Annons:
Etikettböneämnen
Läst 2190 ggr
_lars_
2014-10-01 20:54

Hur veta Guds vilja?

Hur vet man om man ber om rätt sak? Alltså att det man ber om är samma som Guds vilja?

Jag har haft problem med relationen till en kär vän under ett par månader, vilket vållat mig mycket tårar och nedstämdhet. Utan att gå in på alltför mycket detaljer så har jag inte gjort henne något illa alls. Aldrig sagt något elakt om eller till henne. Aldrig gjort nåt dumt mot henne.  Och jag har verkligen gjort allt för att få en bra relation igen. Men hon säger inte ens hej, än mindre möter min blick.

Jag har bett till Gud intensivt den senaste månaden, många gånger per dag att vår relation ska bli bra igen. Jag har också bett om förbön för relationen. När jag ber känner jag att Gud lyssnar, det känns som att jag får kontakt med Gud. Men ändå händer ingenting… Hon undviker mig fortfarande, tittar ner eller bort när vi möts osv.

Gör jag något fel när jag ber? Eller är det inte Guds vilja att vi ska bli sams?

Det här är något jag verkligen lider av, och min omgivning blir också påverkad eftersom jag inte mår så bra. Vi tvingas dessutom mötas flera gånger i veckan vilket gör det extra jobbigt. Hon vill inte prata med mig, så det går ju inte att reda ut vad som är problemet.

Hur ska jag göra? Det kan väl aldrig vara emot Guds vilja att vi ska ha en bra relation?

Annons:
GiraffTunga
2014-10-01 21:06
#1

Gud hör dig, han är den goda inte den onda, full av kärlek och vänskap. Han kommer hjälpa dig, han är där för dig. Det enda du måste ha är tålamod. Ni kommer bli sams. Oroa dig inte jag har haft lika svåra stunder som dig och jag bad men hade tålamod och till slut fick jag det lyckliga stunden… Han har hjälpt mig mycket och han kommer hjälpa dig så fort du behöver hjälp, du ber rätt och han vet vad du vill och redan hur du kommer be även om du inte ens har bett än. Så oroa dig inte, ha tålamod fortsätt som du gör nu gör inget dumt utan vänta och om du får en känsla att du ska göra något men du blir misstänksam att du inte ska göra det så lyssna inte på det utan gör det direkt! Vi alla har vår kärlek som kommer från hjärtat, känslor, kärlek, vänskap, tro. Du får ta dig in i ditt hjärta med Gud och sen så det första förslaget som du ska göra som kommer upp i tanken så gör det. Gud säger inte vad du ska göra framför dina ögon men han säger vad du ska göra inne i ditt hjärta. Släpp in honom och sedan fråga inom dig vad du ska göra så lovar jag dig att du kommer få svar, så gör jag. Hoppas det hjälpte.

You can not judge me unless you know me.

_lars_
2014-10-01 21:17
#2

Tack för dina tröstande ord.

Det svåra är att ha tålamod, jag tycker att det är så fruktansvärt jobbigt att möta henne när hon beter sig så mot mig som hon gör. Men av vissa anledningar så måste jag det. Och jag mår lika dåligt varje gång av det. Det hade nog varit enklare om jag inte hade behövt möta henne fysiskt.

Däremot är jag tveksam till att jag ska lyssna till det första jag hör i mitt hjärta. Jag har gjort så  två gånger och skickat ett mejl till henne där jag försökt reda ut vad som är fel, och bett om ursäkt för de eventuella saker hon kan ha blivit arg på. Det har bara lett till att hon blivit ännu argare och vill att jag ska lämna henne ifred. Alltså med resultatet att det blev ännu sämre än innan. Så jag vet inte hur och vad jag ska göra.

Jag förstår inte riktigt varför Gud inte hjälper mig ? Varför måste jag plågas? Han vill väl alla sina barn väl? Och han ser ju mina tårar och hur jobbigt jag tycker det är.

Jag mår inte alls bra av det här. Och som sagt, det påverkar hela min omgivning, så jag vill ju att det löser sig snart.

GiraffTunga
2014-10-01 21:35
#3

Vet hur det känns och det är ingen bra känsla. Berätta sanningen för henne säg att du vill vara hennes vän och att du mår dåligt av att bråka.

You can not judge me unless you know me.

_lars_
2014-10-01 21:38
#4

Har redan gjort det. Det blev inte bättre av det tyvärr. Tvärtom. Hon blev arg för att jag inte lämnar henne ifred. Och jag har faktiskt ingen aning om vad jag har gjort. Jag tror det är något annat som har hänt hos henne, men inget hon vill säga.

Men jag kan tycka att Gud borde kunna ställa vår relation till rätta iallafall.

Och om hon inte vill förlåta mig, för det hon anser att jag har gjort? Det hjälper ju inte mig när jag ber henne om förlåtelse om hon inte vill förlåta. Då står jag ju här med mina jobbiga känslor. Fast jag ber och ber till Gud.

GiraffTunga
2014-10-01 22:09
#5

Du behöver inte be 100 gånger för han vet vad du vill ha och han kommer hjälpa dig. Ge henne utrymme i några dagar.

You can not judge me unless you know me.

_lars_
2014-10-01 22:12
#6

Några dagar? Hon har fått utrymme i snart en månad nu… Men du har rätt, jag måste ha tålamod.

Men det står väl i bibeln att man ska be intensivt? Eller har jag missuppfattat det? Eller spelar det ingen roll hur mycket man ber?

Annons:
GiraffTunga
2014-10-01 22:28
#7

Det är super bra att du ber men somsagt han vet hur starkt du vill ha henne tillbaka :)

You can not judge me unless you know me.

Gurky
2014-10-01 22:36
#8

Uppenbarligen vill hon inte umgås med dig längre? Då du ändå är 49 år och jag utgår även att hon är vuxen nog att kunna hantera sitt eget liv och bestämma vem hon vill ha som vänner.

_lars_
2014-10-01 22:48
#9

Jo, sant, men då borde hon ha sagt det till mig. Jag är inte svår att prata med. Däremot tycker jag det är jobbigt att ha olösta relationer. Speciellt när jag inte vet varför.

Och borde det då inte ha känts fel i mina böner? Eftersom Gud isåfall vet att hon inte vill vara min vän? 

Och kan han inte påverka vår relation på ett positivt sätt?

Woodland
2014-10-02 08:38
#10

# 0, 2, 9

Att det trätas behöver inte alltid bero på båda parter oavsett talesättet. Som kristen vill man vara på god fot med alla och det är en bra inställning och mål men samtidigt finns det alltid folk och relationer som inte går ihop även mellan troende. Detta är ingenting nytt.  Läs i Psalmerna hur David blev förråd av sina egna familjemedlemmar. Se på vad Jesus fick utstå- och han var perfekt! Paulus skrev : Håll fred med alla människor så långt det är möjligt och beror på er. Rom 12:8  

Gud kan göra allt rätt mellan er genom att ändra hennes inställning men det är inte säkert att han gör det. Nu måste du fråga dig varför du vill detta så mycket fastän du har försökt ställa till rätta och ändå fått ett bestämt avvisande? Vi kan inte räkna med att gå hem i alla läger. Det är bara att acceptera.  Det är på grund av fördärvet som finns hos den mänskliga naturen.  Att bli avvisad är svårt för oss att ta som människor. Ingen vill bli avvisad. Det har att göra med vårt människovärde och i vissa fall med högmod. 

Genom detta som har hänt har du sett att din inställning är sund för du vill ha det bra emellan er och har gjort så gott du har kunnat för att fixa det. Hon vill inte. Acceptera detta, "lyft på hatten" och gå vidare. Gud hör din bön som en Far och vet hur du känner dig.

Och Gud vill alla sina barn väl. Han gav sitt hjärtas mest älskade Son för sitt folk vad mer kan man begära som bevis? "Han som inte skonade sin egen Son utan utlämnade honom för oss alla, hur skulle han kunna annat än också skänka oss allt med honom?" Rom. 8 

Du vill att saker och ting skall vara på ett visst vis. Herren har tillåtit detta i ditt liv. Är man frälst är man helig, det vill säga avskild till Guds tjänst.  Det kan inte uteslutas att det är Herrens vilja för dig att avskiljas från denna person. Han vet vad som rör sig i andra människors sinnen. Ditt förhållande med Gud förbli detsamma.

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

[Juel70]
2014-10-02 08:58
#11

Det var tråkigt att hon blivit så.   Har du frågat henne rakt ut varför hon agerar som hon gör? 

Speciellt när du inte har gjort något .. kanske är det nåt hon går igenom? Men fortsätt att be för henne och låt dig inte bli missmodig. Det finns säkert någon förklaring någonstans hos henne. 

Men jag skulle nog frågat rakt ut om vad som är fel.. om hon inte vill svara, så hade jag överlåtit det till Gud och fortsatt be.  Jag ber att du ska få slippa känna missmod och kan vara frimodig och glad även i hennes närhet.

[Juel70]
2014-10-02 09:02
#12

Ah, såg nu att du redan konfronterat henne men att hon inte är villig. Överlåt det till Gud då så att du inte förlorar din glädje och frimodighet. Försök att uppskatta dina andra vänner och dom du har runt dig istället.  Det är svårt att glömma, men  du kan ge Jesus den jobbiga känslomässiga delen, så att du kan fortsätta.

_lars_
2014-10-02 09:06
#13

#10, tack, för ett bra svar.

Jag har alltid försökt se till att ha bra relationer med alla människor, har det varit problem har jag sett till att lösa det. Det är viktigt för mig. Hittills har det gått bra. Jag har försökt leva efter gyllene regeln, Joh 3:16. Men här verkar den inte fungera. Det som jag tycker är jobbigast är min besvikelse över dels att jag inte lyckats laga relationen, och dels att hon inte respekterar mig alls. Den största anledningen till att jag velat lösa det är att hon förekommer i ett sammanhang i mitt liv där vi möts rätt ofta, och det gör mig så ont att behöva möta hennes ilska varenda gång. Jag försöker undvika att möta henne, men det gör att jag förmodligen upplevs som konstig av min omgivning som inte vet. Jag tycker att hon åtminstone borde bemöta mig med respekt, då jag hjälpt henne och stöttat henne på olika sätt tidigare.

Och jag försöker gå vidare och låta allt vila, men jag känner inte att Gud hjälper mig med min börda. Den är lika tung som tidigare, fast jag bett om hjälp. Och när jag försökt lösa det med henne har det bara blivit värre.

Annons:
_lars_
2014-10-02 09:27
#14

#11 #12 Du har säkert rätt att det är något hos henne. Jag misstänker att det är så, och jag ber till Gud att han ska hjälpa henne. Samtidigt har det inte minskat min börda, jag upplever det fortfarande lika jobbigt. Och tack för att du ber för mig Juel.

[Kathja]1
2014-10-02 10:43
#15

Vad är det som gör att det är så viktigt för dig att lösa denna konflikt? Vi får alltid det vi behöver i livet och kanske är det som så att du ännu inte har lärt dig det du ska lära dig av det här så Gud väntar tills du har förstått. Allt har sin tid.Kanske uppkom konflikten för att du skulle jobba med din konflikträdsla, eller separationsrädsla, rädsla att inte vara älskad, får höra till… Jag spånar fritt!!! 

Gud är god och ger oss alltid det vi behöver när vi behöver det. Se denna konflikt som den gåva den är  - en gåva från Gud som hjälper dig att växa som människa och i din tro- om du utnyttjat den på rätt sätt.

Woodland
2014-10-02 13:04
#16

# 13 Bördan du upplever att du bär är troligen en frukt av att du har fäst dina tankar på problemet, grämt dig över att det inte går att lösa och lämnats med en blandning av sorg, maktlöshet och uppgivenhet. Det är inte fördömelse från Gud för du har agerat enligt Bibelns förordningar om förlåtelse och verkar ha ett Kristi sinnelag som vill det rätta. Komihåg att djävulen är de heligas åklagare och även om det inte finns något att ångra kan han likväl pina ett känsligt samvete. . Det är bra att du undviker att mötas dels för att du behöver inte sargas i onödan och dels för att du därmed hindrar henne från att synda ännu mera genom att minska tillfällen för att låta hennes hat utgår över dig. Om någon frågar varför du undviker personen i fråga för du ta det då. Sträck på dig nu och återerövra din glädje i Gud! Livet är kort!

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Milly82
2014-10-02 13:50
#17

Varför måste du fortsätta ha något alls med henne att göra? Bryt med henne helt tycker jag. Var och en bestämmer ju själv vem man vill fortsätta träffa.

Den enda anledning jag kan komma på är att hon är din arbetskamrat och att du ju är tvungen att gå till jobbet. Jag hade en arbetskamrat en gång som helt ignorerade mig. Tillslut blev det ohållbart. Jag hade ju ett arbete där man var tvungen att kommunicera med sina kolleger. Men hon berättade inte viktiga saker till mig som tagits upp på möten osv. Hon svarade inte på tilltal. När jag bad henne om att hjälpa mig med något så låtsades hon inte höra, eller så ryckte hon bara på axlarna och gick därifrån. Tillslut stod jag inte ut och sa upp mig. Jag uppmanar dig inte att säga upp dig från ditt arbete men det var iallafall det bästa jag gjort i mitt liv. För jag behöver aldrig mer ha ont i magen av att behöva träffa denna otrevliga människa varje dag.

_lars_
2014-10-02 20:02
#18

Woodland, du har PM

Woodland
2014-10-02 21:57
#19

# 17

Stackars dig Milly! Vart var arbetsledaren när allt detta försiggick?

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

[Ztevo]
2014-10-03 01:17
#20

Man kan aldrig veta andra varelsers vilja.

Man kan fråga dem, men får man inget svar får man tänka själv. Å det är bra. ( Att tänka själv.)

Annons:
[Juel70]
2014-10-06 07:38
#21

Lek65- Är hon pånyttfödd, din vän?  

Jag kom på att jag varit med om ett fenomen då och då..  Jag har varit med om att människor "ogillar" mig från första början, fast jag inte har gjort något. Med tiden har jag märkt att det är andligt, för vi är ju ljus i den här världen och Guds ljus lyser igenom oss.  

Om den andra personen har "motsättningar" inom sig och inte är i ljuset (står rätt med Gud) så kan dom känna motvilja mot helige ande inom oss.   Jag tror själv att det ligger en  ande bakom detta. 

Åter talade Jesus till dem och sade: »Jag är världens ljus; den som följer mig, han skall förvisso icke vandra i mörkret, utan skall hava livets ljus.» Joh 8:12

14Ni är världens ljus. En stad uppe på ett berg kan inte döljas, 15och när man tänder en lampa sätter man den inte under sädesmåttet utan på hållaren, så att den lyser för alla i huset. 16På samma sätt skall ert ljus lysa för människorna, så att de ser era goda gärningar och prisar er fader i himlen. Matt 5:14

_lars_
2014-10-06 10:59
#22

#21, det kan vara så. Hon är inte troende. Det som är lite intressant i sammanhanget är att min relation med Gud pånyttföddes pga detta problem, och efter detta har det faktiskt bara blivit värre. Det är därför jag känt att Gud inte hör min bön. Men jag saknar henne som vän, och hennes agerande ställer till problem för mig och andra som det är just nu. Så jag vill verkligen ha detta löst. Och jag har känt i min bön att Gud lyssnar, att allt känns rätt. 

Har inte Gud makt att ställa allt tillrätta då?

_lars_
2014-10-06 12:51
#23

Juel70, du får gärna be för mig att allt blir bra igen i mitt liv. För min skull och alla andra inblandade. Om du vill. Jag behöver ha lite hjälp känner jag.

[Juel70]
2014-10-06 12:59
#24

#23 Jag ska be för dig.  Guds vägar äro outgrundliga brukar man ju säga. Man får ta ett steg i taget och se vad Gud menar med detta. Kanske finns det en mening med det eller så kanske vill Gud markera att det är dags att gå vidare.  Härligt höra att du fått nytt liv i din tro :)  Om allt känns rätt, så överlåt det bara till Gud och ha tålamod, så får du se vad Gud gör.

Upp till toppen
Annons: