Annons:
Etikettjesus
Läst 1968 ggr
GemTwist
2014-12-10 21:59

Hur blev ni kristna?

Hej, vi alla har nog en historia om hur vi blev kristna. Och jag skulle så gärna vilja läsa den. Varför kom just du till tro? Och hur blev det efter du kom till tro?

Annons:
[Juel70]
2014-12-11 09:06
#1

Mitt första möte med Gud hade jag redan som väldigt ung. Jag var runt 7 år kan jag tänka mig. Sen mötte jag honom igen i tonåren när jag var sjuk. Jag bad till honom och han helade mig från sjukdomen. Jag tog emot Jesus, ensam på mitt rum när jag var 15-16 år.

Gud hade mycket att jobba med och det blev ingen dans på rosor. Det skedde en stor förändring i mig men Gud hade mycket att jobba med.

Jag var med i pingstkyrkan. Min syster blev kristen samtidigt som jag och vi gick dit tillsammans. 

Gud var tvungen att lösa upp en hel del knutor, trauma och ångest inom mig. Mitt sjävlförtroende var i botten också.  Ett tag var jag i den ondes grepp. Mycket hände och han försökte till och med ta livet av mig flera gånger, men Gud tillät inte det.  Det var en stor prövning i mitt liv, men samtidigt var Gud med mig och han drog alltid upp mig i tid så att jag inte "druknade".

Efter denna mörka tunnel som jag gick igenom, blev jag löst från vad jag tror var demoner. Hela mitt liv hade jag bland annat lidit av poltergeistfenomen och när jag skulle gå på förlösande själavårdsbön i en kyrka fick jag uppleva en sista "kamp". 

På natten innan jag skulle dit hade jag en dröm om att jag gick vår långa hall med den onde. Han sade: släck ljuset hela tiden.  -Jag svarade tillbaka genom att säga TÄND LJUSET med kraft. Han fortsatte säga SLÄCK LJUSET i takt med att vi genom hallen närmade oss en golvlampa som vi hade i vardagsrummet. Jag råkade säga fel en gång och då samlade jag mina krafter och ropade TÄND LJUSET igen och då började golvlampan (i drömmen) att skaka och blinka.

Samtidigt vaknade jag ur drömmen och både såg och hörde hur golvlampan i vardagsrummet skakade oavbrutet. Jag väckte min man och han såg också hur lampan skakade men han kunde inte förklara varför. Jag vågade inte berätta om min dröm.

Väl på själavårdsmötet så var det tre personer som bad för mig. (Dom var tränade i att be intensivt för människor) Då blev det väldigt jobbigt ett tag under bönen. Mitt hjärta började slå i 200 och jag mådde illa, men sedan kände jag hur något lämnade mig och när jag gick därifrån hade jag sådan enorm frid, kände mig lätt och glad i både kropp och själ. 

Efter det så började jag må mycket bättre! Jag hade frid. Men det kom några fler prövningar efter det, men dom var under kontroll. Gud var med genom allt. 

Liksom idag, går jag igenom några prövningar, men jag litar på att Gud ska ta mig igenom dom. Prövningar kommer ingen undan. I den här världen får man lida på olika sätt men Gud använder dom även till att forma en människa, så att vi kan bli den som Gud tänkt att vi ska vara. 

Jak 1:2
Räkna det som den största glädje, mina bröder, när ni råkar ut för alla slags prövningar.

1 Petr 1:6
Gläd er därför, om ni nu en kort tid måste utstå prövningar av olika slag.

1 Petr 4:12-13
12 Mina älskade, var inte förvånade över den eld som ni måste gå igenom till er prövning, som om det hände er något oväntat.

GiraffTunga
2014-12-11 18:14
#2

Väldigt fin historia Juel! 🌺

Jag var 6 år gammal, ej döpt eller frälst. Jag kände på att jag alltid ville vara kristen. Jag brukade googla " Jesus " och " Jesus korsfästelse " När jag såg han på korset fick jag en sorg i mig.. Jag tyckte så synd om han men jag var intresserad på ett sätt. När jag var 11 så knackade det på dörren. 2 tjejer spred om kristendomen.  Min mamma sa nej tack vi är ej kristna jag skrek inom mig " Jag är det! " Jag hade 2 korsringar minns jag. När jag fyllde 12 ( 2013 ) Jag började komma in i Häxor iFokus (var intresserad ) Sen övernaturligt iFokus sedan Wicca iFokus sedan Änglar iFokus nu Jesus iFokus. När jag har varit i alla sidor utan Jesus iFokus lärde jag mig mycket om magi, änglar, andar, kraftdjur och meditation. Jag gick alltid till en affär med min vän som visste vad kraftdjur, andar är.. Vi såg kristaller, stenar, halsband, pentagram, trolldrycker, böcker och lukten var stark och jag blev ganska yr av den. Jag frågade om hur folk blev häxa så mediumet sa " Man födds med det, Jag kan se direkt att du är en häxa "  Sen så trodde jag att Lucifer var ej fallen och det blev mycket mycket problem med det. Jag bad till änglar och sånt. Sen en dag var det en tråd som Juel och Woodland skrev i och det blev litet tjafs som slutade snabbt och dom sa saker som var ganska logiskt. Jag kontaktade Juel och Woodland i PM och jag blev intresserad av att bli riktig kristen men var ändå ganska orolig om att vara döpt men jag blev tillslut frälst och släppte taget av New Age. Dom berättade allt och lärde mig mycket. Jag är glad att jag kontaktade dom för annars skulle jag vara här nu förlorad, vilse, new age. Jag hållde på med New Age max halvår. Nu är jag kristen och jag mår mycket bättre och jag kan känna att jag är lite vid frid djupt inne i mig men resten.. Ja så blev jag kristen. Ibland brukade jag gå till kyrkan och be sedan hem. Jag minns att jag alltid kände av någon och blev alltid yr och fick drömmar när jag var i New Age det var inte kul.

You can not judge me unless you know me.

Lilla Stjärna
2014-12-11 19:48
#3

GemTwist, vilken bra fråga och idé!

# 1 & # 2! Underbara berättelser, tack!

Jag har själv beskrivit hur jag blev kristen bl a här på Jesus flera gånger, men kommer kanske att berätta igen i denna tråd -när jag kan!

[Juel70]
2014-12-13 21:32
#4

#0 Hur kom du till tro på Jesus själv?  Kul och intressant att läsa om eran upplevelse.

GemTwist
2014-12-14 20:29
#5

Jag själv kom till tro för inte så länge sedan. Jag skulle kunna säga att jag varit kristen hela mitt liv men inte troende då jag alltid testat herren, min mamma som är kristen men icke troende har alltid tagit med mig till söndagskolan i kyrkan, jag har fått gå i kyrkans barn kör och kyrkan fritids verksamheter. Men jag ifrågasatte allt redan som liten. Jag hade preis läst om big bang när jag var 5-6 år och pratade med min mormors syster.

-Liisa, hur kan gud finnas om det var big bang som skapade världen?

Så löd min fråga vi diskuterade rätt länge och vi kom fram till att man kunde tro på båda. Det fick jag veta för ett par månader sedan. Jag har alltid varit intresserad av övernaturliga ting. Jag har varit inne på övernaturligt iFokus m.m och hållit på lite med sådant. Jag har lidit av PTSD och panikångest attacker lider jag fortfarande av. Men så började våran konfirmation, något jag bara ville gå till för att få gifta mig i kyrkan. Efter första mötet med alla var jag övertygad, Gud fanns. Varför? Ja, vi kom till den frågan jag velat ha svar på hela mitt liv. Vad är meningen med livet? Jag har alltid hamnat i depressioner över det men tillslut fik jag svar på frågan. Att älska och att älskas. Och jag har aldrig kunnat känna mig riktigt trygg sedan jag togs ifrån mamma och fått se alla lögner hon och andra gjort och sagt till mig. Men när jag var där så släpptes allt. Och jag är en sådan där person som går in i något med 110%. Prästen bad oss att öppna oss för Gud och Jesus. Och min tanke var; om han inte finns så kommer inget att hända. Så jag prövade och omslöts av trygghet och älskvärdhet. Och efter det har jag blivit troende, för varje gång som jag kontaktar gud så fylls jag av detta lugnet. Och jag håller bara fast för jag vet att han vill väl. Då jag en gång  stängde ut honom igen då jag blev rädd för ett par ord någon sa. Men jag öppnade upp mig igen. Men det jag märkte när jag gjorde det var att jag hörde någon bulta inom mitt huvud som på en dörr och prästen som var i närheten vände sig först upp mot taket och blundade och vände sedan blicken mot mig som han visste. Efter den dagen försökte prästen få in mig mer och mer till den kristna tron i små försök att få mig känna med i gemenskapen. Mina panikattacker lämnar mig helt så fort jag stiger in i kyrkan, har konfaläsning eller är på prästgården vilket får mig djupare in i tron. Och jag tror på honom även då han uppfyller detjag ber om, han hjälper mig med saker som jag inte vågar. Han ser till att någon tar ett steg och försöker få mig ta det andra. Och äntligen ser jag att något är planerat för mig av Gud.

Är inte lika intressant som era historier men detta var min, massvis har hätn efter jag kom till tro. Jag har hittat nya vänner och fått hjälp med gamla. Jag har fått förstå att kärlek kan vara mer än en sak.

Woodland
2014-12-14 21:28
#6

#5 Allas berättelser om hur de kom till tro är underbara, din också! Gud möter oss där vi är och för oss fram till honom själv. Allteftersom du växer till i tron bör panikattackerna avta för du kommer att uppleva tryggheten med Herren. Det verkar som din konfirmations präst vet vad han håller på med och har bra kontakt med Herren.

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Annons:
[Juel70]
2014-12-14 21:47
#7

Tack GemTwist för att du också delade 🌺 

Ja Guds frid är underbar. Jag har också haft panikattacker och PSTD. Man kan ju få det av olika orsaker, men Gud ska nog helt hela dig med tiden. Gud hjälpte mig att nysta upp kaoset inom mig och idag har jag inte PÅ längre. Jag har fortfarande lite PSTD "kroniska" symptom.

Lilla Stjärna
2014-12-17 14:33
#8

# 5, Det var minsann ingen ointressant berättelse! Helt underbar, tusen tack!  🌺

"Prästen bad oss att öppna oss för Gud och Jesus. Och min tanke var; om han inte finns så kommer inget att hända. Så jag prövade och omslöts av trygghet och älskvärdhet. Och efter det har jag blivit troende, för varje gång som jag kontaktar gud så fylls jag av detta lugnet. " 😍🥳🙂🌈

Precis så är det! Men omöjligt att föreställa sig innan man kommit dithän.

Amen!

GemTwist
2014-12-17 21:18
#9

#8 Jag trodde aldrig att det kunde vara så lätt faktiskt. Har aldrig haft en trygg punkt men har äntligen något att luta mig åt för att få lugn i mig.

Lilla Stjärna
2014-12-17 21:56
#10

# 9,  Nej, det trodde jag aldrig heller, men nu vet jag att det är det lättaste av allt i den här i livet 🙂Enklare kan inte nåt bli!

Du verkar vara väldigt ung? Tänk jag som var väl vuxen när jag kom till de insikterna 🤔.  Jag känner flera, äldre än mig, som kämpar för fulla muggar med alla möjliga tekniker. Så mycket tid…….det är därför jag säjer att det inte ens finns någon väg till Gud. Vår skapare är alldeles bredvid oss, helt naturligt och ögonblickligen så fort det behövs! Hela tiden!

GemTwist
2014-12-18 21:55
#11

#10 Jag har precis fyllt fjorton, även om jag är en av de yngsta i klassen så säger alla lärarna att jag beter mig som älst på skolan i mitt beteende. Men blev troende i början av november detta året. Ungefär två veckor innan jag fyllde fjorton. Men har ifrågasatt och undrat sedan jag lärde mig prata.

Jag vet många som inte kommit i den kontakt jag har, och från att vägra bära kors för att visa att jag absolut inte var kristen till att vara det är rätt extremt men. Det finns ingen teknik att nå gud, inte vad jag vet. DEt är bara att ta emot honom som en vän och älska honom så är han där.

GiraffTunga
2014-12-18 23:21
#12

Jag blir så oerhört glad när jag läser eran historia. Det är så lugnande för mig ♥

You can not judge me unless you know me.

GemTwist
2014-12-20 22:42
#13

#12 Vad kul ♥

Är det någon mer här som vill dela med sig av sin historia? Eller vad du varit med om?

Annons:
-Aida-
2014-12-21 01:00
#14

Jag var troende redan som barn genom en kompis, hennes familj visade mig kristendomen och jesus, att man kan be böner för att få hjälp eller bara prata ifall man behöver de, det första dom lärde mig var att aldrig testa herren, och aldrig vanära hans namn,
Min familj som är icke kristen växte jag upp med att dom inte hade tro, de va bara strunt enligt dom, så de skulle jag strunta i fullständigt, men ju mer dom klanka ner på de desto mer drevs jag till tron, jag var alldeles för nyfiken och kunde inte strunta i den högre makten som fanns, jag kände nånstans att de va sant.
Jag förbjöds att gå i kyrkan etc, kände inte behov att gå dit i alla fall för gud är ju alltid med mig,
Genom min barndom har gud räddat mig från massor av faror och olyckor, till och med räddat mitt näsben från att bli brutet.
När mina föräldrar skilde sig hittade min pappa vägen till gud också, han pratade om allt han ångrade i min barndom som att jag borde fått gått i kyrkan, de hade ju inte skadat någon tyckte han.
I min svåraste tid när jag kände mig oälskad och trodde att alla verkligen hatade mig av hela mitt hjärta, då lyfte gud min själ upp i de vita ljuset och jag har bara kunnat se sanningen sen dess i allt, jag är glad över att vara troende.🙂

[Juel70]
2014-12-21 11:49
#15

Tack Aida, 🙂 Din upplevelse påminner om min barndom också (Otrygghet, känsla av att vara oälskad)  och hur Gud fanns där när faror hotade. 🌺

GemTwist
2014-12-21 15:10
#16

#14

Vilken fin berätelse 🌺

Upp till toppen
Annons: