Kyrkan

fd New Age?

2012-01-19 17:34 #0 av: pollymine

Jag skulle vilja få tips om artiklar, videoklipp, böcker, filmer eller självupplevda berättelser angående fd aktiva inom New Age eller liknande och deras väg till Jesus. Hoppas någon kan hjälpa mig :)

Anmäl
2012-01-20 00:58 #1 av: Camillhe

Hejsan

Den här boken är gammal men väldigt gripande och jag rekommenderar den varmt :

http://libris.kb.se/bib/7415242 "Vägen ur New age"

Är det du själv som sökt dig bort från New Age, eller är det till en vän?

Jag pratar gärna med dig i forumet eller pm, det är en svår väg men en fantastisk resa:)

Anmäl
2012-01-20 12:30 #2 av: OlgaMaria

Jag sökte på youtube på "From new age to jesus" och hittade det här klippet. Tyckte det var bra :)

 

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Anmäl
2012-01-20 17:07 #3 av: Woodland

Och så har vi Internettan!

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Anmäl
2012-01-22 08:55 #4 av: Internettan

Glad

Fast jag var inte så aktiv. Jag bara läste och trodde.

Det som fick mig att ändra mig var att jag kände en längtan och en dragning till att ta reda på mer om det kristna perspektivet, något som alltid funnits i bakgrunden. Så jag började läsa kristen litteratur, ställde en massa frågor på det här forumet, gick en alphakurs och var med i en annan grupp i svenska kyrkan. Jag läste berättelser från människor som mått dåligt av New Age, bl a i tidningen Inblick.

Till slut kom jag fram till att jag är och vill vara kristen. Men det är inte alltid helt lätt eftersm det är svårt att glömma viss kunskap som finns inom New Age och som låter så logisk. Ibland förklarar New Age saker och ting på ett mer begripligt och trovärdigt sätt än vad kristendomen gör, känns det som. De använder sig mer av sånt som "energier" och liknande som ger en mer materiell förklaring - något som gör att det blir mer konkret. Sånt tilltalar såna som mig. :) Men för det mesta har kunniga kristna kunnat ge bra förklaringar när jag frågat om specifika saker som jag brottats med - och då har det blivit lika begripligt ur det kristna perspektivet. Så kristendomen vinner alltid i slutänden. Det handlar bara om att förstå.

 

Anmäl
2012-01-23 18:47 #5 av: Aussie

#4

Ååh blev så glad av det du skrev! :D Härligt att läsa!

Det är så mycket sanning i det sista du skrev, att kristendomen alltid vinner i slutänden. Det handlar bara om att förså. Jag har märkt det själv i mitt liv med!

Anmäl
2012-01-24 11:23 #6 av: Internettan

Glad

 

Anmäl
2012-01-24 17:58 #7 av: pollymine

Tack för tipsen! Det är inte jag, men min mamma är inne i det. Inte något som är enkelt att föra på tal, inte med henne iallafall, så jag tänkte skaffa mig  "mera kött på benen" innan jag tar upp det, och kanske sådant som jag kan visa henne direkt också. Tack för hjälpen! Bara att slänga in mera om sådant dyker upp, och om någon vill PM'a och berätta så är det mycket välkommet! Glad

Anmäl
2012-02-01 14:12 #8 av: tanteva

Jag är inte så insatt i New Age - har läst lite här och där och hör vad folk pratar om och så. Men en sak som jag tänkt på ang. New Age (och rätta mig gärna om jag har fel) är att man själv är så ansvarig för att man ska "nå frälsning". Fel term, jag vet, men jag hoppas ni förstår hur jag menar. New Age är som ett stort smörgåsbord, och du måste själv plocka det du vill ha på din "tallrik". Hjälper inte Reiki, kanske det är kristaller du behöver? Oj, hjälper inte kristallerna - du kanske måste kombinera med nånting annat?

Tycker liksom man ser ett ständigt jagande efter rätt grej bland människor som håller på med New Age. Det finns alltid nåt nytt att prova, nånting DU kan göra mer/bättre/oftare. New Age är ett evigt sökande på något vis och DU måste göra/prestera saker hela tiden.

Med Jesus behöver du liksom bara svara JA!

Missförstå mig rätt nu - livet blir inte en dans på rosor bara för att du säger ja till Jesus. Men du har svaret - du behöver inte leta mer. Du behöver inte gå i kyrkan exakt 52 söndagar om året, du behöver inte leta efter rätt kors för att skydda dig, du behöver inte göra vissa ritualer för att nå frälsning. Frälsningen är given för 2000 år sen. Den finns där och det finns inget DU kan/måste/behöver göra för att förtjäna den. Den är gratis - bara att ta emot. När du väl har sagt JA! så har du gjort ditt.

Anmäl
2012-02-08 16:04 #9 av: [RockarFett]

TS: Jag skummade igenom tråden men ser inte att du fått dessa tips:

http://www.looking4life.se/ En sajt som drivs av en f.d. NewAgare som blev fräslt och överbevisad om vem och vad hon tjänade tidigare.Ta del av hennes starka och tänkvärda vittnesbörd.Gäller alla, kristna såväl som ännu inte kristna.

 

samt detta TV-inslag på samma tema:

http://www.cymbaltv.se/ del 824

Ett väldigt starkt vittnesbörd även detta! Leta i spalten till vänster.

 

All form av NewAge varnas det för inkl. Mindfullnes och Qi-gong osv osv osv samt förklarar VARFÖR och hur det hänger ihop.

Joh.10:10 "Tjuven kommer enbart för att stjäla slakta och förgöra.Jag har kommit för att ge er liv och liv i överflöd" (sa Jesus)

Allt djävulen kan göra är bleka imitationer av det äkta och varför nöja sig  med det när dessutom frukten blir totalt olika: död eller liv

 

Anmäl
2012-02-21 08:11 #10 av: pollymine

Tack så mycket! :)

Anmäl
2012-04-24 00:30 #11 av: [dahliamoon]

Kul projekt att söka litteratur och filmer kring! Dock skulle jag vilja påminna lite lätt om att man inte får glömma att det finns minst två sidor av alla berättelser, men den lukrativa är den där svårmod och konflikter som övervinns mot alla odds.

Jag har min grund i en gedigen Gudstro - sedan 20 år av New Age - sedan Jesus. För mig fanns inga motsatsförhållanden i att gå från New Age till Kristendom, jag skulle snarare säga att mina erfarenheter berikar min tro helt och fullt och utan den hade jag aldrig tagit steget mot Kristendomen. Jag tror nämligen att Gud skickade mig dit jag skulle vara då för att nu får komma hem nu.

Men bara för att jag har en positiv erfarenhet innebär det inte att jag skulle rekommendera New Age till vem som helst. Genom åren har jag noterat olika anledningar som gör att folk söker sig till New Age. Tre stora orsaker som jag sett:

- Man vill hitta en gemenskap där man hör hemma
- Man vill utveckla sig själv genom att ställa frågor
- Man letar efter mönster i större sammanhang (livet, universum och allting)

Jag tror många som tillhör särskilt den första kategorin egentligen söker ett sammanhang liknande det kristna brödraskapet och att dessa personer ofta är alldeles för sårbara för att gå själva. De riskerar att fara riktigt illa av att ensamma grotta ner sig i abstrakta tankemönster som det tagit filosofer århundraden att sätta samman. New Age är en ensam väg att gå och det är så lätt att tappa fotfästet när alla bejakar allt från enhörningar, chakran, kabbala, pyramidala spekulationer till ufos och vad man nu kan hitta på.

För två år sedan hade jag aldrig trott att jag skulle skriva följande: Med fötterna på jorden står jag med Kristus, men precis så konkret upplever jag min religion idag.

Jag tror inte jag är ensam. Men vi med lyckliga övergångar från det ena till det andra blir sällan uppmärksammade, det finns ingen konflikt och därmed inget av nyhetsvärde.

Anmäl
2012-04-24 00:42 #12 av: Camillhe

Jag kan tyvärr inte hålla med dig, jag respekterar så klart att det är din åsikt och din upplevelse men jag tror att man utsätter sig för mycket och öppnar upp för andemakter som sen kan vara svårt att ta sig ifrån.

Sen tror jag absolut att Gud är med sökare och att vissa vägar kanske vi måste gå för att kunna bli mottagliga för Honom.

Anmäl
2012-04-24 01:02 #13 av: [dahliamoon]

#12 Jag blir nyfiken! Vilka erfarenheter har du av New Age? Är du en tidigare New Agare som går en ny väg?

Anledningen att jag frågar är att New Age är så oerhört stort och man får välja själv vad man tror på. När du tex. skriver att man öppnar sig för andemakter blir skillnaden mellan din syn på vad New Age är och min syn supertydlig. Jag tror nämligen inte att det finns några andemakter. För mig är Allt Gud och Gud är allt.

Spännande va!

Anmäl
2012-04-24 01:30 #14 av: Camillhe

Nej, jag har inte direkt personliga erfarenheter av new age, sysslade kanske med lite som kanske skulle kunna klassas lite som New Age när jag var tonåring men då kände inte jag till begreppet.

Däremot så har jag studerat New age, sekter, kulter och samfund under många år. Påbörjat avhandlingar och skrivit ganska mycket artiklar då jag studerade vid universitetet och hade planerat att  doktorera i religionssociologi/religionspsykologi.

Visst är New Age enormt och ganska svårdefinierat eftersom det finns så mycket som faller under begreppet.

Jag är bokstavstroende kristen (fast jag gillar inte helt begreppet, men tror ändå det beskriver min tro bäst). Jag tror att allt som står i Bibeln är sant. Att det finns en andevärld är väl förankrat i Bibeln, demoner, änglar etc. Och jag tror att man öppnar upp sitt liv för onda andar när man sysslar med okultism.

Vad är din syn på Bibeln?

Anmäl
2012-04-24 05:24 #15 av: Internettan

Jag känner också att mitt tidigare sökande inom New Age berikat mig och kanske också var avgörande för att jag till sist kunde ta steget till den kristna tron. Eftersom jag tror att New Age är en mix av sanning och lögner känns det som att jag ändå fått en del bra grejer med mig som gjort mig mer öppen för kristendomen.

Men jag sysslade aldrig aktivt eller umgicks med New Age-folk. Jag bara läste en massa. Det påverkade mitt sätt att förhålla mig till livet och mitt sätt att tänka men öppnade kanske inte upp alltför mycket för "det onda". Mycket inom New Age påminner om det goda som finns i kristendomen (och det är förstås det som får människor att tro på det utan att märka det som är dåligt.)

Jag tror verkligen på andemakter och jag är övertygad om att New Age inte är något gott. Hamnar man för djupt så kan det gå väldigt illa. Men som vanligt kan Gud vända det onda till något gott och ingen kan säga vilken väg som är den rätta för den enskilde att vandra. Gud behöver människor som har erfarenheter av olika saker och att själv vara insatt i New Age ökar möjligheten att kunna möta sökare på ett bra sätt.

Anmäl
2012-04-24 16:34 #16 av: OlgaMaria

Roligt att höra era tankar.

Jag tror på

Matt 7:8 Ty var och en som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas.

Joh 8:32
Sanningen skall göra er fria

Vi har alla våra olika vägar fram till Gud och de är olika "krångliga" och tidskrävande, men jag tror att vi söker på det sätt vi måste utifrån vilka vi är och vilka erfarenheter vi har. Det viktiga är nog om vi verkligen söker och är intresserade av att hitta sanningen. Då kommer vi att känna igen Gud mer och mer på vår vandring.

Visst finns det mycket som faktiskt är farligt inom New Age men jag tror också att Gud är nära var och en som söker honom och han försöker leda oss alla rätt.

 

Joh 14:6 Jesus sade till honom: "Jag är vägen och sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Anmäl
2012-04-24 17:58 #17 av: [dahliamoon]

Det här kan ju bli en jättespännande tråd!
Ojojoj!

Mitt inlägg ovan #11 var egentligen för att påpeka att man ofta ser en sida av New Age och kanske inte så mycket av den andra. Det är poppis att se ner på New Age, och ofta är det endera de som inte vet vad de pratar om eller sådana som farit illa som skriker högst.

#13 Jag var väldigt aktiv som New Age:are. Jag fick erfara både att tappa fotfästet i verkligheten och att komma igen med nya insikter därav. I efterhand kan jag se detta som positivt. Samtidigt, ibland allt flum, så finns det en mycket konkret sida av New Age som jag lärde mig, något jag kallar "tron på alltings möjlighet", och det är grunden till min Gudstro.

Kan en person som jag, som idag älskar vetenskap, empiriska undersökningar och vurmar för källkritik ta till mig av en religion där en central del är att en man dör (romarna såg onekligen till att det skedde ordentligt) för att uppväckas till liv några dagar senare? Därtill kräver religionen att jag ska kunna TRO detta utan bevisbörda? Är det möjligt? Den rationella sidan av mig säger nej men min själ, som väger tyngre, säger JA just för att jag lärt mig att tro på alltings möjlighet.

Bibeln - Så hur läser jag Bibeln då? Främst som ett meddelande från Gud, sedan en historiskt berättelse där delar är skrivet i poesi för att ge dåtidens människor referensramar som de förstod. Tänk hur många förklaringar vi behöver idag när vi läser Bibeln.

Skapelseberättelsen är till exempel fantastisk! Jag tror att ordningen i vilken allting skapas är helt korrekt och att faktumet att människor för flera tusen år sedan förstod utan tillgång till datasimuleringar och annat är hur häftigt som helst. Det många hänger upp sig på är hur lång en dag är. Tja, det beror ju på vad man utgår ifrån. En dag för en Gud är kanske långt längre än en dag för en människa.

Om andar - Jag tror att andar/änglar/demoner är bilder speciellt målade för den tidens människor. Det levandegör olika aspekter av gud för att öka förståelsen. Precis som att jag är en människa, men en del av mig är en hand som har en speciell funktion till skillnad från min näsa som har en annan specifik funktion. Vi förstår inte alla deras bilder. När man till exempel läser att de inte ska tillbe Molok (en kult där man offrade spädbarn), så visste förmodligen alla vad detta innebar utan vidare förklaring emedan jag måste ta reda på att man i princip stekte barn levande. Vedervärdigt!

 

 

Anmäl
2012-04-24 19:58 #18 av: OlgaMaria

#17

Men hur tänker du kring att Jesus och hans lärjungar kastade ut demoner och undervisade om demoner och det står att de som tror ska kasta ut demoner?

Det är också så att i alla världsreligioner samt naturreligionerna finns föreställningen om onda andar och hur man ska skydda sig från dem. Det är egentligen bara den moderna andligheten som inte tror på detta.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Anmäl
2012-04-24 20:22 #19 av: [dahliamoon]

#18 Mycket bra fråga TheresiaW

Jag tror att världen i grunden är god men att vi människor fått så mycket styrka och makt i denna värld att vi kan välja framtiden genom att handla gott eller ont. Det är vi som styr över det bra och dåliga med våra tankar, handlingar eller viljor. Helt enkelt vi genererar våra egna dåliga andar och fokuserar vi på dem blir de ännu starkare.

Samtidigt, vad är "onda andar"? Jesus drev ut sådana men vad blir det om vi drar tillbaka klockan två tusen år? Jag skulle gissa epilepsi, panikångest, scitzofreni eller dylikt eftersom dylikt inte visar sig på samma sätt som ett brutet ben eller ett blint öga. Vi följer budet och försöker läka dessa saker idag, men vi kallar det psykiska besvär.

Nu ska jag skicka en fråga tillbaka:

De senaste tvåhundra åren har vi gjort sådana enorma tekniska och vetenskapliga upptäckter. Kan det andliga utvecklas i samklang med att vi människor blir mer medvetna?

Anmäl
2012-04-24 21:44 #20 av: Camillhe

Visst beskrivs sjukdomar som demoner, främst i evangelierna och det är en ganska omstridd debatt. Jag tror personligen inte att sjukdom orsakas av demoner, däremot skulle det inte finnas sjukdom i en värld utan ondska.

Men att det finns en aktiv andevärld som vill påverka oss står det också om i Bibeln. Tex "1 Tim 4: 1Anden säger uttryckligen att under den återstående tiden skall några avfalla från tron och lyssna till andar som bedrar och till demoners läror,"

Och som svar på din fråga så; nej det tror jag absolut inte. Det andliga i oss har ignenting med mänsklighetens tekniska och vetenskapliga utveckling att göra, det har med vår relation till Jesus att göra och den blir inte bättre eller sämre beroende på hur världen utvecklas utan den beror på Gud och människans inre. Tror många gånger att människor hade en bättre relation med Gud förr eftersom det inte fanns lika mycket underhållning och distraktioner som det finns idag. Jag tycker det är viktigt att se att andlighet kommer från Gud och inte handlar om hur upplyst vi som människor är eller vad vi åstadkommer.

Anmäl
2012-04-24 23:34 #21 av: [dahliamoon]

#20 Hmmm... jag tror du missförstår mig i det första ämnet. I det andra ämnet har vi helt enkelt olika åsikter vilket är helt okej.

Men tror du verkligen att relationen till Gud skulle vara bättre om vi gick tillbaka till en värld där människor fick förslavas enligt "hej och hå"principen till exempel?

Anmäl
2012-04-24 23:41 #22 av: Camillhe

Jag tror vi missförstår varandra ganska rejält i båda delarna Flört

Förklara gärna så jag förstår bättre hur du menar och fråga mig i det jag är otydlig med.

Din fråga kan jag svara på men den följer inte riktigt det jag menar. Jag har ingen önskan om en värld där människor är slavar, vilket iofs fortfarande existerar. Men jag tror att dagens samhälle har lite plats för Gud och det finns mycket stimulans och vi är vana att bli stimulerade och underhållna att många kan ha svårt att ta tid för bön och samtal med Gud.

Anmäl
2012-04-25 00:23 #23 av: [dahliamoon]

Jag erkänner att jag tog ett retoriskt skamgrepp på dig där i fråga 2, men det är så kul att få skriftlig dialog att jag inte riktigt vill släppa taget. Kul, kul, kul!

Men lite allvar då: Om Gud, som är en skapare, skapar oss till sina avbilder, vill han då inte att vi ska fortsätta skapa i hans härlighet?

Anmäl
2012-04-25 00:53 #24 av: Camillhe

Skapa vad?

Anmäl
2012-04-25 07:02 #25 av: Internettan

Det känns ju lite som att det stämmer, det där med att vi är skapande. Dels så vet vi att placeboeffekten påverkar vår kropp rent fysiskt. Det finns också berättelser om människor som "tänker bort" sina sjukdomar (visualiserar) och det verkar fungera. Man har väl även gjort forskning om hur partiklar i vår omgivning påverkas av våra tankar? Ytterligare exempel är många vittnesmål och böcker om hur man visualiserar det man önskar - och så sker det. Det fungerar verkligen enligt många.

Jag vet att kristna brukar förklara detta som något som inte kommer från Gud utan som något självcentrerat. Men det känns ändå som att det är det som också står i Bibeln på flera ställen. Om vi ber om något och tror att det ska ske så blir det så. (ungefär)

Kruxet är väl när vi ber eller visualiserar om sådant som inte är Guds vilja, om sådant som är egoistiskt eller onödigt. På samma sätt som jag handlar dumt på det vanliga sättet och får ta konsekvenerna av det så är det väl likadant med det vi "skapar" genom visualisering. Vi får ta konsekvenserna om vi gör fel.

Om vi däremot först lyssnar på Gud och sedan önskar, visualiserar, ber om och känner tillit om bönesvar kring sådant som är Guds vilja så borde det inte vara fel? Då blir vi på något sätt Guds redskap och "medskapare" som hans avbilder. Om vi använder det på ett sätt som gagnar andra på samma sätt som vi tjänar andra annars så kan det ju inte vara fel?

Min fråga är så här: Om jag ska be om helande för en person - hur ska jag göra då? Ska jag be och tro och lita på att Gud helar? Eller ska jag be och vara ledsen och tänka att Gud kanske helar om han vill men han kanske har en annan plan så jag vågar inte tro på det? Jag vill ju inte vara förmäten och bestämma hur Gud ska handla?

Eller ska jag använda den tro som det står om i Bibeln och som jag inte kan tolka på annat sätt än att det är tron i sig som får saker att hända när jag ber?

I min församling känns det som att ingen riktigt litar på att Gud vill hjälpa oss för att det är förmätet att tro så. Så när vi ber för människor som har det jobbigt eller är sjuka så får jag en sån hopplös grå känsla och uppfattar i alla fall inte att man förväntar sig att få glada bönesvar. Det enda jag hör om är folk som blir friska på ett sätt som vem som helst blir frisk. Inga mirakel med andra ord fast vi ber och ber så mycket för vissa. En 4-åring dog i cancer nyligen trots mängder med böner och visst kan det vara Guds vilja av någon anledning, det är jag inte främmande för. Men ändå skulle det vara uppmuntrande med något "mirakel" ibland, någon gång.

 

Anmäl
2012-04-25 10:03 #26 av: Camillhe

Helande är svårt, och väldigt känsligt för mig. Därför orkar jag nog inte skriva så mycket. Jag bad för min mamma att hon skulle bli frisk från cancern i 11 år, jag bad, massor av andra människor bad. Mamma dog.

Varför? Trodde ingen av oss som bad tillräckligt? Var det för att Mamma inte var kristen? Jag har inga svar.

Men personligen tror jag inte det är Guds plan att hela sjuka människor.  Mirakel i Bibeln skedde ofta i samband med att leda folk till tro på att Jesus var Guds son. Jag tror inte att Gud vill att vi ska lida och vara sjuka men världen är sådan. Vill Gud att en fyraåring ska dö? Nej det tror jag inte, vi vet inte varför HAn tillåter sånt. Men det gör Han, dagligen.

KAN Gud hela? Ja det tror jag absolut, men jag tror inte att det handlar om hur mycket eller lite vi tror. Då tar vi bort Hans vilja och det hänger på oss istället, på vår vilja och vår tro.

Ska vi tro att Gud kan hela när vi ber? Ja det tror jag att vi ska. Men inte på ett sånt sätt där vi befaller Gud.

Jag förstår din misströstan Internettan. Visst skulle det vara uppmuntrande. Men jag kan ändå se mirakel ganska ofta även om det inte handlar om just att människor blir friska. Mirakel som att saker ordnar upp sig när allt bara ser svart ut. Mirakel där människor väljer en bättre väg än de planerat. Mirakel i folks hjärtan. Miraklet i att få styrka att orka vidare när allt tas ifrån en.

Paulus är ett exempel, han om någon hade väl tro och hade fått se oerhört många mirakel av Gud. Ändå skriver han:

Och för att jag inte skall bli högmodig på grund av dessa utomordentligt höga uppenbarelser, har jag fått en törntagg i köttet, en Satans ängel, som slår mig i ansiktet, för att jag inte skall förhäva mig. Tre gånger bad jag att Herren skulle ta den ifrån mig, men han svarade mig: ”Min nåd är nog för dig, ty kraften fullkomnas i svaghet.” Därför vill jag hellre berömma mig av min svaghet, för att Kristi kraft skall vila över mig. (2 Kor 12:7-9).

Paulus är sjuk men Gud helar inte honom. Men Han helar andra människor genom Paulus böner. Hur rättvist är det? Gud är inte rättvis utifrån vårt synsätt på rättvisa.

Anmäl
2012-04-25 20:55 #27 av: OlgaMaria

Nu var det väldigt många tankar och intressanta sådana. Måste skriva ner det jag tänker på först så får vi se om jag kan ge respons på mer sen. =)

Apropå visualisering/placebo/tankekraft m.m. så tänker jag på det här bibelordet:

 

Ords 18:20-21

Av sin muns frukt blir var och en mättad, 
buken fylls av läpparnas skörd.
Tungan har makt över död och liv, 
de som gärna brukar den får äta dess frukt.

 

Också på:

Luk 6:45

Ty vad hjärtat är fullt av, det talar munnen.

 

Det säger så mycket om vilken enorm auktoritet vi människor har, oavsett om vi är i Kristus eller inte. Vi påverkar våra egna och andras liv. Vi får möta konsekvenserna av vårt eget och andras handlande, tänkande och talande hela tiden.

Det rimliga kristna perspektivet utifrån detta blir väl att vi bör vara goda förvaltare av den auktoriteten som vi har. Vi kommer att påverka, låt oss påverka på ett bra sätt. Och varför inte ta Andens frukter som måttstock?

 

Gal 5:22

Andens frukt däremot är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, 23 trohet, mildhet och självbehärskning.

 

Så, jag tror absolut att människan är något av en medskapare, inom ramen för den skapelse som Gud skapat. Men vi är skapade till kreativa varelser med inflytande och makt.

Visste ni förresten att ljudvågor ALDRIG försvinner? De bara fortsätter och fortsätter ut i rymden. Och i Bibeln står det att vi ska stå till svars för varje ord vi talat.

Visst påverkar vi med våra ord, våra handlingar och även våra tankar. Låt oss göra det på ett bra sätt. =)

 

 

Om helande...

Jag var på en begravning igår för en liten kille som bara blev 1,5 år. Jag vet att det har varit svårt att förstå för hans mamma hur detta kunde hända. Hon blev själv direkt helad från flera sjukdomar i samma stund som hon blev frälst. Det har varit svårt för henne att förstå hur man kan vara kristen och sjuk.

Det här är ett exempel, men jag tycker det beskriver vad det är vi måste förhålla oss till. Vi vet att människor blir helade. Vi vet också att de inte blir det. Ibland blir någon helad av en tvåsekundersbön. Ibland blir någon inte helad trots att massor av människor ber under en massa tid.

Men bibeln är verkligen klar på att vi ska göra våra önskningar kända inför Gud och att vi ska be med frimodighet.

Och jag tror att vi kan göra det OCH hantera resultaten vilka de än blir, om vi är fast rotade i att Gud är god och trofast. Vi har löftena i Bibeln om att han ger oss det vi behöver, att han inte prövar oss över vår förmåga, att allt samverkar till det bästa för dem som älskar honom och att han ger oss tillbaka för det vi har förlorat. Dessutom, en dag får vi stå där med honom, utan sjukdomar, ångest och sorg. =)

Och jag tror, att desto mer vi ber för helande, desto mer resultat får vi, än om vi aldrig gör det. :)

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Anmäl
2012-04-25 21:00 #28 av: OlgaMaria

#19 Men kan psykiska besvär drivas ut ur människor för att sedan hoppa in i en svinhjord som pga detta alla dränker sig själva i sjön? (Matt 8:32) :)

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Anmäl
2012-04-26 10:05 #30 av: Internettan

#26:

Vi har ju talat lite om det här förut men det är som om just denna fråga hela tiden återkommer.

Du ger ju bra exempel på att Gud inte alltid helar och att det kan finnas en poäng med att vara "svag". (Och jag ser också "småmirakel" runt omkring mig, inte minst i mitt eget liv.)

Jag fattar bara inte vad dessa bibeltexter om tro betyder om det inte finns något "magiskt" i själva tron. Om Gud vill att vi ska tro på att saker ska ske så blir det ju inte samma som att befalla Gud. Det kanske är en gåva att kunna påverka sitt eget liv, så länge vi vet att det är Gud som ser till att saker sker och inte vi själva? Ungefär som med bön. Varför ska vi be när Gud ändå vet vad vi tänker och känner och vill? Men ändå verkar det som att bönen i sig har en funktion när det gäller att få hjälp.

Men jag håller också med om att en del av det du säger talar emot mina tankar. Men ändå... Svårt det här.

#27:

Det där var ett svar som jag kan ta till mig. Vi har en förmåga att påverka men Gud har alltid "sista ordet". Det viktigaste är tilliten till Gud och till hans godhet och rättvisa.

Anmäl
2012-04-26 16:08 #31 av: [dahliamoon]

# 27 Jättebra skrivet!

Jag ber om att min mamma ska må bättre, men jag lämnar till Gud att besluta. Jag litar på att Han vet bäst.

För några år sedan hörde jag Kay Pollak tala om sitt sätt att se på saker. Han sa: när vi blir arga, ledsna och missnöjda på något så tänk annorlunda, tänk att de är utmaningar som sänts till oss att öva på och bli starkare av. Det där gick rätt in i hjärtat på mig och jag försöker verkligen tänka så. På något vis tror jag att det blivit lättare för mig...

Anmäl
2012-04-26 17:19 #32 av: OlgaMaria

En enorm fördel med att be, och att inte ge upp när vi ber, är att vi ger Gud en chans att tala till oss och leda oss och våra böner i den riktning som han vill. Jag tror att tro flyttar berg, men bara när vi tror på det sätt Gud vill. Ibland sker det övernaturliga och ibland kämpar vi så mycket men får inga resultat. Skillnaden är ju Gud. Vi kan inte åstadkomma något om vi inte är i det som Gud gör. Vi kan inte förklara varför Gud handlar ibland och ibland inte, men det är just där som vi behöver vara bedjande människor - vi kan få förståelse för vad det är Gud vill göra och vi kan få hjälp att hantera det andra.

Jag måste berätta vad Gud gör i mitt liv nu. Som kanske vissa av er vet så har jag en ganska allvarlig hjärtsjukdom. Pga den har jag varit riktigt dålig och inte kunnat arbeta på fyra år trots att jag är ung. Det som varit kämpigast med att vara sjuk har varit att jag varit för orkeslös för att bli med barn igen. Jag har alltid velat ha massa barn.

Extremt många människor har bett och många har bett massor, men jag har blivit sämre. Jag har också bett, och mina böner har mycket handlat om att jag ska kunna få fler barn.

För ett år sen var jag på en helande retreat. Jag blev inte friskare men när jag var på väg hem därifrån upplevde jag hur Gud sa till mig: bli gravid så ska jag göra dig frisk.

Jag och min man var för rädda för att våga tro på det här då. En graviditet skulle kunna bli enormt negativ för min hälsa, och hur skulle vi kunna stå för vad vi gjort inför vänner och familj, speciellt de som inte delar vår tro.

I höstas kom vi in i en period då vi bad mycket mer och trots att jag mådde sämre då än för ett år sen så fick vi tro för att våga satsa och göra mig med barn. :) Det var otroligt läskigt och en mycket utmanande period gick vi igenom i början av graviditeten. Jag mådde också så otroligt dåligt första veckorna. Jag var sängliggande hela tiden och jag kände att illamåendet blev mer än jag kunde hantera. I mitt huvud pågick en strid - vad hade jag gett mig in på, var jag helt galen, skulle jag dö, jag borde nog göra abort. Eller skulle Gud bära mig igenom, så som vi hade upplevt och trott?

I slutet av vecka 6 sa jag till Gud: Nu får du vända det här innan helgen är slut annars klarar jag inte av det här med.

Helgen gick och jag mådde bara sämre dag för dag. På söndagskvällen bad jag mer ordentligt. Jag började med att bara gråta ut min förtvivlan men sen sa jag till Gud: Det är inte jag som sätter villkoren för hur den här graviditeten ska se ut. Ska jag må så här dåligt så tänker jag göra det fram tills att du ingriper. Jag bestämmer inte hur eller när du ska göra det. Jag tänker inte göra abort. Nu omvänder jag mig från all oro och fruktan. Jag ger den till dig och jag ber om din frid.

Känslomässigt så kände jag mig enormt befriad. Jag kände att jag fick styrka att gå igenom vad som helst. Det var som att jag fick styrka att gå igenom illamåendet och allt annat jobbigt. Men nästa morgon när jag vaknat kände jag att något var påtagligt bättre. Illamåendet hade vänt. Under två veckor mådde jag bättre och bättre dag för dag. Det var så kul i vecka 8 för då stod det i graviditetskalendrarna ungefär: nu mår du nog som sämst, och jag kände: nu mår jag som bäst, haha!

Jag hade inget annat i mitt huvud än att Gud hade vänt just det här med illamåendet och besvären jag hade pga graviditeten, men när jag träffade min läkare ett par månader senare fick jag en chock. Mina värden som mäter hjärtbelastningen hade sjunkit från 2200 till 1500 (det ska vara under 100) vilket är en enormt stor förbättring och helt orimlig under en graviditet. När jag var gravid med Rut för fyra år sen var ju när jag blev sjuk och dessa värden gick uppåt. Men nu gick det neråt, och jag tänkte att Gud kanske vände mer än illamåendet. Han kanske vände alltihop med mitt hjärta där den kvällen i slutet på vecka 6.

För en vecka sen fick jag svar på vad värdena är nu, ytterligare ett par månader senare. De hade sjunkit ytterligare, från 1500 till 1100. Jag fick en chock igen. Mina värden har aldrig varit så här låga sen de började mäta, och jag är ju gravid, det borde gå åt andra hållet! Det är verkligen ett mirakel. Jag känner också en stor skillnad. Jag orkar mer än innan jag blev gravid. Det är så roligt. Jag vet inte hur framtiden blir. Tänk om jag kommer kunna ta hand om mitt barn själv och vara frisk!? Vi får se! Känns som att Gud gör något jag inte påverkar alls nu. Vi får se vart det slutar! Haha!

Men det är ju så att någonting har hänt, och vi har bett flera år men resultaten kom först när Gud sa hur vi skulle göra och efter att vi vågat tro på och följa det. Jag ville så gärna att Gud skulle göra mig frisk innan jag blev gravid igen så att jag skulle våga satsa. Men Gud väntade på oss, att vi skulle våga lita på hans trofasthet. Och jag har ju verkligen fått se den. Jag har fått se att Jesus står där på vattnet och tar emot mig efter att jag vågat kliva ut från båten.

Jag tycker det här är ett så bra exempel på tro som flyttar berg. Gud är ursprunget, han kom med planen och han uppmuntrade oss, men vi var tvungna att konfrontera våra rädslor och hinder, att våga lita på och lyda. Sen gjorde Gud resten. Gör. :)

Tro är mäktigt och det flyttar berg, men bara när den behagar Gud och när den är född hos honom.

Vissa saker som sker kan vi inte förstå, men det är så viktigt att fortsätta be och ge våra besvikelser och frågor till honom så att han kan leda oss vidare. Han kan ge oss det perspektiv vi behöver på olika saker. Ibland är det tro att ge upp sin rätt att förstå och sin rätt till en viss typ av bönesvar som man längtat efter. Jag tror Gud blir så lycklig när vi vill tro på hans trofasthet trots en besvikelse. Han ser så mycket mer än vi gör och hans plan för våra liv och vår evighet överträffar det vi kan tänka oss. :)

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Anmäl
2012-04-27 06:48 #33 av: Internettan

Det var en helt fantastisk berättelse! Det betydde mycket att få höra den.

Först Guds vilja - sen tro på den och våga följa den, trots att det inte ser ut som någon bra plan i våra ögon.

Det verkar vara genomgående i många av de berättelser jag läst om, att Gud ofta väntar med bönesvar till sista sekunden när vi nästan givit upp. Eller väntar tills vi själva sätter igång med det vi tror på, utan att det ser ut som att det kommer att gå. Den där ovissheten och bristen på kontroll - och där vi helt är hänvisade till tilliten på Gud - ger Gud en chans att visa oss att han har full kontroll och omsorg om oss.

Men det är svårt att släppa kontrollen och rädslan och tvivlet kommer lätt tillbaka när man möter verklighetens konkreta situationer. Själv tycker jag att det är lättare ibland och jättesvårt ibland. Då och då får jag en sån frid och liksom höjer mig över alla problem.

Jag önskar att jag hade lättare för att skilja på vad Gud vill och på vad jag själv vill. Kan tänka mig att jag blandar ihop en del.

Anmäl
2012-04-27 10:46 #34 av: OlgaMaria

Så många gånger har jag trott att jag väntat på Gud, men sen inser jag att det var Gud som väntade på mig, att jag skulle ta ett visst steg t ex. :)

Det står att Gud verkar i vår vilja för att hans goda vilja ska ske. Fil 2:13

Visst kan vi ändå vilja saker ibland som Gud inte vill men jag tror att om vi pratar mycket med Gud om vad vi vill och tror men samtidigt ber om hans vägledning och att hans vilja ska ske så kan han leda oss rätt och forma våra tankar och vår vilja.

Jag har ju längtat så mycket efter barn, och vid ett tillfälle så kände jag att Gud sa till mig att jag ska vara ohämmad i min längtan, som att min längtan skulle göra mitt hjärta bättre. Och nu ser jag ju att det är så det har blivit. Gud ville göra mig bättre på det här sättet och jag hade aldrig vågat ta steget om jag inte ägnat mig mycket åt att längta och fantisera om vårt barn. Namnet är bestämt sen flera år tillbaka! Haha! Det är som att den här bebisen har funnits hos Gud länge och bara väntat på att få komma in i min mage. :)

Men jag lärde mig en mycket bra grej under de första månaderna av graviditeten när vi var rädda och inte visste om det skulle gå vägen. Jag var så stressad och kände hela tiden att det kanske var nåt mer jag behövde göra för att Gud skulle hela mig. Jag hittade på en massa "bra och fromma" handlingar som jag trodde skulle vara det magiska tricket. Min man talade mig till rätta och jag bestämde mig för att lyssna på honom. I efterhand såg jag så tydligt att mina idéer inte kommit från Gud utan ifrån fruktan och något slags tro att jag kan förtjäna Guds nåd genom gärningar. Det kan vara så svårt att se skillnaden mellan att leva i lydnad och att leva i lagiskhet men svaret finns i våra hjärtan, varför vi vill göra något - är det Gud som manat oss eller är det vi själva/djävulen? Att leva i lydnad till Guds röst är att leva i relation. Att lyda koncept och idéer eller metoder kan vara lagiskhet men det kan också vara fött av Gud.

Det här är svårt, men om det är något vi tror att Gud manar oss till så be, och kanske dela tanken med någon så man kan be tillsammans. Gud vill ju leda oss och hans Ande är till för att forma oss till att bli lika Gud. :)

Vet inte om jag babblar mest utifrån mig själv nu eller om jag hjälper nån annan, men nu kom jag på en kanske bra sammanfattning.

Gud VILL ju leda oss och han arbetar hela tiden för att göra det. Det är utgångspunkten. Sen kan vi vara lite vaksamma på oss själva om vi är i en situation av stress och fruktan eller ofrid med andra människor eller något annat som skulle kunna hindra oss att höra rätt. Då får vi först ta itu med vår fruktan eller våra relationer eller vad det nu kan vara.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Anmäl
2012-04-28 09:25 #35 av: Internettan

Jag har läst i nån bok att Gud lägger en längtan och en vilja i oss till att göra det som han vill att vi ska göra. Så den egna viljan kan ju faktiskt vara Guds vilja oftare än vad vi tror. Ibland velar jag hit och dit och varvar mellan att vilja jättemycket och att få en grå känsla när jag tänker på det där jag fått för mig att jag vill, och då kan jag tänka mig att det inte riktigt är rätt. Friden saknas liksom även om jag gör allt för att försöka intala mig att jag vill det här helt och hållet.

Men prata med Gud mer, det är nog det som gäller då.

Det är så roligt att få läsa om er bebis. Tänk att Gud hade detta i sin tanke hela tiden och att ni vågade följa hans ledning. Och tänk vad lätt det är att missa eller åtminstone fördröja det goda Gud har för oss genom att inte våga tro och lita på det man innerst inne känner och vill. Vad lätt det är att fastna i rädsla. Det är väldigt inspirerande att höra om din berättelse och jag känner att det absolut är något jag kan ta till mig även om det inte handlar om just barn.

Skillnaden mellan lydnad och lagiskhet var också bra att få läsa. Där har jag nog en del att tänka på, tror jag.

 

Anmäl
2012-07-08 14:19 #36 av: Highness82

Under min ungdom så höll jag på en del med new age.  Jag använde mig av tarotkort, hade kort där man kunde ställa frågor till änglar, böcker om andliga guider osv.  Jag försökte även kontakta andar på olika sätt.

 

När jag sedan fick tron på Kristus Jesus, åkte allt.  Det blev även en strid om mig i en dröm som jag hade,  Jag drömde att jag var i ett hus och var i en säng.  Och runt omking mig fanns en massa demoner som ville attackera mig.  Jag var rädd och ställde mig på knä och åkallade Jesus, och när jag uttalade namnet Jesus så kunde inte demonerna nå mig. De flög in i en osynlig mur och sprängdes, men elden nådde mig inte.  Flera gånger hände detta i drömmen, och till slut så försvann rädslan, och jag kände trygghet i att åkalla Herren Jesus.   Och då vaknade jag.

 

När jag har tvivlat, så har intresset för new age kommit tillbaka.  Men nu är det slut med new age.  Jag har aldrig mått bra av New age.  Jag har vaknat på nätterna utav att en ondska befinner sig i rummet. Men sen jag blev Kristen, så är jag inte längre rädd.  Glad

Anmäl
2012-07-08 20:32 #37 av: [JoanB]

Mycket intressant tråd och mycket givande berättelser och tankegångar.

Jag har precis stängt dörren - eller rättare sagt, så håller jag på att gå igenom dörren och ska strax stänga den - och lämna tarotkorten, medialiteten, Wiccan.

Men att bara slänga iväg en kunskap man fått under de senaste 25 åren, det där kan jag inte. Det finns en enorm kärlek till livet, till naturen, till naturkrafterna, till skapandet och till Skaparen.

Det finns så otroligt mycket "mellan himmel och jord"!

Att öppna upp sig för andar kan vara mycket farligt. Öppnar man för "ljuset" så kan "mörkret" slinka in samma väg. Det kan vara som att öppna Pandoras Ask.

Anmäl
2012-07-08 23:29 #38 av: Woodland

# 37

Men att bara slänga iväg en kunskap man fått under de senaste 25 åren, det där kan jag inte.

 

Men om du få möta Guds visdom i Jesus Kristus Hans Son, syndarnas förlåtelse och sann gemenskap med Gud kan du ge upp "kunskapen" du har nu?

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Anmäl
2012-07-09 00:35 #39 av: [JoanB]

# 38 - Glömma kan jag ju inte. Det som jag har lärt det har jag.

Låt mig säga så här. Det finns tillfällen då jag känner att jag är i Guds famn, detta sker för det mesta utomhus och gärna där det växer mycket, typ parker, skogar eller ängar, vid havet - där jag känner naturens element. Allt detta är ju Skaparen. Då kan jag fyllas av en sådan glädje/värme/nästan euforisk välsignelse. Jag känner att - JAG ÄR. I am. Och jag känner djup vördnad.

Det finns också tillfällen då jag får vägledning direkt "uppifrån" Någon vägleder mig i alla fall. Men jobbet får jag göra själv. Det svåraste är nog att se ledtrådarna. ´När jag förstått vad som hänt - då kan jag gå ner på knä och tacka, men jag brukar numera sträcka mig upp och bara slänga ut helt min tacksamhet, och ibland till och med ge slängpussar.

---Men om du få möta Guds visdom i Jesus Kristus Hans Son, syndarnas förlåtelse och sann gemenskap med Gud kan du ge upp "kunskapen" du har nu?

Jag vet egentligen inte vad jag ska svara för jag vet inte vad det är jag svarar på.

Får jag fråga vad jag ska göra för att möta Gud i Jesus?

 

Anmäl
2012-07-09 11:15 #40 av: OlgaMaria

#39 Jag tror det ger med sig när du får ha Jesus i ditt liv mer och mer - det där med den gamla kunskapen alltså. Kunskap är ju kunskap tills man får anledning att ompröva den, och allt som du lärt dig hittills är säkerligen inte fel heller, men många saker som du hållt för sant kanske du kommer få ompröva och få ett annat ljus på. =) Det som är bra är om man är öppen för att tänka om. Frälsningen beskrivs i Bibeln bland annat som en förnyelse av vårt sinne och våra tankar. Gud ger oss nya tankar och ett nytt sinne, så att vi blir lika honom och så att vi kan bedöma vad som är gott. =)

 

Romarbrevet 10:9 Om du därför med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli frälst. 10 Ty med hjärtat tror man och blir rättfärdig, med munnen bekänner man och blir frälst. 11 Skriften säger: Ingen som tror på honom skall stå där med skam. 12 Det är ingen skillnad mellan jude och grek. Alla har en och samme Herre, och han ger sina rikedomar åt alla som åkallar honom. 13 Ty var och en som åkallar Herrens namn skall bli frälst.

 

Att vara en kristen, att ha Jesus i sitt liv och i sitt hjärta, kräver vårt ja och vårt ställningstagande, vår tro eller vår vilja att tro. Oavsett hur redo man känner sig, och hur mycket man känner att man kan säga ja till idag, så kan man börja be och börja att överlåta sig bit för bit. Man kan säga "Jesus, om du finns, om du är Guds son och den här världens frälsning, så visa dig för mig, hjälp mig att förstå det, hjälp mig att tro det".

Läs mycket i Bibeln. Där kan vi lära känna Jesus mer.

Men att vara Guds barn är att leva i relation med honom, att få uppleva hans hjälp och vägledning dag för dag. Aldrig lämnar han oss. Vår kropp blir ett tempel för hans närvaro i oss. Vi blir förenade med honom. =)

Gud är inte långt borta från någon enda av oss står det också (Apostlagärningarna 17:27).

Matt 7:7-8    Be, så skall ni få. Sök, så skall ni finna. Bulta, så skall dörren öppnas. Ty den som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Anmäl
2014-02-13 23:26 #43 av: iMrtin

#27: "Visste ni förresten att ljudvågor ALDRIG försvinner? De bara fortsätter och fortsätter ut i rymden. Och i Bibeln står det att vi ska stå till svars för varje ord vi talat."

En annan teori är att det är i ryggraden som denna information samlas och dras upp den aktuella dagen. 

http://adishakti.org/al-qiyamah/your_hands_will_speak_fussilat.htm

http://al-qiyamah.org/baptism_of_allah_al_baqarah.htm

 http://www.adishakti.org/al-qiyamah/baptism_of_allah.htm

Anmäl
2014-02-14 08:58 #44 av: [Juel70]

#43 Hur kommer det sig att du länkar till islamsk undervisning? Själv tror jag inte att Allah är den Gud jag tillber, utan Baal. Det grundar jag helt enkelt på att deras Gud och min Gud har olika budskap. Ett splittrat rike kan inte bestå.

Anmäl
2014-02-14 09:04 #45 av: [Juel70]

Allah har heller ingen son som han sände för att rädda världen.

Anmäl
2014-02-14 09:47 #46 av: iMrtin

Juel, jag tror inte heller allah är Gud / skaparen, tvärtom verkar det vara han som vaktar helvetet.. Men det med att kroppen pratar med en/vittnar emot en har jag själv upplevt. 

#45: ja, precis. Står även att vi kristna ska till helvetet för att vi tror på treenigheten. Mycket mer som inte stämmer med bibeln och Muhammed var en pedofil, mördare och tjyv. Troligen besatt av en demon också..

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.