Annons:
Etikettlivsfrågor
Läst 2248 ggr
[Viiicksen]
3/19/13, 1:07 PM

Skilsmässa?

Vill bara skapa en liten diskussion och se vad folk tycker och vilka synpunkter det finns om skilsmässa. Är det okej? Varför/varför inte? Finns det några anledningar som känns förståeliga? När ska man stå ut? När ska man ge upp? Hur ska man kämpa? Kom med era åsikter!

Annons:
Camillhe
3/20/13, 1:50 PM
#1

Jag tycker att det ar svart att ha sa mycket asikter om det. Varje persons fall ar unikt. Bibeln tar upp ett par olika fall dar det ar ok att skiljas och gifta om sig. Att skiljas ar inte en synd men enligt Bibeln kan det vara fel att gifta om sig efter en skilsmassa beroende pa omstandigheterna.

Jag tror att manga skilsmassor kan undvikas om man forsoker satsa tillsammans pa att arbeta sig igenom problemen. Ibland ger vi manniskor kanske upp for latt. Men mar tva manniskor daligt pga aktenskapet och det inte finns ngn annan utvag sa tycker jag inte de ska fortsatta vara gifta pga kyrkans/omvarldens asikt.

scout
4/1/13, 4:27 AM
#2

Viicksen skrev:

Vill bara skapa en liten diskussion och se vad folk tycker och vilka synpunkter det finns om skilsmässa. Är det okej? Varför/varför inte? Finns det några anledningar som känns förståeliga? När ska man stå ut? När ska man ge upp? Hur ska man kämpa? Kom med era åsikter!

Till att börja med, anser jag att man måste skilja på vad ett äktenskap är som ingås mellan två människor som inte har tro och inte tillhör Gud, och äktenskap som ingås i enlighet med det förbund som äktenskapet utgör i skriften. Dvs ett heligt förbund mellan två människor OCH Gud. Alltså ett heligt förbund mellan tre parter. Det är bara den formen av äktenskap som Bibeln pratar om.

Alla andra former av äktenskap som ingås mellan människor är, anser jag iaf utifrån hur jag uppfattar Ordet i Bibeln egentligen inga äktenskap ur Guds synvinkel. Dvs om Han inte får vara med i förbundet, så finns där heller inget heligt förbund… Och då har inte Gud sammanfogat personerna som gifter sig…

(Det är klart att man rent teoretiskt eller teologiskt kan diskutera vad det isf innebär om två personer gifter sig i en kyrka med en präst… Men jag anser inte att kristet liv är vare sig teologi, eller teori, utan en levande relation med Gud. Alltså tillhör man Gud, så vet man också om Han vill att man ska gifta sig och faktiskt tom med vem… Så jag personligen räknar inte särskilt många äktenskap i världen såsom äktenskap i Biblisk mening. Och det är min uppfattning utifrån mitt sätt att läsa, höra och förstå Guds Ord och hans budskap). 

Ser man på det med mina ögon blir det därför stor skillnad på vad det betyder att skilja sig, beroende på varför och hur äktenskapet en gång ingåtts. Dvs om man är kristen och blivit "sammanfogad" med en partner under det heliga förbund som Gud instiftat som statuerar att människan inte får ta sönder det - så bör man heller inte skilja sig. Jag tror däremot att det i de flesta fall, där Gud finns med, så blir just det en ickefråga. Iaf sålänge de personerna väljer att lyssna till Gud, så kommer deras äktenskap att välsignas och blomstra. 

Andra människor som inte tillhör Gud, eller tom kristna som gift sig, men som inte inviterat Gud till sitt förbund - är heller inte som jag ser det egentligen gifta inför Gud, och därmed finns det inget förbund mellan dem ifrån början som kan tas sönder mot Guds vilja. Då finns bara en juridisk konstruktion som har med våra samhälleliga regler att göra. Och om de parterna vill skilja sig, så har det ingenting med vare sig Gud eller Bibeln att göra. 

Om det är synd eller inte att skilja sig i de fallen, så är svaret som jag ser det iofs ändå paradoxalt nog; ja, synd är det ändå… 

Men inte egentligen för att de skiljer sig, utan snarare för att de ingår ett förbund, som Gud instiftat för sitt folk, utan att vare sig rådfråga eller invitera Gud till hans förbund… Synden ligger därmed som jag ser det i högmodet att inte först söka Gud, innan man egenmäktigt börjar göra en massa saker i sitt liv själv… 

För den som inte är kristen så utgör ju eg hela livet synd, (eftersom att leva avskild ifrån Gud är synd i sig enligt Bibeln), så huruvida man har gift eller skilt sig blir en i sammanhanget ganska liten fråga… Om man inte är kristen men vill få kontakt med Gud, så bör man ju i första hand söka Honom, och söka syndernas förlåtelse, som Han av nåd tack och lov, alltid erbjuder alla som vill!

Är man kristen och gift i enlighet med förbundet, men skiljer sig, och vet att man därmed bryter ett heligt förbund, så vet man också att världens furste, åklagaren (dvs djävulen), har rätt att straffa en. Och då vet man nog i sitt inre också att man kommer att få problem i sitt liv på jorden… Men om man vänder sig åter till Gud så förlåter han alltid också sitt folk! 

Men är man medveten i sin tro och förstår att läsa Bibeln med Andens ledning, så vet man att om man blivit löst från ett äktenskap som Gud instiftade mot Hans vilja, men som man blivit förlåten för i enlighet med Nådens förbund, så vet man också att man inte bör ingå nya äktenskap. Skulle man göra det igen… Dvs gifta om sig, så hamnar man ju i samma läge igen, som när man skilde sig… Dvs åklagaren har återigen rätt enligt Lagen i Bibeln att straffa en. Men Gud förlåter också återigen om man återvänder till Honom. 

Som kristen har du genom barnaskapet till Gud, tillhörigheten till honom, rättigheten att alltid få ta emot nåd och förlåtelse för dina synder. Men ju mer synd du begår, som kristen, desto mer skit i ditt liv drar du på dig… Och det kommer för de allra flesta att i slutänden inte kännas som att det varit värt det… Dvs synd kostar oftast betydligt mer än det smakar för den som är kristen… 

Många berättelser i Gamla testamentet vittnar om detta på olika sätt… Tex historien om Simson som bröt sitt löfte till Gud om att hålla tyst om att hans styrka kom ifrån hans långa hår. Han gjorde det för att han blev frestad av kärlek till sin kvinna. Hans synd, att såsom varande Guds smorde, dvs en person som Gud gett övernaturliga förmågor i syfte att kunna hjälpa många andra, -och att i egenskap av det välja att avslöja hemligheten - fick svåra konsekvenser för många människor som dog pga honom. Och han själv kastades i fängelse och fick sina ögon utskurna. Men Gud förlät honom i slutänden ändå och han fick sin styrka tillbaka, för att kunna rädda andra…

Gud tillät alltså att han straffades, i enligt med Lagen… Och han förlorade sin styrka (tillfälligt) och sin syn (permanent). Utifrån hans jordeliv sett, så för Simsons del, så är det ju eg komplext huruvida det i slutänden var värt priset för honom att synda… Dvs priset blev högt, men å andra sidan kom han i slutänden att mogna än mer i sin tro och relation med Gud…(Att mista synen måste tex ha gjort honom än mer beroende av Gud).  En del kanske tycker att priset att förlora synen, var väl högt… Men så var också förtroendet han fått ifrån Gud stort, och sveket kom att kosta många människor livet… Så slutsatsen man kan dra är att begår man medvetet synd, dvs om man vet om vad Guds inställning och vilja är och ändå gör något annat efter eget huvud, så drar man med stor sannolikhet på sig skit över både sitt eget liv och andras. Men man har alltid rätt att bli förlåten och upprättad av Gud om man vänder åter till honom. (Undantag om man begår ngn av de sk dödssynderna… men det är ett annat ämne…)

Personligen tror jag att Gud hatar skilsmässor, eftersom de alltid lämnar människor sårade och bedrövade i sina hjärtan… Äktenskapet är en helig symbol för den gemenskap som Gud vill ha med oss människor. Och när vi perverterar det genom att både ingå det lättvindigt och sen ta sönder det lika lätt, så bedrövar det Gud. Mest för att vi inte ser hur mycket skada det orsakar alla parter. Inte minst att det förmörkar möjligheterna för Gud att använda äktenskapet som tecken på att Han finns för alla människor som finns runt omkring de som gift sig och som Gud hade kunnat nå genom dem, om de bara kunnat hålla sig till Honom istället för att bråka med varandra…tex… Dvs att inte förstå de större värdena i ett heligt förbund…

Men igen - ett äktenskap som inte är ingått i gemenskap med Gud bör inte betraktas som ett äktenskap i Biblisk mening - som jag ser det. 

Dvs en icke kristen kvinna som gift sig med en icke kristen man som tex efter en tid börjar misshandla henne - förargar absolut inte Gud om hon skiljer sig! Tvärtom, så ville nog Gud aldrig att det äktenskapet skulle uppstått ifrån början.

Om en kristen kvinna gifter sig med en kristen man och de båda är medvetna om att de ingår ett heligt förbund med Gud, och det visar sig att mannen misshandlar henne. Så har ju den mannen isf redan brutit förbundet mellan dem genom att göra så… För en man ska skydda sin hustru enligt Bibeln. Alltså bör han söka Guds nåd och förlåtelse och sen aldrig göra om det. Likaså bör hon söka Gud och be Honom om hjälp. Gud vill inte att hon ska bli slagen och Gud vill inte att han ska slå… Om misshandeln fortsätter kommer hon förmodligen därför att få vägledning ifrån Gud om att lämna den mannen… Och sen lämna till Gud att lösa situationen. Om skilsmässa är den enda vägen, så kommer Gud att visa henne den. Likaså är det min övertygelse att Gud kommer att kunna vägleda henne om Han vill att hon ska ingå något nytt äktenskap eller inte, eller om Han kommer att återupprätta äktenskapet hon en gång ingått. 

När ska man stå ut? När ska man ge upp? Hur ska man kämpa?

Reglerna om äktenskapet i Bibeln är dels till för att förklara och visa på de heliga löftena som Gud lagt ned i det äktenskapliga förbundet. Dels vägledning om hur man bör leva som kristen och gift. 

Det här med huruvida man kan få gifta om sig eller inte, tror jag till syvende och sist alltid bör bli en fråga mellan de parterna det berör och Gud. Inte något som moraliska eller välmenande bibelbitare ska lägga sig i… (Om jag spetsar till det något, för just den frågan får ofta väldigt lätt för stora proportioner)… Som jag ser det, så ingås det ju ganska få äktenskap i världen i enlighet med Guds ord, men desto fler utifrån människans vilja och önskemål… Och att lägga energi på att hindra såna ifrån att upplösas eller nya att ingås, finns det inte mycket mening i… (iaf inte utifrån en kristen synvinkel).

Är man däremot kristen och gift i enlighet med förbundet, så bör man söka Guds hjälp om äktenskapet knakar i fogarna i första hand. Och lita till att Han vill och kan hjälpa! Dvs är man gift i förbund med Gud bör man inte ta sönder det, om man inte av någon relevant anledning måste göra så… och isf gör det i samverkan med Gud, och samtidigt är villig att ta konsekvenserna för det, som enligt Bibeln kan bli att man inte i fortsättningen bör ingå något nytt äktenskap… Som jag ser det gäller det egentligen allting i livet som kristen… Dvs som kristen tillhör du i första hand Gud och din uppgift på jorden är att göra Hans vilja, inte i första hand din… Han vill däremot gärna ge människor möjlighet att ingå välsignade äktenskap med varandra, för att han älskar oss! Men huvudsyftet med våra kristna liv på jorden är att vara kärl för Gud, genom vilka Han kan låta Sitt ljus lysa, så att människor som ännu inte känner Honom, ska kunna se Honom genom dig och mig. Våra kärleksrelationer på jorden och öht våra liv på jorden fyller ingen viktigare funktion än just den!

Hur ska man då kämpa i ett trassligt äktenskap? 

Genom bön och att söka Hans vägledning. (Bäst görs det i stillhet och genom att ge Gud mycket av sin tid…;) )

Jag hoppas detta kan ge lite kött på benen iaf om din fråga kring skilsmässa…

NiklasTyreso
4/2/13, 12:11 AM
#3

Gamlatestamentet godkände skilsmässor med hjälp av ett skilsmässobrev.

Jesus sade att tillåtelsen att skiljas tillkom på grund av "era hårda hjärtan". 

Trots det skärpte Jesus lagen och sade att enda giltiga skälet för skilsmässa är otukt/sexuell synd.

På så sätt lämnade Jesus misshandlade (oftast kvinnor) äkta hälfter utan rätt att skilja sig, eller???

Nej, Jesus kom inte för att upphäva lagen. Det går fortfarande att enligt den mosiska lagen skilja sig om man är skild med en verkligt hårdhjärtad (eller själv är hårdhjärtad). Man ska alltså inte lättsinnigt skiljas för att man känner för nått nytt (men det har jag aldrig hört någon göra).

Så, ja det går att skilja sig enligt Bibeln.

Internettan
4/2/13, 8:36 AM
#4

#3:

Trots det skärpte Jesus lagen och sade att enda giltiga skälet för skilsmässa är otukt/sexuell synd.

Så här står det i Matt 19:

Några fariseer kom fram till honom och ville snärja honom och sade: "Är det tillåtet att skilja sig från sin hustru av någon anledning?" 4 Han svarade: "Har ni inte läst att Skaparen från begynnelsen gjorde dem till man och kvinna* 5 och sade: Därför skall en man lämna sin far och mor och hålla sig till sin hustru, och de två skall vara ett kött?* 6 Så är de inte längre två utan ett kött. Vad Gud har fogat samman skall människan inte skilja åt." 7 De sade till honom: "Varför har då Mose befallt att mannen skall ge hustrun ett skilsmässobrev* och skicka bort henne?" 8 Han svarade: "Därför att era hjärtan är så hårda tillät Mose er att skiljas från era hustrur, men från början var det inte så. 9 Jag säger er: Den som skiljer sig från sin hustru av något annat skäl än otukt och gifter sig med en annan, han begår äktenskapsbrott." 10 Hans lärjungar sade till honom: "Om det är så med mannens ställning till hustrun, då är det ingen fördel med att gifta sig." 11 Han svarade dem: "Inte alla förstår det ordet utan endast de som har fått den gåvan. 12 Det finns de som inte kan gifta sig, därför att de är födda sådana, och de som inte kan det, därför att människor gjort dem sådana. Och det finns andra som för himmelrikets skull inte gifter sig. Den som kan förstå detta, må ta det till sig."

Jag fattar det som att eftersom människor har så hårda hjärtan är det omöjligt för dem att leva rättfärdigt och gott. Och om kravet att aldrig få skilja sig skulle stå fast skulle många fara illa istället för det goda Gud hade i syfte. Jag tolkar inte Bibeln som att det räcker att maken/makan har ett hårt hjärta för att få skilja sig. Det beror på hur det yttrar sig, tänker jag.

Jag har lite funderingar kring ordet otukt. Vi är ju vana vid att tänka det som något sexuellt men enligt Svenska Akademiens Ordbok behöver det inte handla om det. Det kan lika gärna handla om annan omoral och "ondska". I alla fall när det gäller det svenska ordet. Och i så fall kan man tänka att det är okej att skilja sig om maken t ex misshandlar. Men var går i så fall gränsen?

Vad är det för ord man använder i originalspråket? Och vad betyder det? Bara sexuell otukt eller kan det även handla om t ex misshandel eller annat? För det känns ju lite som att sexuell samvaro med någon annan borde ha en särställning och liksom "bryter förbundet" med maken/makan på ett sätt som ingenting annat gör.

"Every point of view is a view from a point."

OlgaMaria
4/2/13, 9:23 AM
#5

#4 Otukt enligt Bibeln betyder sexuell omoral och inget annat. Ordet som används är porneia. Det står för för- eller utomäktenskapligt sex, eller kan också specifikt syfta på prostitution (men tror inte det används så någon gång i Bibeln?).

I den här tråden står det mycket om skilsmässa, även misshandel.

En viktig tanke när man läser Jesu ord om skilsmässa är att han där talar till män i en kultur där det var omöjligt för kvinnor att skilja sig på samma villkor som män. En man kunde lämna ett äktenskap med hedern i behåll och gifta om sig, men en kvinna hade ingen laglig rätt att skilja sig och om en skilsmässa skedde var det hon som fick skulden (eftersom det var mannen som lämnade henne antog man att det var kvinnan som varit otrogen eller gjort något annat fel). Jesus talar alltså inte till kvinnan som blir misshandlad, han talar till män som enligt den tidens seder ansåg sig ha rätt att skilja sig av många anledningar, medan kvinnan inte hade samma rätt. Det fanns judiska skrifter som listade godkända anledningar till skilsmässa, t ex om kvinnans bröst var alltför hängande.

Jag tycker lärjungarnas reaktion i Matt 19 är väldigt intressant:

8 Han svarade: "Därför att era hjärtan är så hårda tillät Mose er att skiljas från era hustrur, men från början var det inte så. 9 Jag säger er: Den som skiljer sig från sin hustru av något annat skäl än otukt och gifter sig med en annan, han begår äktenskapsbrott." 10 Hans lärjungar sade till honom: "Om det är så med mannens ställning till hustrun, då är det ingen fördel med att gifta sig."

Det Jesus verkligen menar med sin undervisning är vad lärjungarna här ger uttryck för. Jesus förändrar verkligen mannens ställning gentemot hustrun. Mannen hade ganska stor frihet att gifta sig och skilja sig medan kvinnan inte hade det. När Jesus med sin undervisning ger mannen och kvinnan samma ställning i äktenskapet när det kommer till skilsmässa, så reagerar lärjungarna över denna minskning i mannens ställning.

Så det är bra att komma ihåg vilken text man läser och vad som är den stora poängen i den texten, och att ta in fler texter när vi bedömer om en skilsmässa kan vara ok.

Att skilsmässa endast är okej vid otukt tycker jag dock är en bra utgångspunkt. Men misshandel strider också enormt mycket mot Bibelns syn på äktenskap och mannens och kvinnans plikter gentemot varandra.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

scout
4/2/13, 9:32 AM
#6

#4 Jag håller helt med om din tolkning, Internettan, om att otukt bör läsas i en vidare mening än rent sexuellt. Även om det sexuella ur en andlig synvinkel är av särskild vikt, då den sexuella föreningen är en direkt spegelbild av Guds tanke kring hur nära relationen mellan människan och Jesus är tänkt att vara, (dvs total förening i anden), och en fysisk manifestation och spegelbild av hur långt Gud går när det gäller innebörden av att "de två ska bli ett" med avseende på äktenskapet. Både avseende människans union med varandra alltså inom äktenskapet, och hur nära relation Gud faktiskt vill ha med oss människor. Och såklart utöver det, själva kanalen till att skapa liv. Det betyder att särskilt kvinnan ju är sårbar vid en sexuell kontakt eftersom det är en kanal för Gud att föra in liv i henne genom mannen… Det innebär ju förstås att även annat kan föras in i henne den vägen… Tex sjukdomar… Pga alla de här skälen har Gud valt att omgärda den här centrala akten mellan människorna med ett särskilt beskydd - äktenskapet. Men äktenskapet är ju tänkt att vara i sin helhet också en spegelbild av Guds relation till människan. Och är ju därför tänkt att bygga på ömsesidig kärlek, respekt och ödmjukhet i enlighet med kärleksbudskapet som uttrycks väl i brevet till korinthierna och kärleksbudet om att älska din nästa såsom dig själv, i vilket ju hela Lagen får sin uppfyllnad, om vi lever efter det till fullo. Men dessa båda kräver ett mjukt hjärta hos människan. Och världens inverkan på människan gör i allmänhet våra hjärtan hårda… Våra hjärtans hårdhet är ofta också det som står i vägen för oss när vi tex vill höra Den Helige Andens röst tala igenom Ordet och ha äkta gemenskap med Gud under våra jordeliv, såsom tex Hanok hade under det gamla förbundet och Paulus och lärjungarna hade efter Jesus uppståndelse, bara för att nämna några… Jag håller därför oxå helt med om att skilsmässobreven som infördes i Lagen tillåter skilsmässor än idag. Och vad Jesus säger i Matt. Ändrar inte på det! Men Jesus inställning till skilsmässa är däremot exakt den som Han ger uttryck för i bibelversen som du citerar ändå, Internettan! Dvs Gud och Jesus avskyr eg hela tanken på skilsmässa, eftersom det indikerar att där finns hårda hjärtan. Och där det finns hårda hjärtan finns det också distans till Gud och inte minst en väg in för synden och det onda i världen att kunna komma åt och skada människan. Gud hatar alltså skilsmässan för att den öppnar dörren för det onda att få ännu mer makt i människornas liv. Men på det enskilda planet, alltså när det kommer till huruvida två personer som av något skäl lever i ett äktenskap, som inte fungerar, så är ju inte Guds natur sådan att han någonsin skulle tvinga en kvinna tex att leva i ett livslångt misshandelsförhållande, för att skilsmässa är synd… Det blir ju en relation omgärdad av synd oavsett, så där blir ju allt förfelat ändå… Då är det ju bättre att skilja sig, för att den ena partens hjärta, eller bådas är hårda. Så att kanske möjligheten att ödmjuka sig kan öka vartefter livet prövar de personerna i deras fortsatta liv, så att säga… Men vad som är viktigt att förstå, utifrån vad Jesus säger - det är ju att vi i huvudsak ska sträva efter att bli mjuka i våra hjärtan. För är vi det, så kan vi också älska varandra. Och då behövs ingen skilsmässa, och det onda mister sin makt över våra liv… Det är alltså inte som jag ser det själva akten skilsmässa, som står i centrum, utan konsekvenserna av att ha ett hårt hjärta, som Jesus är ute efter, när han talar till oss i Matt. Sen är ju då min uppfattning om vad som krävs för att få kallas ett äktenskap inför Gud, att det också ingåtts med Gud, dvs att parterna är medvetna om vad det är för ngt förbund de ingått, vilket jag ju skrivit om förut… Och lever man i ett sådant äktenskap, så är nog min uppfattning att man bör söka Guds vägledning innan man väljer att ta sönder det… För då kan ju den unionen ha ett större värde för Gud, än bara för just de två personerna… För människor som inte ingått äktenskap under de premisserna, så skulle man på juristspråk kunna säga att rekvisiten för att få kallas äktenskap inte är uppfyllda bara för att de följer ett lands lagar… Det krävs ju egentligen ur en kristen synvinkel att de uppfyller Guds rekvisit, s a s. Och då skulle man kunna säga att om ett äktenskap inte uppfyller Guds rekvisit, så har det heller aldrig ingåtts, och behövs det ju heller ingen skilsmässa… Iaf inte i ngn andlig mening… (Även om det då behövs för att uppfylla det lands lagar som man bor i)…;) Däremot innebär ju en sådan relation att leva i synd inför Gud, men det är ju en helt annan femma… ;)

Annons:
NiklasTyreso
4/3/13, 8:18 PM
#7

Jo, det ääär en kristen tanke att äktenskapet är ett förbund mellan Gud och två människor, men det är inte många bibelställen som uttryckligen berättar att äktenskap är förbund. Ingenstans i bibeln står vilka cermonier som ska utföras för att förbundet äktenskap ska ingås, men det står om parbildning mellan en man och en kvinna och deras förening till "ett" kött. I skapelseberättelsen står dock att en man ska lämna sina föräldrar, ta en kvinna "de två ska bli ett". Den mest konkreta tolkningen av den versen blir att äktenskap handlar om sexuella relationer. Min poäng är att jag tror man ska vara beredd att ta det ansvar som kan krävas i ett äktenskap, ansvar för varandra och ev avkomma, om man lever i en sexuell relation. Gud ser till handlingen, inte cermonin. Men sluta inte med cermonin för den skull.

Woodland
4/3/13, 8:29 PM
#8

Rabbinerna tillät upplösning av äktenskap pga otukt (orenhet på det sexuella planet) och försummelser av de äktenskapliga plikterna gällande de materiella, sexuella och känslomässiga. Jesus skärpte och begränsade detta. Äktenskap är endast för två heterosexuella. Matt 19:4-6 Varken i Jesus uttalande eller Paulus i 1 Kor. 7 tilläts omgifte av någon part utan endast döden upplöser äktenskap. Sen kan vi ha många funderingar vilket jag har haft under åren, men skall vi hålla oss till Ordet blir vi begränsade.

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

skycap
4/3/13, 8:41 PM
#9

Om ens partner dör, är det okej att gifta sig igen då?

Woodland
4/3/13, 8:51 PM
#10

Ja. Fast för en kristen är det endast med en annan kristen.

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Upp till toppen
Annons: