Bibeln

Paradiset, himlen, vad händer efter döden?

2017-04-06 12:01 #0 av: OlgaMaria

Jag skriver lite utifrån boken jag just läst (Heaven av Paula Gooder) men jag har också studerat det här ganska intensivt på andra sätt på sistone, så en del kommer från boken och annat inte.

För att texten inte ska bli för lång så går jag lite rakt på de slutsatser jag själv landat i, just nu. 

För det första är Bibeln betydligt mer komplex än att vi kommer till himlen eller helvetet när vi dör, och jag vet knappt om det fornnordiska ordet "helvetet" över huvud taget är ett lämpligt ord att använda - det gör inte rättvisa till de begrepp som används i Bibeln - Sheol, Hades, Eldsjön, Gehenna.

Men åter till himlen. Många tänker sig ju att man kan få komma till himlen när man dör, men vad syftar vi på då egentligen? Slutmålet måste ju vara det som beskrivs i Upp 21, den nya himlen och jorden, när Gud kommer ner och bor på jorden bland människorna?

Så vad händer fram till dess?

Det är intressant med begreppet Paradiset. Själva ordet i sig antyder att det inte alls är samma sak som himlen. Himlen, shamayim, betyder "sky/upphöjd"+"vatten". Vattnet uppe i skyn ungefär. Paradis kommer från pardes som betyder trädgård, vilket väl anspelar på något i "kontakt" med jorden, eller i alla fall en "jordslig" tillvaro.

Jesus säger ju till rövaren på korset - idag ska du vara med mig i paradiset, inte himlen.

Den fattige Lasarus (Luk 16) blev efter sin död förd av änglarna till platsen bredvid Abraham. Detta syftar på ett begrepp inom judendomen - Abrahams sköte, vilket var en plats i Dödsriket/Sheol men en plats av vila och tröst. Ireneus t ex skiljde på paradiset och himlen men menade på att vissa fick komma till himlen och andra till paradiset, i väntan på uppståndelsen. Många tidiga kristna identifierade Abrahams sköte som Paradiset. (Paradise wikipedia)

Finns så mycket att resonera kring när det gäller allt detta, men vad har ni för tankar?

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Anmäl
2017-04-08 08:17 #1 av: Woodland

Jag har dröjt med ett svar eftersom detta ämne kräver eftertanke. Så jag delar mina tankar runt dina punkter en efter en: 

Jag håller mig själv till den klassiska protestantiska bilden av livet efter detta. Med det menar jag att de troendes ande kommer direkt till Jesus, att skärselden inte existerar och att inget frälsningstillfälle ges after jordelivets slut. När det gäller Paradiset som kallas "Abrahams sida" i vers 22 sållar jag mig till de som tror att det tömdes på de rättfärdiga andarna när Jesus nedsteg i dödsriket och att han tog dem med sig till Fadern.  Nu i Nya testamentets tider lämnar vi jordelivet för att vara med Jesus och att ordet insomnat här betyder den fysiska döden.  Jesus sade samma sak här.

Jag håller inte med Iraneaus om det är så han skrev. Om han skrev så kan man ana en grund till vidareutveckling som sedan blev den katolska kyrkans skärseld. Det är så jag ser på det.

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Anmäl
2017-04-08 12:55 #2 av: OlgaMaria

#1 Det blir i princip som att säga att Paradiset avskaffades, ifall Abrahams sida och Paradiset är samma sak?

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Anmäl
2017-04-08 19:36 #3 av: Woodland

# 2

Det blir i princip som att säga att Paradiset avskaffades..

Ja, i det tillståndet som existerade med de rättfärdiga och fördömda i åsyn av varandra.  John Piper förklarar "min" Skämtarståndpunkt här

Du kanske har läst det jag skrev om hur de ortodoxa kyrkorna ser på detta :

Medan Himmel och Helvete är bestämt verkliga, är de erfarenhetsmässiga tillstånd snarare än fysiska platser, och båda finns i Guds närvaro. I själva verket finns ingenting utanför Guds närvaro.

Så har jag också trott - att Gud också är i "helvetet" men den Gr.  Ortodoxa kyrkan tror att alla kommer att vara inför Gud och att denna glädje för de frälsta blir en plåga för de som inte tror. 

Vad anser du om den ståndpunkten i ljuset av det du läste i boken och dina egna tankar?

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Anmäl
2017-04-09 17:40 #4 av: OlgaMaria

Nu är jag på Teneriffa så svarar om en vecka eller så :)

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Anmäl
2017-04-09 18:17 #5 av: Woodland

Du lyckans ost! Hoppas du och de dina har det bra.

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Anmäl
2017-04-18 16:08 #6 av: OlgaMaria

#3 Jag tycker argumenten för avskaffandet av Paradiset är ganska tunna. Men jag tror frågan kretsar mycket kring den bild av Himlen vi har idag - att den är alltings yttersta mål, framför Guds nuvarande boplats. Bibeln talar om en kommande förening av himmel och jord och att Gud ska bo bland oss på jorden - i likhet med hur det var i Paradiset då han gick där med Adam. 

Abrahams sida är ju en del av Sheol, men det enda det egentligen innebär är att det är någonstans där de döda är. Judarna hade ingen föreställning om att de döda kom till himlen, utan alla tänktes komma till Dödsriket, och Abrahams sida tänktes vara denna härliga delen av det hela. 

John Piper definierar i sin text döden som separation från Gud, men bibelordet han använder handlar inte om fysisk död utan om andlig död under detta jordeliv - att leva för synden och inte för Gud. (Ef 2:1-2) Vi har också detta ord t ex: Stiger jag upp till himlen 
är du där,
 bäddar jag åt mig i dödsriket 
är du där.
 Ps 139:8

Separation är förvisso något som kan vara både och. Vi kan vara separerade från Gud, men ändå inte. Vi kan vara förenade med honom, men ännu inte fullt ut.

Så tror jag att det är, att det förvisso kan finnas separationer, men att Gud ändå är närvarande överallt, men målet är ju att vara fullkomligt förenad med Gud.

Ja, det smärtar att vara i Guds närvaro då man inte gjort upp med synden, och det tror jag vi alla som vandrat i helgelse upplevt. Han är en förtärande eld som bränner upp halmen i våra liv, och det anser i alla fall jag själv utifrån erfarenhet vara ett pågående verk.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Anmäl
2017-04-18 18:01 #7 av: Woodland

Oj då! Skäms

 Jag länkade till John Pipers sida i # 3 men artikelförfattaren heter Joe Rigney. 

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Anmäl
2017-04-18 20:08 #8 av: OlgaMaria

#7 Ok Glad

Det är två saker till som jag inte tycker kan stämma som skrivs i artikeln,

dels att de rättfärdiga döda behövde "befrias" från Paradiset. Paradiset har väl aldrig någonsin haft en sådan innebörd, att någon skulle behöva befrias därifrån?

Petrus skriver att Jesus predikade för andarna i fängelset - Paradiset har väl aldrig någonsin beskrivits som ett fängelse? Och han predikade för dem som inte ville lyssna under Noas dagar, och det talas också om en dom som de fått - "för att de skulle dömas till kroppen så som människor döms" - det är inte en beskrivning av rättfärdiga - snarare orättfärdiga, eller alla.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Anmäl
2017-04-19 09:34 #9 av: Woodland

# 8

Paradiset har väl aldrig någonsin haft en sådan innebörd, att någon skulle behöva befrias därifrån?

Om jag inte minns fel var den väntande uppståndelsen i det judiska tänkandet den slutgiltiga befrielsen från förgängelse.  Allt ändrade sig efter Jesu triumf och är det som egentligen hela Uppenbarelseboken handlar om "Detta är Jesu Kristi uppenbarelse..." vers 1.

David skrev: Ty du skall ej lämna min själ åt dödsriket, du skall ej låta din fromme se förgängelsen.  Kan det finnas ett element av en väntade befrielse? Som du känner till var det förnekelsen av uppståndelsen  nedtecknad i tre av de fyra evangelierna som Jesus tillbakavisade hos sadduceerna

Och Paulus tillägger: Därför säger han också på ett annat ställe: Du skall inte låta din Helige se förgängelsen.   När David på sin tid hade tjänat Guds vilja, insomnade han och blev lagd till vila hos sina fäder och såg förgängelsen.

När jag läser verserna i Gamla testamentet på livet efter döden har jag alltid i tankarna vad Jesus gjorde och konsekvenserna av det.   Men nu har Kristus uppstått från de döda som förstlingen av de insomnade. Såsom förstlingen (3 Moseboken 23:10-11, 17, 20)  fick judarna se några "kärvar" i Matteus 27: 51 Och se, då brast förlåten  i templet i två delar, uppifrån och ända ner, jorden skakade och klipporna rämnade, 52 gravarna öppnades, och många heliga som hade insomnat fick liv i sina kroppar. 53 De gick efter hans uppståndelse ut ur gravarna och kom in i den heliga staden och visade sig för många.   

Enligt det mesta jag läser i bibeln finns den fysiska döden beskriven som "sömn" och att dö oomvänd som "döden" eller "andra döden". 

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Anmäl
2017-04-19 11:11 #10 av: OlgaMaria

#9 Synen på döden har utvecklat sig inom judendomen, och detta med Abrahams sida och en paradisisk tillvaro efter döden, för de rättfärdiga, var något som växte fram under tiden efter GT, men före Jesus. För Jesu åhörare var detta påtagligt, men synen på döden som vi läser i GT kretsar kring ett sovande, neutralt tillstånd.

Hur som helst kan vi nog inte likställa Paradiset med andra texter kring Sheol. Absolut "behövs" befrielse från dödsriket i övrigt. Jona beskriver t ex hur jordens bommar slöts bakom honom, men att Gud förde honom upp därifrån.

Jag kan förstå viljan att kombinera himlen och paradiset i samma koncept, eftersom vi knappt aldrig pratar om paradiset idag utan bara om himlen, men det finns ju faktiskt inget i Bibeln som sammanblandar dessa koncept. Ifall man ska forska vidare i det blir det genast väldigt komplext - eftersom Gud inte bara skapade himlen, utan himlarna - och det finns olika traditioner som förklarar detta på olika sätt, och vi kan inte med säkerhet veta vad Paulus menade när han talade om "tredje himlen". Dessutom står det inte att han rycktes "upp" i grundtexten utan att han rycktes "iväg". Om vi ska resonera kring upp och ner så beskrivs ju Sheol vanligen som något underjordiskt, men Paradiset är ju en trädgård - och jag tänker i alla fall själv att det borde vara något mellan himmel och underjord - nämligen något kopplat till jorden - och som sådant också ett förstadium till när det nya Jerusalem kommer ner från himlen, och Livets träd ska stå i dess mitt.

Åt den som segrar ska jag ge att äta av livets träd som står i Guds paradis.
 Upp 2:7 

Där skulle man kunna tänka att även paradiset är något som kommer "ner" till jorden, men jag tror att själva himlen i Uppenbarelseboken är något annat än paradiset. Himlen tycks vara "det där uppe", och Paradiset är ju något som består kan vi ana, med tanke på att Livets träd ska stå i den heliga staden. Annat är det med himlen.

Himmel och jord ska förgå, men mina ord ska aldrig förgå. Matt 24:35

För hans ansikte flydde jord och himmel, och det fanns ingen plats för dem. Upp 20:11

Judarnas yttersta mål på Jesu tid var inte att komma till himlen, utan att få uppleva den nya världen som skulle återställa skapelsen till sitt paradisiska ursprung. Det var det deras förväntningar på Messias handlade om.

När de nu var samlade frågade de honom: "Herre, är tiden nu inne då du ska återupprätta riket åt Israel?" Han svarade dem: "Det är inte er sak att veta vilka tider eller stunder som Fadern i sin makt har bestämt. Apg 1:6-7

Ångra er därför och vänd om, så att era synder blir utplånade och tider av nytt liv kommer från Herrens ansikte och han sänder Messias som är bestämd för er, nämligen Jesus. Honom måste himlen ta emot tills de tider kommer då allt det återupprättas som Gud från urminnes tid har förkunnat genom sina heliga profeters mun.
 Apg 3:19-21

Sen kan man fråga sig vad allt detta spelar för roll? Hehe. Ja, det vet jag inte fullt ut, men jag tycker det är väldigt spännande. Men jag tror fullt ut att det kommer en tid då Gud ska återupprätta skapelsen till sitt ursprungliga underbara tillstånd, i frid med honom.

Jag menar att den här tidens lidanden inte kan jämföras med den härlighet som ska uppenbaras och bli vår. Själva skapelsen väntar och längtar efter att Guds barn ska uppenbaras. Skapelsen har ju blivit lagd under förgängelsen, inte av egen vilja utan genom honom som lade den därunder. Ändå finns det hopp om att även skapelsen ska befrias från sitt slaveri under förgängelsen och nå fram till Guds barns härliga frihet. Vi vet att hela skapelsen gemensamt fortfarande suckar och våndas. Och inte bara den, utan också vi som har fått Anden som förstlingsfrukt suckar inom oss och väntar på barnaskapet, vår kropps förlossning. I hoppet är vi frälsta. Men ett hopp som man ser uppfyllt är inte längre något hopp. Vem hoppas på det han redan ser? Men om vi hoppas på det vi inte ser, så väntar vi uthålligt.
 Rom 8:18-25

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.