Nu tror inte jag på någon Gud, men även om han finns så lär man nog aldrig veta om dåliga människor blir straffade, såvida man inte håller kontakt med dom. Om dom ens skulle bli straffade medans de levde.

# 0 En utav sakerna som utmärker en Gudstro är förvissningen att alla kommer att behöva svara för sig, även mobbare. Det finns en domedag för alla. I 1 Tim 5:24 står det "Vissa människors synder ligger i öppen dag och får sin dom i förväg. Andras synder kommer först senare i dagen. På samma sätt ligger de goda gärningarna i öppen dag, och de som inte gör det kan ändå inte förbli gömda." Ibland får vi människor uppleva konsekvenserna av våra missgärningar. Hur Gud gör skiljer sig från till fall men det finns ingenting vi kan säga med bestämdhet gällande detta livet. "Gud skall göra så imorgon eller i framtiden." Oundvikligen finns konsekvenser för det vi gör (och inte gör som vi borde) som människor. Gud begär av oss att vi skall förlåta därför att han förlät oss. Det är en viljans gärning. . . Känslorna kommer efter (och ibland långt efter). Och det kan vara hur svårt som helst att göra. Man får be Gud om hjälp. Är det i ett skolsammanhang som detta händer? I så fall…. Det hade varit bra om du kunde berätta för personen inför en tredje part hur du upplever dess sätt att vara mot dig. Det kan hända hen inte själva fatta vad hen gör. Men är gärningarna uppenbarligen stygga och kränkande bör du prata med en annan vuxen i din närhet som kan ta uti med det. Ibland går inte det heller, då får man främja sig från dem för att skydda sig själv. Jag vet inte vad som passar för dig i dina omständigheter.

Kan bara hålla med Woodland, bra skrivet.  Förlåta är viktigt. Gud hjälper oss att förlåta.  Be att få se dessa människor med Jesu ögon. Troligen mår dom inte så bra, men Gud älskar dom också.  När man kan se kärleken som Jesus har för alla människor, då  är det lättare att förlåta. 

Själv har jag börjat välsigna mina "ovänner" och jag märker hur min syn på dom förändras.. hur jag ser saker och ting som endast Gud kunnat uppenbara för mig. Då vänds min ilska i kärlek och förståelse istället och min förtröstan på Jesus; att han har allt under kontroll.

#2 # 3

Ja, men det här var för en evighet sedan. Jag kan förlåta personen som gjorde mig illa och gärningen, men inte konsekvenserna av det.

# 4 Vill du förklara vad du menar med konsekvenserna?

#4 Jag kan förstå vad du menar med konsekvenserna tror jag. Menar du din skador och ärr som du fick av mobbingen och som ännu idag hindrar dig i ditt liv idag?

# 5  # 6
Precis. Syftar på följderna av det.

Jag fick också hemska konsekvenser i mitt liv, men efter jag förlät så började en läkande process/ helande process.  Länge såg jag mig själv som ett offer och nedvärderade mig själv.  Men Gud är god, han helar och hjälper. Han vänder det dåliga till något bra och uppbyggande för både dig och andra människor.

Det konstiga är att desto bittrare man blir över oförätter desto mer vi lider. Vi gör oss själva till ett offer och låter förövarna eller plågoandarna definiera vem vi är. Men även när man förlåter tar det tid mentalt att arbeta igenom det hela.

#0: Känner du att vetskapen om att ett straff väntar den som sårat dig skulle lätta ditt lidande på något sätt?

#10
Någon slags rättvisa måste väl skipas på samma vis som jag själv kanske måste stå till svars för någonting en dag. Jag menar, jag är lika mycket syndare som vem som helst antar jag.

#11: Men du skulle må bättre av att dina plågoandar exempelvis torterades i en evighet efter deras död?

Gud helar och ger upprättelse 🙂

#13: På vilket sätt ger Gud upprättelse?

#12
Nej, verkligen inte.

# 11 Jag håller med dig. "Rättvisa" (med eventuella konsekvenser av våra gärningar) är motivering i grundtanken för samhällets rättsystem.

#16
Jag talar inte om gärningar eller missgärningar av denna värld. Har vi inte bud att hålla oss till inför den Helige ? Hur dömer han som har rätt att döma ?

#15: Vilket straff, om något, skulle få dig att må bättre då?

#18
Det handlar inte om vad som får mig att må bättre utan om vad som följer om man inte håller sig god med sin broder eller syster.

#19: Varför behöver något då följa, om det inte påverkar dig?

#20
Frågan handlar inte om hur det påverkar mig utan om hur den enskildes handlingar verkar i det stora hela. Vi kan väl vända på frågan och undra hur Gud ser till att jag får betala för mina illgärningar.

Jag vet såpass att Gud sagt att alla toppar och dalar skall jämnas, om med det menas att vi alla kommer att dö en dag och allt dolt, ont som gott kommer till dager vet jag inte. Min undran är vad detta egentligen innebär för förövaren ? Att han eller hon inte står så högt i rang i himlen eller om han eller hon får uppleva och smaka allas känslor denne sårat innan den personen kan stiga till himlen ? Ungefär så.

Ånger är väl ordet jag letar efter då någon kommer till insikt och det gör man inför Guds fötter. Är det det som är Guds sätt att skipa rättvisa ?

Jag vet att t ex din förlåtelse befriar dessa människor inför Gud.

Jesus uppmanar ju oss att förlåta våra fiender, såsom Jesus har förlåtit oss när vi ännu var syndare.  Därför är det så viktigt för oss att lära oss förlåtelse och bli av med bitterhet och dylikt så att vi kan komma frimodigt inför Guds tron en dag.

#23
Så det är upp till mig/den andra då alltså. Hmm..
Om någon är bitter över någonting jag gjort så kan jag inte bli förlåten ?

Människan dömer, inte Jesus. Vad är då frälsarens krav för att man ska kunna bli förlåten ? Att tro på honom ? Är det allt ? 

Eller gäller det att tala sanning ?
Sanningen sägs ju befria.

Frälsaren är redan född, död och uppstigen. Varför skulle jag behöva offra mig av barmhärtighet för plågoandar ? Jag kan inte vara som Jesus, jag kommer aldrig att bli som Jesus.  Så vad är då hans sätt att ta itu med orättvisorna ?

Ord och fraser betyder olika för olika människor.

Vissa väljer att  förlåta de som gjort dem illa.

Andra väljer att gå vidare, och tycker inte att de behöver förlåta dem som gjort dem illa.

Det jag tror är gemensamt och viktigast för bägge "varianterna" är att kunna lägga det bakom sig, (så gott det går) för att kunna gå vidare i livet med så få tyngder som tynger ner,  som möjligt.

#24 
Om någon är bitter över någonting jag gjort så kan jag inte bli förlåten ? 

Jo, du är ju förlåten av Jesus 🙂 (Om du är frälst /född på nytt)

Ibland kan förlåtelse vara en process. Det är inte alltid man klarar av att förlåta på en gång. Men man kan få hjälp av Jesus. Oavsett hur lång tid det än tar, så har Gud Fadern sagt att han inte ska låta ett enda av hans barn gå förlorade.

Människan dömer, inte Jesus. Vad är då frälsarens krav för att man ska kunna bli förlåten ? Att tro på honom ? Är det allt ?  

I princip JA, att ta emot Jesus, acceptera honom in i sitt liv, låta sig bli döpt i vatten och ande (pånyttfödd). Det står att den som inte är född av vatten och ande kan inte se Guds rike. 

Det står att man ska bekänna sina synder (Vi är alla syndare) när man kommer inför Jesus och vill ta emot Honom. Då ska han utplåna alla dina synder.  Jesu blod, som han offrade på korset utgjöt han för alla människor medan dom ännu var syndare. (Försök förstå kärleken här och läs Johannes 3:16)❤️

Frälsaren är redan född, död och uppstigen. Varför skulle jag behöva offra mig av barmhärtighet för plågoandar ? Jag kan inte vara som Jesus, jag kommer aldrig att bli som Jesus.  Så vad är då hans sätt att ta itu med orättvisorna ? 

Varför behövde Jesus offra sig för oss, för sina plågoandar? Det behövde han inte, men han gjorde det av kärlek så att vi inte skulle behöva bli evigt separerade från Guds kärlek.   Nej, ingen kan vara så fullkomlig som Jesus; utan synd och helig och upphöjd, men Guds ord uppmanar oss att efterlikna honom i allt.  Och vi får hjälparen (Helige ande) i gåva som ska undervisa oss om allt och visa oss sanningen och leda oss.)

I gengäld får vi ALLT i Honom (jesus) som är satt att regera på Guds högra sida, till att döma levande och döda.  Och vi får ett evigt liv tillsammans med Jesus och behöver aldrig mer uppleva smärta, sorg och andra saker som vi kan uppleva här på jorden. 

Vi blir medarvingar till Guds rike tillsammans med Jesus. 

Men Jesus är med oss även i detta liv, även om vi kanske kommer att få lida på grund av vår tro i dom sista dagarna.  Gud helar, förlåter, ger upprättelse, leder, förser dig med det du behöver. 

Jesus: Och vad ni än ber om i mitt namn, skall jag göra, för att Fadern skall bli förhärligad i Sonen. Om ni ber om något i mitt namn, skall jag göra det. Johannes 14:13,14

Jesus: Hittills har ni inte bett om något i mitt namn. Bed och ni skall få, för att er glädje skall vara fullkomlig. Johannes 16:24

Jesus:  Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er och bestämt om er att ni skall gå ut och bära frukt, sådan frukt som består, för att Fadern må ge er vad ni än ber honom om i mitt namn. Johannes 15:16

Jesus sa: Ty där två eller tre är samlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem. Matteus 18:20

Apropå "Frukt som består".. vad är det? (I nästsista bibelordet här ovan) Det handlar om att "så och skörda" sådana handlingar på det andliga planet, som inte förgås.  Jag skulle kunna starta en ny tråd om det så man kan diskutera det också.

Det kanske är bäst att påpeka att tanken Jesus "inte dömer" är helt främmande för bibelordet i och med att han kommer att döma levande och döda och Fadern har överlåtit all dom till honom.

# 23 Juel, menade du att förlåtelsen befriar oss? Vi kan inte bekänna andras synder så min förlåtelse riktad mot andra för deras oförätter mot mig är för min egen del.

#29 Jag menar att Jesus uppmanade oss att förlåta vår nästa såsom han förlåtit oss. Oförlåtelse kan ju hindra oss i den andliga mognaden. 

Om jag förlåter en människa för något ont den har gjort emot mig, så är han även förlåten för den synden inför Gud. Jag har då alltså gjort honom fri från skuld inför Gud angående den oförrätten som han gjorde mot mig. 

Jesus säger att den som får mycket förlåtet kan också glädja sig och älska mer än den som får litet förlåtet.

Förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåta dem oss skyl­diga äro. - Matt. 6:12

23Om ni förlåter någon hans synder, så är de förlåtna, och om ni binder någon i hans synder, så är han bunden.” Joh 20:23

#28 Ja jag har uppfattat det så också, att när Jesus gick på jorden så kom han inte för att döma utan med frälsningsbudskapet. Men däremot andra gången han återkommer så kommer han för att döma levande och döda.

Jag tror inte Jesus dömer som i att straffa. Syndaren straffar sig själv, han ska bara skilja det onda från det goda. Men det kanske han gör redan när vi vänder oss till honom. Men hur får "offret" upprättelse för de sår som orsakats ? Gud kanske helar mig från dessa, men portar syndaren som förnekar vad han eller hon gjort ?

Kom att tänka på en sak som kanske besvarar min egna fråga. Vi har även Antikrist bland oss som får oss på fall. Den skyldige är inte människan som syndat utan den som vilselett och dömt oss, Satan själv. Det är ju honom Jesus Kristus kommer att ta itu med den sista dagen, inte varje individ för sig. Det finns ingen logik i det när jag tänker efter. Då behöver inte människan heller förlåta någon syndare. Det är endast Jesus som kan göra det, det är det han är till för. I sådana fall tyder icke dömandet av människa av människan i sig på försoning, men vi kan inte förlåta som Jesus gör.

Vi kan inte rädda eller frälsa någon människa som vägrar att erkänna sina synder. Den makten och styrkan har vi inte. Det är Antikrist som kommer att få betala för allting i det större perspektivet. Utan honom hade vi inte tvivel, hat osv.

Människan kan också ta den fria viljan ifrån en annan, inte tillåta förlåtelsen att äga rum även fast den andre ville förlåta, genom att förneka och ljuga. Offret blir både sårad som förbannad eftersom han inte kan göra det Gud ber honom om att göra. Att båda talar sanning är en förutsättning för att kunna förlåta sin broder, människan, inte Satan eller hans/din broders handlingar. Jag kan ärligt talat inte förlåta någon som berövat mig mitt liv, den kunde ha nyttjats till någonting bättre än att förbli dömd i denna värld. Det är heller inte Guds vilja och alla som agerar emot Hans plan är redan dömda. Man skulle ju inte kasta pärlor till svin heller. Sen kan man ju också fråga sig varför Jesus uteslöt bedragaren ur gänget osv.

#34 Ja visst är satan den skyldige och vill förleda oss och få oss på fall och bort från Jesus hela tiden.  Men det står också att vi ska be så att vi inte hamnar i frestelser och det står att  "Om synden står vid dörren, så bör du råda över den".

Visst ska vi älska och förlåta varandra i den mån vi kan. Jesus uppmanade ju oss till det.  Den som förlåter mycket får mycket förlåtet också. 

Jag kan ärligt talat inte förlåta någon som berövat mig mitt liv, den kunde ha nyttjats till någonting bättre än att förbli dömd i denna värld.

Menar du att du inte har något liv idag? Jag förstår konsekvenserna, för jag har själv förlåtit en människa/människor som gjort mig enormt illa med stora konsekvenser. Det tog många år av bearbetning, terapi, bön, själavård.  Men Gud har varit med mig hela tiden, även när jag vart arg på honom.   Äntligen, känner jag att jag har förlåtit personerna; så pass att jag kan umgås med dom, prata med dom, önska dom väl och har viljan att dom också ska hitta Jesus. Jag ber för dom. 

Jag känner mig fri idag från den bördan. Jag hoppas att du också en dag ska hitta /få kraften och styrkan att bli fri, så att du kan börja bli mer hel och få mera glädje i livet. kram

#36
"Om synden står vid dörren, så bör du råda över den".
Hur gör jag det om den andre förnekar och ljuger. Kanske betyder det att man ska finna sig och leva med smärtan den andra vållat och vållar ändå ?

Det var omtänksamma ord, men jag är ändå nyfiken på Guds regler och sätt att ställa sker till rätta.

Kanske kan jag ha överseende med om människan är svag inför Satans inflytande och därför saknar tro. Jag tror det är så det är menat att vi ska tänka, med hjärtat. Det innebär inte att jag ska behöva förlåta, utan förstå istället. Jesus förlåter och helar syndaren, inte jag. Den bördan tar jag inte på mig, jag lämnar den över till Honom om syndaren inte kan tala sanning.

#38 Har du provat med att konfrontera honom/henne/dom som gjorde dig illa?

En människas skuld inför Gud är inte på grund av hur hon behandlat sin näste. Synd är först och främst uppror mot Gud. Människan kommer att stå till svars men det är en annan vinkel på det hela. Rom. 3: 23 Alla har syndat och saknar härligheten från Gud, 24 och de står som rättfärdiga utan att ha förtjänat det, av hans nåd, därför att Kristus Jesus har friköpt dem.

#40

"Synd är först och främst uppror mot Gud."
Det var lite åt det hållet jag tänkte med., att människan omedvetet eller medvetet går Antikrists ärenden. Att det är inte människan i sig som ska straffas eller dömas utan han som gör uppror.  Allt ont som görs mot människan kan förlåtas, men den som hädar den helige Ande ska inte förlåtas.

"All synd och hädelse skall människorna få förlåtelse för, men hädelse mot Anden skall inte förlåtas. Den som säger något mot Människosonen skall få förlåtelse. Men den som talar mot den helige Ande skall inte få förlåtelse…" (Matt 12:31-32)

Jag kan förlika mig med, men inte förlåta. Den makten har jag inte.

Så då har jag förlåtit helt i onödan alltså? Kunde lika gärna struntat i det menar 😮ni?

Men jag säger er: den som blir vred på sin bro­der undgår in­te sin dom, och den som okvädar sin bro­der undgår in­te att ställas inför rådet, och den som förban­nar ho­nom undgår in­te hel­ve­tets eld. Om du bär fram din gåva till of­fe­ral­ta­ret och där kom­mer ihåg att din bro­der har något otalt med dig, så låt din gåva lig­ga framför al­ta­ret och gå först och förso­na dig med ho­nom; kom se­dan till­ba­ka och bär fram din gåva. Matt 5:21-24

Om ni förlåter någon hans synder, så är de förlåtna, och om ni binder någon i hans synder, så är han bunden.” Joh 20:23

,

#41 För mig verkar det som du inte har förlåtit fullt ut, eftersom det fortfarande tynger dig så mycket.

Jag är mer nummer två (se #25).

Notera att jag skriver ur ren psykologisk synvinkel.

#43
"All synd och hädelse skall människorna få förlåtelse för, men hädelse mot Anden skall inte förlåtas. Den som säger något mot Människosonen skall få förlåtelse. Men den som talar mot den helige Ande skall inte få förlåtelse…" (Matt 12:31-32)"

Är det inte det bästa han kan få om jag vet att det är inte han utan Antikrist jag är vred på ? Jesus var inte så glad på antikrist heller. Jag säger samma som Woodland att Joh 20:23 är någonting Jesus sade till sina lärjungar när de var andedöpta. De fick makten från ovan. 

#45
Jag vänder och vrider på frågan för att komma på någonting jag redan inte har gjort, försöker se saken med nya ögon och hur det kan fungera i det andliga. Ur ett psykologiskt perspektiv kan det verka som om jag skriver för att jag är bitter över någonting, men så är det inte.

#43
Citerade fel. Detta var det jag skulle ha citerat:
"Om du bär fram din gåva till of­fe­ral­ta­ret och där kom­mer ihåg att din bro­der har något otalt med dig, så låt din gåva lig­ga framför al­ta­ret och gå först och förso­na dig med ho­nom; kom se­dan till­ba­ka och bär fram din gåva." Matt 5:21-24

Jag har flyttat inlägg #46 och #49 till en ny tråd på grund av Off Topic.