Annons:
Etikettlivsfrågor
Läst 1805 ggr
Woodland
1/5/16, 12:36 PM

Sann eller falsk ånger

Psykologen Dr. George Simon Jr.  skriver om sina erfarenheter med patienters upplevelser av ånger i behandling.  Patienter med olika problem (karaktärsbrister och sanna mentala problem) visar olika grader av medvetenhet när det gäller konsekvenserna av deras beteende.  Hans observationer kan likställas med skillnaden mellan vad bibeln kallar en sann syndaånger och en mera ytlig känslomässig ånger.

I det engelska språket finns  en skillnad mellan contrition (ruelse) och regret (ånger). Contrition härstammar från det latinska ordet contritis som betyder "krossade till små kärvar".  Regret härstammar från ett gammalt franskt ord som betyder "klaga, sörja över."

ruelse - djup ånger, skam, förkrosselse, botfärdighet, själsvånda, själanöd som leder till en ödmjuk attityd mot den man har felat.

ånger - bitterhet och grämelse och ligger på det känslomässiga planet och leder inte nödvändigtvis till förändring.  

En psykopat eller sociopat till exempel saknar förmågan att uppleva sann ånger men kan låtsas göra det för att lura sin omgivning. En person med svåra karaktärsbrister kan uppleva djup ånger men snart falla tillbaka i samma beteende - bestående förändring är hos dessa individer ovanligt. I de fall där Simon Jr. har sett en förändring (en handfull enligt honom själv) har patienten märkts av en sann ödmjukhet inför sina gärningar och konsekvenserna för de som har lidit av deras beteende.

I Bibelns kontext har de som upplevt sann ruelse (contrition) vänt om och gjort bättring. De upplevde en förkrosselse med en ödmjukhet som resultat och det fanns en progression i livet mot förändring. Det är ett svårt arbete.  Ett exempel är i Kung Davids fall när han konfronterades över sin synd med Urias mord och sitt äktenskapsbrott med Bat-Seba. Aposteln Peters reaktion efter han förnekade Jesus och hans svar på den Uppståndne Jesus utfrågning är en annan illustration.

En tredje är fallet där  Aposteln Paulus skrev ett skarpt tillrättavisande brev till församlingen i Korint (första brevet).   I 2 Korinthierbrevet  7  berättar han att han var osäker på om det första brevet skulle ge den rätta effekten - det vill säga sann ånger och förbättring* men han uttrycker glädje och berömmelse när det står klart för honom att det var en äkta ånger.     - "Ty även om jag gjorde er bedrövade med mitt brev, så ångrar jag det inte nu. *Först ångrade jag mig, eftersom jag såg att brevet gjort er bedrövade, om än bara för en tid.  Men nu gläder jag mig, inte därför att ni blev sorgsna utan därför att er sorg ledde till att ni ångrade er. Det var ju efter Guds vilja som ni blev bedrövade, och därför har ni inte lidit någon skada genom oss. "  Han förklarar vidare att ".. en sorg efter Guds vilja för med sig en ånger som man inte ångrar och som leder till frälsning. Men världens sorg leder till död."  2 Korinthierbrevet 7:9-10

Det finns också flera exempel på denna ytliga ånger eller 'världens sorg'. Judas, till exempel, ångrade sig när han förrådde Jesus men det ledde inte till förbättring utan självmord. 

För sin egen del är det viktigt att förstå skillnaderna mellan dessa upplevelser. Ens egen eviga välfärd kan vara beroende av det. Detta är viktig också i kontakten med andra. I den fysiska världen där människor är offer för fysisk och verbal misshandel kan urskillningsförmågan  vara livsviktig.

Det finns fog att alltid fråga oss själva och ibland andra - Är du  ledsen för det du  gjorde eller för att du ertappades?  

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Annons:
NiklasTyreso
1/8/16, 7:19 PM
#1

Exemplet med Paulus som tillrättavisar församlingen har under 1900-talet tagits för ursäkt av församlingsledare för att bedriva församlingstukt, påpeka vilka brister andra har och ibland att utesluta folk som bröt mot syndakatalogen. Det ledde till att folk lämnade kyrkorna, snarare än att det ledde till bot och bättring. Att kritisera andra leder sällan till sann, uppriktig ånger eller omvändelse. Kritik måste man vara ytterst varsam med. I princip är det bara den som redan är ödmjuk som kan ta emot kritik och bara om kritiken kommer från en minst lika ödmjuk medmänniska.

Woodland
1/8/16, 9:05 PM
#2

Ja, det ligger mycket sanning i det du skrev. Församlingstuktan har alltid funnits men ibland har orsakerna till den inte haft grund i skriften så mycket som i skillnader i kulturen. Skillnader som orsakade biskopen Amborse råd till de kristna som reste mellan olika delar av Romarriket och mötte andra kulturer- När i Rom gör som Romarna. Med allt som människor rör vid finns risk för fel och bristfälliga handlingar. Vi är skadade gods. Dr. George arbetar med folk över hela skalan från fullständigt kriminella psykopater till människor med mera vardagliga problem. Det jag tyckte var så intressant är hur bibelns principer är så relevanta i de olika problem han arbetar med. Oavsett hur man tillrättavisas måste man överväga om det finns fog för det. En manipulativ människa kan uttrycka kritik i en tillsynes "ödmjuk" ton och lura en godtrogen person. Till och med människor som uttrycker en skarp kritik kan man lära sig av om inte annat än man lär känna sig själv på hur man reagerar.

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Upp till toppen
Annons: