Åh vad jag blir berörd av din text och jag känner också igen mig så väl från när jag var yngre.

Men det är i alla fall klart och tydligt att djävulen försökt stjäla din glädje och din frihet i Jesus. Man kan absolut tvivla och hitta följdfrågor på ALLT. Och visst vill djävulen att vi ska sitta fast i lagiskhet, att vilja göra Gud nöjd, så att vi hela tiden måste leva i oro och stress.

Jag hörde en så bra liknelse nyligen. Det talade starkt till mig också eftersom jag har en liten son som är precis tre månader nu. Jo, en vän berättade om när hon fått sitt första barn, och de tyckte att det här var ju verkligen världens vackraste barn. När de tittade på de andra barnen på BB så tyckte de att det där det var ju bara vanliga bebisar, men deras bebis var verkligen världens vackraste! Och så visade hon mig ett kort, och ja, det var ju bara en vanlig bebis (min bebis är ju världens vackraste!!) =). Men sådär känner Gud för oss, vi är hans barn, vi är världens vackraste. Innan vi har åstadkommit någonting så ÄLSKAR han oss. En bebis kommer egentligen mest och ställer till besvär, väcker en mitt i natten, bajsar och kräks, vill ha mat och skriker…. men är världens underbaraste! Vi får också ställa till besvär, Gud slutar inte älska oss och vi slutar inte vara hans barn!

Läs gärna Lukas 11. Gud slutar inte leta efter dig. Du kan söka Gud, men Gud söker också dig, för att visa dig sin kärlek och trofasthet!

Och, det är skillnad på att vara barn och att vara förvaltare. Gud gillar förvaltarskap och han sätter goda förvaltare till ansvariga för mer, men vi kan inte förvalta oss in eller ur att vara hans barn. Det är bara nåd, bara tro på Jesus som vår frälsare. Barn syndar, men deras föräldrar lämnar dem inte för det. Vi har Guds efternamn, det kan ingen ta ifrån oss. :)

Vet du vad, du får vara med Gud, umgås och be med honom utan krav på att göra en massa gärningar. Djävulen försöker skrämma dig bort från bönen och närheten med Gud genom att säga - om du ber kommer Gud säga åt dig att göra något du inte vågar eller kan. Våga vara i Guds närvaro. Låt honom trösta dig. Det är en andlig strid att gå emot så många tvivel och frågeställningar, det kan göra ont att försöka vara med Gud, men det kommer löna sig. Och det är bara Gud som kan vända din situation. Du behöver honom och närheten till honom.

Matt 16:26 Ty vad hjälper det en människa, om hon vinner hela världen men tar skada till sin själ?

1 Petr 2:25 Ni var som vilsegångna får, men nu har ni vänt om till era själars herde och vårdare.

Jesus är din själs herde och vårdare!! Hur fantastiskt är inte det!?? Han är så enormt intresserad av dig, att du ska få läkas och bli hel och blomma. Han vill inte utnyttja dig för att få en massa saker uträttat. Han kan ordna vad han vill. Han är intresserad av att du ska må bra. Du är hans brud ju! =)

Det där med samboskap är ju inget bibeln säger uttryckligen att vi ska utesluta folk för. I 1 Kor uppmanade Paulus att en man som levt tillsammans med sin fars hustru skulle uteslutas, efter flera varningar.

Men en stor skillnad mellan församlingarna på Bibelns tid och vår tids församlingar var att då innebar medlemskap i en församling en enorm ekonomisk och social trygghet. Man hade ansvar för varandras försörjning, då blev det viktigare hur var och en levde. Idag har vi inte samma ansvar inför varandra i församlingarna, ett medlemskap innebär helt enkelt andra saker för det mesta idag än vad det gjorde då och det förklarar också en del skillnader. "Gemenskapen" på den tiden var inte i första hand att vara någons vän, utan de dagliga träffarna då man åt och bad tillsammans. Att varje dag ha ett ställe dit man kunde komma och äta var en enorm trygghet på den tiden, och man kunde inte ha folk som utnyttjade detta utan att följa Jesus eller att bidra efter sin förmåga. På samma sätt ställer församlingar idag vanligtvis högre krav på avlönade medlemmar än vanliga medlemmar. Är man avlönad har man en massa förmåner men en vanlig medlem har vanligtvis inte några särskilda förmåner, i alla fall inte ekonomiska.

Skriv gärna mer! Vi vill hjälpa dig så gott vi kan! Har du hittat någon församling där du bor nu?

#0

Varför tror du att Gud inte skulle vara nöjd med dig? Gud skulle ju även ha kunnat skapa dig som en perfekt människa utan fel och brister, men det gjorde han inte. Gud skapade dig som du är och skulle han inte vara nöjd med resultatet skulle han bara kunna skylla på sig själv. Om en konstnär målar en bild är han själv ansvarig för hur bilden blir, men han kan inte skylla på bilden. Det har säkert en mening att Gud inte skapade dig som den perfekta felfria människan (ingen är en perfekt människa), utan att han skapade dig precis som du är. Därför kan du vara säker på att han är nöjd med dig och att det har en mening att du är precis som han skapade dig. Du dömer dig nog mer själv än vad Gud dömer dig. Gud känner dig innantil och utantill redan innan du föddes, precis som en konstnär känner sin bild. Skulle han ha velat döma dig skulle han redan ha gjort det i det ögonblicket som du skapades.

Finns det någon som förstår mig? .. :(

Jo du!  Moses, Josef, David, Galatierna, Martin Luther, jag m.fl.  Din upplevelse (förutom det där med urinblåsan) är en vanlig förteelse bland Guds barn. Man kan uppleva en eufori över att har blivit frälst.  Det är så det är men vi växer inte i ett sådant sinnestillstånd.  Det kan inte fortgå om vi skall mogna i Guds rike.

Många av våra problem härstammar utifrån fel förväntningar.  Man förväntasvara så glad, så glad men de flesta leds in i "öknen" där känslorna torkar upp.  För du förstår - känslor är bara känslor.  Känslor är inte tro, inte nödvändigvis den helige Andes ledning, inte ett mått på hur mycket Gud älskar oss (Jesus kors är måttet), inte ett mått av hur vi har det andligt överhuvudtaget.

Har du bett till Gud att vara mera lik Jesus*, använd av Gud, osv osv?  Detta är en del av bönesvaren.

*Enligt Jes 53 - Han var föraktad och övergiven av människor,
en smärtornas man och förtrogen med lidande,

Det är viktig att veta och fortsätta att hålla i sinnet att man är frälst av nåd.  Du tänker kanske - det där har jag hört.-   Och det har du säkert, men saken är om vi verkligen fattar det.

Gud har förkastat det mänskliga "hjärtat".  Hans lösning är att Han ger oss ett nytt hjärta.  Du har fått det.

Man tillfredställer Gud endast genom de gärningar Han gör i oss och genom oss. Ty Gud är den som verkar i er, både vilja och gärning, för att hans goda vilja skall ske. Fil. 2:13

Vi är rättfärdiga därför att Gud genom Kristus har gjort oss rättfärdiga. Kristi rättfärdighet tillräknas oss.   Vi arbetar för Herren därför att vi är Hans inte för att bli det.  En mycket djuptänkande teolog Johnathan Edwards skrev på 1700-talet att endast tacksamhet är det rätta motiviet för att tjäna Herren.

Och för att komma till en större och större praktisk förståelse av nåd och Guds ynnest där den sitter djupt i vårt väsen kan vi få gå genom många tåredalar, prövningar och frestelser.  En av den största prövningen är ensamhet.   Vi måste komma till slutet av oss själva, över och över igen så att Kristus blir allt.  Det var det som Paulus menade när han skrev att det var inte längre han som levde utan Kristus som levde i Honom.  Han som var en välutbildad briljant medlem aven fariseérnas sekt och rättfärdig enligt lagen förkastade allt.

OBS! Jag förespråkar inte  att våra persoligheter skall suddas ut.

Men sedan har vi ofta höga planer - ja, ja men VI skall ut och göra det och verka här osv. osv.  Varför blir det stopp?  Därför att det är ofta våra egna hjärtan som vill detta och ledda av våra "goda" intentioner smider vi planer.  Gud i sin överväldiga kärlek till oss begränser oss, hindrar oss och leder oss på den smala stigen.   Min väg är inte din väg har han sagt.

Josef fick drömmar och såldes, blev falsk anklagad och kom i fängelse i ca 14 år.  Men blev # 2 i position i Egypten.

Mose försökte rädda Israel och Gud såg till att han drevs ut i ett annat land i 40 år.  Till slut hade inte Mose tro på sig själv till att ens tala.  Men blev skickade.

David blev smörjd till kung och jagades som ett villebråd.  Men blev kung till slut.

Galatierna gick tillbaka till bokstavstro.  Men Paulus tillrättavisade dem.

Martin Luther kämpade med sig själv och djävulen men kom igenom det också.

Gud är nöjd med dig inte pga av att Han ser något underbart i dig utan därför att Han har frälst dig för Hans egen glädje. Se, vilken kärlek Fadern har skänkt oss: att vi får kallas Guds barn, och det är vi också. Herren pga sin helighet godkänner endast det som har sitt ursprung i Honom själv.

Du lider av självfördömelse.  Detta är vanligt.  Johannes skrev - Då vet vi att vi är av sanningen, och vi kan inför honom övertyga vårt hjärta, vad det än anklagar oss för, att Gud är större än vårt hjärta och vet allt. 1 Joh, 3

Bibeltolkning - Det finns regler för bibeltolkning.  Enligt kyrkofäderna är det så att skriften tolkar skriften.  Verserna skall tolkas i sitt sammanhang.  Det finns bara en mening för varje vers men tusentals applikationer.  Guds ord är väldigt rikt.

Domen - Vi skall alla står till svars inför Kristus.  Paulus skrev så här - i 1 Kor 4 - Som Kristi tjänare och som förvaltare av Guds hemligheter skall man alltså betrakta oss. Av en förvaltare krävs att han visar sig pålitlig. Mig gör det ingenting att ni eller någon mänsklig domstol dömer mig. Ja, jag vill inte ens döma mig själv. Visserligen har jag inget på mitt samvete, men det betyder inte att jag är frikänd. Det är Herren som dömer mig. Fäll därför inte någon dom i förtid, innan Herren kommer. Han skall lysa upp det som mörkret döljer och avslöja hjärtats tankar och avsikter, och då skall var och en få sitt beröm av Gud.-

Försämlingstuktan -  Jag håller med att församlingstuktan har satts till stor del ur spel i Sveriges kyrkor.  Jag håller också med dig om att samboförhållande för bekännande kristna är otukt.  De första kristna var judar och ett förhållande som inte gick till enligt seder och bruk var otukt och t.o.m. belagt med dödstraff. (Inte för att jag tycker vi bör stena folk.)  Utan det sågs med väldigt allvar.

Med tiden utvecklades en kyrklig ceremoni som sanktionerade  äktenskapet.  Guds plan var att äktenskapet inte skulle upplösas.  Enligt Jesus- Har ni inte läst att Skaparen från begynnelsen gjorde dem till man och kvinna.

Där du står idag - Det kan mycket väl vara så att Herren leder dig in i socionomutbildningen oavsett vad du känner nu.  Han har en plan för dig som Han fastställde innan världens grund var lagd.  Det du!  Ef. 1

Ty Gud är den som verkar i er, både vilja och gärning, för att hans goda vilja skall ske. Filip. 2:13

Och nu när jag nästan har tjatat ihjäl dig - välkommen hit! 

Tack allesammans för era svar!

Theresia, jag har svårt att tro att men vi inte kan förvalta oss in eller ur att vara hans barn. Jag vet att det låter knäppt, men de står ju på så många ställen att "den som gör Guds vilja" är hans barn och Jesus lärjunge osv osv. Förstår du va ja menar?

Matt 16:26 Ty vad hjälper det en människa, om hon vinner hela världen men tar skada till sin själ?

Jag trodde att den versen menade de icketroende som ville "vinna" världen?

Det finns ingen församling som jag direkt skulle vilja vara med i faktiskt, kanske en bit utanför. Men vi har en grupp och vi träffas på tisdagar och äter tillsammans och läser en bok som vi sedan pratar utifrån, ber för varandra osv. Vet inte vad man ska kalla det, men det är den gemenskapen vi har och vi vill utvecklas och bli de som Gud har tänkt att vi ska vara, hur nu de kommer gå, ser ju inte ut som att Gud lyckas med någonting här i världen.

MEN, han är ju Gud, han kan väl ändå inte misslyckas med det han vill ha utfört? Eller?! Så antingen vill han en massa sakern, men de blir inte av för att världen ser ut som den gör och djävulen har också grejer för sig som hindrar Gud från att slutföra sina planer. ELLER så är det så att när Gud vill någonting, då ser han till att det blir fixat! Jag vill gärna tro på det sistnämnda, MEN varför ser världen ut som den gör, varför i ALLSIN DAR väljer han att göra saker genom oss som inte fattar nånting och inte är dugliga till att göra saker på rätt sätt. "Men därför att han älskar oss", men är det värt att ta risken om han nu misslyckas med en mängd saker?

Ja menar, om jag väljer att sitta på en stol resten av mitt liv och inte göra ett jota, då har ju Gud misslyckats med det han vill ha gjort genom mitt liv och mina handlanden. Eller?

Shakti. Men han skapade ju människan fullkomlig från första början, sen vare ju vi som skruvade till alltihopa (även fast han visste vad som skulle hända). Och då känns det så dumt att Gud måste låta sin kära son dö för att jag ska få liv, jag känner inte tacksamhet. Jag känner skuld :(

_- Skulle han ha velat döma dig skulle han redan ha gjort det i det ögonblicket som du skapades.
_Och hur vet jag att han inte har gjrot det? Jag kanske bara inbillar mig att jag är hans barn?

Jag är så less på att inbilla mig saker, ingen kan ju veta exakt vad som är sant, eller hur? Jag menar, INGEN tror likadant på Gud. Alla tror olika. Men jag vill inte inbilla mig att Gud säger så och han är si och så osv. Ja vill ha sanningen, ja vill veta vad som är sant på riktigt. Fast det kanske är där tron kommer in? Förstår ni vad jag menar?

Woodland. _Det är viktig att veta och fortsätta att hålla i sinnet att man är frälst av nåd.  Du tänker kanske - det där har jag hört.-   Och det har du säkert, men saken är om vi verkligen fattar det.
_

Precis, jag fattar det inte. Har svårt att förstå det när ja läser massa bibelställen där Jesus säger att man inte är värdig att vara hans lärjunge om man inte är precis som han vill att man ska vara..

_Gud har förkastat det mänskliga "hjärtat".  Hans lösning är att Han ger oss ett nytt hjärta.  Du har fått det.
_

Ja, de hjälper att tänka så faktiskt.

Ty Gud är den som verkar i er, både vilja och gärning, för att hans goda vilja skall ske. Filip. 2:13

Detta har jag såå sjuukt svårt att tro på! Jag fattar inte varför jag inte bara kan tro på det! Men då tänker jag tex på en del församlingar som har gått käpprätt åt skogen, de är/var säkert genuint troende på den levande Guden, men inte skedde Guds vilja genom dem? Eller? Va äre som fattas?

Men sedan har vi ofta höga planer - ja, ja men VI skall ut och göra det och verka här osv. osv.  Varför blir det stopp?  Därför att det är ofta våra egna hjärtan som vill detta och ledda av våra "goda" intentioner smider vi planer.  Gud i sin överväldiga kärlek till oss begränser oss, hindrar oss och leder oss på den smala stigen.   Min väg är inte din väg har han sagt.

Men hurdan är den smala stigen? Den smala stigen är väl den som är jobbig att gå, right?

Jag är verkligen jättetacksam över era svar, ni är så fina. Förlåt om jag låter bitter, jag menar aldrig något ont mot er, jag är bara frustrerad över att jag tänker som jag gör och jag önskar alltid innerst inne att jag blir överbevisad. Så tappa inte modet snälla ni.

#4

Det är helt rätt att ingen vet sanningen och att alla bara tror allt möjligt. Skulle gud verkligen ha skapat människan fullkommen och skulle liknelsen med Adam och Eva stämma skulle dom inte ha varit så dumma att bita i äpplet. Om det stämmer att gud lät sin son dö för våra synders skull, skulle det ju betyda att du är utan synd.

Du skriver att du inte vill tro på någonting utan att du vill ha sanningen. Sanningen hittar du inte om du lyssnar på folk som tror, utan sanningen hittar du bara om du gör dig av med alla trossystem och lyssnar på ditt hjärta. Ditt förstånd kan inte tolka vad ditt hjärta säger så du kan aldrig begripa gud med logik eller med någonting som man kan meddela dig med i ord. Hjärtat har ett eget språk som mer liknar musik och det är just den musiken som kallas kärlek som gud uttrycker sig med i dig och i alla andra människor. Det är en musik som du kan höra om du stänger av alla oljud som hindrar dig att höra musiken. Då menar jag alla trossystem, alla tankar och alla logiska funderingar. I så fall kan du höra hela orkestern och då vet du att gud älskar dig precis så som du är. Det är en skatt som finns i alla människor men som var och en själva måste upptäcka.

#5

Skulle gud verkligen ha skapat människan fullkommen och skulle liknelsen med Adam och Eva stämma skulle dom inte ha varit så dumma att bita i äpplet

Vad menar du? Det står ju att de va så.

Sanningen hittar du inte om du lyssnar på folk som tror, utan sanningen hittar du bara om du gör dig av med alla trossystem och lyssnar på ditt hjärta.

Det är en skatt som finns i alla människor men som var och en själva måste upptäcka.

Som tex new age rörelsen? De lyssnar ju "innåt i sig själva". Jag tror absolut inte att det finns en skatt i varje människa. För om de va så, så skulle vi ju vara oberoende av Gud. Han ger oss liv, vi ger det ju inte till oss själva? Då menar jag "nytt evigt liv" genom den helige ande, som vittnar med oss om att vi är Guds barn.

Jag kanske missupfattat vad du menar? :)

#6

Då får du ju själv avgöra om en människa som är så dum att han biter i äpplet och låter sig förföras av djävulen är fullkommen. Då får du avgöra vad du tror på, att vi skapades som fullkomna eller om det inte var så att Adam bet i äpplet. Du får avgöra för dig själv om du vill tro på en sån motsägelsefull lära.

Men tänk om skatten som du har i dig själv är Gud och att du inte bara ser det för att någon har givit dig en definition på vad gud är och du är upptagen med att leta efter din föreställning av gud att du inte ser gud? Om gud ger dig liv genom den helige anden finns ju den helige anden i dig. Om den helige anden finns i dig måste även gud finnas i dig enligt treenighetsläran.

# 4

Din sinnestämmning är inget problem för mig.  Du behöver inte be om ursäkt. Fråga på bara!  

Det är viktigt att vi grundar vår tror på vad som står i Skriften.  Anden uppenbarar  den Treenige Guden för oss i skriften. Därför anknyter jag mina svar till bibelordet. Det är endast där vi få veta hur Gud har tänkt och planerat. Som det står i 5 Mos. 29:29- Det fördolda hör Herren, vår Gud, till. Men det uppenbarade gäller för oss och våra barn till evig tid, för att vi skall följa alla ord i denna lag.

Det fantastiska med Guds nåd är bl.a. att den är ofattbar.  Ju mera en människas sinne uppfylls av Guds Ande ju större blir hennes egen uppfattning av sin syndfullhet och mera överväldigande tanken att Gud älskar hennne! Som Kung David skrev - Ps. 51:5 Ty jag känner mina överträdelser
och min synd är alltid inför mig. Petrus sade - "Gå bort ifrån mig, Herre, jag är en syndig människa."

Utan en medvetenhet om synd finns ingen frälsning.  Och nåden är mäktigare än synden.

Som det står i 1 Kor 1 -  Bröder, se på er egen kallelse. Inte många av er var visa om man ser till det yttre, inte många var mäktiga, inte många av förnäm släkt. 27 Nej, det som för världen var dåraktigt har Gud utvalt för att låta de visa stå där med skam, och det som för världen var svagt har Gud utvalt för att låta det starka stå där med skam, 28 och det som för världen var oansenligt och föraktat, ja, det som inte var till, har Gud utvalt för att göra till intet det som var till, 29 för att ingen människa skall berömma sig inför Gud. 30 Honom har ni att tacka för att ni är i Kristus Jesus, som Gud för oss har gjort till vishet, rättfärdighet, helgelse och återlösning, 31 för att det skall ske som står skrivet: Den som berömmer sig skall berömma sig av Herren.

Det är svårt att tro att Gud har fullständig kontroll över ens liv om man inte först kommer in i bibelns lära om Guds suveränitet.  Han har all makt.  Inte en enda som Han har utkorat till frälsning går förlorad.  Den helige Ande manar oss som tror till goda gärningar och dessa goda gärningar är möjliga därför att vi har fått ett nytt sinne av Herren i den nya födseln där vi "ser" Guds rike.  Jn. 3:3-6  Utan den insikten kommer vi inte att söka Gud eller vilja tjäna Honom. Fastän att Satan angriper oss på mångahanda sätt kan det endast ske efter Guds tilllåtelse.  (Job 1:12; 2:6)

Det finns två sätt som Gud rensar i sitt rike: genom förföljelse och genom falska läror. Det låter konstigt men det förstnämda är ändå lite lättare att förstå.  Endast de som verkligen är frälsta håller ut hela vägen för ingen rycker dem som tillhör Jesus ur hans hand. Joh. 10 28 Jag ger dem evigt liv, och de skall aldrig någonsin gå förlorade, och ingen skall rycka dem ur min hand. 29 Vad min Fader har gett mig är större än allt, och ingen kan rycka dem ur min Faders hand. 30 Jag och Fadern är ett."

Falska läror finner jag stöd för i 1 Jn 2: 19 - Från oss har de utgått, men de hörde aldrig till oss. Om de hade hört till oss skulle de ha blivit kvar hos oss. Men detta skedde för att det skulle bli uppenbart att inte alla hör till oss.

Vidare talar Jesus om sitt rike som i Matteus 13.  Det finns en uppblandning idag.

Om du läser i Upp. talar Jesus till församlingarna.  Vi läser där Han flyttar ljusstakar och tar bort dem. De geografiska områdena där dessa församlingar fanns är till stor del muslimska idag.   Vad vi ser idag i västerlandet är en avkristning.  Det betyder inte att väckelse inte kan flamma upp här och där eller att Gud har övergett oss helt och hållet men det kristna synsättet som har varit grunden för våra samhällen urholkas.  Det är också en dom - människor vill inte ha ljuset.  Varför Gud gjorde, gör eller skall göra på ett visst sätt blir inte klart för oss förrän efteråt.  Och i vissa fall måste vi vänta tills vi kommer hem för att få förklaringen.  Tro fyller gapet.   Ondskan har inte sitt ursprung i Gud men likaväl tjänar den Hans syften.

Den smala stigen beträds i tron ett steg i taget.  Gud går före de sina, och efter dem och omringar dem.  Om Gud kallar dig till någonting (som en tjänst) ger Han dig kraften att utföra den.  Ibland kan det vara jobbigt men inte alltid. Ibland "flyger" man nästan fram.   Men att försöka tillfredställa Gud genom ens egna gärningar är en grov förolämpning av Guds helighet.  Endast Jesus tillfredställde Guds krav på rättfärdighet.  När sådana tankar kommer för dig fly till korset i ditt sinne.  Då har Åklagaren ingenting att komma med. - Rom 8 -

31 Vad skall vi nu säga om detta? Är Gud för oss, vem kan då vara emot oss? 32 Han som inte skonade sin egen Son utan utlämnade honom för oss alla, hur skulle han kunna annat än också skänka oss allt med honom? 33 Vem kan anklaga Guds utvalda? Gud är den som frikänner. 34 Vem är den som fördömer? Kristus Jesus är den som har dött, ja, än mer, den som har blivit uppväckt och som sitter på Guds högra sida och ber för oss. 35 Vem kan skilja oss från Kristi kärlek? Nöd eller ångest, förföljelse eller hunger, nakenhet, fara eller svärd?36 Det står ju skrivet:För din skull dödas vi hela dagen, vi räknas som slaktfår.

37 Men i allt detta vinner vi en överväldigande seger genom honom som har älskat oss. 38 Ty jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller furstar, varken något som nu är eller något som skall komma, varken makter, 39 höjd eller djup eller något annat skapat skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre.

En mycket viktig sak för oss att ha i tankarna -

Fadern, Sonen och den Helige Ande planerade frälsningsgärningar för mänskligheten innan någon ens skapades.  Det var en kärleksgärning DEM emellan.  Kyrkan (Guds folk av båda förbunden) är objektet.  Fastän änglarna står inför Gud i helig renhet lär de sig också mera om Gud genom Hans verk för sitt folk - kyrkan.  Vi är ovärdiga denna nåd.  Gud vet det och om vi tillhör Honom håller vi med 100%.

Melonclementin!

Theresia, jag har svårt att tro att men vi inte kan förvalta oss in eller ur att vara hans barn. Jag vet att det låter knäppt, men de står ju på så många ställen att "den som gör Guds vilja" är hans barn och Jesus lärjunge osv osv. Förstår du va ja menar?

Ja, och du vet också att det står att det bara är nåd, för att ingen ska kunna berömma sig.

Det är ju sådär det är. När man är fylld av tvivel är det lätt att hitta ett bibelord som verkar säga tvärtemot och få en på fall. Vi behöver hitta en grund för våra liv baserad på tro. I början kan det gå lätt ett tag när alla känslorna bekräftar tron, sen när frågorna kommer kommer nödvändigheten av något mer solitt, som håller för alla frågor.

Jag är så glad för en aha-upplevelse jag gjorde för länge sen, när jag insåg att jag kunde be och prata med Gud om allt jag funderade över och tyckte var svårt (istället för att bara fly bort från honom), när jag fått tro för att det skulle löna sig och att jag skulle få svar. Det var mycket effektivare att bena igenom alla mina frågor på det sättet än att tänka själv.

Du behöver hitta en grund för ditt liv, och du måste kanske brottas lite för att få tag i den. Det finns nog ingen människa som kan mata dig med svar så att du blir nöjd. Det kommer alltid finnas en motfråga. Jag tror Gud vill ge dig den grunden, börja söka den. Be att han ska stilla din själ på riktigt, att han ska ge dig ett svar som ger dig ro.

Läs gärna här om hur det gick till när jag fick mitt svar som gav mig ro.

Jag råkade se denna tråd och känner så med dig TS! Jag förstår att du läst mycket och studert ordet sedan du kom till tro och vill egentligen inte uppmana till med prestationer i din tro.Men jag är och har varit i liknade sits som det du beskriver och känner att jag vill dela med mig av två saker som varit mig till stor hjälp i detta: Det första är en länk till en bok som i sin helhet finns att läsa fritt på nätet på Sven Reichmanns hemsida.Den heter "Äktenskapets friskvård" men det jag fäste mig vid handlar inte alls om äktenskapet utan om Helgelse och vad det är och inte minst vad det INTE är.För mig har det varit väldigt befriande att läsa dett! Det är kap. 3 jag avser men jag rekomenderar denna lilla bok i sin helhet oavsett om man är gift eller inte. http://www.uttrycket.se/books/Frisk/friskvard.pdf Det andra jag tänker på är en ljudundervisning även den av Sven Reichman och handlar om andlig utmattningsdepression: http://www.kristenmp3.se/index.php?mode=SvenReichmann2 Det är långt ner på sidan,Jag vet tyvär inte hur man dirketlänkar dit: Rubriken är : "Självfördömelse: Brinnande eller Utbränd" Detta har hjälp mig oerhört mycket och hoppas och ber att det även ska hjälpa dig!

Åh jag tycker mycket om Sven Reichmann, verkligen ett jättebra boktips för oss alla. Kan även rekommendera hans bok "Allt är inte Gud som glimmar"

Tack!

Titeln "Prestationslös tro" är också att rekomendera  när man kommer i kramp på det här området.

Jag upplevde exakt samma sak som dig. Skillnaden är att jag växte upp i en kristen familj och församling och började uppleva detta ungefär i 15-årsåldern. Ju mer tiden gick, desto sämre mådde jag.

Denna ångest drog mig allt längre ner i en djup depression som ledde till självmordsplaner. Genom terapi insåg jag dock till sist att jag var tvungen att lämna kyrkan för att må bra.

Under de 6 år som jag gick med dessa känslor förstod jag inte ens att det var detta som var ursprunget till min depression. Men när jag som 23 år lämnade kyrkan och bestämde mig för att leva som jag själv behagade, då släppte ALL ångest inom loppet av en månad. All den ångest jag hade levt med i 6 år.

Nu menar jag inte att du måste lämna din tro, men för mig var det nödvändigt att börja om från scratch - frigöra mig från min kristna bakgrund och alla de krav och regler som lagts på mig under alla år, som skapade en enorm prestationsångest.

Så, under 1-2 år levde jag precis som jag behagade. Väldigt världsligt, och jag mådde inte alls dåligt av det. Tvärtom kände jag mig fri. Sen började min tro på Gud pocka på igen (jag slutade aldrig tro att han fanns, jag slutade bara leva efter den kristna tron). Men jag kände fortfarande enorm ångest bara av tanken på att gå tillbaka till det kristna livet. Jag förraktade kyrkan som lade alla dessa krav och förbud på sina medlemmar.

Så vad gjorde jag? Jag började be. Jag bad ungefär så här: "Gud, just nu klarar jag inte av att leva som man bör. Jag varken vill eller orkar. Men jag ber att du ska väcka min vilja att leva rätt". Och nu det senaste året har den känslan blivit starkare för varje dag, och numera känner jag det inte som ett tvång utan som en fri vilja att ständigt försöka leva bättre och i enlighet med Guds vilja.

Jag har fortfarande inte gått med i någon ny församling, den ångesten har jag inte kommit över än. Känner mig fördömd i de sammanhangen. Men jag ber och läser bibeln på egen hand istället.

Mitt tips till dig är; släpp ångstsen och kraven, du måste inte leva perfekt. Be istället Gud om att han ska skapa den viljan hos dig.

#13 Vilket fint vittnesbörd!! Tack gode Gud! =)

Taylor, jag känner också igen mig i din berättelse. Jag lämnade kyrkan i samma ålder som du.

Men jag mötte Gud väldigt tidigt.. cirka 8 år, på egen hand, när jag fick en upplevelse med två änglar som kom med budskap till mig. Senare i 18 års åldern fick jag samma budskap via en man i församlingen som hade fått ett budskap till mig.

Men sen började jag må dåligt, fick panikångest o depression. Jag gick till kyrkan och bad om förbön utav en väninna och en annan. Jag såg deras rädsla i ögonen när jag kom dit med en panikångestattack… och jag hörde dom diskutera om mig.

-Hon har säkert en demon osv…

Jag fick en chock av deras sätt att bemöta mig. Sen dess har jag inte satt min fot i kyrkan. (Jo, vanliga statliga kyrkan) Men jag har alltid haft min tro kvar och jag har utvecklats mycket även utanför kyrkan. Jag har fått uppleva en närmare relation med Jesus. Förut såg jag Jesus mer genom andra kristnas ögon. Nu vet jag var jag och Jesus står i mitt liv.

Ibland har jag svävat ut i världsligheter och New Age, försökt hitta andra vägar, försökt att förstå, vad som är sanningen. För bibeln kan vara svår att förstå och ta till sig, speciellt GT.

För ett tag sedan bad jag till Gud, att han ska visa mig hela sanningen… rätt och fel i allt.  Och jag kan säga att jag nu börjat få till mig en massa från Gud, som visar mig den rätta vägen.

Kanske jag en dag kommer dit där jag ska vara, som änglarna sade till mig då.