien under flera månader. När jag själv blev sjuk så känner man sig lite ynklig och hjälplös i min ensamhet. Nu ska min dotter åka till Nya Zeeland och då blir vi lite oroliga. 

Jag kan inte riktigt placera min tro i något fack, jag är dessutom inte helt på det klara med allt heller (det är ju ett work in progress för hela livet). Jag tror på att Jesus är Guds son och en del av treenigheten. Men också att han var just allra mest mänsklig här nere på jorden.

Att tro att Jesus är Guds son är ju väldigt centralt. Sedan har du rätt i att han var människa. Han delade våra omständigheter och kände våra känslor.

Just därför också bibelcitat med något Jesus sagt eller så blir väldigt knepiga iom att jag tror att han tänkte och agerade mer utifrån en mänsklig synvinkel. Låter det knepigt?

Det låter inte knepigt. Inte heller behöver du placeras i något fack.Jag håller hela tiden på och analyserar allt men det är verkligen inte nödvändigt. Du behöver inte heller ta ställning, det var mer en fråga av nyfikenhet. Jag har ju funderat på vissa saker under många år innan jag har kommit fram till någon slutsats. Då kan jag inte begära att du ska kunna leverera svar på direkten.

När jag var 15 år så hade vi besök vid ett tillfälle utifrån i den församling jag växte upp i. Jag och min vän var på väg hem men de frågade om vi ville stanna kvar. Han åkte och jag stannade kvar. De frågade om de fick lägga händerna på mig och be för mig. Mitt bästa och viktigaste beslut i livet utan jämförelse. Jag sa ja. Tack Gud för att jag sa ja. Något hände när de bad för mig. En inre förvandling på ett positivt sätt. Jag kommer aldrig någonsin att glömma detta. Jag är så oerhört tacksam för de som bad för mig. Som du förstår är det många år sedan, men jag kommer ihåg alla detaljer och den exakta platsen och hur det kändes. Som 15 åring förstår man inte speciellt mycket, men det spelar verkligen ingen roll. Inte heller behöver man hålla med om allt som andra tycker. Jag älskar de som bad för mig. De vet inte vad de har fått betyda för mig.

Det coolaste är just att det räcker med att säga ja. Det märkligaste är att det jag fick som 15-åring är kvar. Det har inte ebbat ut. Strömmar av levande vatten.

Man kan hålla på och diskutera i det oändliga, vilket jag gärna gör men det är smartare att helt enkelt bara slappna av och låta Gud beröra oss och släppa taget om alla prestationskrav. Guds nåd är så oerhört omfattande och hans kärlek till oss har berört mig i grunden. Han påminner mig om och om igen att människor är viktiga och värdefulla.

Vad än din önskan för framtiden?

Anmäl
2018-01-10 21:26 #12 av: Woodland

# 10

Tack för lyckönskningar. Just nu sitter jag mitt i en röra av möbler och lådor. Det är bra att du och "setfree" fortsatte med samtalet. Det han beskrev om sin omvändelse är bra och belyser att omvändelse är personlig: denna inre beröring när man blir födda på nytt och ser Guds rike som Jesus sade. Och att han upplever Guds bevarande kraft som är bekräftelsen på att det var en äkta Gudagåva. 

Sedan är det så att vi tror på någon som har förmedlat någonting till oss. Gud lämnar oss inte i ett vakuum. Det finns de grundläggande trossatserna som varje troende måste vara överens om: Treenigheten, Jesus försoningsverk (döden och uppståndelsen) och att han kommer igen, den Helige Ande som person och Gud, bibeln som Guds ord med flera. 

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Anmäl
2018-01-13 13:55 #13 av: Carrosh

#11 är det första barnet?
Yes, det är det :) Så det är riktigt spännande nu innan man ens vet hur något kommer vara eller kännas eller så. Man går in på helt okänd mark!

Jag har ju funderat på vissa saker under många år innan jag har kommit fram till någon slutsats.
Ja, det är ju ganska stora frågor och det får ta tid att komma fram till vad man tror och vad som verkar vettigt och logiskt osv. Men jag tror att det är nyttigt att ifrågasätta också för att kunna både befästa och dementera.

Man kan hålla på och diskutera i det oändliga, vilket jag gärna gör men det är smartare att helt enkelt bara slappna av och låta Gud beröra oss och släppa taget om alla prestationskrav.
Det där var nog det vettigaste jag hört på länge! Man måste inte diskutera hela tiden (även om det är väldigt intressant också), man måste leva lite i det också. Utan att någon annan lägger sig i hur, var eller varför.

Vad än din önskan för framtiden?
Oj, ytterligare en stor fråga. :) Älskar't! Det enda jag tänker på just nu är att skapa de bästa förutsättningarna jag kan för mitt barn, så att hen får växa upp med så bra förutsättningar som möjligt och så mycket kärlek och trygghet som det bara går. Med frihet att få göra sina egna val, lära sig av egna misstag osv. Och samma sak blir det för barnen som kommer efter detta första. Det är svårt att tänka på annat än barnet just nu. Lipar

\m/
Äta bör man, annars blir man hungrig!

Anmäl
2018-01-15 09:09 #14 av: setfree

#13 Det är okänd mark, men det kommer att gå bra med barnet. Det är konstigt hur mycket man är villig att ge upp för sina barn. Det är bra om man kan få lite stöd av sina föräldrar. i mitt fall har det varit ovärderligt.

Men jag tror att det är nyttigt att ifrågasätta också för att kunna både befästa och dementera.

Det är verkligen OK att ifrågasätta. Man kan konstatera att vi som kristna tror lite olika om vissa saker. Det framgår om man läser olika trådar här. Vi är inte överens på alla punkter. Däremot är de flesta kristna överens om att bibeln är Guds ord. Visst är det möjligt att ha en tro Jesus utan att läsa bibeln men det finns en risk att man kan hamna fel. En bra utgångspunkt är nog att läsa hela bibeln och om det finns saker som man inte kan ta till sig så kan man väl lämna det, men många kristna har inte ens läst bibeln. (min ens min fru) Hon följer inte mitt råd även om hon är troende. Nåväl det är inte alla som gör som jag tycker.Glad

Utan att någon annan lägger sig i hur, var eller varför.

Jag är ytterst tillåtande angående mina barn som själva får fatta beslut. Det är OK att de inte gör som jag. De behöver inte ens förklara sig. Jag har inte släpat med dem till kyrkan bara för att de ska det. Min far är inte troende men min mor är det. Mina syskon är det inte.

Och samma sak blir det för barnen som kommer efter detta första. Det är svårt att tänka på annat än barnet just nu

Mycket förståeligt. Det bästa du kan ge barnet är en harmonisk tillvaro, utan konflikter. När jag växte upp var det inte harmonsikt alla gånger. Det har nog påverkat mig lite. Jag fick ändå väldigt mycket kärlek och uppmärksamhet, det var mina föräldrar som inte kom speciellt bra överens.

Mina barn har verkligen fungerat oerhört bra tillsammans. Disneyland, Legoland, Liseberg, Skara sommarland, Astrid Lindgrens Värld, Busfabriken, vi har provat det mesta. Vi har skämt bort dem lite. Inga begränsningar på hur mycket spelande de har gjort och det är oerhört mycket. Låt dina barn ha kul, det ska man ha som barn. (även vuxna måste få ha lite kul)

Det finns bara några saker som jag har varit lite noga med och det är att de alltid ska vara snälla mot de som är lite ensamma och mobbade. Jag gråter inombords när jag har sett en del barn må dåligt.

(Ursäkta copse att jag är lite OT. Jag hamnar lite ur kurs ibland.)

Om jag ska återgår till trådens frågor: Du skriver att du tror att Jesus är Guds son och att det är Gud som har ett ansvar mot oss. Om vi nu tänker oss att Jesus kom för vår skull, har vi då något ansvar att aktivt ta emot honom tycker du?

Jesus säger att han bultar på vår dörr men är det så att vi måste öppna vår egen dörr och bjuda in honom?

Klarar du av de frågorna, även om du har barnet som fokus? Glad

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.