Boktips

Krukmakaren och lerkärlet

2013-12-23 21:14 #0 av: [Juel70]

Det finns en bok online som heter Lerkärlet. Gratis så klart.

Det är helt underbar att läsa och man får en sådan bra insikt i den bibliska meningen av krukmakaren och leran, samtidigt som det blandas med faktiskt fakta om lerans egenskaper.

Rekommenderas starkt!

Utdrag ur boken:

Leran gör uppror mot tvång

Leran bör göras foglig. Den går inte att gjuta i formar. I stora fabriker kan leran tvingas i färdiga formar genom tillsats av vissa ämnen - men en vanlig krukmakare från Kina till Amerika vet att leran skyr tvång. Den bör fås att samtycka till sin form. Leran kräver sin tid för att foga sig i den form man vill få den att samtycka till. Så gör Gud också för att få oss att ta emot evangeliet.

Jesus säger: »Hur ofta har jag inte velat samla dina barn så som hönan samlar sina kycklingar under vingarna, men ni ville inte.» (Matt 23:37) I Hosea 11:7 läser vi: »Ty mitt folks håg står till avfall från mig, och hur mycket man än kallar dem till den som är därovan, så höjer sig ändå ingen.» Jes 65:2 uttrycker det så: »Hela dagen har jag räckt ut mina händer till ett motsträvigt folk, som vandrar på den väg som inte är god.»

Gud i sin helighet vet nog att människan strider mot hans vilja ännu mera än leran mot sin mästares. Därför ville han vinna vårt förtroende genom att ge sin egen Son som bevis på sin kärlek. Så borde vi förstå det ord som väckte den store väckelsemannen Albert Lunde i Norge: »Han som inte skonade sin egen son utan utlämnade honom för att hjälpa oss alla, varför skall han inte skänka oss allt med honom?» (Rom 8:32) Större bevekande offer än detta kan vi inte kräva av vår Store Krukmakare.

Hur borde då leran vara i sin Mästares hand? Det bör ha »lagt sig» och lugnat sig. En krukmakare sade: Tvättad och bearbetad lera är vacker - där finns inga främmande element, den är som mjölk eller silke, den gör inte längre uppror i händerna. För människans del torde det här betyda det som vi läser om i Ps 131:2. Min hustru gav den texten en kväll i Jerusalem till vår arbetskamrat, som just hade fått höra att hon led av obotlig cancer: »Nej, jag har lugnat och stillat min själ, som ett avvant barn i sin moders famn, ja, som ett avvant barn, så är min själ i mig.»


LÄNK: http://www.kirjasilta.net/santala/lerkarlet/lerkarlet.html


Anmäl
2013-12-23 21:17 #1 av: [Juel70]

Förord.


LERKÄRLET för oss från bergssluttningarna vid Nasaret ned till krukmakarens enkla verkstad. Vi ser hur leran tvättas och knådasställs åt sidan för att »sätta sig», bearbetas på krukmakarens bord, torkasförvärms och bränns - t o m krossas för att kunna användas till ädlare bruk. Och leran har också ett »minne». Därför är ingen arbetsfas onödig. Lerans väg är också människans väg. I krukmakarens verkstad får vi vara i den store krukmakarens hand. Där talar han till oss.

När Gud mötte Mose talade han till honom »ur elden». Och mannen fick ett rättesnöre: »Allt sådant som tål eld, skall ni låta gå genom eld, så blir det rent ... Men allt som inte tål eld skall ni låta gå genom vatten.» (4 Mos 31:23) Så är det också i människans liv.

Dessa bibelstudier, som jag höll för över tjugo år sedan, har använts som själavårdande »tröstebrev» bland unga, i hem och på sjukhus. Bokens svenskspråkiga upplaga har länge varit slut, men på finska har den utkommit i sju upplagor. Den har översatts bl a tillportugisiska.

Krukmakarens evangelium är avsett för den sökande och ångestfyllda människan. Ångesten är ju en av människans trognaste följeslagare i vår tid. Vi brukar säga att nöden står vid dörren när vi minst anar det. Och så är det, ångesten frågar inte efter besökstider. Den tycks ha huvudnyckeln till alla hem. Ångesten i sig adlar inte människan. Men den klär av henne. Mitt i vår mänskliga trasighet får vi ta emot undervisningen från krukmakarverkstaden. Vi får se att det finns en mening med ångesten. Det vill den här lilla boken visa. Följ med på upptäcktsfärden!

Anmäl
2013-12-23 22:24 #2 av: Woodland

Tack för länken. . . .fantastisk bok. Jag har nästan läst ut den.

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Anmäl
2013-12-25 19:03 #3 av: Yon

Jag hade minnet av denna tråd i bakhuvudet, och såg en liknelse med en bok jag läser just nu.

Hur fogar vi oss efter Guds vilja? Genom att frikoppla oss från överdriven kärlek för skapade föremål och från själv-centrerad kärlek.

"It should be evident that we cannot achieve total submission of our will to God unless we first detach ourselves from excessive love of created things and from the self-centered love that runs counter to the demands of charity."

Sidan 130 - Boken fritt tillgänglig: https://archive.org/details/SpiritualTheologyByFr.JordanAumannO.p

Direktlänk: http://ia600301.us.archive.org/25/items/SpiritualTheologyByFr.JordanAumannO.p/AumannO.p.SpiritualTheologyall.pdf

----------

Sedan vet jag inte vad konsensus-perspektivet är inom svensk kristendom. Citatet verkar implicera en sorts själv-förnekelse, när citatet sätts i sitt sammanhang. (inte nödvändigtvis något dåligt) ("Hence it is necessary that the way and ascent to God should consist in mortifying the desires.") / beskrivning av perspektivet av St. John of the Cross

---

Detta är förresten mitt första inlägg på denna del av ifokus. Hej! :)

Anmäl
2013-12-26 09:06 #4 av: Woodland

Hej!

Du skrev:

Jesus sade i Johannes evangelium att för att foga oss eller göra efter Guds vilja skall vi tro på honom (Jesus) som Gud hade sänt.

Om man ser på innehållsförteckningen för Kap 9 i boken du länkade är de sju sakramenten, goda gärningar och bön nämnda. Några av de olika synsätten som skiljer den katolska och protestantiska tron åt är svaret på hur man bli rättfärdig inför Gud. För en katolik är gärningar nödvändiga för att de skall bli accepterade inför Gud. De vet inte om de är frälsta i detta livet.

En bibeltroende protestant blir däremot rättfärdig genom tro därför att deras rättfärdighet är helt baserad på vad Jesus Kristus har gjort. I deras fall är alla goda gärningar ett bevis för Guds verk i dem och all ära går till Gud för det.
Det kan finnas likheter i uttryck mellan denna författare (Krukmakaren) och Johannes av Korset och Teresia Avilia men tillvägagångssättets principer skiljer sig.
Johannes och Teresia var mystiker. Som mystiker söker man antingen inåt eller försöker nalkas det högre väsendet genom övningar bildligt talat i att bestiga berget eller vandra genom en labyrint.

Roligt att du vill skriva här - du är så välkommen.

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.