Varför händer hemska saker till goda människor? Det hände endast en gång och han erbjöd sig frivilligt.

Den kristna trons stora paradox eller högsta ironi är att vi räddas både av Gud och från Gud.

Ingen har någonsin varit utsatt för orättvisa från Guds händer.

Det är en sak att tro på Gud; det är en helt annan sak att tro Gud.

Den otroende söker aldrig, aldrig Gud. Den otroende är en flykting från Gud.

Det naturliga mönstret för människan är att fly från Gud för att gömma sig från honom. Jesus kom för att uppsöka och frälsa de förlorade. Han är den som söker, vi är de som flyr.

Den naturliga människans synd är denna: han vill ha fördelarna av Gud utan Gud själv…att söka efter Gud är ett kristet företag.

Sökandet efter Gud börjar inte förrän omvändelsen.

När jag läser bibeln kritiserar bibeln mig. Jag kritiserar inte bibeln.

Bibelns sanning är inte i någon grad beroende på om människorna tror på den sanningen eller ej.

Det finns en hemlighet, en noggrant bevarad hemlighet för människors lycka. Den är ett uttryck i en katekes från 1600-talet där det står "Människans främsta ändamål är att förhärliga Gud och åtnjuta honom för alltid."

Glädjens hemlighet finns i lydnad till Gud. Hur kan vi vara glada om vi inte är lydiga? Hur kan vi vara lydiga om vi inte vet vad det är vi ska lyda? Så ursprunget och slutändan på allt är att lycka inte helt kan upptäckas så länge vi förblir okunniga om Guds ord.

Jag kan inte läsa Guds tankar. Men jag kan läsa Guds ord.

Är det inte häpnadsväckande att nästan alla har en åsikt att erbjuda om bibeln och ändå har så få studerat den?

Det är på modet i vissa akademiska kretsar att utöva skolastisk (vetenskaplig) kritik av bibeln. Därvid ställer forskare sig över bibeln och eftersträvar att rätta den. Om bibeln  verkligen är Guds ord kan ingenting vara mer arrogant. Det är Gud som rättar oss; vi korrigerar inte honom.

Vi står inte över Gud utan under honom.

Guds ord kan vara i sinnet utan att vara i hjärtat; men den kan inte vara i hjärtat utan att först vara i åtanke.

Här är då det verkliga problemet med vår försumlighet. Vi misslyckas i vår plikt att studera Guds ord inte så mycket därför att det är så svårt att förstå,  inte så mycket därför att det är trist och tråkigt, utan eftersom det är arbete. Vårt problem är inte brist på intelligens eller passion.  Vårt problem är att vi är lata.

Om inte vi känner Gud ingående kan vi inte älska honom djupt. Fördjupande kunskaperna måste föregås fördjupande tillgivenhet.

Vi görs till rätta inför Gud genom en rättfärdighet som är i oss eller genom en rättfärdighet som är avskiljd från oss. Det finns inget tredje sätt.

De enda goda gärningar som kommer att rättfärdiga mig är Kristi gärningar.

Gud kastar inte en livboj till en som håller på att drunkna. Han går till havsbottnen och drar upp ett lik, tar denne upp på strandkanten, blåser livsande i honom och gör honom levande.

Vi är trygga inte därför att vi stadigt greppar Jesus utan för att han stadigt greppar oss.

Just nu gäller för evigt.

Att veta att Gud känner till allt om mig och ändå älskar mig är verkligen min största tröst.

Pånyttfödelse är någonting som Gud åstadkommer. En död man kan inte uppväcka sig från döden.

Om inte Gud tog det första steget skulle ingen bli räddad.

Varför skulle lärjungarna hitta på en Gud vars helighet var mer skrämmande än de naturkrafter som i första hand framprovocerade människan att uppfinna  gudar?

Även den minsta synden förtjänar evig fördömelse.

Satan delar kyrkan genom att skapa två myter, två felaktiga uppfattningar om sin egna identitet: Den första är att han är en myt. Den andra är att han är lika kraftfull som Gud.

Ingenting behagar Satan mer än att övertyga människor att han inte existerar.

Om vi är övertygade om att Satan inte existerar, kommer vi knappast slösa tid i förberedelse för att föra krig mot honom eller hitta sätt att stå emot honom.

Satan älskar den moderna bilden av honom själv. Vem ger tilltro till en ful liten smådjävul, klädd i röd flanellunderställ, med horn och kluvna hovar, bärandes på en treudd och  ett lysande diaboliskt flin?

Bön är inte bara en monolog, en ren övning i terapeutisk självanalys eller en religiös recitation. Bön är samtal med den personliga Gud själv.

Om du inte tar ansvar för hur du lever innebär det i slutändan att ditt liv inte räknas.

Cynism och skepticism är de grövsta formen av kvasi-intellektualism. . . Låt cyniker bli cynisk av sin cynism och skeptikern skeptiska till hans skepsis och gå med i striden.

Och jag säger till den humanistiske med all cynism, om jag kommer från ingenting, om jag skall bli till ingenting, varför bör jag då bry mig om vem som sitter längst fram eller längst bak i bussen? Vad bryr jag mig om det är vita bakterier eller svarta bakterier som har rättigheter i denna värld?

Om det finns en enda bångstyrig molekyl i hela universum är Gud inte suverän. Och om Gud inte är suverän är han inte Gud.

Om jag hoppas i något eller någon mindre än den som har makt över lidande och slutligen döden är jag dömd till slutlig besvikelse. Lidandet kommer att driva mig till hopplöshet. Vilken karaktär jag har kommer att upplösas. Det är hoppet om Kristus som gör det möjligt för oss att framhärda i tider av nöd och ångest. Vi har en ankare för våra själar som vilar i den som har gått före oss och erövrat.

Såsom att frukta Herren är början till vishet, så är förnekande av Gud höjden av dumhet.

Gud är allvarlig gällande hur vi dyrkar honom och det måste vi också vara allvarliga om.

Ju närmare vi är Gud desto djupare sorg orsakar oss den minsta synd.

Det är farligt att anta att någon är en helig man för att han dras till helighet i sina studier. Det finns ironi här. Jag är säker på att anledningen till att jag har en djup hunger att lära om Guds helighet är just därför att jag inte är helig.

Jag är en profan människa, en man som tillbringar mer tid utanför templet än i det. Men jag har smakat precis tillräckligt av Guds majestät för att vilja ha mer.

Jag vet vad det innebär att vara en förlåtet man och vad det innebär att skickas på ett uppdrag. Min själ ropar efter mer. Min själ behöver mer.

De flesta kristna saluterar Guds suveränitet men tror på människans suveränitet.

Guds rike är inte av människor, av folket eller för folket*. Det är ett rike styrt av en kung och Gud regerar inte med samtycke av hans undersåtar utan genom hans suveräna myndighet. Hans regeringsmakt sträcker sig över mig huruvida jag röstar på honom eller inte.

*Från USAs författningen: Of the people, by the people and for the people.

Guds nåd är inte oändlig. Gud är oändlig och Gud är nådig. Vi upplever en oändlig Guds nåd men nåd är inte oändlig. Gud sätter gränser för hans tålamod och överseende. Han varnar oss om och om igen om att en dag kommer yxan att falla och hans dom kommer att hällas ut.

Vi kan inte mer hjälpa den helige Ande i att livgöra våra själar till andligt liv än Lazarus kunde hjälpa Jesus uppväcka honom från de döda.

Jesu herravälde är inte endast ett kristet hopp som en dag kanske förverkligas. Det är en sanning som redan har ägt rum.

Anden är immateriell och osynlig. Men Hans arbete är mer kraftfullt än den mest våldsamma vinden. Anden bringar ordning i kaos och skönhet ur fulhet.

 Han kan förvandla en syndskadad man till ett dygdemönster. Anden förändrar människor. Livets författaren  är också livets förvandlare.

Det mest våldsamma uttrycket för Guds vrede och rättvisa ses i korset. Om en person någonsin hade plats att klaga över orättvisor så var det Jesus.

Han var den ende oskyldige någonsin att straffas av Gud. Om vi vackla på Guds vrede, låt oss vackla på korset. Det är här vår förvåning bör fokuseras.

Den mest obscena symbolen i mänsklighetens historia är korset; men i sin fulhet är det fortfarande den mest vältaliga vittnesbörden om mänsklig värdighet.

Den mest skamlösa lögnen över alla lögner är när folk säger till sig själva "Jag har ingenting att oroa mig för när det gäller Guds vrede. Min Gud är en kärlekens Gud."

 Om det är din tanke är din Gud en avgud.

Gud är aldrig nöjd med okunnig dyrkan, med tillbedjan som inte är grundad på kunskapen om Gud.

Vi Guds folk måste ha som ett mål den fullkomliga visionen av Gud. Vi kan inte se Gud eftersom han är helig och vi är inte det.

Jag har aldrig sett Gud. Jag har känt hans närvaro och resonerat om hans existens. Jag har läst hans ord och hört talas om bländande visningar av hans härlighet. Men jag har aldrig sett honom. Han är osynlig.

Inte bara det att jag aldrig har sett honom ansikte mot ansikte, men ingen annan har sett honom heller.

Skapelsen förebådar hans majestät; stjärnorna förklarar hans verk. Vi kan se konstnärens verk, men konstnären själv förblir osedd.

Varför kan vi inte se Gud? Det är inte därför att han är en ande, och inte heller är det för att han inte är närvarande. Vårt problem är inte en svaghet i visuell styrka.

Det är inte synnerven som är bristfällig. Bristen är i våra hjärtan, inte våra ögon. Vi kan inte se Gud eftersom han är helig och vi är inte det. Det är på grund av synd som vi får höra, "Ingen människa kan se Gud och leva."

På sätt och vis är det väl att vi inte kan se Gud. Om för blott en sekund slöjan drogs undan och vi fick skymta Guds ansikte skulle vi genast förgås.

Hans strålning är så lysande, hans härlighet så bländande, att i vårt nuvarande skadade tillstånd skulle vi inte kunna bära åsynen av honom. Han förblir osynlig både som en förbannelse och som en gärning av skyddande nåd.

När det gäller Gud: så länge vi fortfarande är infekterade av synd är vi dömda att vandra blinda i hans värld.

Vi må tröstas av hans ord och botas genom Andens hemliga tjänst, men vi kan inte se den högsta skönheten av hans ansikte.

Men vi har en dröm; ja, mer än en dröm. Vi har säkra och specifika löften att vi en dag kommer att få se honom ansikte mot ansikte.

Varje kristen längtar i sitt hjärta efter Kristi ansikte. Vi längtar efter att få titta direkt på Gud själv utan rädsla för att förtäras. Den djupa längtan kommer en dag att uppfyllas.

Den framtida Gudsvisionen kallas den "himmelska visionen"* eftersom den i sitt kölvatten kommer bringa den fulländade salighet för vilken vi skapades och förlöstes.

*Beatific Vision

En av välsignelserna som Jesus gav i Bergspredikan var, "Saliga är de renhjärtade, de skall se Gud" (Matt 5: 8.). I himlen kommer vi att vara renhjärtade. I himlen kommer vi att se Gud.

Positionen vi kommer att ha i framtiden kommer att vara liknande positionen vi innehar nu, men det kommer också finnas skillnader. Den himmelska positionen kommer vara en av uppenbarad härlighet.

Våra kroppar kommer att ha kontinuitet med våra nuvarande kroppar. Det kommer också att finnas diskontinuitet. Våra nya kroppar är höljda i dunkel; vi ser en gåtfull spegelbild.

Men vi får antydningar om våra förhärligade kroppar genom jämförelser med Jesus, liksom av hans ord att vara "såsom änglarna i himlen".

Paulus ger ytterligare antydningar: efter att ha diskuterat olika typer av kroppar vi upplever på denna planet och olika nivåer av ära i de skapade objekten tillägger han: "Så är det också med de dödas uppståndelse. Det som sås förgängligt uppstår oförgängligt. Det som sås i vanära uppstår i härlighet. Det som sås i svaghet uppstår i kraft.  Det sås en jordisk kropp, det uppstår en andlig kropp. Om det finns en jordisk kropp, finns det också en andlig kropp."  1 Korinthierbrevet 15

Vi förstår förgänglighet, vanära, svaghet och naturliga kroppar. Endast i kontrast  eller ställning begrundar vi en omutlig, förhärligad, kraftfull och andlig kropp.

Den nya kroppen kommer var klädd i odödlighet. Den kommer att motta en klädsel den varken nu eller i sig själv äger.

Vi talar om Gud som den odödlige, osynlige och allvise Gud. Denna attributsträng ger en aning tröst och inte lite mängd bestörtning.

Att Gud är odödlig gör mig glad. Det betyder helt enkelt att han inte kan och därför aldrig kommer dö. Jag behöver inte oroa mig för att han någonsin kommer att slitas ut eller bli utbytt.

Hans tron är för evigt etablerad. Han regerar för evigt i hans allmakt. Detta är goda nyheter för en förgänglig mänsklighet.

Jag gläds också över att han är allvetande. Detta skiljer honom från varje människa.

Det var Aristoteles som lärde ut att man i varje vis mans hjärna kunde finna ett hörn av dårskap. Det finns ingen dåraktig 'hörna' i Guds sinne.

Jag finner tröst i den säkra sanningen att den som styr universums angelägenheter inte ges till misstag eller stunder av inkompetens. Jag gläds i Guds visdom och på hans eviga makt.

Det är hans ihållande osynlighet som gör mig ledsen. Det är svårt för sensuella varelser att njuta av gemenskap med en som inte kan ses, höras, smakas, röras vid, eller luktas. Gud är fortfarande bortom mina sinnen.

Gud är fortfarande bortom mina sinnen. Hur kan jag då någonsin med intimitet relatera till honom? Mitt hjärta längtar efter gemenskap med honom. Jag längtar efter att höra hans röst som om ljudet av många vatten och att fånga en glimt av hans lysande härlighet.

Nyckeln till att förstå Jesu rop från korset återfinns i Paulus brev till galaterna: "Kristus friköpte oss från lagens förbannelse när han blev en förbannelse i vårt ställe. Det står skrivet: 'Förbannad är var och en som är upphängd på ett träd'." (Galaterbrevet. 3:13, 5 Moseboken 21:23.)

Att vara förbannad är att tas bort från Guds närvaro, att ställas utanför lägret, att bli avskuren från Guds godhet.  På korset förbannades Jesus.

Det vill säga, han representerade den judiska nationen av förbundsbrytare som exponerats för förbannelsen och tog det fulla måttet av förbannelsen på sig själv.

Som Guds lamm, bärare av synden, blev han avskuren från Guds närvaro.

På korset trädde Jesus in i upplevelsen av övergivenhet för vår räkning.

Gud vände Jesus ryggen och avskar honom från all välsignelse, från allt bevarande, från all nåd, och från all fred.

Gud är för heligt för att ens titta på orättfärdighet.

Gud Fadern vände Sonen ryggen och förbannade honom till helvetets djup medan han hängde på korset. Här var Sonens "nedstigning till dödsriket."

Här rasade Guds vrede mot honom. Hans skrik var de fördömdas skrik. För oss.

Läs Pauli skrifter noga och du finner en man vars hjärta längtade efter Guds lag lika mycket som Davids gjorde.

Lagen driver oss till evangeliet. Evangeliet räddar oss från lagens förbannelse, men leder i sin tur oss rätt tillbaka till lagen för att söka dess anda.

Guds lag är fortfarande en lampa för våra fötter. Utan den snubblar, stapplar och famlar vi i mörkret.

För den kristne är den största fördelen med Guds lag dess avslöjande karaktär.

Lagen avslöjar lagstiftaren för oss. Den lär oss vad som är välbehagligt inför honom.

 Vi måste söka Guds lag- flämtar efter den-och glädje oss i den. Allt annat är ett brott mot Fadern, Sonen och den helige Ande.

Synd är hemsk. Gud är helig. Kristus är en absolut nödvändighet. Dessa är grunderna.

I själva verket utan en ordentlig bild av synd, en riktig bild av Guds helighet och en riktig uppfattning om nödvändigheten av Kristus kommer vi inte ha ett evangelium alls.

Evangeliets första löfte finns i en förbannelse i paradisets trägård - avkomman!

Gud sade till Jesaja:"Gå och säg till detta folk: Ni skall höra och höra, men inte förstå, och ni skall se och se, men inte begripa. "Förhärda detta folks hjärta,  gör deras öron döva och deras ögon blinda,  så att de inte ser med sina ögon, hör med sina öron  eller förstår med sitt hjärta och vänder om och blir helade."

Denna typ av dom är tydligt uttalad av Paulus : "Och eftersom de inte ansåg det vara något värt att ha kunskap om Gud, utlämnade Gud dem åt ett ovärdigt sinnelag, så att de gjorde sådant som är mot naturen."

Det värsta straffet som kan drabba oss är om Gud  överger eller överlåter oss till vår synd. Detta föregriper Guds utslag vid den slutliga domen: "Den orättfärdige må fortsätta att göra orätt, den orene att orena sig, den rättfärdige må fortsätta att göra vad som är rätt och den helige att helga sig."

Varje gång Guds ord förkunnas  ändrar det alla de som hör det. Ingen förblir någonsin  opåverkad av Guds Ord.

För dem som är positiva till Guds Ord, blir det till tillväxt i nåden. För dem som förkastar det eller är likgiltiga inför det,  läggs " förhårdnader" på deras själar och "förkalkning" i deras hjärtan. Ögat blir mörkare och mörkare, örat blir tyngre och tyngre, och rikets hemligheter mer och mer oklara. Den som har öron att höra, han höre.

Be Gud att öppna dina öron för att höra hans röst, för att rensa dina andliga ögon och låta dig förstå med hjärtat.

Av nåd erbjuder Gud Kristi rättfärdighet till alla som sätter sin tillit till honom. För alla som tror, ​​alla som tror på honom, räknas Kristi förtjänst till deras räkning.

Innebär detta att goda gärningar exkluderas i de troendes liv? På intet sätt. Vår motivering är alltid till goda gärningar.

Fastän ingen förtjänst någonsin utgår från våra arbeten, vare sig de gjorda innan vår omvändelse eller efteråt, är goda gärningar en nödvändig frukt  av sann tro.

"Nödvändig frukt?" Ja, nödvändig. Goda gärningar är inte nödvändiga för oss att förtjäna vår rättfärdiggörelse. De är aldrig grund för vår rättfärdiggörelse.  De är nödvändiga i en mer begränsad mening. De är nödvändiga konsekvenser av sann tro.

Om en person påstår sig ha tro men frambringar ingen som helst  lydnadsfrukt, är det bevis på att den åberopad tro ​​är ett falskt påstående.

Sann tro bär oundvikligen och nödvändigtvis frukt. Frånvaro av frukt indikerar frånvaro av tro.

Vi är inte rättfärdigade genom frukten av vår tro. Vi rättfärdigas genom frukten av Kristi förtjänst.

Vi mottar endast hans förtjänst genom tron men det är bara genom en sann tro att vi får hans förtjänst. Och all sann tro ​​bär sann frukt.

Om saker händer här i världen utanför Guds suveränitet skulle det helt enkelt innebära att Gud är inte suverän. . . Om Gud är inte suverän då är inte Gud Gud, och om den Gud du tror på inte är en suverän Gud då tror du verkligen inte på Gud. Du kan ha en teori om Gud. Du kan ha teoretisk teism men i slutändan för alla praktiska ändamål är det inte annorlunda än ateism eftersom du tror på en Gud som inte är suverän.

Vad är nu konsekvenserna av en icke-suverän Gud? Tänk på det från ett bekännande kristet perspektiv. Jag gillar att använda detta exempel: om det finns en enda molekyl i hela universum som löper amok utanför Guds suveräna kontroll -- den okontrollerade molekylen -- då är de praktiska konsekvenserna för oss som kristna att vi inte har någon som helst garanti för fullbordan av eventuella framtida löften som Gud har överenskommet med sitt folk.

Den okontrollerade molekylen som löper amok kan vara den sak som i slutändan gör det omöjligt för Kristus att återvända till denna planet. Den kan vara vad som förstör vilket som helst hopp för slutfullbordan av Guds rike och lämnar alla dessa Guds löften ouppfyllda.