Annons:
Etikettlivsfrågor
Läst 1584 ggr
[Rulander]
9/29/16, 10:54 AM

Världen ond?

Guds ord beskriver världen som ond.  Det är nog de flesta kristna överens om. Hur ska vi då beskriva världen?

Att alkohol, droger, spel, missbruk etc. är fel tycker nog de flesta. Men hur är det med att älska god mat, vara stolt över sin vältränade kropp, tycka om sin nya bil och att lägga mycket tid på sitt dyra fritidsintresse?

Är inte allt detta "världen"?

Kan det till och med vara så att satan ser till att vi får del av denna världens goda för att flytta vår uppmärksamhet från Gud till annat?

Annons:
Woodland
9/29/16, 8:12 PM
#1

Hur ska vi då beskriva världen?

Som jag ser det - I Bibeln kan ordet "världen" betyder universum,  jordklotet och människorna där på  (Johannes 3:16 , 13:1Hebréerbrevet 1:2) men för det mesta används det av det humanistiska systemet som står i motstånd till Gud. (Matteus 18:7Johannes 15:191 Johannes 4:5).

Är inte allt detta "världen"? 

Det du listade i din andra mening kan vara en form av avgudadyrkan och därmed synliga gärningar som är symptom av det sjuka systemet. Samtidigt har Gud gett oss allting att njuta av (1 Timotheosbrevet 6:17-19) men vi som är "rika" i denna tidsålder skall vara generösa och dela med oss, framförallt till de som delar vår tro. (Galaterbrevet 6:10)

Kan det till och med vara så att satan ser till att vi får del av denna världens goda för att flytta vår uppmärksamhet från Gud till annat? 

De troende har frestats eller prövats av detta i alla tider.  Jesu varningarna i skriften om att samla skatter på jorden, med mera, är välkända.   

1  Johannes 2:  15 Älska inte världen, inte heller det som är i världen. Om någon älskar världen, finns inte Faderns kärlek i honom. 16 Ty allt som finns i världen, köttets begär och ögonens begär och högmod över livets goda, det kommer inte från Fadern utan från världen. 17 Och världen och dess begär förgår, men den som gör Guds vilja förblir i evighet.

Vi kommer att falla i detta därför att vi är svaga men som Gud helgar oss bör vi växa bort från det till en andlig mognad. Samtidigt medvetna om våra egna svagheter kan vi be och agera för våra trossyskon som kämpar enligt det den helige Ande uppenbarar för oss.

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

[Rulander]
9/30/16, 8:01 AM
#2

Många av oss har väldigt fina nybyggda hus, och kör omkring i nya bilar etc.

(jag känner många fattiga som är mina vänner som inte har detta)

En del av oss har välbetalda jobb och om vi har begär till något så köper vi det. Är det inte så?

Vi har vänner som har byggt ett fantastiskt hus som jag tror de är stolta över med all rätt. Om man har råd med det, hur många av oss avstår då för att inte älska denna världens goda?

Det är klart att vi ska dela med oss av våra tillgångar till de som har det svårt. Det är ingen tvekan om det. Däremot tror jag att de äldre är bättre på det än den yngre generationen. Att avstå något för Guds rike är inte helt lätt.

Jag tror faktiskt att den här balansgången är en av de svåraste vi har som kristna. Att prövas med framgång är väldigt utmanande.

Om en person har vuxet upp i fattigdom får tillgång till ett mycket välbetalt jobb kommer nog att älska pengar lite mer än det som är hälsosamt.

Jag har sett många exempel på obalans angående pengar.

Woodland
9/30/16, 6:16 PM
#3

Du tar upp mycket intressanta saker som kan diskuteras från olika synvinklar. Bra! Nu skall jag bli lite filosofisk men återkom gärna igen med synpunkter. 

_En del av oss har välbetalda jobb och om vi har begär till något så köper vi det. Är det inte så?
_

Troligtvis är det så, samtidig som jag tycker mig se att de yngre har mer samvete för miljön och drar sig för att köpa onödiga saker. (Jag är själv rätt gammal.)

_Om man har råd med det, hur många av oss avstår då för att inte älska denna världens goda?
_

Det är någonting som jag inte rakt av kan bedöma hos en annan. Man kan avstå av olika skäl. Hjärtat är bedrägligt. Om man avstår för att känna en förnöjsamhet med sig själv ligger högmod till grund. Man är "mer" än sin näste på ett annat sätt. Det är det som är så lurigt. Köper man kan det vara  att uppfylla begär och avstår man kan det vara av ett behov att verka "bättre" än sin näste. 

Däremot tror jag att de äldre är bättre på det än den yngre generationen. Att avstå något för Guds rike är inte helt lätt.

Tja, jag vet inte. Vi äldre har upplevt en enorm förbättring i livsvillkor, ingen tvekan. Helt ärligt tycker jag att den äldre generationen och den före mig köpte det de tyckte behöva. Det fanns inte den tekniska framfart vi har idag eller dagens standard, men varje generation har haft sin del av framgång och kamp.  Faran var förr att inte hamna i ett bedrägligt sken av att man var bättre för att man hade gjort si eller så, eller anammat en viss stil. Och så tänker jag på de som skall göra något särskilt för ett bra ändamål. De syns i tidningar och på tv - Har de då fått sin lön

Jag har sett många exempel på obalans angående pengar

Ja, troligen men är inte pengar ett dött medel? Det är kärlek till pengar som är problemet. Balansgången är relativ, eller hur? Mina gränser är inte dina och vise versa. Herren ger vissa gott ställt och andra förblir fattigare. Somliga är fattiga för att de är lata. De skall tillrättavisas , för hårt arbete är en bra vittnesbörd. Som äldre kan jag se tillbaka och ångra saker och  det gäller inte endast pengar. 

Det är inte min erfarenhet att folk som vuxit upp fattiga nödvändigtvis har ett osunt förhållande till pengar. Till exempel: mina filippinska trossyskon i en församling jag arbetade i växte upp i en fattigdom vi inte kan föreställa oss. De hade jobb utomlands och skickade pengar hem till sina familjer (släkt) och dessa undvek på så sätt svår nöd. Likväl när det var naturkatastrofer (och det fanns flera) blev de så engagerade att jag ansåg det en förmån att vara en del av dem.  Det fanns en generös ande bland de afrikaner jag kände och jag kan skriva om flera.  De troende skall inte bara ha pengar själva men också så pass mycket att de kan hjälpa andra. Vi kan inte skänka av ingenting.

En ung familj som arbetar och bygger upp sitt hem är helt i sin ordning. Det är en biblisk befallning. De troende skall vara införstådda med det. Fasen "mitt i livet" är intensiv och krävande.  Vi bör glädja oss med de som har mer än oss själva. Avundsjuka, särskilt för en troende, är en fruktansvärd synd. Det är en missunnsamhet och ett gömt klandrande att Gud är orättvis. Som Johannes svarade: "Ingen människa kan ta emot något utan att det ges henne från himlen". Han talade om Herren men det är införstått att i Guds suveränitet är allt detta inbegripet.

Jag märkte detta bland generationen före mig, att det var många gånger  folk gav uttryck för avund och dömde de som hade mer. Så bör det inte vara. Det var en engelsman som en gång sade att svenskarna hade skapat en fantastisk välfärd och hade dåligt samvete för det.  Kan hända. 

Några tycker det är viktigt att ge för att de söker merit inför Gud. Endast Jesus räcker för det.  Oj då! Nu blev detta bra långt. Vad tycker du? (ni)?

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

[Rulander]
10/4/16, 10:47 AM
#4

Jo men det är stor skillnad mellan att köpa rättvisemärkt kaffe och att ge 5000 kr till mission.

Jo jag vet att det är kärleken till pengar och inte pengar i sig som är problemet. Hur stor kärleken är visar sig i hur mycket vi kan avstå. Detta gäller även tid.

Hur mycket tid i bön offrar vi för människor vi aldrig kommer att få tack ifrån? Vår enda belöning är att Gud vet vad vi har gjort.

Vilka aktiviteter genomför vi som endast ger Gud äran?

Jag menar inte att jag är bättre än andra men jag är medveten om att jag ofta gör saker med fel motiv. Vi tycker om att få ett tack för vad vi gör och att det uppmärksammas. Det är mänskligt. Vi borde tränas i att hjälpa människor som aldrig kommer att veta att är från oss hjälpen kom.

Utan Guds kraft är detta svårt. Därför måste vi bekänna vår svaghet och be om Guds hjälp att förändras inifrån.

Jag påstår inte att fattiga oftare har en osund relation på pengar, jag påstår att fattiga som har övergått till rikedom ibland blir överväldigade. På samma sätt som människor som inte har fått uppmärksamhet som barn är lite svältfödda på det och kräver lite mer än andra.

Vad är min poäng? Jag menar att många av oss inte beter sig speciellt annorlunda jämfört med våra ofrälsta vänner. Vi dricker kanske inte alkohol och röker/snusar inte lika mycket, men mer då?

Jag ställer frågan till mig själv lika mycket som till er.

Är vi salt och ljus i tillräcklig omfattning?

Bär vi verkligen frukt?

Jag tror inte det räcker med att känna till vad Guds ord säger vi behöver vara dess görare också.

Snäll ni skriv vad ni tycker. Ni får mycket görna tycka annorlunda mot mog, det gör ingenting. Det är roligt med lite debatt.

Woodland
10/5/16, 10:41 AM
#5

Jo men det är stor skillnad mellan att köpa rättvisemärkt kaffe och att ge 5000 kr till mission.

Hurså? Jag har inte nämnt dessa saker eller belopp men  om rättfärdighet kunde mätas så hade Bill Gates varit ett helgon.  Vi kan inte behaga Guds krav på rättfärdighet genom gärningar. 

Hur mycket tid i bön offrar vi för människor vi aldrig kommer att få tack ifrån? 

Är det ett offer att umgås med vår himmelske Fader? Vår enda belöning är Kristus. Han är den ende som är rättfärdig och genom nåden är vår rättfärdighet. Vi kan inte "göra" saker som förtjänar oss himlen.

Vår enda belöning är att Gud vet vad vi har gjort. 

Det räcker.

Vilka aktiviteter genomför vi som endast ger Gud äran?

Paulus skrev så här: Fäll därför inte någon dom i förtid, innan Herren kommer. Han skall lysa upp det som mörkret döljer och avslöja hjärtats tankar och avsikter, och då skall var och en få sitt beröm av Gud. 1 Korinthierbrevet 4:5

_Vad är min poäng? Jag menar att många av oss inte beter sig speciellt annorlunda jämfört med våra ofrälsta vänner.
_

Icke troende människor kan leva ett högt moraliskt liv och på det yttre inte skiljer sig från de moraliska värderingar de kristna har. Men människans goda gärningar är inte till gagn inför Gud. Det är inte i gärningar som den troendes rättfärdighet ligger. Man gör goda gärningar därför att man är frälst och inte för att bli det.  Vi kan fastna på externa saker som inte är av särskild vikt - det har historien visat oss.  

Utan Guds kraft är detta svårt

Nej,  det är omöjligt.

 Är vi salt och ljus i tillräcklig omfattning? Bär vi verkligen frukt?

Vad menar du med "tillräcklig"? Tillräcklig för vad eller vem och av vilka motiv

Jag tror inte det räcker med att känna till vad Guds ord säger vi behöver vara dess görare också.

"Räcker" för vad? Jesus sade att mästaren inte tackar tjänaren, för att denne gjorde det han var tillsagd att göra.  Så skall också ni säga, när ni har gjort allt som krävs av er: Nu är vi tjänare utan uppgifter. Vi har bara gjort det vi var skyldiga att göra. 

En motfråga i din  mentala brottning här - Hur blir en människa rättfärdig inför Gud?

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

[loveisall]
10/5/16, 11:52 AM
#6

Jag är fattig sjukpensionär med skulder och jag tycker faktiskt att det på något sätt känns betryggande att jag inte har något att fästa mig vid. Visst är det tufft ibland, men Gud har verkligen försett mig med det jag behöver, om jag ber om det. Ibland behöver jag inte ens be, för han vet vad jag behöver. 

Det kan vara att jag behöver nya skor,  så nästan av en "slump" så kommer en vän och frågar om jag vill ha ett par skor.  Rätt storlek och rätt stil :) 

Om jag har ont om pengar, så brukar det trilla in från olika håll, precis så att jag har till vad jag behöver. 

Sedan har ju bedrägerier ökat också, många som blir lurade på pengar, men då brukar jag tänka att "skönt att man inte har några pengar, för då kan man heller inte bli av med några" 😃

Men jag har fortfarande olater som kan ta bort fokus från Gud och jag försöker att få kontroll över det. Det går i rätt riktning iallafall :)   T ex Tv, dator, mobil 

Jag tror det är rätt viktigt vad man tar till sig och ägnar sin tid åt.  På tv tittar jag oftast bara på dokumentär och naturfilm och nyheter.

I surfplattan har jag både bibeln och ljudbibel. Likaså i mobilen. 

Förut gillade jag att somna till tv:n men insåg att det påverkade mig negativt andligt mer än jag trodde, så nu stänger jag av tv:n och lyssnar på ljudbibeln  hela natten istället.

Annons:
_lars_
10/5/16, 4:25 PM
#7

Intressant diskussion angående detta med pengar.

För en tid sen, kanske ett halvår, läste jag ett bibelord där jag kände att Gud "utmanade" mig. Tyvärr hittar jag inte bibelordet i mitt minne just nu, men utmaningen var att jag inte skulle bekymra mig om pengar, utan att han ville att jag skulle skänka pengar till de som behövde. Sagt och gjort, jag antog utmaningen, och skänkte en del pengar. Inga stora summor, men det jag tyckte var "lagom".

En kort tid därefter så fick jag oväntat en möjlighet att sänka räntan på mina bolån, vilket har gett mig mindre utgifter varje månad. Jag antog Guds utmaning och blev belönad för det. 🙂

Som ett tack brukar jag skänka mer pengar lite då och då, men inte för att verka mer rättfärdig inför Gud, eller känna mig duktig, utan av tacksamhet för Hans godhet, och för den glädje man känner när man gör något gott för de som har det värre ställt än jag.

Det stora problemet med pengar är när det ersätter Gud i livet, inte att man har eller inte har pengar.

Woodland
10/5/16, 6:23 PM
#8

Mina direkta frågor i # 5 var inte till att platta till Rulander. Absolut inte. Jag tycker det är mycket viktiga saker R tar upp.  Guds barn har ofta brottats med  gärningars plats i det kristna livet (göra eller inte göra, osv). Det jag var ute efter var vad det är som vi tror gällande gärningar, merit inför Gud, helgelse, och rättfärdighet. 

Det är faktiskt skillnad mellan synsätten angående tro/gärning inom katolicism respektive protestantism. Det är ofta vi evangeliska som inte förstår skillnaderna mellan nåd och endast nåd, vilket är en del av de fem "endast". 

Jag minns att jag som ung köpte mycket av Charles Finneys verk. Som ung kristen hade jag inget djupare begrepp om detta med rättfärdighet genom tro och gärningarnas plats. Jag blev mycket förtvivlad över det jag läste. Ja, rent av tröstlös. Kan inte beskrivas med andra ord. Det jag inte visste var att Finney inte trodde att Jesu rättfärdighet tillräknades den troende. Kristus dog, enligt honom, i sin rättfärdighet och sen så skulle den troende leva upp till det. Det finns mycket mer att anmärka på när det gäller Finney men i vilket fall är dessa frågor svåra för en som vill vandra nära  Herren. 

Som ett tack brukar jag skänka mer pengar lite då och då, men inte för att verka mer rättfärdig inför Gud, eller känna mig duktig, utan av tacksamhet för Hans godhet, och för den glädje man känner när man gör något gott för de som har det värre ställt än jag.  

Jag ställer mig helt bakom #7 motivation!

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

[Rulander]
10/7/16, 12:59 PM
#9

Jag har aldrig någonsin trott att man kan förtjäna rättfärdighet. Det är en missuppfattning. Endast tro på Kristus ger frälsning. Jag måste nog förtydliga mig framöver. Otroligt att jag måste förklara det. Så mycket har jag läst i Guds ord att jag fattar det. Det är inte min poäng. …

Är det en orimligt att omvändelsen får konsekvenser och att vi förvaldlas inifrån och att det medför ett nytt liv. På grund av tacksamhet inte av tvång för att förtjäna nåden? Jag måste tydligen vara mycket noga med hur jag skriver för att inte missuppfattas.

Jag jämför inte heller människor och graderar inte heller vad som är bättre men det kostar på ibland att vara kristen. Vi ska förvalta vårt "pund" och det innebär arbete och offer. Vad annars?

Var och en får själv avgöra vad som är rimligt och jag är den siste att lägga börda på någon annans axlar, tvärt om vill jag befria männskor från det skapar dåligt samvete för att vi inte gör tillräckligt.

Frågan var ställd till mig lika väl som andra och jag tycker inte att jag är "bättre" men vi ska vara salt i en rutten värld och många icke kristna är besvikna på oss med all rätt.

Är det inte rimligt att ska kunna vara lite självkritiska utan att få dåligt samvete?

#6 underbart att Gud har omsorg om din i din situation han värnar verkligen om de som har det jobbigt.

#7 Jag har många liknande exempel på att Gud välsignar oss när vi vågar gå på hans tilltal.

Jag som har det gott ställt kan gott hjälpa andra som behöver hjälp det kan jag göra av tacksamhet till Gud som har välsignat mig.

Min rättfärdighet finns endast i Kristus inget annat.

(Jes 64: 6 våra rättfärdiga gärningar är som en smutsig klädnad inför Gud)

Det betyder att vi inte kan förtjäna rättfärdighet på egna meriter. Jag hoppas därmed att den frågan är besvarad……

Jag känner mig inte tillplattad bara lite missförstådd.

Woodland
10/7/16, 7:17 PM
#10

#9  Jag måste nog förtydliga mig framöver. Otroligt att jag måste förklara det.

Tack för ditt förtydligande! Det är viktigt att vi lägger fram våra ståndpunkter så klart som möjligt. Det kan finnas de som läser som inte förstår det vi menar (som jag själv, i detta fallet). Man "fattar" själv det man lägga fram men det är inte alltid att man förmedlar det så att andra förstår poängen och ibland krävs förtydliganden. Jag har också stundom behövt förklara saker mer ingående. Fråga bara min man! 😃

Är det en orimligt att omvändelsen får konsekvenser och att vi förvaldlas inifrån och att det medför ett nytt liv. På grund av tacksamhet inte av tvång för att förtjäna nåden?

Nåd som man förtjänar är ingen nåd och helgelse är med i bilden. Motivet för vår tjänst, i den mån vi kan uppfatta det, bör enligt Jonathan Edwards vara tacksamhet. Gud älskar en glad givare. 

många icke kristna är besvikna på oss med all rätt.

Det har alltid funnits ett problem med falska bekännare som är i "Israel" men inte av "Abraham" och lever stick i stäv med bibelordet.  Den mänskliga naturen motiverar oss att gärna påpeka andras fel och brister för att själva framstå bättre än vi är.  Det kan hända att icke-troende är "besvikna" på vissa kristna men jag kan inte påstå att de har någon rätt i det. Det är inte vi som skall tillfredsställa deras önskningar på ett ofta påhittat "gott liv" efter deras kriterier.  Det finns flera som är väldigt besvikna på mig (och de som har som övertygelse som jag)  över att jag vidhåller bibelns position gällande vissa ämnen.  Saken är den att Gud är den som är förolämpad så länge människan framhärdar i otro. Om inte Jesus Kristi moraliska nivå räcker för icke-troende kan vi knappast förvänta oss godkännande. Men naturligtvis skall våra liv levas först och främst inför Herren  och därmed vara en vittnesbörd. Ibland framkallar det beröm och ibland hat. 

_Är det inte rimligt att ska kunna vara lite självkritiska utan att få dåligt samvete?
_

Det är många personlighetstyper som fungerar så att självkritik kan lätt gå över i självfördömelse. Man läser om detta många gånger i de troende som har gått före oss. Deras räddning blir alltid att Herren upplyser dem med ett bibelord eller tanke på att deras rättfärdigat är utanför dem själva i Kristus oavsett hur de felar. 

Den helige Ande innebor sitt barn och genom ordet och samvetet leder de sina hela vägen. Ibland kan fienden anklaga oss och andra i våra sinnen. Jag har märkt att om jag stannar upp mentalt och börjar be för den personen frustreras fiendens anfall. Och när man lever i det ljuset man har fått och får tankar att man inte gör tillräckligt: att man är si eller så, då är det bara att hålla med. Jesus är min Frälsare och hans rättfärdighet tillräknas mig.

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Woodland
10/8/16, 9:28 AM
#11

#6 Vilket hjärtevärmande inlägg du skrev! Din attityd till livet i ditt livstillstånd är inspirerande. GVD

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

PastaR
8/28/17, 8:52 AM
#12

Många tänkvärda saker har tagits upp här. Jag förstår hur R tänker. Ibland har jag reagerat över, hur man briljerar med sina prylar, det ena värre än det andra. En person, som reser runt för att samla in pengar till behövande, kommer i en stor tjusig bil och klädd i dyra märkeskläder. Om man ser ett skriande behov av medel till något behjärtansvärt, borde man vara den första att avstå något. Känns nästan som ett krampaktigt försvar för sitt eget handlande av W. Ingen blir frälst av egna gärningar, det är vi överens om. Det är fel att vara girig, missunsam och högfärdig. Brukar tänka att varje människa får stå till svars för hur man har förvaltat de välsignelser vi fått i livet. Vi får be om Guds ledning.

Ödmjuk

Woodland
8/28/17, 8:21 PM
#13

Känns nästan som ett krampaktigt försvar för sitt eget handlande av W. 

  🤔 ?

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Annons:
PastaR
8/28/17, 9:29 PM
#14

Förlåt om det lät som ett personligt påhopp. För mig var det inte svårt att förstå hur R menade. Tror att vi behöver tänka till om de här frågorna. Tycker själv att det kan vara svårt att hitta rätt balans ibland. Tack W för att du såg det från flera vinklar. Detta är inte något som har med andra människor att göra, utan är en sak mellan Gud och mig. Gör jag något är det inte för att imponera på andra människor. Tror att vi har det så bra i Sverige, så vi känner det som att vi klarar oss utan Gud. Kanske det är därför sekulariseringen gått så långt i Sverige. Sen tror jag att människor till sist känner att prylar inte räcker för att ge livet mening och innehåll.

Ödmjuk

Upp till toppen
Annons: