Livsfrågor

I tutad..

2007-09-09 05:03 #0 av: Mymlan

Vet inte varför jag egentligen gick med här. Är så i tutad detta med guds ord etc etc. Då min mor läser för Jehova. Gått på både lördags o söndags skola som barn mest för ha ngt att göra sedan hade de ju sportlovsläger. Jag har inget emot folks religoner eller vad de är med i för sekter men vill välja själv om jag vill vara med eller ej. Jehovas vittnen vet vart de har mig då jag sagt ifrån detta går jag ej med i, samt sagt min åsikt då de för nått år sedan höll en pedofil om ryggen för se det tål jag inte, tål ej att ett barn utsätts för ngt den ej kan värja sig emot.

Sedan så var de så glad då jag en enda gång var med på en sammankomst men sa rent ut ja men nästa gång går jag till pingstvännerna. Nog om det, jag gick med här få se vad det kan ge.. Jag är väl den ständigt sökande..  

Hade önskat en Övrigt grupp..  

Döm Inte Människor Genom deras utseende. För du kan Inte se deras insida.

I am who I am, so like it or kiss my, yeah you know exactly what to kiss.

Smile to the world, than the world smiles to you

 

Anmäl
2007-09-09 13:07 #1 av: venuseva

Tror att ens uppväxt finns med en genom livet, men om man har uppfattat det som att det ej var bra, oavsett vad som hänt, får man förlåta sig själv för att man inte kunde göra annorlunda än vad man gjorde och även förlåta dem som försatte en i den situation man var i.

 

 Med perspektiv på tillvaron upptäcker man en röd tråd som går genom livet. Man tar en kurs för att 20 år senare få användning för den kunskap man lärde sig tidigare. Samma sak är det kanske för dig Mymlan, att du nu kommer ha nytta av din barndoms erfarenheter.

 

För min del har jag min kyrka med mig var jag än är. Träffar jag en människa på en parkbänk och har ett samtal, så är jag i mitt "tempel" och förmedlar inifrån vad som känns heligt för mig. Det kanske kallas New Age? Jesus Kristus är med mig i mitt hjärta för det, oavsett vad det kallas. Min tillit och tro leder mig i livet. Jag ber ofta när jag är osäker "led mig på min väg".  Det hindrar mig ibland från att gå ut och i andra stunder vet jag precis var jag skall gå. Har lämnat över mig till ett större sammanhang.  

 

Våga vägra sekter och sammanhang som är annat än goda.  

Anmäl
2007-09-09 13:20 #2 av: Margareta

Den här sajten är ju inte ens öppnad för allmänheten ännu, men jag svarar eftersom tråden kom upp...

Mitt syfte med sajten är att förmedla och samtala om människors relation till Jesus som person - här och nu - ingenting annat - som har med olika samfund - religioner och sådant att göra.

Sen att jag själv är kristen och tillhör en kyrka - ett samfund är en helt annan sak. Det behöver jag för att få kunskap och växa i min tro.

Antingen så har man redan en relation till Jesus - eller så är man nyfiken på att ha det. Det är det sajten skall handla om.

 

/Margareta, sajtvärd för http://kolhydrater.iFokus.se
Bloggar om LCHF för oss som har svårt att gå ner i vikt på
Vägen till 65

Ger tillsammans med Bo Zackrisson och Sten Sture Skaldeman
ut LCHF-magasinet.
http://www.lchfmagasinet.se

Anmäl
2007-09-09 18:20 #3 av: KatarinaW

Jag tror verkligen att det behövs ett forum där människor som söker kan få tillfälle att få ta del av andras erfarenheter av Jesus.

 Jag är en högst normal person med båda fötterna stadigt på jorden, men det mest spännande som hänt mej var den dag jag förstod att man kunde ha en personlig relation med Jesus. Han är tillgänglig för ALLA och det är absolut inte bara s.k. "kyrkfolk " Sedan är det ju så, att för växa från andlig bebis, till mera mogen kristen behöver vi varandra. Livet är ju också ömsom vin och ömsom vatten, det kan ibland vara skönt att någon annan hjälper mej att bära min börda som för tillfället kanske känns tung.

Anmäl
2007-09-10 22:45 #4 av: Skadlig

Det är strongt av dig Mymlan att våga och kunna säga nej på det sättet. Det är inte allt som görs i guds namn som jag tror att gud vill stå bakom. Men hade människor varit perfekta så hade vi inte behövt Jesus. Det är svårt att förlåta men det är något som vi måste göra, bådde för andras skull och för vår egen.

 #3 jag tror att en del av problemet är att det "kyrkfolket" som märks är de som redan är tämligen trygga och erfarna i sin relation och i sin kyrka. Alpha-kurserna som många kyrkor håller är troligen ett bra sätt att komma runt den ensamhet som man kan känna som ny sökare. Jag har alltid haft min fru att hålla i handen så mitt behov har varit något mindre men på en alpha-kurs så träffas man just och diskutera många av de frågorna som en ny sökare har och kan få reda på lite om traditioner och "riter" i en avslappnad miljö utan att man behöver känna sig som en "utböling" :)

Anmäl
2007-09-11 21:56 #5 av: Amiechan

Ständigt sökande.. jo det är ansträngande och väldigt spännande om jag får tänka högt :) Och modigt också faktiskt - när man vågar gå utanför sina vanliga gränser blir man ju utmanad.

Och det är i sällskap av andra människor som jag har mött Jesus. Det är som om Han syns skarpast och känns närmast när vi är flera som samlas...

Anmäl
2007-09-12 00:55 #6 av: Kia

Är det därför gemenskapen är så stark? För man är många som tror på en och samma sak?

 

Anmäl
2007-09-12 01:07 #7 av: venuseva

Jag upplever att man har inget att dölja utan kan bara vara i sin glädje och det blir lättsamt.  Fast jag går väldigt sällan till samlingar som kyrkan, får väl ändra mig.

Anmäl
2007-09-12 12:43 #8 av: Amiechan

#6 Kanske det är därför. Hmmm.... *funderar*

Sen kan man ju i en grupp stötta varandra. Alla är på olika ställen i sitt liv och sin tro och då kan man få hjälp av de andra. Och få förbön!

Sen finns det ju såklart grupper som har spårat ur, som inte klarar oliktänkande eller förändring - vi är ju människor ändå med massa fel och brister :P

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.