Annons:
Etikettlivsfrågor
Läst 2638 ggr
[rolnor]
11/1/13, 6:44 PM

Ateist?

Jag gillar att religioner sätter själen i fokus och ger den ett upphöjt och tydligt värde, men jag gillar inte en Gud som styr och ställer i människors liv, jag gillar känslan av storhet jag får ibland och det ger en gudomlig dimension i livet, men inte allt det andra, är jag ateist?

Annons:
Woodland
11/1/13, 8:13 PM
#1

Om du inte "gillar" en gud som har något att säga till om sin skapelse lever du troligen i uppror emot den gud som du avvisar rätten till det. Om man inte tro på existensen av en gud eller gudar kan man kalla sig ateist. Det är möjligt att när du tänker på det fina med själen, religioner osv framkallas dessa känslor av storhet.

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

[Juel70]
11/3/13, 5:55 PM
#2

Känslan av storhet kan bottna i olika saker. Men egoistisk storhet förespråkas inte i bibeln, tvärtom, att man ska ödmjuka sig. I svagheten hittar man styrkan genom Jesus. 

Såsom Jesus när han gjorde sig svag på korset (Iallafall inför människors ögon) men han vann storhet när han uppstod från det döda och sitter vid Guds högra sida.

Jesus sade att den som vill bli "stor" måste bli den minste av människorna. 

Jag kan känna enorm stolthet i att jag har en sådan allsmäktig gud som far, att jag har tillgång till Guds kraft. Jag kan känna mig älskad och utvald.

[rolnor]
11/3/13, 8:42 PM
#3

Jag känner inte att jag är stor utan en känsla av att vara delaktig i något stort. Jag önskar ibland (när saker är jobbiga) att jag kunde ha en tro, att jag kan lämna över nån slags ansvar till en högre makt (jag upplever att det är så du kan Juel70), samtidigt så gillar jag nog tanken på att jag ensam måsta styra mitt liv mera…

[Juel70]
11/4/13, 9:49 AM
#4

#3 Förstår vad du menar  🌺 Om man vill uppleva Gud och ha kommunikationen med honom, så kan man be om gåvan att tro. 

Man behöver inte konstla till det på nåt sätt, utan man kan ,bara där man står eller sitter säga högt eller i sina tankar uttrycka en önska om att tro.  Man kan t e x säga: Gud, ge mig tro, jag vill tro, hjälp min otro.

Gud ser till ens inre önskningar och ser i det fördolda och då ska Han på något sätt förse dig med vad du behöver. Det kan vara att Gud svarar dig direkt, eller skickar människor i din väg eller på annat sätt besvarar din förfrågan. Hur Han än svarar så är det skräddarsytt för dig 🙂

Du behöver inte vara rädd att Gud ska "ta över ditt liv och tänkande" Allt ska ske utan att du ens märker det, genom kanske insikter från Gud och bibeln. När Gud uppenbarar något, ett ord eller en insikt, då träffar det rakt i hjärtat och man vet att det är från Gud. 

Kramis från mig. Hoppas att du hittar tron. 🌺

[Juel70]
11/4/13, 9:59 AM
#5

Häftigt förresten att du håller på med lera, sten och sådant ! 😃 Jag tror att Gud kan tala till dig mycket genom det.  Du får några intressant länkar av mig här som handlar om bibeln och lera.

Romarbrevet 9:21 Har icke krukmakaren den makten över leret, att han av samma lerklump kan göra ett kärl till hedersamt bruk, ett annat till mindre hedersamt?

http://bjorkbloggen.wordpress.com/2011/07/06/krukmakaren-agerar-beroende-pa-hur-leran-uppfor-sig-vi-har-fri-vilja/

http://www.brunstad.org/sv/kristen-uppmuntran/krukmakaren-och-leran

Och här har du en hel bok av Risto Santala -Lerkärlet, som på ett underbart sätt beskriver om lera och hur leran blir bara bättre och bättre om den krossas och görs om till ny lera (Gud brukar jämför människor som lera)

http://www.kirjasilta.net/santala/lerkarlet/lerkarlet.html

[Juel70]
11/4/13, 10:07 AM
#6

Förlåt flera inlägg på raken här, men här kommer ett uttdrag ur boken LERKÄRLET. Tycker den är så himla bra!

Det trösterikaste budskapet vi möter i krukmakarens hus är det att leran aldrig blir oanvändbart. Leran kan bli förstört, som leran kan bli i krukmakarens hand. Men krukmakaren bearbetar den förstörda leran på nytt och sätter den i en ny blandning. Leran kan gå sönder både i ugnen och i användningen, men det kasseras inte - det sätts bara åt sidan för att åter vänta på sin tur. En dag får krukmakarens lärling i uppgift att krossa det redan sönderslagna kärlet i små skärvor. Det är ett viktigt arbete som måste göras omsorgsfullt. På en dag hinner lärlingen krossa ungefär 6-7 kg lerskärvor med sin hammare. Sedan siktas massan så att slutresultatet blir torrt lermjöl, där kornen är jämnstora. Av den sönderslagna och på nytt krossade leran görs de bästa kärlen.

 
Jag är som ett krossat kärl.

I Frankrike finns det stora fabriker som tillverkar lerkrukor bara för att sedan krossa dem på fabriksgården. Det krossade mjölet sänds sedan till andra fabriker, där det blandas i den bättre keramiken. Leran kan brännas och krossas ända upp till tjugo gånger, och varje gång blir resultatet bättre keramik.

Bara färgerna kan vara till förfång i en ny blandning, utom guldfärgen. Den smälter och avdunstar och anpassar sig till den nya arbetsfasen. På samma sätt är det med det arbete som verkligen är av Gud, det bevaras och är till gagn även om människan ibland skulle hamna vid sidan om Guds ledning. Men de skärvor som bär stämpel av människans mänskliga erfarenheter måste obarmhärtigt läggas åt sidan för att de inte skall vara till förfång i framtiden. Den rena guldfärgen, erfarenheter och tankar från Guds eget hjärta, duger alltid som byggnadsmaterial i vårt liv.

 
Lärlingen slår det sönderslagna kärlet i små smulor.

Det är märkligt hur mycket ärende Gud har just till de sönderslagna. Jesajas 61 kapitel börjar med orden: »Herrens, Herrens Ande är över mig, ty Herren har smort mig till att förkunna glädjens budskap för de ödmjuka. Han har sänt mig till att läka dem som har ett förkrossat hjärta.» Herren säger också i Hesekiel 34:16: »Det förlorade skall jag uppsöka, det fördrivna skall jag föra tillbaka, det sårade skall jag förbinda, och det svaga skall jag stärka.» Också en ung människa, som verkar hel i yttre avseende, kan leva av detta budskap. Jag glömmer aldrig samlingen för män där jag som 17-åring för första gången hörde ett sådant evangelium. En lärare sade: Åt Gud duger en hur liten lerskärva som helst, om den bara är ren. Han fyller den lilla rännan med sin välsignelse.

Gamla judar talar då och då om begreppet shvirat hakelim eller

lagen om kärlet som krossas.

Eftersom hela skapelsen är full av Guds ära, är allt så fullt av hans storhet att den begränsade människan inte kan fatta den - så förklarar rabbinerna denna lag. Därför har vår helige Gud, prisat vare hans namn, slagit sönder sin uppenbarelse i spillror. På detta sätt blir det möjligt för oss att fatta Guds uppenbarelse. Guds väsen uppenbaras inom små, begränsade ramar. De verkligt lärda räknar med tio olika »talord» i den söndrade skapelsen. Gud begränsar sin existens och gömmer hela sin rikedom i varje sådant »talord». De fem första är: vishet, förstånd, kunskap, nåd och kraftgärningar. Aposteln Paulus förefaller att ställa nära nog samma saker främst då han i 1 Kor 12:8-10 talar om nådegåvorna som Gud ger till sin församlings uppbyggelse. Hemligheten med att kärlet slås sönder ligger i att människan kan förstå Guds ära bara utgående från de lösa skärvorna i sitt liv.

Därför tillåter Gud ofta att en enskild människas liv slås sönder. Vi lär oss oftast att ge Gud äran först bland spillrorna av vårt liv. Och de bästa, användbaraste kärlen ser Gud ut att tillverka av människor som han har krossat fullständigt.

Annons:
[rolnor]
11/4/13, 12:40 PM
#7

Tusen tack för dina inlägg, du är jätterar. Jag har haft det ganska jobbigt ibland känslomässigt och ser ibland ljuset i tunneln, att det kan bli bättre efter en kris än det var innan den började, här ser jag en parallell till det du skriver om att först krossa, sedan bygga.❤️

Geru
11/4/13, 10:20 PM
#8

Rolnor, nej, du är inte ateist.

“I don't think the human race will survive the next thousand years, unless we spread into space.”

-Stephen Hawking

Upp till toppen
Annons: