"I början, Gud."1  Det fanns en tid, om "tid" det skulle kunna kallas, när Gud i enheten av Hans natur (fastän existerande  i tre personer) bodde ensam. "I början, Gud." Det fanns ingen himmel där hans härlighet nu är särskilt manifesterad. Det fanns ingen jord att engagera hans uppmärksamhet. Det fanns inga änglar att sjunga hans lov. Det fanns inget universum som skulle upprätthållas av hans makts ord. Det fanns ingenting, ingen, förutom Gud; och inte för en dag, ett år, eller en ålder, utan "från evigheten." Under den tidigare evigheten var Gud fristående—självförsörjande, i behov av ingenting. Hade ett universum eller änglar eller människor varit nödvändiga för honom på något sätt skulle de också ha kallats till existens från all evighet. Att han skapade dem när han gjorde tillade ingenting ytterligare till Gud i huvudsak. Han ändras inte2 och därför kan hans inneboende härlighet varken kompletteras eller förminskas.

Gud hade inget tryck, ingen skyldighet, ingen anledning att skapa. Att han valde att göra det var en ren suverän handling från hans sida som inte orsakades av någonting utanför han själv, bestämt av hans eget välbehag och inget annat; för han "utför allt efter råd sin egen vilja"3. Att han skapade var helt enkelt för hans uppenbarade ära. [utdrag ur "The Attributes of God" av A.W. Pink (1886-1925)]

1. Engelsk översättning. På svenska: I begynnelsen skapade Gud himmel och jord.  1 Moseboken 1:1 

2. Malaki 3:6

3. Efesierbrevet 1:11