Annons:
Etikettlivsfrågor
Läst 2075 ggr
[dahliamoon]
7/14/11, 9:58 PM

På väg mot kristendom och behöver tips

Hej!

Jag erkänner, jag vill ha tips.

Det hände något i början av Juni. Jag läste en mening som ska ha yttrats av Dalai Lama angående människors sökande efter andlighet "se till dina förfäders gudar" och då slog det mig som en blixt i huvudet. Kristen, jag vet faktiskt fortfarande inte riktigt vad det innebär, men där och då petade Guds finger  till mig med dramatiska förändringar i mitt liv som följd. I sama sekund som jag bestämde mig kändes det som om jag vänt en sida i en bok eller öppnat en dörr. Är det en sorts frälsning?

Så jag gick till en präst. Det var en snäll präst som gav mig en pratstund och en frälsarkrans. Men inga svar som jag blev klok på, eller så ställde jag inte rätt frågor. Nu undrar jag i alla fall en massa saker.

  • Hur/var hittar ni andra närheten till Jesus?
  • Var tycker ni att jag ska börja läsa i Bibeln?
  • Vad betyder det kristna budskapet för dig som läser detta?

Jag ber, men hör någon? Det vet jag inte men jag försöker att tro att så är fallet. Tillit är svårt för mig. Men blir man petad på så blir man. Jag önskar att Gud lämnat ett blåmärke som påminnelse…

Kram

Annons:
OlgaMaria
7/14/11, 10:55 PM
#1

Vilken fantastisk berättelse! Tack för att du delade den! Det är så häftigt när Gud bara petar på oss sådär. :) Jag tror helt klart att något började i och med denna händelse och i det som du beskriver som ett beslut. Tillit är verkligen svårt men ohhh vad mycket enklare jag tycker det är att lita på Gud idag än för 5 eller 10 år sen. Man får börja med den lilla tilltro man har, den kan växa, därför att Gud är så god och verkligen full av kärlek till dig. Han vill dig bara väl, du är hans barn! :)

Jag hittar närheten till Jesus i bönen, bibeln, tillsammans med andra kristna, tungotalet. Att ha en kyrka och andra troende att dela min vandring med har varit otroligt viktigt för mig.

Läs nya testamentet, du kan t ex börja i början - Matteusevangeliet. Du får gärna hojta till oss så fort du får en fundering, men Gud kan också leda dig och dina tankar när du läser.

För mig innebär det kristna budskapet att Gud har skapat mig, han ville mitt liv och han skapade mig till sin avbild och till att ha relation med honom. Men synd och död kom in i den här världen och fördärvade oss och vår relation till Gud. Men vi är Guds barn, Gud älskar oss och han ville återupprätta denna relation och ge oss ett liv som övervinner döden. Han skapade oss till att ha relation med honom ansikte mot ansikte… och så kommer det också bli. När jag dör kommer jag att få vara med Gud, därför att Jesus har gett mig ett liv som övervinner döden. När jag äter en måltid äter jag något som dött - kött från ett dött djur och grönsaker som dött genom att bli avlägsnade från sina rötter/stjälkar. Detta ger min kropp liv så att jag kan fortsätta leva. Men Jesus gav oss sin kropp och sitt blod (detta är vad nattvarden symboliserar) och detta är liv för vår ande. Jesus kan inte dö, hans kropp dog på korset men han uppstod, för döden kunde inte behålla honom står det i Bibeln. Och precis som ett frö måste dö och läggas i marken för att nytt liv ska kunna komma, så var Jesus tvungen att dö och läggas i graven för att ge liv till hela mänskligheten. När jag tar emot Jesus i mitt liv tar jag emot hans död och uppståndelse och hans liv som övervinner döden och min relation till Gud blir återupprättad. Det får jag se till viss del i det här livet men jag kommer få se det fullkomligt efter det här livet.

Det var väl lite grann om innebörden i den kristna tron. Men det är så mycket mer.. att jag får ha Jesus i mitt liv, att jag får lära mig lite mer dag för dag om hur mycket Gud älskar mig, att jag har en familj av kristna här på jorden som jag kan känna så mycket samhörighet med, att jag får vishet från Bibeln om hur jag kan leva mitt liv på ett bra sätt, att jag får uppleva att Gud bär mig genom allt. Det står i Bibeln att Guds kärlek är utgjuten i våra hjärtan genom den ande som han har gett oss. Åhh vad det är stort. Tänk att Guds kärlek är utgjuten i mitt hjärta! Det ger mig styrka att leva och att älska andra.

Grattis till början på din vandring med Gud. Bibeln säger att i början är vi som bebisar i tron, men vi får växa dag för dag. Gud vill visa dig så mycket och framför allt bara omfamna dig med sin kärlek! Det kan vara svårt att känna närheten till honom för vi är inte vana vid en sån djup kärlek som hans, det är svårt med tillit osv. Men bli inte bedrövad över dig själv eller över hur lite du vet eller ser. Var glad över det som händer, ta det tillvara och häng kvar på vandringen. Var inte rädd. :) Stora kramar!

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Highness82
7/15/11, 10:36 AM
#2

Hej och grattis Dahliamoon! jag är jätteglad för din skull! =)

Närheten till Jesus känner jag i bönen, när jag läser Bibeln och när jag är med andra kristna.

Jag tycker egentligen att du ska börja med Gamla testamentet, eftersom GT är väldigt uppbyggande och det är i dem böckerna som du kan se vem Jesus är.  Men eftersom du är nyfrälst så är nog det viktigaste just nu att läsa nya testamentet med början av Mattuesevangeliet.

Det Kristna budskapet betyder allt för mig. Allting här på jorden blir så otroligt oväsentligt, när man tänker på Himlen, och evigheten i Himlen hos Gud. Det enda som betyder något här på jorden är när människorna blir frälsta.  I Kristus så finns det verkligen ett hopp och en trygghet som ingen annan kan ge. I Kristus finns en uppståndelse, I Kristus finns ett hopp om ett evigt liv. Genom Kristus kan vi lära känna Fadern!

Det finns så mycket man skulle kunna säga om detta! =) Om du har några frågor så var inte rädd för att ställa dem.

Gud välsigne dig!

Woodland
7/15/11, 9:25 PM
#3

Hejsan!

Välkommen hit!

Du har fått mycket gott och många goda råd i #1 och #2s inlägg.

Du frågade om bön och om det är någon som hör när du ber och om tro.

Svar ja!  Du ber därför att Han drar dig till sig.  Gud själv väcker bönen i oss. "Petningen" du upplever är Guds verk.  Tro är Guds gåva!  När man får den  kan man ingenting annat än tro.  Kunskapen kommer så småningom.

I bibeln förklaras frälsning bildligt så här i Johannes evangelium 6:35 -44

Gud Fader drar dej till Hans Son - Jesus.  Jesus är vår ende Räddare och vägen till Gud och evigt liv.   Jesus tar dig till Fadern.  Den helige Ande tar sin boning i dig - du blir ett gudsbarn, en medarvinge i Guds rike och ett tempel.  Så Jesus bor i ditt hjärta genom tro och den helige Ande vägleder dig och vakar över dig.  Fadern, Sonen och helige Ande = Gud -  som älskar sina barn.  Glad

Vi har fått instruktioner av Jesus att be till Fadern i Hans (Jesu) namn.  Du känner till "Fader Vår" kanske?  Så kan du tala till Fadern (ber) när som helst och var som helst.  Han känner till allt om dig: dina tankar och ditt liv.

Vi kommer att be för dig som vi gör för alla som skriver här i forumet.  Jag ber också för de som läser.

Var vid gott mod och ställ frågor!

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

[dahliamoon]
7/17/11, 2:32 PM
#4

Tack alla för era fina svar!

En liten tanke: Jag har läst evangelierna nu. Johannes är min favorit. Det slog mig när jag läser att de som skrivit evangelierna tillsammans framställer personen Jesus som en väldigt komplex person. Jag tycker det är fantastiskt att människor för två tusen år sedan lyckades med det i sina skrifter! Man kan undra hur bilden skulle broderas ut om man läser alla de evangelier som inte togs med i Bibeln efter kyrkomötet i Nicea (vilka är många vad jag har förstått)

Woodland
7/17/11, 10:37 PM
#5

Johannes evangelium är mycket vacker!  Glad

Det finns olika aspekter av Jesus som framkommer i bibeln. Jesus är profetiskt omtalad i Gamla Testamentet (att Han var på väg och skulle komma).  Varje författare inspirerades av den helige Ande.  I Nya Testamentet beskrevs Han för oss genom att citera vad Han sade och berätta vad Han gjorde.  Dessa böcker berättar inte allt Jesus sade eller gjorde men allt vi behöver veta.

Lite kort om Bibeln (skriften) -

Skriften för Jesus var vad vi kallar Gamla Testamentet och enligt den judiska tron  var den delad i 3 avdelningar: Mose lag, profeterna och psaltaren.  En samling av böcker som heter Apokryferna räknades inte som gudomligt inspirerade men fick läsas som uppbyggelse.

När det gäller skriften  är listan av bibelböcker i GT samma som judarna trodde var av Gudomligt ursprung och där platsar inte Apokrfyerna. De återinfördes i Bibel 2000 till viss förtret för somliga.

Det är en myt att Nicea uteslöt några bibelböcker som var inspirerade.  Gnostikerna inom New Age idag vill gärna ge sken av att kyrkan var trångsynt och undanhöll folket viktiga kunskaper men så var inte fallet.  När man läser dessa s.k. tvivelaktiga böcker märker man motsägelser, bristande kunskap och en undermålig komposition, språbruk osv.  De höll inte måttet.

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

OlgaMaria
7/19/11, 7:49 AM
#6

Vid mötet i Nicea hade man flera kriterier för om en bok skulle få vara med i nya testamentet och det handlade om att texten skulle vara tillförlitlig och bygga på berättelser av ögonvittnen till Jesus. När det gäller evangelierna fastställde man vilka som var tillförlitliga tidigare än Nicea (på 300-talet). Ett evangelium skulle vara skrivet av någon som haft direktkontakt med Jesus eller som byggde på berättelser av ögonvittnen. T ex Lukas hade inte träffat Jesus men han var en nogrann person (han var också läkare) som intervjuade Jesu lärjungar. Lukas umgick också mycket med Paulus senare och det var Lukas som skrev Apostlagärningarna också. De andra evangelierna som cirkulerade senare uppfyllde inte de här kriterierna och vi kan verkligen ifrågasätta om innehållet i dem går att lita på. Det känns skönt tycker jag att de böcker som finns i Nya testamentet har blivit prövade och funnits vara tillräckligt tillförlitliga. :)

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Annons:
Theana
8/13/11, 7:28 PM
#7

Det är inte lätt att uppleva Jesu närhet då man är ensam. Jesus sa i Matt 18:20, "Ty där två eller tre är samlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem."

Med detta så kan vi lära oss att det bästa sättet att få uppleva Jesu gemenskap, det är att hitta andra människor som tror på Jesus Kristus som sin Herre och Fräslare.

Stirra dig inte blind på att de måste tillhöra ett visst samfund, utan leta i din närhet efter de goda vänner som du har som redan tror på honom.

När det gäller bibelläsningen, så rekommenderar jag att du läser Lukasevangeliet och Apostlagärningarna först. Nästa steg är att läsa igenom hela Nya Testamentet, och sedan är det dags att läsa igenom det Gamla Testamentet.  :-)

Camillhe
8/17/11, 2:16 AM
#8

Hur/var hittar ni andra närheten till Jesus?

Kristendom fascinerade mig redan som liten och när jag var tonåring ville jag verkligen tro och bad Gud att visa mig att Han finns.

Var tycker ni att jag ska börja läsa i Bibeln?

Det där är så svårt att svara på tycker jag, det beror lite på hur mkt kunskap du har sedan tidigare. Evangelierna och Apostlagärningarna är ju viktiga att läsa för att få baskunskaperna om vad kristen tro grundade sig i och hur den kristna kyrkan grundades. Men breven är så stora inspirationskällor så ibland skulle jag vilja rekommendera folk att börja där haha. Handbok för Livet tycker jag är en jättebra Bibel med tolkning att införskaffa just för att det står så mkt bra förklaringar i noterna.

Vad betyder det kristna budskapet för dig som läser detta?

Allt, livet, kärleken, trygghet, glädjen, trösten, att jag trots min litenhet, mina tillkortakommanden är älskad för den jag är.

scout
8/18/11, 9:40 PM
#9

#1 dhaliamoon

Roligt att du hittat hit och som flera andra redan skrivit, blir även jag upprymd och glad över din berättelse! Gud verkar i människor så underbart personligt och Han är så normal! Det är naturligtvis min personliga reflektion, men ändå nåt som jag fortfarande så häpnar över varje gång som jag får uppleva hans närhet eller lyssnar till vad han säger.

Jag hoppas egentligen för din skull att du inte har för bråttom att hitta en församling eller börjar gå utbildningar och liknande, eller iaf inte går upp i något sånt med hull och hår på en gång… För även om en kristen gemenskap kan vara underbar att få vara i, precis som någon har skrivit i tråden tidigare, så är det faktiskt din personliga relation med Gud som är allra viktigast i början. Och min personliga erfarenhet är att det är när man är i lite avskildhet, som den pånyttfödda anden får möjlighet att växa. För då har man inget annat att fästa sin tilltro till än just Ordet och närvaron av Jesus och den Helige Anden. Och Gud vet hur Han bäst visar dig det du behöver. :) (Kanske vill han peka dig till en församling och isf ska du lyssna på det). Men mitt tips är ändå att ta för vana att så ofta man kan och helst varje dag sätta av tid att bara vara med Gud. Det har iaf i mitt liv gjort störst skillnad. Och idag är min själs hunger så stark att om det så bara går ett par dagar utan att jag får umgås med Jesus eller den Helige Anden, så står jag nästan inte ut…:)

Hur/var hittar ni andra närheten till Jesus?

Det är jättesvårt tycker jag att beskriva eller ge någon slags metod för hur just du ska kunna hitta ditt sätt att umgås med och uppleva närheten av Gud. För det är så individuellt. Jag tror på allvar att Gud verkligen umgås med oss alla på ett individuellt sätt, dvs Gud talar med och umgås med dig på det sätt som är bäst för dig, på ditt språk, med närvaro såsom den är bäst för dig och när det är bäst för dig.

För min del så var också Gud tyst under många år, trots att jag ropade och bönade och bad om hans närvaro, så höll han sig kärleksfullt borta. Precis som det står om du läser i Höga Visan, som handlar om hur bruden (vi som är kristna) och brudgummen (Jesus) umgås med varandra. Under en tid så springer bruden och letar efter sin brudgum och han syns ingenstans. Och hon letar efter honom i öknen men hittar honom inte. Men till slut står det att hon kommer ut ifrån öknen och hem, stödd på sin vän, brudgummen.

Jag tror att Gud gör så med oss alla egentligen för att vi verkligen ska förstå vidden av att välja att gå med Honom. Att hjälpa oss att bli mjukare i vårt sinne, vårt känsloliv, släppa taget om våra egon och bli trofasta till Honom.

Gud gjorde så också med Israels folk när de vandrade igenom öknen. De skulle göra en resa som skulle ta ett tiotal dagar, men blev kvar i öknen i 40 år! För mig symboliserar det vår kamp med vårt själsliv. Dvs det är en sak att bli frälst och få nytt liv i sin Ande, som du nu har fått. Men dina tankar och känslor och din vilja, dvs ditt själsliv förändras ju inte i samma ögonblick. Där behöver man arbeta på sin frälsning för att s a s Anden och tankarna, viljan och känslolivet ska bli överens, så att även de väljer att gå med Gud. Och det är en process, som i mitt fall har tagit drygt 20 år att gå igenom…;)

De åren var både många och urjobbiga för mig. Men min själ var hård och jag ville fortfarande få bestämma själv över mitt liv och göra som jag ville. Och Gud lät mig göra det tills jag själv förstod att det inte var Han som var dum och höll sig borta, utan jag som hade ett envist ego, som jag ännu inte var villig att ge upp för att kunna få en riktig gemenskap med Honom.

Idag när jag blickar tillbaka på den tiden, så kan jag se hur Gud prövat min vilja vid olika tillfällen genom åren och hur jag varje gång valt att gå min egen väg. Han låter oss göra så och kommer aldrig att tvinga sig på någon. Utan Han gensvarar alltid på Din vilja.

Och jag kommer också ihåg när det vände och jag på allvar kunde se mig själv i vitögat och säga och också mena det, att det spelar ingen roll om du ens finns eller ej, för jag står inte ut om du inte finns så du får göra vad du vill med mig. Jag vill inte styra mer själv! Och då började det hända saker. Gud hjälpte mig ur en mängd knipor och dåliga vanor i livet och har sedan dess reparerat relationen jag lever i och förändrat mitt liv på så många sätt att folk runtomkring tom har svårt att förstå hur mycket som kan förändras och förbättras så fort…:)

Idag upplever jag Guds närvaro ofta och jag hör hur Jesus och vår helige Ande talar till mig som en tyst mjuk röst i mitt inre. Ibland talar Han mycket, ibland bara nåt ord. I början fick jag bibelverser, ibland hela studier med olika texter ifrån olika böcker.

I perioder är det tystare. Och ofta beror det på om jag har börjat vandra iväg och låter mig bli upptagen av världsliga saker eller inte ser till att få tid för Honom… Men idag hungrar mitt inre till slut så mycket, nästan som att vara toksugen på godis, fast det inte är godis man vill ha…;)

Ibland upplever jag den helige Andens närvaro när Han fostrar mig. Både i stort och i smått. Tex om jag, gör nåt dumt, som slängt skräp på marken el inte ringt någon person som jag borde ha ringt el nåt sånt, som jag kunnat göra utan samvete hela livet innan… Nu kommer det nästan ofelbart en liten obehagskänsla i magtrakten om jag är i färd med nåt sånt och ignorerar jag det så känns det inget bra förrän jag korrigerar mitt beteende. Det är också en slags närvaro av Gud som förändrar mig inifrån och ut.

I övrigt så finner jag närvaron av Jesus och hör bäst om jag antingen stänger in mig hemma i avskildhet och sätter mig och läser eller lyssnar på någon predikan och sen bara sätter mig tyst och mediterar eller lyssnar efter Gud. Dvs i stillhet. Ibland kan jag sitta länge så utan att höra eller känna någonting, ibland hör jag av Honom direkt. Ibland ber jag bara antingen med ord eller i tungor och mediterar tyst över det.

Några gånger har det hänt när jag suttit så en stund att tårarna börjar rinna och det känns som att jag gråter helt utan synlig anledning… När jag har frågat Gud då, så har Han svarat att Han då läker något i min själ… I början förstod jag inte vad han menade… För det fanns inget just då som jag kände mig ledsen över… Men vid ett annat tillfälle fick jag en bild av Gud att vår själ är som helt universum och i den samlas allt vi varit med om från det vi föddes och genom vårt liv. Och om en skada ligger långt bort i vår själs universum, så minns man den kanske inte. Men effekten av skadan påverkar oss ändå… Och trots att vi inte kommer ihåg det ens, så vill Gud läka det ändå… Enormt!

Men oavsett om jag upplever något eller inte på ett s a s konkret sätt när jag umgås med Gud, för det gör jag verkligen inte alltid!! Oftast inte. Så även när det inte känns eller hörs något alls, så märker jag ofta efteråt att Han fått möjlighet att verka i mig ändå.

Det kan märkas på att jag tex kan bemöta en vän som har det svårt på ett bättre sätt än vad jag skulle med mitt eget huvud ha klarat annars. Jag får mer tålamod tex, vilket jag har ont om i mig själv…;) Eller så fyller han på min frid, vilket jag också är urusel på att skapa själv…;)

Andra sammanhang där Gud ofta väljer att prata med mig är när jag är ute och springer. Faktum är att det är Gud som har fått mig att börja springa…;) Jag lyssnar ofta på predikningar då men ibland har Han något Han vill få säga till mig då och då får jag stänga av en stund. Jag har fått många bibelstudier den vägen. Och bönesvar.

Jag tror att det är viktigt att man inte stirrar sig blind efter att få känna eller uppleva Hans närvaro utifrån vårt känsloliv. Vi är så vana vid att all upplevelse ska gå genom känslorna, att man liksom ska bli omskakad och upprymd eller uppleva kärlekskänslor osv. För det är världens språk s a s. Även i en kyrkor och samfund upplever jag ibland att det är som att man försöker piska upp en slags känslomässig stämning. Men min erfarenhet är att Gud oftast inte går via känslorna, även om Han kan göra det. Det är som att Han vill istället att du mer och mer ska låta dig styras av din Ande för att Anden ska få styra över känslorna och inte tvärtom.

I början kan ju det vara svårt, särskilt om man som Du har fått uppleva Jesus närvaro så starkt en gång. Då vill ju liksom känslolivet och själen få mer av det. Och ibland får man det. Men oftast upplever jag det som om Gud fostrar en lite försiktigt till att söka honom kontinuerligt så att vi till slut ska klara av att ta emot och förstå med alla våra sinnen att Han faktiskt finns där intill dig hela, hela tiden! Utan att du ska behöva ett fysiskt "bevis" för det. För det är så som tron växer sig starkare.

Iaf upplever jag det så…

Om du inte varit med om det eller fått hjälp med det redan, så be antingen om det själv eller gå till någon kristen hjälpa dig att be att du ska få bli döpt i den Helige Anden så att du får ditt andliga språk. Att få sitt andliga språk gör skillnad och hjälper också på ett konkret sätt din Ande att växa.

Var tycker ni att jag ska börja läsa i Bibeln?

Jag tycker du har fått bra tips redan och jag vill inte styra dig för mycket heller, för jag tror att Gud har en plan för dig som är bättre än något som jag kan föreslå.

Det första som Gud visade mig i Bibeln var Galaterbrevet 5:16. Det visade han mig för många år sedan första gången och då visste jag inte ens vad Galaterbrevet var… Den gången fattade jag inte innebörden. Men när Gud visade mig samma bibelord igen för några år sedan, så såg jag väldigt mycket av mitt liv i ett klarare ljus. Och då hände verkligen någonting i mig.

Jag tycker att du ska läsa där du känner dig dragen till att läsa i Bibeln. Johannesevangeliet och nya testamentet över lag är alltid bra läsning och den helige Anden kommer att hjälpa dig och vägleda dig. Han vill inget hellre! Så mitt bästa råd är att han tålamod och sätt dig i lugn och ro och läs, så att inte tankarna är någonannanstans utan fokuserade på Gud. Och tillåt att det tar tid att höra.

Vill du få bra lättillgänglig undervisning så tycker jag personligen mycket om att lyssna på Joyce Meyer, som lägger ut en halvtimmes predikan varje dag på sin hemsida www.joycemeyer.org Det är visseligen amerikanskt och på engelska, men är konkret och tydligt och mestadels fritt från religiöst dravel…;)

Men bara för att jag gillar att lyssna till henne, betyder inte att du måste göra det. Ta för vana att alltid lyssna inåt till din Ande och låt den Helige Anden vägleda dig personligen dit Han vill. Då blir det bäst!

Vad betyder det kristna budskapet för dig som läser detta?

Detta är en jättestor fråga, men helt kort, så sa en god vän till mig en gång en sak för länge sen när vi pratade om tro och han var kristen men inte jag. Då förstod jag inte honom och tyckte han var larvig. Men idag är jag benägen att säga samma sak… Han sa ungefär såhär. Den här världen är så hemsk och så full med skit och självupptagna människor, så jag måste få ha min tro. För om inte Jesus finns, då står jag inte ut!

Och ungefär så upplever jag det också. Att utan Gud står jag inte ut! Han hjälper mig göra alla mina bördor lättare, han stärker mig att orka vara schysst även mot alla som inte är det tillbaka. Han gör mig på gott humör och är min bästa vän! Han utmanar mig och ger mig spännande uppgifter och lär mig saker jag aldrig trodde jag skulle kunna göra och han tröstar mig när jag är ledsen och bär mig genom svårigheter. Han läker mig både på insidan och utsidan och han hjälper och förvandlar tom människor omkring mig… Han har reparerat mitt förhållande och håller just nu på att förändra hela mitt yrkesliv…

Det är bara några små axplock…:)

Så se fram emot din vandring med Gud! Den kommer säkert inte vara lik min, men den kommer att vara det bästa för dig! Och ge inte upp och sluta inte att envist söka Honom även om han känns långt borta ibland. Han kommer igen och ju envisare du söker Honom, desto fortare går det…;)

Allt gott till dig från mig

Highness82
9/15/11, 7:17 PM
#10

Hej och välkommen!

Nu ska jag försöka att svara på dina frågor.

1. Jag finner Jesu närhet i bönen, då jag läser Bibeln, när jag sjunger till honom.  Jag finner honom också nära i naturen, eftersom jag tror att allting skapades genom honom.

2. Evangelierna tycker jag du ska börja med. Men också i det Gamla testamentet, för det är i gamla testamentet som man kan se vem Jesus är - Iaf. var det så för mig!:)   Där finns profetior, som vittnar om Messias som ska komma. I Nya testamentet så vittnas det om att Messias har kommit och att det är Jesus.

3. Det Kristna budskapet är så otroligt stort. För att få en bild av hur stort dett är - så tror jag att Kolosserbrevet kapitel 1 vers 9 och 10 förklarar det på det bästa sättet.  Paulus skriver där:

9Och han har yppat sin viljas hemlighet för oss, det beslut om Kristus som han hade fattat från början 10och som skulle genomföras när tiden var inne: att sammanfatta allting i Kristus, allt i himlen och på jorden.

Om man tänker sig att allting sammanfattas i Kristus så betyder det att Kristus är själva mittpunkten och den själva kärnan både i Himlen och på Jorden.  I Kristus så lever vi andligen i gemenskap både med alla Kristna runt om i världen men också alla i Himlen. Det häftigaste av allt är att vi lever i gemenskap med Fadern själv, genom Kristus.

Evangeliet är så stort, det är svårt att greppa det. Men det betyder otroligt mycket.  Tänk er att man är sammanfattad med Änglar, Serafer, Keruber och andra andevarelser som är i Himlen - i Kristus.  Sedan finns ju även detta stora hopp - att döden inte har det sista ordet, utan att Jesus Kristus har det sista ordet. Och han uppstod ju från de döda på den tredje dagen. Många av oss är säkerligen väldigt rädda för döden, (jag är en av dem) men i Kristus finns inget att vara rädd för. För Kristus har besegrat döden.

scout
9/16/11, 11:12 AM
#11

#10 som skrev: Det Kristna budskapet är så otroligt stort. För att få en bild av hur stort dett är - så tror jag att Kolosserbrevet kapitel 1 vers 9 och 10 förklarar det på det bästa sättet.  Paulus skriver där:

9Och han har yppat sin viljas hemlighet för oss, det beslut om Kristus som han hade fattat från början 10och som skulle genomföras när tiden var inne: att sammanfatta allting i Kristus, allt i himlen och på jorden.

Håller helt med Highness82 om att det är ett mycket bra bibelställe, men om man vill hitta det och läsa det någon annan gång, så är det i Efesierbrevet 1:9-10 som man hittar det, inte i kolosserbrevet…;)

Highness82
9/24/11, 11:12 AM
#12

#11 Du har helt rätt, mitt fel här.  Bibelstället finns i Efesierbrevet 1:9-10 och inte i Kolosserbrevet 1:9-10 som jag först skrev.  Jag skrev fel där och ber om ursäkt för det!

Upp till toppen
Annons: