Alla människor är dödliga, visst. Ofta kan man vara rädd för vad andra människor skall tycka och tänka om en själv. Man kanske inte duger, hemska tanke. Vi kan känna oro, misstänksamhet, vara ängsliga och rädda. Vi är rädda för människor och vad de kan göra oss.

Vi blir rädda och försöker gömma oss, vi gömmer oss för förebråelser och faror från andra. När människor känner människofruktan kan de inte uträtta det arbete de skulle ha gjort för Gud.

Du har fått gåvor från Gud, men de blir inte verksamma om du är rädd för människor, för hela det inre springer och gömmer sig. När vi är rädda för andra människor glömmer vi lätt Gud. Då koncentrerar vi oss i stället på våra problem och Gud får stå i skymundan. Om du fruktar människor kommer du att lyda dem och inte Gud.

Paulus skrev att vi skulle arbeta på vår frälsning. (Fil 2:12) Gud vill dra oss närmare sig och visa vem han är. Vi behöver känna både kärlek och fruktan för Gud.Det är dags att välja Gud eller människor i livet, vem skall ha den största platsen i hjärtat? Gud skall ha den största platsen anser jag. Varför är människofruktan så stor? Det är för att man älskar det egna jaget mer än Gud. För om man känner sitt liv hotat på olika vis så är man beredd att låta Gud komma på en annan plats i sitt liv.

Jesus säger:  ”Var inte rädda för dem som dödar kroppen men sedan inte kan göra något mer. Jag vill visa er vem ni skall frukta. Frukta honom som har makt att döda och sedan kasta i Gehenna. Ja, jag säger er: Honom ska ni frukta.” (Luk 12:4-5)

Var inte rädd för människors hån, frukta inte deras smädelser./ Jes 51:7     /Maria