Det är viktigt med dopet fastän det inte är frälsande i och för sig. Det och nattvarden är de två sakrament vi har i den protestantiska kyrkan. Det finns kyrkor och individer som är väldig kritiska till omdop. Det finns andra som inte godtar barndop för att de finner inga klara förebilder för det i Nya Testamentet. Min position i frågan är att man skall följa sitt samvete. Jag är vuxendöpt.

För mig är det en bekännelsehandling. Inför Gud och inför människor har jag beslutat mig för att följa Jesus. Barndopet har jag inte själv varit med och tagit ställning till. Det är fint att föräldrar vill bära fram sina barn, men jag tror inte det är detta som Bibeln talar om: omvänd er och låt döpa er.

För min del känns det som att man kan komma till flera olika slutsatser genom det man läser i Bibeln. Det verkar ha förekommit barndop i början då man döpte hela hus i taget. Efter hand blev det vanligt med dopskolor som kunde pågå flera år innan man fick döpa sig. Sedan blev det barndop igen då kyrkan blev statsreligion. Tänker att dop är naturligt eftersom Jesus gav oss den förebilden och uppmanade oss att låta oss döpas och att döpa. Det är ett uttryck för vår tro och ett manifest över Guds reningsverk i våra liv. Men jag håller med om det Woodland skriver. Man kan komma till olika slutsatser och jag tycker det är ok. Det är en samvetsfråga. Det viktiga är att man vill följa Jesus - att döpa sig blir oftast en konsekvens av det. Vad tänker du själv setfree? :)

Dopet representerar att man begraver sitt gamla liv och något nytt startar. Ett liv med Jesus i centrum. Det är inte ett krav för frälsning men ett handling som är viktig.

Den som tror och blir döpt skall räddas, men den som inte tror skall bli dömd.  (Mark 16:16)

Jag anser att hela Guds ord är viktigt och då även dopet. Jag vill försöka följa allt det som Guds ord talar om. Sedan har jag respekt för om andra har en annan syn på frågan och gör ett annat val än mig. Jag är vuxendöpt. Våra barn är inte barndöpta, endast barnvälsignade.