Jag tänker; att vara förvaltare är att helga sin kropp, som ju är Den Heliga Andes tempel.

Ingen är ju syndfri, men av Guds nåd är vi frälsta. Att alltid vara i Hans närhet. Att vara i "stillhet inför Gud" innebär att bejaka och söka Guds Ande i våra tempel (kroppar)

Och då menar jag inte bara under bön, utan i varje stund, varje dag.

Lustigt, jag har också funderat lite på förvaltande de senaste veckorna. (Möjligen inte på samma sätt som du, Theresia?)

Att förvalta någonting väl är väl att inte bara vara rädd om det så det inte förstörs utan att sprida det så det blir till glädje för fler? Vilken gåva jag än fått av Herren så är mitt jobb att använda den för andras/allas bästa. På det viset sprids Guds kärlek och rike.

Jag har börjat tänka så om alla ägodelar. Allt är bara till låns medan vi lever på jorden på något vis. Vad är det som säger att de pengar jag tjänar är mina när inte alla människor har möjlighet att tjäna det samma? Pengar är ju ett godtyckligt mått på arbete och tid där den ena människans arbete och tid inte är lika mycket värd som den andras i den här världen. Jag känner inte att jag kan försvara att jag har pengar att sätta på banken när andra människor svälter, för de pengar jag tjänar på att arbeta i Sverige är inget som garanterar att jag förtjänar dem. För vem kan säga vad en timmas jobb är värt egentligen? Många i andra länder jobbar mycket, mycket mer än vad jag gör och tjänar bara en bråkdel. Hur kan jag då tycka att jag kan stoppa undan pengar på banken? Vad har jag för rätt att gömma undan Guds gåvor för eget bruk?

Föds man i ett rikt land är det kanske inte för att vi ska utnyttja det till max för egen del utan för att se det som en utmaning eller ett uppdrag. Vi kan ju göra ännu mer för andra när vi själva har det bra. Vi lånar av Guds resurser och vi borde inte använda mer än det vi behöver. (Sen var gränsen går för vilka behov vi har är kanske inte alltid så lätt.)

När man tänker så blir det plötsligt så lätt att ge. Jag kan inte förlora något som aldrig var mitt. Och om jag lever på det sättet känns det som att jag kan lita på att jag får det jag behöver också. Gud är god.

#1 Ja :) Hur helgar vi våra kroppar då? Jag tror också att vi förvaltar vår kropp genom att umgås med Gud, men det finns nog fler aspekter och vinklingar här… som att leva hälsosamt t ex? =)

#3 Älskar dina tankar! De är inspirerande! =) Och vad underbart att känna så som du beskriver, att det jag har tillhör Gud, mitt jobb är att göra det bästa av det, och då behöver jag inte längre vara rädd för att förlora något. =)

Ords 11:24-25
Den ene strör ut och får ändå mer, den andre snålar och blir bara fattigare. Den frikostige blir rikligen mättad, den som vederkvicker andra blir själv vederkvickt.

Jag tror Gud belönar dem som ser på sitt liv som att de är förvaltare av hans syften och resurser. Det finns många varningar till de rika i Bibeln, och jag tror att när vi själva ser oss som ägare av det vi har kommer vi få problem när vi ställs inför honom. Jag tror en behaglig attityd inför honom är just att vi är förvaltare, underställda honom, och inte ägare, underställda oss själva och våra egna mål.

Är vi förvaltare kan vi också alltid fråga honom hur vi ska förvalta olika saker. Han kanske manar dig att spara mindre, men han kanske också kan säga till oss att vi ska spara om han har något särskilt i åtanke. Men när vi blivit fria från pengabegär blir vi fria att höra hans rena röst när det gäller hur vi ska förvalta våra pengar. När vi är själviska är det svårt att höra, för då talar våra själviska intressen högt också. :)

(Gud sa faktiskt åt oss att börja spara i juni förra året, en viss summa skulle vi komma upp i. Och nu lever vi delvis av de här pengarna för jag är sjuk och jag väntar på nytt besked från försäkringskassan. De är sega, men inte bråkiga. :) Gud kanske kunde ha skyndat på FK istället men det här tjänade nog hans syften bättre, han kunde se om vi skulle göra som han sa eller inte. Och det gjorde vi och vi kunde inte ana att det skulle komma så väl till pass. Tack Gud för din omsorg!)

Jag önskar att vi var skuldfria. Det är ett mål jag har, men fram tills dess kan jag ju inte ägna alla resurser åt att betala av mina lån. Jag ger också tionde plus en del annat. Men jag vill tro att Gud har en plan med vår ekonomi och att den innefattar överflöd…

1 Kor 9:8 Och Gud har makt att låta all nåd överflöda till er, så att ni alltid och under alla förhållanden har nog av allting och kan ge i överflöd till varje gott verk.

Men jag tror att han inte kan göra det för någon som är självisk och högmodig. Därför får vi växa i de här sakerna och Gud kanske också prövar oss hur vi reagerar under tider av brist.

Men så klart vill jag vara skuldfri och ha överflöd så att jag kan ge i överflöd till varje gott verk - men framför allt vill jag vara mogen för det, och det innebär nog att jag ska kunna ge bort det jag behöver själv om Gud säger åt mig att jag ska göra det. För det handlar om förtröstan på att han tar hand om mig och att jag bara är en förvaltare av hans tillgångar.

#4:

Jag blir så inspirerad av din beskrivning av era sparade pengar. Jag får nog modifiera mina tankar lite - det finns absolut skäl till att spara pengar på banken också. Även det kan ju bli till något gott såklart. Likaså att faktiskt tillåta sig att vara rik - så länge jag använder pengarna till gott och lyssnar på Gud.

För mig, som ända sedan jag var liten har varit extremt noga med mina ägodelar och rent av varit snål är detta en sådan fantastisk befrielse. Nästan lustigt att just jag har lärt mig tänka så. Fast det har jag ju inte gjort av mig själv förstås. :)

#5 Så fantastiskt att du får känna så! Wow! Jag är också så lycklig att jag får lita på Gud som min försörjare för det har lärt mig att inte oroa mig för pengar. Han har visat sig trofast och det gör mig ansvarig att fortsätta tro att han är det. :)

Jag tolkar liknelsen med talenterna som något som gäller både nu och i evigheten. Dvs, har man förvaltat det man fått väl får man mer att förvalta, både här och i evigheten (lite mer mystiskt hur det kommer se ut i evigheten bara). Men det hänger ihop med:

Ords 11:24-25 
Den ene strör ut och får ändå mer, den andre snålar och blir bara fattigare. Den frikostige blir rikligen mättad, den som vederkvicker andra blir själv vederkvickt.

Jag tror att Guds mål är att hans nåd ska få predikas över hela jorden, därför välsignar han dem som är generösa med mer. Och jag tror det gäller pengar och allt annat som Gud gett oss.

Jag läste några rader i en missionstidning från Ljus i Öster som jag fick härom dagen. De brukar lista världens topp 10 länder varje år som bryter mest mot religionsfriheten. NordKorea ligger i topp som de har gjort ett bra tag.

För 100 år sen var det väckelse i Nordkorea, och en av fem var kristna. Men i dagsläget sätter man alla kristna i koncentrationsläger eller dödar dem. Men de rapporterade att fler och fler blir kristna i NordKorea, man kan nästan tala om väckelse. De skriver att det framför allt är tack vare kinesiska missionärer. Det är den vägen som är möjlig att ta sig över gränsen på även om de verkligen riskerar sina liv när de gör detta. Men de tar med sig mat och de möts av tårar och glädje för svälten är enorm i Nordkorea, och många tar också emot Jesus.

Jag tänker på de här kinesiska missionärerna och tänker att vilka goda förvaltare av Guds nåd de är! De tar av vad de har för att dela med de som har mindre, både när det gäller mat och kunskapen om Jesus.

För jag tror att förvaltarskap handlar om att arbeta och ta hand om något enligt någon annans vilja och mål. Jag förvaltar inte efter mina syften utan utifrån någon annans syften. Och Guds vilja har vi i Bibeln och våra medel som vi har att förvalta är det vi har i våra händer.

Luk 3:10 "Den som har två livklädnader skall dela med sig åt den som ingen har, och den som har mat skall göra på samma sätt."

Jag tycker det är så häftigt hur dessa kineser riskerar sina liv för att dela med sig av sin mat och av Jesus.''

Jag fascineras över förvaltarskap och jag tycker att det handlar om hela mitt liv. Mina tankar, min vilja, mina resurser, allt jag gör och är. Därför att jag inte är min egen utan hans och jag har ett uppdrag. Jag är en förvaltare. Hela dagen har jag möjlighet att förvalta det som han har gjort i mitt liv och det han lagt i mina händer. Det finns bara en massa möjligheter.

Förra helgen hörde jag ett så fantastiskt vittnesbörd av en pastor från England. Hon berättade att det var en kvinna i hennes församling som förlorat sin man i cancer ganska hastigt. Och pastorn kände att hon ville göra något för henne och hon hade en ring i vitt guld med en diamant som hon inte använde och hon kände att hon skulle ge den till henne. Hon gjorde det mitt i en predikan. Hon sa till kvinnan att komma upp på scen, och hon sa bara att hon bara ville att kvinnan skulle veta att Gud såg henne och älskar henne.

Men kvinnan började gråta och berättade att hennes man länge hade velat köpa en ring i vitt guld med en diamant, som en kärleksgåva till henne. När han fick cancerbeskedet och de dåliga prognoserna blev det ännu viktigare, för att det skulle få vara en symbol för deras kärlek som hon kunde ta med sig. Men de hade inte haft möjlighet och även efter hans död hade hon tittat på en ring men inte kunnat köpa den. Och nu fick hon precis en sådan ring hon hade tittat efter.

Hon hade berättat om det för tre av hennes arbetskamrater som inte var frälsta och de tre var med på det här mötet, och de blev så berörda av det som hände och tog emot Jesus.

Jag tror att vi kan göra fantastiska saker för varandra, men när vi gör det tillsammans med Gud kan han göra det ännu mer fantastiskt. Jag tycker det här vittnesbördet också är ett så bra exempel på förvaltarskap så som Gud tänkt. Han använder de tillgångar som han satt i våra händer efter sina syften. När vi samarbetar med honom kan såna här underbara saker hända. Jag tror att när vi har den attityden - jag vill tjäna dig Gud med det jag har - då blir vi öppna för hans ledning på det här sättet. När de själviska begären plockats bort. =)

Vilken härlig berättelse med ringen.

Nu har jag fått lite nya tankar om förvaltarskap genom det du skriver. Jag hoppas att jag kommer att utveckla detta mer i mitt liv i framtiden även om jag är på god väg redan nu.