Livsfrågor

Vittnesbörd - Hur?

2007-10-22 17:55 #0 av: Margareta

Du som vill dela med Dig av om hur Du mötte Jesus får gärna göra det här!

/Margareta, sajtvärd för http://kolhydrater.iFokus.se
Bloggar om LCHF för oss som har svårt att gå ner i vikt på
Vägen till 65

Ger tillsammans med Bo Zackrisson och Sten Sture Skaldeman
ut LCHF-magasinet.
http://www.lchfmagasinet.se

Anmäl
2007-10-22 17:57 #1 av: Margareta

Själv mötte jag Jesus första gången under ett stort Studentmöte på Island 1975.

Det var oväntat och mäktigt. Min ursprungsidé med att åka dit var faktiskt att säga NEJ - jag hade inte fattat varken att eller varför jag behövde Jesus i mitt liv innan dess.

Mötet med Jesus förändrade hela mitt liv.

/Margareta, sajtvärd för http://kolhydrater.iFokus.se
Bloggar om LCHF för oss som har svårt att gå ner i vikt på
Vägen till 65

Ger tillsammans med Bo Zackrisson och Sten Sture Skaldeman
ut LCHF-magasinet.
http://www.lchfmagasinet.se

Anmäl
2007-10-23 19:56 #2 av: CarlS
Hittade mitt vittnesbörd som jag skrev inne på politik när vi debatterade kristen - vad är det?

" Jag blev troende när jag var 25 år. Det är nu 31 år sedan.

Innan dess var jag nästintill ateist. Ägnade aldrig en tanke på gud eller hans son. Kristna var för mig frälsningsarmen med gitarr på magen och insamlingsbössa.

Dagarna bestod av jobb och helgerna på puben "Golden days"med polarna. Träffade min Anna på "Swing inn" i Malmö, ett populärt disco på den tiden. Tror inte det finns idag.

i alla fall flyttade vi till Småland där jag arbetade som skogsarbetare. Det var tuffa tider med huggning och avverkning med motorsåg på rent accord. Många här inne skulle säkert upplevt det som slaveri.:)

Bland en av huggarna fanns en kille som varit en "Värsting" Han hade levt ett hektiskt liv med droger, qvinnor och alkohol. Hade också åkt ut och in i fängelser.
Men så hade han blivit troende efter en uppenbarelse där han mött Jesus efter att en kristen tjej tagit han med på en Jesusfestival.
Över en natt blev han som förändrad. Han berättade att han gråt som ett barn när en vän la handen på hans axel och bad för honom. Plötsligt brast det inom honom och han "Kände" guds närvaro så påtagligt att han darrade i hela kroppen.

Idag är han gift med tjejen som tog honom med, de har flera barn och han jobbar som missionär i Afrika.

När jag hörde han berätta om det avfärdade jag det förstås som rent struntprat. Men under rasterna i kojan snackade vi lite ibland om gud och existensiella frågor. Annars var det mest jakt- och fiskehistorier:)

Han inbjöd oss andra fyra gubbar att komma med till en gudstjänst men vi var inte intresserade.
En dag sa han att hela byns församling bad för oss och det kändes lite konstigt minst sagt.

Så plötsligt började det hända märkliga saker i skogen. Vi var professionella skogsarbetare, jobbade alltid med rätt teknik och den försiktighet som krävdes vid ett så pass farligt arbete.

Träd började falla runt mig, helt utan förvarning. En gång hade jag hängt verktygsbältet vid en gran och satt motorsågen vid foten av trädet. När jag kom tillbaka låg ett träd över sågen.
En gång hade jag lagt en massavedshög i en stor jordvältshåla. En jättelik jordvält efter en tall reste sig majestätiskt över hålet. Det hade den gjort i många år. När jag kom tillbaka igen efter lunch låg jordvälten över högen.

En annan gång höll jag och en arbetskompis på med en slutavverkning och jag var i gång med att såga fällskäret på en jättelik gran. Så tog bensinen slut och jag gick för att tanka sågen. Då hörde jag plötsligt hur min jobbarkompis busvisslade och pekade mot granen. Den hade brutit sönder fällkammen oc var på väg rakt mot mig. Jag visste inte åt vilket håll jag skulle kasta mig då jag hörde en "röst" som sa "Vänster"
Det räddade mitt liv. Hade jag kastat mig åt andra hållet hade jag blivit krossad under granen. Min såg och bensintank var helt demolerade och gick inte att använda mer.

Min jobbarkompis sa att han plötsligt hade fått en ingivelse att se åt mitt håll och såg då granen som föll mot mig. När jag försvann i dammet efter nedslaget trodde han jag hade omkommit.

Det och många andra märkliga saker hände. Tommy, som den troende killen hette sa att det var gud som gav oss små tecken på att han ville visa oss att han sökte oss.

Och lite skakad var jag det måste jag erkänna. Tills nu hade inget liknande hänt och i ett så inträffade det ena efter det andra..

Men jag sopade undan det som tillfälligheter. Så gick det ett år och min fru blev gravid. En vinternatt i november gick vattnet mitt i natten. Det var full snöstorm ute och vi hade 7 mil till Halmstad och BB. Tillika hade jag en gammal skrotbil som jag hade lagat växellådan med plasticpadding på efter att jag kört sönder den i skogen.

Med den bilen, kylan och snöstormen gav vi oss iväg mitt i natten. Och då bad jag för första gången. Jag tänkte på allt vad Tommy berättat och lovade att om gud förde min fru och mitt barn i säkerhet så skulle jag gå på ett möte då..

Då kände jag liksom en stor frid inom mig och plötsligt visste jag bara att det skulle ordna sig. Och det gjorde det med. Vi kom fram och vår David kom til världen lyckligt.
En dag senare gick bilen sönder. Växellådan var kaputt! Vi fick skrota den eftersom vi inte hade råd att laga den ordentligt. Vi var ganska fattiga vid denna tiden...

Så blev det så att en Jesusfestival kom till grannbyn. Och eftersom jag hade lovat Gud den där natten att jag skulle gå på ett möte så gick jag och Anna dit. Först upplevde jag det som rena cirkusen. Folk sjöng och var glada och alla var så upprymda. Fick också en härlig känsla som for genom kroppen som jag inte kunde förklara. Hade ju varit på popkonserter och visste att man liksom greps med i tjusningen av gemenskapen men det här kändes helt annorlunda.

Både jag och Anna kände att något liksom var närvarande, något vi inte kunde förklara. Idag vet jag att det var den heliga ande som var över oss alla.

Så fick man en förfrågan om man ville komma fram och ta emot Jesus. När jag tänkte tillbaka på den där vinternatten så tänkte jag. Varför inte , man kan väl göra ett försök? Så jag följde med Anna fram. Hade inga förväntningar på att något skulle hända. Men när de la handen på min axel och bad Jesus att komma in i mitt liv så brast något inom mig och jag kände en stor frid. Jag fylldes av en värme och en förtröstan som jag aldrig gjort tidigare och jag förstod att något hände som jag inte kunde förklara. Jag blev frälst liksom Anna. Anna hade i och för sig varit lite "religiös" av sig innan men hon blev också troende denna dag.


Eftersom jag knappt hade öppnat en bibel sedan konfirmationen fick jag plötsligt sådan lust att öppna denna gamla bok och läste den med ett nyvaknat intresse. Vi följde sedan med på olika möten och fick mer undervisning och våra ögon öppnades mer och mer. Så där är vi idag. Vår tro har bestått. Allt är inte uppenbarat för oss ännu. Det blir det inte förrän vi möter vår skapare. Men vi har en frid inom oss som inte är av denna världen det vill jag säga.

Vi fick senare en dotter också som idag utbildar dig till sjuksköterska. Hon är också troende och har varit i Mozambique och jobbat bland de allra fattigaste, bland föräldrarlösa och sjuka. Det är det hon tänkt sig i framtiden också. Min son David jobbar för ett stort IT-företag och har inte hittat vägen fram till gud ännu men vi ber för det.

Vi har alltid varit med i Alliansmissionen men är inte bundna till någon speciell församling. Vi gå lika gärna till Svenska kyrkan, på någon Jesusfestival, till baptisterns kyrka , till pingsvännernas eller vilken annan kyrka som helst där Jesus Kristus är förebild"

Ja, det var ju lite längre än Margaretas. Hoppas någon orkade läsa allt...:)

//CarlS


Anmäl
2007-10-23 20:04 #3 av: Margareta

Självklart orkade jag läsa Carl och jag lovar dig att jag skall skriva en längre variant själv när jag hinner... min story är inte så kortfattat som den jag skrev i den här tråden.

Jag blev glad över att läsa Din berättelse Carl - av flera skäl. Ett är att jag så innerligt känner att det är samma Herre vi har mött. Precis så där gör han - när vi minst anar det. Den som behöver lite dramatik för att tro - får det - den som inte behöver det kanske bara känner vindens sus och vet sen.

En sak är i alla fall säker - den som mött Jesus vet att det är sant och ingen kan ta det ifrån honom/henne.

/Margareta, sajtvärd för http://kolhydrater.iFokus.se
Bloggar om LCHF för oss som har svårt att gå ner i vikt på
Vägen till 65

Ger tillsammans med Bo Zackrisson och Sten Sture Skaldeman
ut LCHF-magasinet.
http://www.lchfmagasinet.se

Anmäl
2007-10-23 20:06 #4 av: CarlS

Så sant Margareta. Han är alltid med oss, även när vi vandrar i dödskuggans dal...

Anmäl
2007-11-27 14:51 #5 av: Skadlig

Tack för din berättelse Carl. Fick rysningar av att läsa den. Jag älskar anekdoter och de är ännu bättre när de är sanna. :)
Jag hoppas att jag när jag blir äldre vågar mig på att prata om mina egna upplevelser, än så länge så känner jag att de är för privata men eftersom jag har svårt att hålla tyst så kommer det kanske :)

Anmäl
2007-12-07 18:29 #6 av: mumsan

Härrligt att läsa CarlS. Min historia är oxå lång så det får bli en annan gång.

Anmäl