Annons:
Etikettlivsfrågor
Läst 2254 ggr
[RockarFett]
2011-09-30 14:02

Slim for him! Matmissbruk Amelia

Hej!

Någon mer som läst Amelia nr.21 med artikeln om Bantning / väg ur matmissbruk med hjälp av kristen tro?

Jag tycker det skulle vara intressant att reflektera runt detta ämne.

Vikten av sund självkänsla och att inte förakta kroppen som är den Helige Andes tempel.

Själv är jag nog inte så intresserad av att tillämpa den metod som nämns i reportaget fullt ut utan mer grundtanken.Detta även pga min allmänna skepsis till 12-stegsrörelsen.Menar att jag söker ett alternativ!

Skulle kanske lägga detta inlägg under Beroenden i Fokus istället men det är vägar till att ta med Gud i läkedomsprocessen jag är ute efter.

Själv är jag kristen och kämpar med olika former av beroenden som mest har med ätandet att göra.

Annons:
scout
2011-09-30 16:48
#1

Jag har inte läst artikeln, så jag undrar om du skulle kunna utveckla lite vad metoden i artikeln går ut på? Dvs på vilket sätt tänkte man sig använda kristen tro som bantningsmetod?

Personligen ser jag inte kristen tro som en metod egentligen överhuvudtaget. Men däremot vet jag av erfarenhet att en mer intim relation med Gud och mer personlig ledning av den helige Anden och mer personlig hjälp ifrån Jesus definitivt kan hjälpa en komma ur både missbruk, och dåligt leverne och svåra frestelser tex.

Men det handlar inte om prestation eller metoder utan snarare om att släppa taget och faktiskt låta sig bli ledd av Gud. Helt enkelt sluta försöka styra och ställa själv. För det fungerar ju sällan som man tänkt…

Gud hjälpte mig sluta röka tex för en tid sedan och det var det absolut minst jobbiga jag någonsin gjort i hela mitt liv! Det krävde noll prestation av mig. Noll! Och jag gick ifrån att ha rökt drygt ett paket cigaretter om dagen i 20 år och otal misslyckade försök att med världsliga metoder sluta röka - till att en dryg vecka efter jag bett Gud om hjälp och fått hans gensvar, så glömde jag helt enkelt bort att röka… Bokstavligen! Behovet var borta! Det är nu drygt två år sedan och jag har inte ens känt behov av att röka en enda cigarett till sedan dess…

Vad jag försöker säga är att vi är så drillade i den här världen i att allt handlar om prestation och mätning. Man ska vara duktig på så mycket och utöva så otroligt mycket självkontroll att vi nästan spricker. Vi är inte gjorda för ett sånt liv. Vi är skapade till att få ta emot gott ifrån vår pappa. Inte prestera en massa och vara duktiga så att vi kan bli stolta över oss själva. Utan för att ta emot. För att han vill få ge!

Och samtidigt är just det på sätt och vis något av det svåraste som finns. För att kunna ta emot något ifrån Gud, det innebär att släppa kontrollen över sitt liv - helt. Skitsvårt…

Samtidigt, så när vi inte gör det utan försöker klara av allting själv, så faller vi ofta istället för frestelser och låter oss därmed kontrolleras av dem istället. För en del är det mat. För andra cigaretter, sprit eller droger eller tom bantning… Vi har alla våra svagheter och akilleshälar så vi har alla varit där någon gång i livet. Och de flesta av oss hamnar där ideligen… Men ärligt talat, det må vara lättare, men egentligen är det ju inte så roligt att låta sig kontrolleras av ett wienerbröd heller tex, (om det nu råkar vara sådana som utövar auktoritet över oss i våra liv…;)

Det Gud vill är att vi istället söker honom. Och låter oss förenas med honom. Ber honom om hjälp och låter honom få ta över. För han är det enda som verkligen kan mätta våra behov, med en mättnad som håller i sig.

Så på så sätt kan man nog definitivt använda sig av sin tro för att bli fri ifrån tex ett matmissbruk, eller få energi till att orka röra på sig eller få tid, eller vad den nu än är som fattas… Gud vet vad som fattas och låter man honom så hittar han den perfekta lösningen. Och då slipper man all jobbig prestation.

Uttryckt på ett annat sätt… För att kunna ta hand om sin kropp som ett tempel, så måste man först få uppenbarelse ifrån Gud om hur och på vilket sätt min kropp faktiskt är ett tempel. Annars blir det ju bara tjusiga ord… Och den enda som kan ge uppenbarelse om det är Gud. Alltså börjar allting alltid med att söka hjälp, uppenbarelse och ledning ifrån Gud och ingen annanstans…

Gud däremot som bantningsmetod, vad nu det då kan tänkas innehålla tror jag däremot inte så mycket på… Eller det funkar nog vare sig bättre eller sämre än alla andra typer av bantningsmetoder som alla har det gemensamt att de kräver diciplin och egen kontroll och prestation…

Camillhe
2011-09-30 17:58
#2

Har inte läst artikeln, finns absolut en poäng i att vi som kristna, borde ha en sund livsstil, och jag tror att Gud kan och vill hjälpa oss med att bryta beroenden. Jag anser dock att det vore fel att lägga fokus på att matmissbruk är en synd (vilket man skulle kunna göra om man ser till att kroppen är andens tempel och vi genom mat/rökning/ alkohol etc förstör templet) därför att vi är människor med brister och svagheter.

Nu spånar jag bara lite eftersom jag inte vet vad som stod i artikeln, men jag tror att man lätt ser saker som syndigt och det tror jag är fel väg att gå. För skuldbelägger man något så blir missbruket ännu svårare att bryta.

Jag ser beroenden som sjukdomar och jag tror att Gud kan hela sjukdomar men Han gör inte alltid det. Varför finns det nog inget riktigt bra svar på.

[RockarFett]
2011-10-01 06:21
#3

Det är skillnad mellan vad detta går ut på och vad hur Amelias version ser ut.Hm.

Artikeln beskriver dels ett gruppmöte där tre kvinnor beskriver deras olika problem på området: att maten finns där som tröst när man räckt till för andra istället för sig själv,när fetma blivit ett skydd mot att inte på nytt utsättas för sexuella övergrepp etc.De säger att istället för att söka tröst,styrka och glädje i mat så försöker de finna den hos Gud.

Sedan tas upp att "Faightbased weight loss" är en stor verksamhet där någon  tjänar mycket pengar på material i form av böcker,CD,gruppverksamhet m.m.

Det talas om att hitta och ge ätandet dess tänkta funktion -att äta av fysisk hunger.Sedan beskrivs grundaren av rörelsen som mer är inne på: smal = lycklig.Frågan ställs om inte berondet av mat byts ut mot ett lika destruktivt eller självbedrägligt missbruk av tron men det är nog mer journalistens uppfattning att tro är självbedrägeri till sin definition.

I artiklen berörs frågan om man gör Gud besviken när man äter eller lever fel vilket man tycker men att han inte älskar oss mindre för det utan vill det som är bäst för oss.Att välja den smala vägen ges här en annan innebörd typ :)

[RockarFett]
2011-10-01 06:41
#4

#1 Hjärtligt tack för dina tankar.Instämmer!

Fokus här är inte en speciell diet, att utesluta det ena eller andra utan att lära sig att äta pga hunger och att känna igen hunger samt mättnad.Varför man äter mer än vad man äter.Inget är eg. förbjudet utan all mat är skapad av Gud och att det inte är fel eller synd att njuta heller.

Jag tror verkligen att Gud är intresserad av hela mig och alla aspekter som tillvaron rymmer.

Att ha fokus på mig och min förmåga leder ju till missmod om jag misslyckas samt högmod/stolthet om jag gör det.Svårt detta att sluta verka i egen kraft!Själva behovet av att vara någon och något behöver få dö med Kristus.Jag behöver ju inte bli någon - jag är ju redan någon! I värsta fall så sliter jag ut mig för att bevisa för Herren och mig själv vilken fin människa jag är.Suck!

[RockarFett]
2011-10-01 06:59
#5

#2 Tack för din kommentar.

Är man missbrukare så finns det ju en anledning.Drogen fylller en funktion.Själv tänker jag att drogen gör mig självtillräcklig istället för att behöva förtrösta på något utanför mig själv och min kontroll.

Enormt svårt detta med helande.Vaför en del människor blir mirakulöst helade och ännu mer att andra inte blir det.Jag tror på att inte förakta helande och upprättelse som en process heller som innehåller många steg och komponenter och som tar tid och måste få ta tid.

Sjukdom är inte synd men i viss förkunnelse innebär ju nästan det.I alla fall om svag tro utpekas som sjukdomens förklaring vilket ju är fruktansvärt.

I mitt liv går mycket kraft åt till att skämmas över min sjukdom vilket ju är sååå onödigt och lägger verkligen sten på börda.

OlgaMaria
2011-10-03 09:12
#6

Vi är nog inne på ett ganska stort ämne och det finns mycket man kan säga om det ur en massa olika perspektiv.

För det första kan man nog säga att matmissbruk är ett mycket svårare missbruk att komma till rätta med än cigaretter och droger, för vi utsätts för mat hela tiden. Vi kan inte "sluta" med mat utan vi måste ju ändå fortsätta äta på ett vettigt sätt flera gånger om dagen och konstant för resten av livet fortsätta utsättas för det som frestar oss så mycket.

Jag är beroende av dataspel. Gud har sagt till mig att jag inte ska spela ö h t och det lever jag efter. Ibland trillar jag dock dit och spelar ett tag tills jag förmår mig själv att sluta igen. Men jag har insett att när det är något som stressar mig så tänker jag instinktivt - spela lite dataspel. Jag har förstått att jag behöver ta min stress till Gud och försöka låta honom trösta mig och ge mig ro. Men det är också lätt att man tänker - gå och ät nånting!

De senaste åren (eller mer än så egentligen, men mer och mer på sistone) har jag fått se flera gånger hur jag kan utöva befrielse över mig själv genom bön.

En gång var jag så arg på en person och jag visste att jag var ondödigt arg, jag hade helt enkelt blivit sårad pga vem jag är och inte pga vad den personen hade gjort direkt. Jag kämpade med mig själv och bad att jag skulle komma över det. Sen tänkte jag att jag skulle låta bli att vara arg och låta bli att hämnas och jag kände hur mitt inre bara gjorde uppror och höll på sin rätt att vara arg och hämnas. Då talade jag ut "Jag vägrar hämnas". Då försvann all ilska på en sekund och jag kände mig med ens helt befriad och glad och kunde gå och lägga mig i frid. Det var underbart men Gud lärde mig också verkligen något om att vi kan utöva övernaturlig befrielse över oss själva.

På sistone har jag funderat mycket över Andens frukter och jag har känt att jag behöver mer av mildhet. Jag har processat det ett tag men jag kom till en punkt då jag bad och bekände och omvände mig ifrån min stolthet och min vilja att ha rätt. Jag kunde konkret känna hur en hård klump i bröstet blev mjukt. Det kändes som att Gud gjorde mitt hjärta mjukt. Men jag kände sen också att jag behövde beskydda mitt mjuka hjärta. Det tog bara några timmar innan jag blev arg (i mitt inre bara) över en liten sak men då bad jag på en gång över det tills det släppte.

Sen samma kväll insåg jag att mitt nästa projekt nog är den av Andens frukter som kallas självbehärskning. Jag kände att motsatsen till självbehärskning är lathet - att man inte orkar eller ids göra det som man vet är rätt, oavsett vad det beror på. När jag hade formulerat dessa tankar kände jag mig inte redo att be över det direkt, men Gud hade lärt mig kring detta med mildhet att lösningen ligger inte i att JAG disciplinerar mig och agerar som OM jag vore mild, utan lösningen ligger i att Gud befriar mig och gör ett under i mig. Så jag bad och bekände min lathet och bad Gud om hjälp att befria mig. Nästa dag var jag så fri och kände mig fri att göra det jag tyckte var rätt att göra och inte det jag kände för att göra på ett sätt jag aldrig känt i hela mitt liv. 

Tyvärr blev jag sårad på ett så djupt sätt senare samma kväll så jag har kommit tillbaka lite till gamla mönster igen. Men jag tror att Gud vill ju inte bara att vi ska vara fria för en stund utan för resten av livet, och svaret ligger inte i ett ögonblicks befrielse utan ett livslångt beroende av Gud och hans kraft. Nu får jag kanske jobba på detta i mig som blivit så sårat och söka befrielse på det området men jag vet inte riktigt hur än. :) Men det känns som att Gud vill jobba med mig från så många olika håll just nu och det viktigaste är nog vetskapen om att han förmår att hela mig och befria mig från saker som binder mig.

Jag tror att "de köttsliga" motsvarigheterna till Andens frukter är det som vi har fötts med i den här världen. Vissa saker är vi mer insnärjda i än andra. Vissa av Andens frukter flödar mer naturligt i oss än andra.

Gal 5:22 Andens frukt däremot är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, 23 trohet, mildhet och självbehärskning. Sådant är lagen inte emot. 24 De som tillhör Kristus Jesus har korsfäst sitt kött med dess lidelser och begär. 25 Om vi har liv genom Anden, låt oss då även följa Anden. 26 Låt oss inte söka tom ära, inte utmana varandra och inte avundas varandra.

Att korsfästa sitt kött med dess lidelser och begär. :-) Jag tror att det är något som händer när vi tar emot Jesus. Det är därför vi kan bli befriade, därför att den bindande kraften i köttets lidelser och begär har brutits över oss. Men vi är så vana vid "köttet" och det är också köttets gärningar som vi hela tiden matas med i den här världen genom människor och media. Vi behöver bli medvetna om vår befrielse på många punkter och omvända oss från köttets lidelser och begär för att det ska kunna släppa. Det går kanske inte att be bara "Gud befria mig från allt ont" för vårt sinne hinner inte med i det. Vi behöver vara mer konkreta och ta en sak i taget. Jag tror att Gud hela tiden jobbar med oss och pekar på nästa steg i vår vandring med honom.

Känn inte skam! Gud vet att den här världen är helt drabbad av skam och han kom till oss för att ta bort vårt skam och fört att ersätta oss för den skam vi fått känna.

Jag tror att skam vill dölja olika delar av oss, bort från ljuset så att ingen kan se. Skäms vi för våra öron låter vi håret växa och ligga över öronen. Skäms vi för våra tänder skrattar vi med stängd mun. Skäms vi för våra ben har vi på oss byxor eller något annat som täcker. På samma sätt är det med de delar av vårt inre, eller våra beteenden, som vi skäms för - vi försöker dölja det.

Luk 11:36 Om hela din kropp har ljus och ingen del ligger i mörker, då får den ljus helt och hållet, som när ljuset från en lampa lyser på dig med sitt klara sken.

Vi får försöka visa allt för Gud så att hans ljus kan lysa över allt i våra liv så att vi kan bli helade och befriade från vår skam. Han älskar oss och vill se oss fria! Vi är ju hans älskade barn!

Ef 5:8 Ni var en gång mörker, men nu är ni ljus i Herren. Vandra då som ljusets barn. 9 Ty ljusets frukt består i allt vad godhet, rättfärdighet och sanning heter. 10 Och pröva vad som är Herren kärt. 11 Ha inget att göra med mörkrets ofruktbara gärningar utan avslöja dem i stället. 12 Vad sådana människor gör i hemlighet är skamligt till och med att nämna. 13 Men allt kommer i dagen, när det uppenbaras av ljuset, 14 ty allt som uppenbaras är ljus. Därför heter det: "Vakna upp, du som sover, och stå upp från de döda, så skall Kristus lysa över dig."

När vi avslöjar våra ofruktbara gärningar så kommer det i ljuset och allt som uppenbaras är ljus. Kristus lyser över det och förvandlar det och vi kommer se mer och mer av Andens frukt på det området.

Jag känner själv att jag har en sån nytta av att jag vet att Gud kan befria mig. Jag vet att jag behöver få förståelse över vad det är jag ska avslöja. Ibland räcker det inte med att avslöja min gärning utan jag måste hitta roten bakom och dra upp den och be Gud att göra mig fri från den. Man kan behöva studera sig själv och studera bibelord kring det man kämpar med ett tag innan man kommer till den punkt då man effektivt kan be så att befrielse får komma in i ens liv på riktigt.

För övrigt gillar jag det här ordet som Jesus sa till djävulen då han frestade Jesus att äta under fastan i öknen

Matt 4:4 "Det står skrivet: Människan lever inte bara av bröd, utan av varje ord som utgår från Guds mun."

Det kan vara ett bra ord att tala ut då man vill äta, och så går man och "äter" ett eller många bibelord istället. :) Man kanske kan göra om det lite så det passar en själv. Om man vill äta choklad t ex kan man säga: Jag behöver inte choklad för jag kan mättas och tröstas av Guds ord just nu.

En gång (jag var egentligen inte frestad att äta då) när jag bad upplevde jag hur Gud gjorde mig väldigt påtagligt mätt i magen. Det var som att jag ätit något fantastiskt gott och nyttigt. Haha. Gud är god.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Annons:
[RockarFett]
2011-10-03 09:29
#7

#6 Tack för din kommentar.

Undrar om du ser andens frukt som något som är din egen andes frukt eller om frukten är den Helige Andes?

Jag har förstått det som det senare och att helgelseprocessen är Guds verk i mig och inte en egen prestation.Naturligtvis beroende av min egen vilja,längtan och önskan.

Jag finner tröst i att tänka på att jag får vara som lera i krukmakarens händer.Under ständig bearbetning men det är Herren som bearbetar!

OlgaMaria
2011-10-04 14:41
#8

#7 Håller med dig! :)

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Upp till toppen
Annons: