En känsla
Har många frågor så Ni får ursäkta alla mina inlägg :)
Men nu tänker jag egentligen bara dela med mig en känsla. Jag spelar cello i en symfoniorkester i min stad och varje jul har vi julkonsert i kyrkan. Jag brukar alltid säga att det är inte jul förrän vi haft den konserten. Ibland är det solister och vi gör saker gemensamt med någon kör. När de sjunger de där sångerna så blir jag alltid så tårögd. Känner verkligen känslan i mitt hjärta att det finns något där i kyrkan. Något väldigt vackert…..
Kram på er Kia
Till jag kom i kontakt med min tro, grät jag också alltid när jag var i kyrkan och när man sjöng psalmer. Det fanns en känsla i mig som jag inte bejakade då. Tror att jag grät för mitt inre var ledsen. Numera gråter jag av andra orsaker. Mer av att jag är glad.
Oh! Jul- och adventssångerna är så underbara!
Bereden väg för Herran!
Berg, sjunken, djup, stån opp!
Han kommer, han som fjärran
Var sedd av fädrens hopp,
Rättfärdighetens Förste,
Av Davids hus den störste.
Välsignad vare han
Som kom i Herrens namn.
Då gråter jag alltid när jag sjunger den sången.