Annons:
Etikettjesus
Läst 1818 ggr
[Norpan88]
2012-12-20 13:15

21.12.12

Jag tänkte på denna oro som 21.12.12 bringar.

Ingen utom Fadern vet ju när Guds dag kommer.  Jag såg på ett program om att oron kanske kommer ur att vi människor, som i ett kollektivt medvetande, kanske känner av att vi är nära slutet.

För alla (förutom dom som inte är menade att bli räddade) så måste ju vi ha ett kollektivt undre medvetande genom Guds Ande.

Det måste ju också betyda att dom som inte är menade att bli räddade blir kallare och ondare eftersom dom också känner av detta. Att Djävulen vet att hans tid snart är till ända, så måste han göra desto mera ont, speciellt mot alla kristna.

Jag hörde även på radion för en vecka sedan, hur dom varnade kristna, judar osv att bekänna sin tro öppet så att dom inte skulle råka ut för förföljelse och misshandel. (tror det var Malmö eller Göteborg)

I mitt hjärta känns det som att det inte är så långt kvar, men det går inte att översätta i siffror.

Vad och hur tänker ni? kram

Annons:
Honestyisdead
2012-12-20 13:16
#1

121212 har ju redan varit? Menar du inte 121221?

[Norpan88]
2012-12-20 13:19
#2

Nu skrev jag ju fel! Menar ju 21.12.12 Tungan ute

[Norpan88]
2012-12-20 13:23
#3

Men oavsett vad, så säger ju Gud att vi inte ska lyssna på alla larm om att "nu är ändens tid" här, utan att vi ska ha förtröstan i våra hjärtan, för Fadern har ju full koll på allt, våran käre Fader (hjärta)

Camillhe
2012-12-20 13:26
#4

Paulus skriver mycket om att slutet är nära och det var 2000 år sedan. Slutet är säkert nära men vad är nära för Gud? Det kan vara i morgon , om 300 eller om 3000 år. Mayakalenderdatumen ger jag ingenting för, och att folk är oroliga nu är för att man spridit myten om mayakalendern tror jag.

Jag tror inte att vi kommer att känna på oss när slutet är nära, och jag tror inte heller att vi ska fundera så mycket på det. Vi ska försöka leva varje dag för Gud och när "slutet" kommer så kommer det. Jag tror inte vi kristna har ett kollektivt undermedvetande genom den helige Ande. Du får gärna utveckla hur du tänker där.

[Norpan88]
2012-12-20 14:24
#5

Camillhe, nä sant. Han ska ju komma som en tjuv om natten när alla ligger och sover ( eller festar) bli tagna på bar gärning. Jag tänker att jag inte är perfekt. Tänk om Gud inte känner vid mig när Han kommer..

Jag har syndat massor. Men å andra sidan har jag förlåtit massor av människor på senaste tiden. Det är typ svåraste fallen av förlåtelse. Jag hoppas att Gud förbarmar sig över mig. ( Det är också vad jag kallar Gudsfruktan) Att inte ta för givet att man kommer till himlen.

Jag skulle direkt falla ner på knä inför Jesus, för jag vet att jag inte är perfekt. Men det vet Jesus också.

Med kollektivt medvetande menar jag att alla är lemmar i Guds kropp och därav kan vi också "känna" tillsammans genom DHA.

[Norpan88]
2012-12-20 14:33
#6

Jag menar… det huvudet känner, känns också i fötternaGlad

Annons:
Camillhe
2012-12-20 20:11
#7

Nja, jag tror faktiskt att vi ska ta för givet att vi får komma till himlen. Kanske låter högfärdigt men jag tänker att annars har vi inte fullt ut tagit emot det offrande Jesus gjorde för oss. Han dog för att vi skulle få evigt liv med Gud. Har vi tagit emot Jesus i våra liv så tillhör vi Honom och får leva med Honom i evighet. Jag tror inte Gud vill att vi ska tvivla på det.

Jag har också syndat massor, det har vi alla. Och det är viktigt att vi försöker leva så bra vi kan, men vi är inte fullkomliga och vi blir förlåtna genom Jesus och när vi vänder tillbaks till Gud blir han lycklig.

Lukas 15

Liknelsen om den förlorade sonen

11 För att ytterligare förklara denna tanke berättade han följande: En man hade två söner.

12 Den yngre sa till sin far: 'Jag vill ha min del av arvet nu, i stället för att vänta tills du dör.' Då gick fadern med på att dela sin egendom mellan sönerna.

13 Några dagar senare gav sig den yngre sonen iväg till ett främmande land. Där levde han livets glada dagar och gjorde slut på alla sina pengar.

14 En svår hungersnöd drabbade landet och han började lida nöd.

15 I sin förtvivlan bad han då en lantbrukare att anställa honom för att vakta hans svin.

16 Men så småningom blev han så hungrig, att han till och med skulle ha kunnat äta svinens mat, men ingen gav honom något.

17 När han till sist tog sitt förnuft till fånga sa han till sig själv: 'Hemma har till och med de anställda vad de behöver och mer därtill, och här går jag och håller på att dö av hunger!

18 Jag går hem till min far och säger: 'Far, jag har syndat mot både Gud och dig,

19 och jag är inte längre värd att kallas din son. Men var snäll och låt mig få arbeta som en av dina tjänare.'

20 Han återvände alltså hem till sin far. Medan han fortfarande var långt borta såg hans far honom och fylldes av kärlek och medkänsla. Han sprang emot sin son och kramade om honom och kysste honom.

21 Sonen utbrast: 'Far, jag har syndat mot Gud och mot dig och är inte längre värd att kallas din son.'

22 Men hans far sa till tjänarna: 'Skynda er! Ta fram den bästa högtidsdräkten i huset och sätt på honom den. Och en ring med juveler och ett par skor!

23 Och slakta gödkalven som vi har. Vi måste fira det här.

24 För min son var död, men han har återvänt till livet. Han var förlorad, men är återfunnen.' Och så började festen.

25 Under tiden kom den äldre sonen hem. Han hade arbetat ute på åkrarna, och redan på långt håll hörde han musik och dans från huset.

26 Förvånad frågade han en av tjänarna vad det var man firade.

27 'Din bror har kommit tillbaka

28 Då blev den äldre brodern rasande och ville inte gå in i huset. Hans far gick ut och försökte övertala honom att komma in,

29 men han svarade: 'I alla dessa år har jag arbetat hårt, och inte en enda gång har jag vägrat att göra vad du har bett mig om. Men under hela denna tid har du aldrig ens gett mig en killing så att jag kunde ha en fest med mina vänner.

30 Men nu när den där slösaren kommer hem, som har gjort av med dina pengar ihop med prostituerade, då firar du det med att slakta den bästa kalv som fanns här på gården.'

31 'Se så, min käre son

32 Men nu måste vi vara glada och fira det som hänt, för han är din bror, och han var död men lever igen. Han var borta och förlorad, men nu har han kommit hem igen.'

Jag vet att du säkert läst denna liknelsen många gånger, men jag tycker den är värd att läsas igen. Många gånger känner vi oss ovärdiga, skamfyllda, dåliga, och vi tvivlar på att Gud kan älska oss.  Men Han älskar oss så innerligt och tvivlet kommer inte från Gud. Och jag hoppas du ska förstå hur lycklig Jesus blev när du valde att "komma hem igen" .

Jag känner en viss oro över ditt funderande över kollektivt medvetande genom Den Heliga Ande. Det är väldigt "New-ageigt" och används mycket inom olika nyandliga rörelser. Därför ber jag dig utveckla det, för jag tror att det kan vara bra att prata om.

[Norpan88]
2012-12-20 21:18
#8

Jag har ju börjat förstå att kärleken är störst av allt. Jag som varit så envis och icke villig att ta till mig råd och lära mig. Många morgnar har jag vaknat och det har ekat bara ett ord i mitt huvud. ÖDMJUKHET.

Ni vet säkert själva hur envis jag var när jag kom hit. Gud har nog mycket att jobba med när det gäller mig. Men jag har tagit till mig förlåtelse och ödmjukhet.

Idag har jag förlåtit en människa som gjort mig hemskt ont och innan det har jag förlåtit en människa som gjort mig ännu ondare.

Ändå är jag så jäääkla snäll. Folk brukar säga till mig oberoende av varandra.. att DU får inte vara så naiv och snäll.

Men jag ÄR SÅDAN. Jag kan inte ändra på det. Men jag har äntligen accepterat det,att Gud skapade mig sådan, för någon mening finns det med det.

Om något gör ont mot mig, så är det inte MITT fel. Jag tänker fortsätta vara snäll och givmild. Jag tänker fortsätta vara den jag är.

Men envis är jag som tusan. Tar nog lång tid innan jag kan bli ödmjuk mot alla. Jag vet att jag emotsäger mig själv. Men jag är både mjuk och hård.

[Norpan88]
2012-12-20 21:21
#9

tar ju tid att hitta mig själv och varför Gud skapade mig som jag var tänkt att vara och låta mig gå igenom alla dom svårigheter jag gått igenom. Men jag har förtröstan och tro.

Woodland
2012-12-20 21:46
#10

Som Luther skrev, alla kristna är både helgon och syndare.

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

[Norpan88]
2012-12-21 01:29
#11

Alltså kan man aldrig bli perfekt på något sätt, utan det bästa är att bara vara den Gud skapade dig att vara. Bara att acceptera att man är operfekt och hoppas på Guds nåd, som är ny varje morgon.

Woodland
2012-12-21 21:25
#12

Vi har aktiv hjälp genom den helige Ande som bor i oss och som har börjat ett "gott verk" i oss. Han skall fullborda arbetet som Han har påbörjat. Det är en stor tröst. Samtidigt är vi kallade att söka Guds rättfärdighet. Meningen är att vi skall bli mer och mer lika Jesus i våra liv. Gud har gett oss medlen att med Hans nåd vandra på den vägen: bibeln, gemenskapen, krykans lärare, sakramenten ( dop och nattvard), bön m.m. Målet är rättfärdighet och medlen är till hjälp på vägen dit. Det är endast genom att vandra steg för steg som vi kommer att vara den Gud skapade oss att vara. Vi är frälsta av tro allena och den tron föder goda gärningar i oss. Du har själv gett ett vittnesbörd om hur Gud har hjälpt dig att förlåta och ödmjuka dig. Jag känner igen detta som Herrens verk i dig såsom Han har hjälpt mig och många fler. Ty det är Gud som verkar i er så att ni båda i vilja och i gärning förverkligar hans gärning. Fil.2:13

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

[ILJ69]
2012-12-22 11:51
#13

#12 Ja sant. Gud jobbar nog med mig. Det är inte alltid så lätt det heller att gå igenom. God jul på er alla. Idag ska jag iväg och handla sista klapparna.

Jag har förresten bytt nick till ILJ69. Ville ta bort Norpan88. ILJ= I love Jesus Glad

Annons:
Woodland
2012-12-22 13:25
#14

ILJ - Glad

God jul på dig!

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

OlgaMaria
2012-12-22 14:10
#15

ILJ - härligt att du inte försvunnit! :) God Jul

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Upp till toppen
Annons: