Annons:
Etikettlivsfrågor
Läst 1389 ggr
[postmortum91]
2014-08-27 20:48

Jag står vid ett vägskäl

Hej på er! 

Det här kommer kanske bli lite långt, men jag hade varit tacksam till tusen om ni ville läsa och hjälpa mig med mina funderingar.

Jag är en tjej på 23 år, jag är uppvuxen med ej troende föräldrar, hela mitt umgänge är ej troende. Jag har själv aldrig trott på Gud direkt. Nu står jag kring ett vägskäl, och jag ska försöka förklara så gott jag kan.

Hela mitt liv, så länge jag kan minnas har jag haft dödsångest. Jag kommer ihåg när jag som väldigt liten (kanske mellan 4-5 år) stod och borstade tänderna när jag insåg att jag någon gång kommer att dö. Jag insåg att när jag dör kommer hela min tidigare existens att svepas bort, allt kommer bli svart och jag kommer inte kunna känna, höra eller minnas längre. Jag kommer inte existera. Detta är väl ändå väldigt djupt för ett litet barn att komma fram till. Jag blev livrädd, fick panikångest och grät. Jag visste inte var jag skulle ta vägen. Det här har jag fått leva med, dessa attacker som är så starka och fruktansvärda, en rädsla för någonting som är omöjligt att springa ifrån eller undvika. Jag har sökt mig till psykologer sedan barn för detta och ingenting har hjälpt. Jag vill inte leva så här längre och har insett att ni som tror på Gud, vet att ni möter honom och Jesus när ni dör, ni lär ju inte frukta döden. Jag avundas det så oerhört mycket. Tänk om jag kunde lära mig att bli troende, tänk om jag en dag kunde VETA att jag skulle få komma till något slags paradis där Gud, Jesus och kanske även någon anhörig väntar, då hade jag inte haft en anledning till att vara rädd, för då blir ju inte allt svart när man dör.  

Samtidigt i mitt liv har jag varit med om väldigt mycket jobbiga saker, och jag har fått kämpat mig till där jag är idag. Som vuxen har jag kommit i en sinnesro där jag är så otroligt tacksam för mitt liv, var jag är idag, ALLT helt enkelt. Ibland känner jag sådan lycka att jag kan gråta och gråta och gråta, bara av att få vara i livet. 

Idag pratade jag med en arbetskollega som är djupt troende. Jag pratade om mina tankar kring Gud, och om att jag faktiskt försökt pratat med honom, bett om att han ska hjälpa mig, om han nu finns. För fortfarande ligger "logiken" och slår mig i skallen så fort jag tänker på Gud. Hon berättade att Gud älskar mig, att hon faktiskt har vaknat flera nätter klockan fyra och "hört" någon bett henne om att be för just mig. Det här låter ju jättekonstigt och såklart blir jag skeptiskt. Hon sa att hon trodde att Gud har en plan för mig, och därför har han gett mig denna dödsångest i hela mitt liv, för att jag tillslut ska söka upp honom, som jag nu gör. 

Och att när jag öppnar min dörr för honom och Jesus, så kommer hålet i mitt liv fyllas och min rädsla kommer försvinna. Det låter ju helt underbart, om det nu stämmer.

 Jag står nu alltså vid ett vägskäl, ena vägen är "psykologin" att det är psykologin som har svaret på varför jag är som jag är, varför jag söker mig till Gud, varför jag har dödsångest och varför jag är så fruktansvärt lycklig. Eller så tar jag den andra vägen, att tro att Gud har varit med hela tiden och det är därför jag känner sådan lycka, för att han finns hos mig. Men HUR ska jag kunna släppa allting som har med "logiska förklaringar" och "psykologiska förklaringar". Jag skulle aldrig kunna se det som att homosexualitet är en synd, eller att man måste gifta sig för att ha samlag. Varför skulle en Gud bry sig om det? Gud är väl kärlek? Om han nu finns.

Snälla hjälp. vad tror ni? Är jag ute och cyklar? Är min kollega ute och cyklar? Hur ska jag kunna släppa alla mina funderingar och omfamna kristendomen, tro att hela världens blev täckt av vatten i 40 dagar och alla världens arter fick plats på en båt? Måste man gå med på allt i bibeln för att omfamna Gud? Kommer jag kunna lyckas? Ska jag försöka, eller är jag fel person?

Annons:
[Juel70]
2014-08-27 21:29
#1

Hej, tack för att du delar med dig!  🌺

Ja jag tror också att Gud har en plan med ditt liv. Jag har själv gått igenom en massa svåra saker i livet och jag har märkt hur det format mig och lett mig fram till Gud och hur Han låter mig gå igenom prövningar för att jag slutligen ska klara av det som han planerat för mig hela livet.  (Jag vet nu på ett ungefär vad det är)

Jag tror inte du ska tänka så mycket på alla dom svårförståeliga sakerna i bibeln FÖRST, utan viktigast är nog att du får ett personligt möte med Jesus på något sätt.  För när du inte längre tvivlar på Jesus , så kommer din tro öppnas upp och Gud kommer att visa dig sanningar och uppenbara hemligheter bara för dig. 

Be till honom av hela ditt hjärta, knäpp händerna, prata med honom och ge inte upp förrän han svarar :)  Så gjorde jag, jag var väldigt envis i mitt sökande.

Jag önskar dig lycka till och om du vill så kan jag också be för dig.

Davbjo
2014-08-28 07:33
#2

#0:

Jag kommer ihåg när jag som väldigt liten (kanske mellan 4-5 år) stod och borstade tänderna när jag insåg att jag någon gång kommer att dö.

Detta är väl förmodligen det största triumf-kortet världens religioner har på hand. Påståendet att man kan rädda dig från det oundvikliga är enormt starkt, och den ångest du beskriver driver många mot tron. Effekten av detta är också att man då ser det som att människor som erbjuder en kanske mer realistisk syn på tillvaron försöker beröva dem detta påstådda eviga liv, ett liv jag skulle hävda rimligtvis inte existerar från första början.

Jag har själv fått frågan, seriöst ställd, om jag inte är rädd för döden. Det jag svarar på detta är att döden endast är en tillbakagång till vad man varit en evighet innan dess att man levde. Du har effektivt sett varit död genom näst intill precis hela världshistorien, från tidernas begynnelse. Detta har, mig veterligen, inte orsakat dig något som helst obehag.

Ödets ironi i din ångest är att den försvinnande korta tid du har på dig försämras i jakten på det som du hoppas kommer efteråt. Att se det som att någon som helst Gud skulle ge oss dödsångest med vilje ser jag som en ganska cynisk gudabild, jag ser det som betydligt mer troligt att vi helt enkelt inte vill förlora det vi har.

Kvackyou.se | Imsoevil.com | @davbjo | OmVardagsmat | Viktoperation
"A wise man can learn more from a foolish question than a fool can learn from a wise answer." - Bruce Lee

Mops1
2014-08-28 07:43
#3

Det finns något mer efter döden.Jag har fått bevis på det flera gånger.Sista gången ledde det mig till kyrkan.Det är där jag står nu.Kramizzz

Woodland
2014-08-28 13:19
#4

# 0 Jag instämmer med Juel- Tack för att du skrev. Det krävs mod. Gud ger oss en inblick i våra begränsningar på väg till Honom. Det står att våra liv är som rök, ett visset löv och ett kort ögonblick. Det finns människor som aldrig får en existensiell tanke i sina huvuden. Det har du fått. Att din arbetskamrat har "hört" att någon har uppmanat henne att be för dig är en oerhört stark sak. Det brukar vara så att Gud manar de troende att be så hans vilja skall ske. Han behöver inte oss men vill att vi skall vara med. Jag tror helt och fullt att om hon är trovärdig kan du vara säker på att det är Gud som visar dig sådan omsorg. Allt detta du tvivlar på som står i bibeln kommer att lösa sig för dig med tiden. Gud är den förnämsta logiken och inte begränsad till våra formuleringar och idéer. Han är större. Det finns folk man kan diskutera sådana saker med. Det finns framstående kristna filosofer, matematiker, biologer övriga vetenskapsmän och kvinnor som inte finner sin tro som ett hinder. Men först och främst är du lika väl som jag och alla andra en syndare inför Gud och måste be till Jesus om förlåtelse. Allting går genom Guds Son Jesus Kristus. Han leder sina lamm dit, ger dem tro och bevarar dem. Tala till Jesus (be) för han hör.

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

[postmortum91]
2014-08-28 20:42
#5

#2 Jag vill inte vara otrevlig mot dig nu. Men det är lite jobbigt att du inte kan förstå utifrån min text att det sista jag behöver är skeptiska och cyniska människor. Det räcker med mig själv på den fronten och alla andra i min umgängeskrets. Jag skiter runt i sagt i om jag lurar mig själv till att det finns en Gud, eftersom jag orkar inte leva i rädsla. Min rädsla är någonting du uppenbarligen inte förstår dig på, för om du hade levt med rädslan jag haft hela mitt liv, så hade du förstått mig. Vi kan se det hur vi vill, antingen lurar jag mig själv till att det finns en Gud och en himmel, och jag slipper vara rädd längre. Eller så finns det en Gud, och jag slipper vara rädd och "korkad". Jag bad ju som sagt inte i mitt inlägg om någon som skulle "prata vett" med mig, utan om hur jag ska lyckas bli övertygad.

Woodland och Juel70 :
Tack för era svar! 
Jag ska träffa en gammal gymnasielärare till mig imorgon som jag vet är kristen, just för att jag behöver få prata och fråga det jag undrar över till någon jag känner. Jag kommer återkomma om hur det går i mitt sökande efter en tro. Jag måste bara filosofera och samtala med folk om tankar etc. 
Det som känns lite tufft är bara det här med att bli "kristen". Om jag väljer att i slutänden tro på kristendomens Gud, då måste jag ju samtidigt påstå att folk har fel. Men det kanske också kommer, när/om jag blir övertygad. Tack än en gång för era fina svar!

Mops1
2014-08-28 21:02
#6

Gör som jag gjorde för ett par veckor sen.Besök en kyrka o kom med i en bönegrupp.Det betyder så mycket.Kram

Man behöver inte prestera nåt,man kan vila i ljuset.I Guds ljus.

Annons:
[postmortum91]
2014-08-28 21:15
#7

#6 Jag har faktiskt tänkt gå till kyrkan iallafall någon dag, när vet jag dock inte. 
Jag skulle vilja prata med en präst, men kan man bara gå in i kyrkan när det inte är gudstjänst? Verkar låst annars, synd är.

Woodland
2014-08-28 21:32
#8

# 7 Du kan ringa prästen också. Det finns någonting som kallas för Alpha-kurs. Det var en ide av en engelsk advokat och är riktad till de som är nyfikna på kristen tro, är helt ny eller har frågor. Man brukar mötas i grupp, fika, få undervisning och sedan ställa frågor. Kan det vara något? Kolla bara runt där du bor. Frikyrkoförsamlingar har sådana kurser.

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

[Juel70]
2014-08-28 21:53
#9

#7 Många frikyrkor, även svenska kyrkan, brukar ha bibelstudier nån gång i veckan, där kan man läsa och förstå samtidigt som man träffar andra som tror och det kan leda till att du kan komma med i en bönegrupp (Man träffas och ber och fikar och pratar) Där kan man få hjälp och bön.  

Jag har iallafall upplevt att Svenska kyrkan är rätt så begränsad ibland med hjälp på det djupare planet.  Dom är däremot duktiga på svara på eventuella frågor osv.  Men jag upplever att frikyrkor leds mera av anden och inte så strikt som svenska kyrkan.

Mops1
2014-08-29 09:55
#10

Post Mortum 91

På grund av vissa orsamer i mitt privatliv var jag helt skräckslagen.. Det enda jag kände till sen min barndom  var att få hjälp genom min barndoms kyrka(I mitt fall Pingstkyrkan)En dag gick jag förbi för att se när de hade nåt där… såg att de hade samligar då o då,men lade inte nåt spec på minnet..Några dagar senare efter att jag helt kände att jag bara MÅSTE FÅ FÖRBÖN…. tog jag min hund ut på promenad..jag grät väldigt mkt under vägen..Jag gick raka vägen till kyrkan med hund o allt.Tack o lov.. där satt en man innanför dörren.Han öppnade.-Är du kristen ?frågade jag.-Ja,sa han.Jag grät o berättade mitt ärende.Jag förstod att jag behövde omelbar hjälp!Han tog hand om min hund(i tamburen i kyrkan)o vidare blev jag hjälpt in i ett angränsande rum(sal).Det var nämligen så att de hade en bönesamling just då,fast jag vissste ju inte det eg.Innan jag hade kommit in i salen så kände en ung kille inne i salen att något var på gång.Nåt skulle hända.. Han berättade det efteråt.Själv var jag fylld av energi/gåshud.De öppnade dörren in till salen o Pastorn kom ut för att höra vad som stod på.Jag grät i berättade o blev välkomnad in på 1a bänken.Jag berättade lite kort vad jag önskade förbön för.Hela salen(kanske 30 personer bad för mig.Jag grät under tiden.Det kändes så väldigt skönt att få vara bland de kristna människorna som jag ju eg kände till som barn..Efteråt berättade killen det han alltså känt.När jag gick hem den kvällen kände jag mig trygg.Jag visste att ljuset har segrat och att jag inte behövde vara rädd för något.Även i gruppen jag går till på fredagar(men helt underbara människor i) är hur gulliga som helst.Jag har hört att jag inte ska visa rädsla o det betyder så mycket.Ljuset har segrat.Gör som jag:Bed till Gud och Jesus att han ska ta hand om dig och hjälpa dig.Att du lägger ditt liv i hans trygga famn.Själv kramar jag bibeln varje kväll o hela natten numera.ja,jag är ganska mörkrädd fortfarande,men numera kan jag sova med lamporna släckta:)) Jag är mkt mkt tryggare nu.Jag vet att Gud tar hand om mig.Det ger mig en stor trygghet.Jag är inte perfekt som människa.Jag har levt utanför kyrkan i 30 år.men sedan ett par veckor umgås jag med dessa härliga vänner.Testa du.Inget att förlora.Till frikyrkan kan du gå när du vill….Det går att ringa innan oxå eller bara stig på om det är öppet.Så gjorde jag//Margareta

Mops1
2014-08-29 10:00
#11

Om du överlämnar ditt liv i Herrens händer så kommer du automatiskt att finna den tryggheten.Då vet du att det finns ett liv efter detta.Det kommer att minska din ångest.Ingen kristen/troende går igenom livet utan problem dock,men man är aldrig ensam.Gud/Jesus går bredvid.

Kram till dig från mig🌺

Woodland
2014-08-29 15:38
#13

# 9 & 10 Fina ord!

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Annons:
Mops1
2014-08-29 20:35
#14

Varm kram till er alla från mig🌺

Davbjo
2014-09-02 08:44
#15

#5: När har jag varit cynisk? Oavsett så verkar din metod inte fungera, vilket jag misstänker att du kan hålla med om. Att vilja övertygas om ett, om än påhittat, "botemedel" ser jag inte heller som en lösning. Gör du det, i ärlighetens namn?

Min misstanke är att det enda sätt du kan undvika detta är att få professionell hjälp, jag tror inte att du kommer undan detta genom att bli säkrare i din tro på någon gud. Men det är ditt liv att leva.

Kvackyou.se | Imsoevil.com | @davbjo | OmVardagsmat | Viktoperation
"A wise man can learn more from a foolish question than a fool can learn from a wise answer." - Bruce Lee

[JeanetteK]
2014-09-03 10:35
#17

Det finns alltid någon du kan vända dig till inom din kyrka. T ex präst eller diakon. I vår församling har vi en otroligt bra diakon som möter alla precis där man är, hon har hjälpt mig mycket. 

Försök inte för hårt utan tå bara in med öppet sinne. Du kommer få den hjälp du behöver. 🤗

Upp till toppen
Annons: