meh… det står ju att Gud hör suckarna från människornas hjärtan. M a o.. han hör t o m det vi längtar efter men inte ens ber om.

Riktad bön till Gud är säkerligen effektivare än när man ej tänker på att det är till honom man ber.. men för övrigt tänker jag att bön är bön, och hjärtats djup och intention med bönen hur rätt den är kan bara han avgöra.. ingen människa utifrån.

Jag tror Gud svarar på bön utifrån hjärtats och bönens renhet, intention och tro, inte utifrån formalia.

Jesus lärde oss en bön.. Fader Vår.  Det står att man inte ska rabbla tomma ord som fariseerna, men man ska be med hela sitt hjärta, då ska Han lyssna.

Jag brukar be Fader Vår regelbundet, men resten av tiden brukar jag bara samtala med Gud under dagen. Sen kan man ju be intensivt för någon annan i nöd eller om man själv är sjuk och ber om bön.  Gud vet redan innan vi ber vad vi vill.

Be med hela ditt hjärta! Bibelns bönbok Psaltaren är användbar också. I vissa kristna traditioner ber man ur Psaltaren enligt traditionen 'tidegärden'. I judendomen ber man igenom alla psaltarböner varje månad.

Att följa färdigskrivna böner utifrån tex Fader vår eller andra texter ur bibeln tror jag kan vara ett sätt att hålla fokus och vägleda, men det kan också vara att göra sig själv en björntjänst. För det är ju inte rabblandet i sig som är bönen Gud bryr sig om utan som sagt att bönen är från och bes med hela hjärtat.

Oj då! Bön är ett litet ord men vad mycket som kan skrivas om det. Mycket bra åsikter i # 1 & 2. När jag och andra kristna säger att vi skall be till Fadern i Jesus namn är det därför att det är instruktionerna vi har fått av Jesus i bibeln. Det är ett mönster som Paulus också följde i sina brev. Jag har kollat detta och han tackar alltid Fadern genom och med Jesus. Bön kan vara allt från en konversation med Gud som varar i månader eller mer eller så enkelt som en uppgiven suck. Man bör naturligtvis nalkas Gud med den största respekt och vördnad men det är inte alltid det blir så. Ibland är det ett skrik på hjälp som inte finns i någons etikettböcker. Vi skall vara uppriktiga, ja. Fast när kan man räknas som helt ärlig inför Gud, som känner till vad vi skall säga innan vi ens tänker det? Vi får inte gör det för svårt. Jag kommer ihåg en predikan jag hörde en gång om Jesus som Överstepräst. Översteprästen bad för folket. Som jag har förstått det svarar Gud på de böner som går genom Jesus och bes enligt hans plan i Jesus namn. Oftast ger den helige Ande oss vad vi skall be om. Anden ber för oss också. Vi gör framsteg i vår böneliv genom hans undervisning och försorg. Vi börjar ofta be väldigt självcentrerat och han hjälper oss att flyttar fokusen från oss och våra egna behov till hans rikes angelägenheter. Det blir till slut att vi ber nästan konstant. Så fortsätt du som du har börjat och lita på att Herren ska lära upp dig som han alltid gör med sitt folk.

#5 Om man inte ber genom Jesus, i Jesu namn, svarar inte Gud då? Så tolkar jag ditt svar, eller förstår jag fel?

# 6 Gud svarar på all bön som är enligt hans vilja. Det är vår stora tröst i bönen. När jag skrev om att be till Fadern i Jesus namn var det svaret enligt bibeln på frågan i #0. Naturligtvis kan inte jag begränsa Gud och ber man direkt till Jesus så får man svar ändå. Men helst bör vi erkänna Fadern i Jesus namn för att Fadern är givaren: " Allt det goda vi får och varje fullkomlig gåva är från ovan och kommer ner från ljusens Fader, hos vilken ingen förändring sker och ingen växling mellan ljus och mörker." Jakobsbrevet 1:17

Minns när jag var liten tjej och bad till Gud, och han svarade mig fast jag inte bad i Jesu namn. Men jag visste heller inte så mycket om Jesus då. Säger som #7 att han svarar på allt som är i enlighet med Hans vilja om man ber med uppriktighet.

Jag brukar inte be i Jesu namn för jag ber av mitt hjärta.