Annons:
Etikettinspiration
Läst 2646 ggr
night-bliss
2007-11-20 23:49

Bibeln en våldsam berättelse

okej, detta blir nog under helt fel rubrik då jag inte eg hittade någon passande. Eller kanske skulle det vara under bibelverser??

När jag läste biblen förstsa gången blev jag faktiskt väldigt illa till mods för den är faktiskt väldigt våldsam bok, ni som ser er som kristna hur tycker ni detta går ihop med det sk kärleksbudskapet??

 Någon som vill/kan förklara detta för mig??

Annons:
night-bliss
2007-11-20 23:53
#1

biblen = bibeln (sorry ibland går det liiiite väl fort)

CarlS
2007-11-21 02:25
#2

För mig räcker det med att Gud har instiftat ett nytt förbund i och med att han sände Jesus och Johannes 3:16 säger egentligen allt:

"Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde son för att de som tror på honom inte ska gå under utan ha ett evigt liv"

Det fortsätter i nästa vers:
"Ty Gud sände inte sin son till världen för att döma världen utan för att  världen skulle räddas genom honom…

Kanske inget svar du önskar men det är vad jag kommer på just nu…Men visst var Gamla Testamentets tid en våldsam tid…

Får återkomma med mer svar om du vill….

Hoppas någon annan har fler svar.

Daydreams
2007-11-21 02:32
#3

Förstår dig verkligen. Vi skulle sätta upp en barnmusikal i kyrkan och valde Noas ark. Insåg inte hur hemsk historien egentligen är förrän ett av barnen frågade vad som hände med alla dom andra människorna på jorden…

Samtidigt får man nog se på  en del av böckerna i Gamla Testamentet lite mer som en historieberättelse än vägledning. Jag menar inte att dom inte är sanna utan mer att de beskriver händelser som varit oftast på grund av vår fria vilja.

Samtidigt tycker jag att Kärleksbudskapet går som en tråd genom HELA Bibeln och inte bara i Nya testamentet.

Men är man ny i relationen med Jesus tror jag att det är bra att inrikta sig på Nya testamentet först och främst. Jag tycker också att det är bra att ifrågasätta. Vi kanske inte kan ge dig ett perfekt svar men lite svar kanske du får här, sen lite någon annanstans osv tills du hittar ett eget svar. Så var det för mig iallafall:)

CarlS
2007-11-21 02:43
#4

#3

Vackert skrivet Daydreams! Du har helt rätt…

ChristinaSylejmani
2007-11-21 11:08
#5

Johannes 3:16 kallas också för "lilla Bibeln".

Margareta
2007-11-21 13:33
#6

Den här frågan var det sista jag läste innan jag gick och lag mig i går kväll.

Jag var trött och ville inte skriva ett snabbt och schablonmässigt svar - för jag tycker frågan är så viktig. Den har genom århundraden hindrat så många människor från att ta till sig Bibelns egentligen budskap - nämligen om Jesus oc hvarför han kom till jorden och varför han dog och uppstod för oss.

Nu hade jag funderat och kommit fram till vad jag ville skriva och så kommer jag hit och ser att Daydreams redan skrivit det jag ville och troligen formulerat det mycket bättre. Precis så vill jag att det här forumet skall fungera - att vi är många som tittar in och skriver - både frågor och svar - men också minnesbilder och tänkvärda bibelord. Allt för att stärka varandra.

Jag betraktar de många otäcka historierna som dåtidens löpsedlar eller historibok - precis som att vi bara kan slå på Tv:n och se nyheterna om krig och elände idag.

Men som Daydreams skriver - så finns en röd kärlekstråd - den om att Gud älskar oss och därför sänder sin son till jorden. Fortsätter man och läser i det Nya testamentet - så är det en helt annan ton och mycket mer hopp. Där finns svaret på alla frågor. För den som kan mycket - finns svaren även i Gamla Testamentet - det finns berättelser om kloka och visa människor som kunde tolka Gud. Dessa berättelser är insprängda som ett hopp bland de jobbiga "löpsedlarna".

/Margareta

LCHF-magasinets allra sista nummer 2020/3 gavs ut i juni.
Det finns fortfarande lösnummer och gamla årgångar
http://www.lchfmagasinet.se

Annons:
Karin20
2007-11-21 17:44
#7

Jag vet inte om man får vara lite rolig i allt detta så allvarliga ämne, men jag kan inte låta bli. Det förklarar iallafall hur jag är som mamma!

När mina barn gick på dagis och det var sista dagen före Stilla veckan kom en av församlingsprästerna dit. Man hade en liten påsklunch med ägg och sånt och därefter berättelsen om varför vi firar påsk och en pratstund. När barnen hade kommit hem ville jag höra vad de fått veta och fick till svar att prästen hade inte sagt någonting. Jag försökte igen eftersom jag ville veta hur de uppfattade honom, men svaret blev åter, nä ingenting hade sagts. Den tredje gången jag försökte, svarade sonen, då fem år, jo han berättade en hemsk historia men den vill jag inte berätta för dig mamma, du kommer bara att säga usch så otäckt och våldsamt och sånt får vi inte höra eller se på! Så därför säger vi ingenting.

I övrigt håller jag med ovanstående skribenter.

//Karin

night-bliss
2007-11-21 22:12
#8

Men den guden som beskrivs i gamla testamentet är ju inte precis kärleksfull verkar vara mer hämdlysten och våldsam. Jesus är ju den figuren (?) i Biblen som verkar mest sympatisk, men guden som beskrivs kan man inte precis beskriva som sympatisk och förstående (enligt mig). Jesus är sonen, Herren gud är fadern (enligt kristendommen) och fadern får jag inte en så trevlig bild utav efter av att läst gamla testamentet. Jehova, jahve (eller vad man nu vill kalla honom) sägs ju vara fullkomlig (utan brister) men hur kan någon utan brister vara så styrd av att alla ska dyrka honom och så pass hämdlysten när folk inte vill lyssna. Jesus har ett bra budskap, men det som fördunklar för mig är det att han ändå förespråkar denna gud som har gjort alla dessa sakerna som beskrivs i gamla testmentet. Jag är av den åsikten för att man bara har makt, betyder inte att man ska göra vadsom helst. Ibland kan man ju tom undra om det är samma gud som beskrivs i gamla och nya testamentet.

BroAndrew
2007-11-22 10:42
#9

Livet är likt en resa med tåg som vid målet bara har två sidor man kan gå av på.

Jesus säger att han vid domen ställer fåren på högra sidan och getterna på den vänstra.

Fåren går in i den eviga glädjen i himlen medna getterna är evigt förlorade.

Det är här i livet som vi kan göra vårt val!

night-bliss
2007-11-22 22:06
#10

nu förstår jag inte alls om BroAndrews inlägg försökte förklara nått eller ville bara skriva något. Jag är inte en sådan person som bara sväljer något någon säger, jag ifrågarsätter det jag inte förstår för annars hur kan jag lära mig och tillslut förstå människors resonemang? Sedan vem som är får eller getter det får vi väl se ;) 

Det jag undrar är hur ni (som är kristna) ställer er till den beskrivningen av gud som finns i första testamentet, jag har mkt svårt att se ett kärleksbudskap här. Jag är jättenyfiken på era tankar i denna frågan. Jag ser Jesus som en mkt sympatisk mäniska som hade en enorm förmåga att nå ut till människor, men det är den guden som beskrivs i första testamentet jag är mkt konfunderad över. Han såg till att alla förstfödda söner i de egyptiska familjerna dog, han förintade städer (och de människorna som bodde där), han förnekar mäniskor kunskap osv, hur kan detta återspegla en kärleksfull och förlåtande gud? Kan någon berätta detta för mig, jag har svårt att förstå detta.

[Theriss]
2007-11-24 21:59
#11

#10 Undrar samma sak. Jag menar den guden vill ju att man ska frukta honom, man ska vara RÄDD! Fundersam

night-bliss
2007-11-25 20:53
#12

ingen som kan/vill förklara? se #10

Margareta
2007-11-25 20:56
#13

night-bliss: om det fanns några enkla svar - hade Du haft dem för länge sen…  min väg till att kalla mig kristen gick en annan väg - jag mötte Jesus och ville följa honom.

/Margareta

LCHF-magasinets allra sista nummer 2020/3 gavs ut i juni.
Det finns fortfarande lösnummer och gamla årgångar
http://www.lchfmagasinet.se

Annons:
night-bliss
2007-11-25 21:09
#14

jo men hur ställer du dig till det som skedde i GT? Det sägs ju att Jesus predikar om just den guden och den guden verkar inte kärleksfull, han verkar ju mer som Theriss påpekar, Han vill att man ska vara rädd för honom. Hur går det i hop? Jag är jätte konfunderad. Jag försökte ta upp detta med den prästen som skulle konfimera mig, men hon blev bara sur (antagligen för att hon inte kunde svara) och jag mådde dåligt av att lyssna på allt dem sade om Jesus och hur bra allt va, det slutade med att jag valde att inte konfimera mig för jag kunde inte, det kändes så fel. Jag har försökt att fråga andra om detta, men dem pratar bara om Jesus kärlek och jag försöker då att påminna dom om det att biblen består av två delar varav den första är blodig. Men det är precis som detta ignoreras, hur kan man sätta sin tro till en gud som är så våldsam?

Tessa_T
2007-11-26 14:12
#15

night-bliss: ibland tänker jag att det kanske var nödvändigt för Gud…jag menar, ofta innan något skulle hända så sände Gud ut sina profeter och försökte resonera med folk.Och lyssnade dom och vände om, så blev de ofta belönade och de fick en bättre relation med Gud. Tänk dig att det finns en unge i en skola som är en mobbare. Varje dag gör han/hon livet surt för klasskamrater och lärare. Så läraren tar ungen åt sidan och de diskuterar. Men om ungen inte bättrar sig så flyttar man dem till en annan skola för att de inte ska få förstöra mer för andra. Kanske var det lite på samma sätt.

BroAndrew
2007-11-26 15:27
#16

night-bliss:

Till en del kan jag nog ge dig rätt att GT kan verka ganska blodigt och grymt. Bilden av  Gud som presenteras i GT kan få en att tro att Bibelns Gud kan är en fruktansvärd Gud i betydelsen grym och hemsk. När jag har försökt finna ut ett svar till dig har jag bara kommit till att Han är så OERHÖRT mycket större än jag är. Du säger att du ifrågasätter vad du inte förstår. Det är väl OK men Gud kan man inte förstå.

Han presenterade sig för Mose som Jag ÄR. Det betyder att han ALLTID är densamme.

När David hade räknat folket och därmed ådrog sig Guds vrede. Fick han tre val: Pest, Svält eller att falla i Guds händer. David valde att falla i Guds händer.

Det finns dock en sak som är mycket värre och det är att falla UR guds händer för då är det ingen som tar emot dig.

Jag vill bara räkna upp några av Guds egenskaper:

Han är Helig.

Han är rättfärdig.

Han är evig.

Han hatar synden men älskar syndaren.

Han är ljus. Han förändras inte.

Han är kärlek.

Han är outgrundlig

Hans kunskap är oändlig.

Han är tre personligheter på samma gång. Jfr vatten = Is eller Ånga eller vatten. Gud är

Gud-Fadern, Gud-Sonen, Gud-Anden

Han är Universums Skapare.

night-bliss
2007-11-26 22:32
#17

well, nu är det iaf nån som försöker förklara för mig TACK!

Men jag tycker att han verkar ha för enkelt för att ta till vrede.

Okej nu drar jag en liknelse (hoppas att du inte tar illa upp här nu det är inte meningen)

Vi säger att vi ta en man som (detta är ett exempel) har utfört mkt välgönhet, han har skänkt pengar till dem som inte har, han har hjälpt att bygga upp sjukhus (donerat pengar) osv Han ses som en mkt god man pga detta och han har mkt makt, vilket leder till att många ser upp till honom. men plötsligt visar det sig i en rättegång att han gång på gång hade misshandlat sin fru så hon hade hamnat på sjukhus. När hon sade att hon ville lämna honom så hotade han med att döda henne. Det finns bevis utan tvivel bla hennes sjukjournaler och inspelade telefonsamtal där han hotar henne. Hans förklaring till detta är då bla att hon inte lever upp till standarden vad han tycker är en god hustru och hon skulle aldrig råkat ut för detta om hon hade gjort det han sagt.

Skulle du fortfarande kalla denna människan rättfärdig och godhjärtad? Han har hjälpt många, men han har också skadat.

Så hur kan man se människan som ond, medan en gud får göra som han vill och ändå ses som kärleksfull? Om Han är helig rättfärdigar det hot och smärta? Eller ser man det så att allt det som guden gör som rätt bara för att den är gud och inte lägger någon tanke på själva handlingarna? För att det är guden och det guden gör är det omöjligt att frågesätta?

Kan någon förklara hur ni tänker här, jag tror att vi är på milsavstånd från varandra, men jag skulle gärna vilja förstå vad ni tänker, om ni tycker min liknelse är felaktig förklara varför

Jag blir jätteglad om nån vill dela sina åsikter med mig, om ni inte vill skriva här på forumet så får ni gärna skriva till mig istället

 Mvh

 night-bliss

BroAndrew
2007-11-27 12:03
#18

Hej night-bliss!

JAg ska försöka svara men det kan ta lite tid.

Mvh

Bro Andrew

Skadlig
2007-11-28 14:57
#19

Som Margareta sa så är det här väldigt svåra frågor som folk har kämpat med länge.

Min personliga åsikt som kanske är lite kontroversiell är att jag inte håller med BroAndrew om att Gud är oförändlig. Jag tycker att man kan se ett tydlig spår i GT hur Gud förändras. Efter flodvågen tex så sluter Gud ett förbund med Noa att han aldrig mer ska svämma över världen på det sättet igen. Jag tror att Gud utvecklas hela tiden men hans kärlek för människorna är konstant.

Man kan också välja att se händelserna i tex Sodom som en enkel action/reaction. Om man väljer att göra på det sättet leder det till att detta blir resultatet. Från den synvinkel så kan man lika gärna klaga på Gud för att man slår sig när man hoppar från ett berg. Det Gud kan göra är att visa nåd men nåd är inget man kan kräva, det är något man får trots att man inte förtjänar det. Det som har förändrats är kanske det att Gud oftare ger nåd nu än tidigare.

En sista sak är det att vi är inte Guds jämlike, han är vår fader (eller moder som det står vissa texter) och Gud står över oss på samma sätt som föräldrar står över sina barn. Vi har lika svårt att förstå hans motiv som en femåring har svårt att förstå anledningen till varför de inte får vara uppe till elva på en vardag. Det är just därför vi inte ska dömma för att till skillnad från Gud så kan vi aldrig ta hänsyn till alla variablerna dvs det som är ok för Gud behöver inte vara rätt för oss.

night-bliss
2007-11-28 21:01
#20

Yes ännu en som försöker förklara för mig, tackar!

#19 På ett sätt så förstår jag ditt resonemang. Om det finns något högre medvetande än oss så kan det på ett visst sätt vara svårt för oss att förstå allt, för detta medvetandet är så mkt större än oss. Men ett sådant här resonemang kan väl på ett sätt vara farligt?

Angående Sodom. Det finns ju dom som menar (dock inte jag och jag hoppas ingen här) att vissa olyckor, sjukdommar osv är en reaction på ett dåligt sätt att leva dvs synd. Det fanns förr i tiden en övertro på präster allt det dom sade var rätt för dem stod närmas gud och de var näst intill ofelbara (och detta tror jag inte någon här tror idag). Detta är väl något som idag ses som ett föråldrat sätt att se på saker. 

Du skrev att "vi inte ska dömma för att till skillnad från Gud så kan vi aldrig ta hänsyn till alla variablerna dvs det som är ok för Gud behöver inte vara rätt för oss"?

Makt (eller ev ett högre medvetande) ger det rätten att göra det man vill mot dem som inte har denna makten eller detta "högre" medvetandet, utan att tänka på konsekvenserna, eller ger det en större ansvar att handla på ett bra sätt mot dessa?

Om vi människan anser oss ha ett högre medvetande än tex vissa djur skulle det då anses vara ok att utsätta dessa för lidande, eller ger det oss större ansvar att handla på ett sätt så vi inte medvetet utsätter dom för detta?

Men om denna gud nu är kärleksfull och god (jag tror att du tror det) borde då inte guden ha medkänsla och förståelse nog att förstå att människor inte riktigt kan förstå guden? Att för människor så sådanna här straff vara obegripliga och orsaka smärta. Hur kan hot förmedla kärlek?

 åsikter, förklaranden tankar om detta motages tacksamt

Mvh

 night-bliss

Annons:
Skadlig
2007-11-29 12:06
#21

Svårt att matcha det här så att det passar in på alla fallen men…

Jo det är ett väldigt farligt resonemang och jag hade inte accepterat någon som kallar sig själv übermensch (förtuom mig själv då ;)) men med Gud så är det annorlunda. Från det vi vet så vill Gud oss det goda och det är då kan vi bara visa tro/tillit till Gud att det han gör är det bästa i längden.

Jag tror egentligen inte att Gud straffar oss direkt. Jag tror inte Gud skickar sjukdomar på oss men jag tror att att han kan ge oss nåd från dem.

Det är kanske så att Sodom helt enkelt var en naturkatastrof? Gud  på Abrahams uppmanan gick med på att eventuellt rädda Sodom från undergången. Att vilja våldta och döda Guds utsända var kanske så här i efterhand inte det smartaste man kunde göra. 

Angående högre medvetande, det betyder inte att vi har rätt att göra vad vi vill mot dem utan att just det att vi har mer ansvar mot dem. "Den största av oss ska vara den lägste" tror jag det står ungefär. Dvs den som är mest upphöjd är även den som har bäst möjligheter att hjälpa de lägre. Ibland är dock det bästa att låta någon misslyckas för att de ska bli bättre i framtiden. Alltid avvägningar, om man alltid bär ett barn så minskar risken att de trillar men de kommer kanske aldrig lära sig att stå på det sättet. Vem vet, allt det här är kanske en strävan för att vi ska bli så bra som möjligt?

Som du säkert håller med om så finns det sällan en perfekt lösning, ofta så får man minimera skadorna och göra något så bra som möjligt.

Inser att jag har svängt en del i mina åsikter från förra inlägget. Det är inte något som jag har kännt behov av att tänka så mycket på. Jättebra med sådana här diskutioner så att man kan destillera fram något som kanske fungerar. Misstänker att det finns en del hål kvar i min utläggning :)
Snälla bli inte frustrerad ifall vi inte kan  ge ett komplett svar på det här. Det är som sagt tunga ämnen och i mycket så kan vi nog bara komma med gissningar.

night-bliss
2007-11-29 22:13
#22

Nej, jag blir inte frustrerad, jag tycker det är mkt intressant att få veta hur människor resonerar när det gäller religion (i detta fall kristendommen). Då jag själv känner mig mkt främmande för biblen när jag läser den och inte kan se den genom en troendes ögon så blir jag bara glad när jag får det förklarat hur ni ser på det. För mig så ger biblen upphov till nya frågor istället för att ge svar och jag tror att en kristen mer hittar svar i biblen än frågor. Jag anser mig ändå kunna förstå den känslan att hitta hem och att det känns rätt när ni läser biblen, då jag har upplevt det men då när jag läste en buddhistiskt skrift. Jag uppskattar (vet inte om detta är rätt ord i sammanhanget) verkligen historien om Jesus och jag tror också att han faktiskt har funnits, men inte riktigt i den ertappningen som målas upp av honom idag. Hela historien känns ofta mkt nära på något konstigt sätt.

Personligen har jag väldigt svårt för våld tex våldsamma filmer,nyheter, bilder osv men också sådant som maktmissbruk och första gången jag läste biblen mådde jag inte sådär jättebra och detta berodde främst på att jag blev chockad av att jahve var så (i mina ögon) våldsam, detta gick inte alls i hop med min inre bild av Jesus och guden. (djuroffren gjorde inte saken bättre kan jag påpeka). Det jag läste påverkade min inre bild av jesus för han predikade ju om denna gud. Jag resonerade ett tag om att guden också växer i medvetande över tiden, dvs utvecklas, men detta står ju i kontrast med det att guden ÄR och han är ofelbar (något som redan är ofelbart kan väl inte förbättras och utvecklas??). Jag lekte lite innan med tanken om att det inte är samma gud som beskrivs i GT och NT (gnosticismen och  Demiurgen)

Tack för svaren och hoppas på flera :)

Skadlig
2007-11-30 12:49
#23

Tycker att det låter som att du har en ganska sund relation till bibeln. Att den ger upphov till nya frågor tycker jag låter jättebra. Nog för att det är bra att kunna finna "vila" i bibeln men att du måste tänka gör att du lär dig mer.
Jag skulle nog rekomendera att du kollar om någon kyrka i din församling har en alpha-kurs. De är designade för att man i en lugn och avslappnad miljö ska kunna prata om kristendomen och ställa frågor om hur vi tänker. Det brukar vara en präst som leder dem så man får en kunnig människa att samtala med.
Jag tror att flesta kristna har ställt sig de frågorna du ställer dig nu så det är inget konstigt att du gör det :)

Jesus utmålas ofta som en trevlig och snäll mysfarbror men han var verkligen kompromisslös. Som C.S. Lewis skrev så lämnar han inget utrymme för tolkning av hans person. Han säger uttryckligen att han är Guds son. Det gör att tex muslimernas tolkning att han är profet men inte Guds son inte fungerar. Det går inte att bara kalla honom en stor rabbi. Man måste välja: Antingen tror man på honom att han är guds son eller så måste säga att han är vansinnig.

Ta en titt på vår trosbekännelse [wikipedia]. Den säger väldigt lite om gamla testamentet. I princip så "kräver" bara trosbekännelsen att vi ska erkänna Genesis 1-3 ungefär. Allt det verkligen viktiga för oss finns egentligen i evangelierna. Det är det som vi mer eller mindre all håller med om. Hm, har tappat lite tråd nu men jag tror att det jag menar är att det är ok om du inte vill läsa GT. Det finns dock böcker där som jag tror att du skulle uppskatta som tex Högavisan, Psaltaren och Ordspråksboken. Det gäller att komma ihåg att bibeln är skriven av människor och inte av Gud.

Jag är inte säker på att man måste tolka "Jag är" som att Gud är oförändelig. Jag tror att varken vi eller Moses hade kunnat förstå svaret om Gud hade svarat mer utförligt, så Gud valde istället att säga "jag är den jag är". Det kan ju också syfta på att han varar oändligt, att det inte finns någon början eller slut på honom. Man kan ju också testa göra ett litet experiment. Gå fram till någon slumpmässig på gatan och fråga "vem är du?" eller fråga dig själv vem du är eller vem dina föräldrar/systrar är. Det är en förädiskt komplicerad fråga :)

Daydreams
2007-11-30 13:47
#24

hmm, men trosbekännelsen, antar att du menar den apostoliska trosbekännelsen är ju bestämd av en grupp kristna. Känns lite fel att hänvisa till den som en grundsten som har krav på vår tro.

Bibeln måste ju vara grundstenen i tron, hela Bibeln. Gamla Testamentet ÄR svårt, och mycket lagar som vi blev lösta från i Nya Testamentet. Men att hård dra det till att vi bara behöver tro på och erkänna 1 Mos. 1-3 är enligt mig förkastligt som kristen.

Skadlig
2007-11-30 16:30
#25

Jag kanske skulle ha varit tydligare på att det var min personliga åsikt och kanske inte stödd av alla :)

Man kan nog lära sig saker från alla böckerna i bibeln men jag kan inte säga att jag tycker att de alla är lika viktiga. Krönikerböckerna tex berättar ungefär samma sak som konungaböckerna men vad det verkar som en väldigt mycket mer subjektiv synvinkel.

Även om Moseböckerna är grundbulten för den judiska traditionen och därmed viktig för kristendomen också så kan jag inte rekomendera någon att börja med läsa den utan att först ha läst de andra texterna. Jag tycker dessutom att man behöver ha någon typ av handledning när man gör det. Det finns så väldigt många andra texter som är så mycket mer lättillgängliga än Moseböckerna. Klart, alla texterna har något av othello över sig. ;)

MatsS
2007-11-30 20:01
#26

Hej Night-bliss,

och tack för att du ställer viktiga och svåra frågor. Jag blev kristen som 15 åring (1983) från att ha varit ateist. Alltsedan dess har jag bråttats med frågor som rör den kristna trons intellektuella och moraliska trovärdighet. Frågan om krigen i GT har nog varit (och är i viss mån fortfarande) en av de absolut svåraste nötterna att knäcka. Så här ser jag på det idag:

 1. Gud är den ende som är Herre över liv och död

Min första punkt är att Gud har skapat allt från intet och han är den ende som i absolut mening har rätten över allt, inklusive våra liv. Gud har i princip rätten att ta våra liv, för det är han som gett oss livet fritt och för intet.  Får jag leva två år, 5 år, 12 år, 35 år eller 85 fem år så är varje år, månad, dag, minut helt gratis och inget jag med rätta kunde kräva. Gud har i princip rätten att ta våra liv av de skäl han vill.

Man kan acceptera ovanstående premiss, men ändå fråga sig: varför skulle en god som skapat människor, vilja ta deras liv? Varför har den Gud som skapat livslusten ta livet ifrån oss? Är inte det motsägelsefullt? Jo det är det. Det är därför vi har rätt att förmoda att Gud inte dödar (eller låter någon dödas) utan tillräckliga skäl. Om Gud tar liv så gör han inte det t.ex. av någon sadistisk känsla där han njuter av dödande eller andras lidande. Gud måste ha goda (moraliskt goda) skäl för sina domar. Men då frågar man sig förstås vilka dessa skäl skulle vara. Mer om det senare.

 2. Guds moraliska roll är gigantisk

Vad menar jag med detta? Jo att om vi jämför vår "Himmelsle Fader" med en jordisk fader, så är det uppenbart att vi har koll på den moraliska roll vi förväntar att en jordisk pappa ska spela. Om pappan likgiltigt tittar på när mobbarna slår pappans son, så kan vi säkert säga att den pappan är moraliskt klandervärd. Varför? Jo för vi vet vilka begränsningar en vanlig pappa har. Vi vet också vilka moraliska förväntningar som finns inbakade i papparollen (bla att göra allt man kan för att skydda sina barn)

Hur är det då med Gud - vilken moralisk roll ska vi förvänta oss att han spelar - vad betyder det att Gud är vår "himmelske fader"? Här ser vi att bilden blir så mycket större och att vi inte kan omfatta den. Vår himmelske Fader har skapat allt. Han har full koll på allt som händer och ser alla samband. Han har ansvar för hela evigheten. Han har också exeptionella resurser till förfogande. Det gör stor skillnad, moraliskt sett. Om jag t.ex. har makt att uppväcka folk från de döda så blir bilden annorlunda när man hört att jag tillät en person att bli mördad. (Kolla t.ex. Hebreerbrevet 11:17-19 där det står om att Abraham visste att Gud kunde uppväcka Isak från de döda, om nu Abraham hade offrat sin son).

Guds moraliska roll är med andra ord oöverskådlig för våra moraliska intutioner och vårt förnuft (därmed inte sagt att Guds handlande skulle vara omoraliskt eller oförnuftigt - bara att vi inte ska utgå från att vi kan "fånga" det eller begripa det i alla situationer).

Dessa två resonemang utgör själva kontexten i vilken jag närmar mig frågorna om krig i GT. Jag tror egentligen att nästan allt hänger på dessa två resonemang. Men vi går vidare … (jag delar upp detta och fortsätter i nästa meddelande)

MatsS
2007-11-30 20:58
#27

fortsättning …

3. Gud skäl för syndafloden

Vilka skäl hade då Gud för att döda och befalla dödande av vissa städer/folk i GT? Om vi läser om Guds skäl för syndafloden läser vi detta: "Och Herren såg att människornas ondska var stor på jorden och att deras hjärtans alla tankar och avsikter ständigt var alltigenom onda. Då ångrade Herren att han hade gjort människorna på jorden, ochhan var bedrövad i sitt hjärta" (1 Mos 6:5-6)

När den moraliska ondskan blir för stor drar Gud en gräns och straffar genom att ta liv. Premissen här är att Gud inte gör något omoraliskt när han, av detta skäl, tar det liv han gett fritt och för intet. Det är ofta här vi moderna människor protesterar. Vi agerar som om vi har gett oss själva rätten att finnas. Men den rätten utgår från Herren. Detta är en knipskarp skillnad mellan bibelns synsätt och vårt moderna individualistiska rättighetstänkande. Rätten utgår inte från människan utan från Gud, och människovärdet är inte absolut i relation till Gud, bara i relation till andra människor (dvs jag har ingen rätt att ta någon annans liv (såvida Gud inte delegerar den rätten) eftersom jag inte har skapat den personens liv (vilket är sant även om jag skulle råka vara personens förälder)

Vi ser sedan hur Gud dränker allt levande (även djuren) utom Noa och hans närmaste + några djur.

Intressant i sammanhanget är att vår "snälle" Jesus nämner syndafloden och Noa, och säger: "Ty så som det var i Noas dagar, så skall det vara vid Människosonens (Jesu) återkomst …och de visste ingenting, förrän floden kom och ryckte bort dem alla - så skall Människosonens ankomst vara" (Matt 24:37-39)

Vi ser inte tillstymmelse av moralisk kritik hos Jesus av syndaflodens Gud. Istället kommer mönstret återupprepa sig när Jesus kommer tillbaka.

3. Guds krig med Egypten

Gud fortsätter sedan att döma mänskliga kulturer, även om det inte är lika totalt som i syndafloden. Egypten hamnar i konflikt med Israels Gud. Här uppenbarar sig Gud som "krigare" för första gången. Se Mose lovsång i 2 Mos 15 där vi bla läser: "Jag vill lovsjunga Herren …Häst och ryttare störtade han i havet … Herren är en stridsman …" Detta är ett ämne för lovsång och stor glädje. Gud räddar Israel genom att strida för Israel. 

Guds straffdomar över Egypten motsvarade olika aspekter av Egyptens gudar (2 Mos 12:12). Vi får intrycket av att Egyptens kultur var djupt påverkad av ockultism och onda andar. Detta var en viktig aspekt av Guds dom. Gud slår här en hel kultur. Han dödar till sist alla förstfödda därför att Egypten har förslavat Guds förstfödde (Israel) och dödat alla nyfödda gossebarn. Detta massdödande av hebreiska nyfödda barn straffar Gud genom att döda alla förstfödda i Egypten (vilket till största delen inte var nyfödda utan var män i alla åldrar).

Egypten var stormakten på den tiden. Denna konflikt med Israels Gud skapade ett enormt eko över den världen, nämligen att Israels Gud var den sanne Guden. Jag tycker mig se skäl här till Guds agerande, även om det bekymrar mig att relativt oskyldiga Egypter fick sätta livet till, men mer om det senare.

4. Israels förintelsekrig i GT

Det som jag tror bekymrar bibelläsare allra mest är nog krigen i Josua bok. Där befalls folket att döda alla: män, kvinnor och barn. De ska "tillspillogivas".

Det står en hel del om skälet till detta. Redan till Abraham säger Gud om det folk som Abraham ska bli fader till: "Där ska de bli slavar, och man ska förtrycka dem i fyrahundra år. Men det folk som gör dem till slavar skall jag döma…I fjärde släktledet skall de återvänta hit (Kanans land). Ty ännu har inte amoreerna fyllt sina synders mått." (1 Mos 15:16)

Så Gud säger till Abraham att Israel ska återkomma 400 år senare. Först då ska hans efterkommande få det land Gud lovat - eftersom de som bor där nu (amoreerna) inte fyllt sina synders mått.

Detta rimmar väl med tanken i 5 Mosebok kap 9 där vi kan läsa: "När Herren, din Gud driver undan dem för dig får du inte säga i ditt hjärta 'För min rättfärdighets skull har Herren låtit mig komma in i detta land för att ta det i besittning'. Ty det är ogudaktigheten hos dessa folk som gör att Herren driver bort dem för dig. Det är inte genom din rättfärdighet eller idtt hjärtas rättsinnighet som du går för att ta deras land i besittning …"

Vi ser att kananeernas (amoriternas)  kultur var fylld av avgudadyrkan, ockultism, incest, barnoffer m.m. (5 Mos 18:9-12) och att detta gjorde att "landet utspydde dem" (3 Mos 18:24-25).

Flera hundra år av denna kultur gjorde att Gud till sist satte stopp. Men han väntade i flera hundra år! Vilket indikerar att Guds egen moral faktiskt hindrar honom från att vara snar till vrede och dom. Gud kommer att vänta, men det kommer en punkt när det inte längre är barmhärtigt - troligen inte ens de de relativt oskylidiga barnen i en sådan kultur - att låta det fortgå. 

Utöver detta tror jag att Gud har ett "frälsningshistoriskt" skäl för sitt agerande. Han vill skapa ett folk som kommunicerar Guds närvaro och Guds egenskaper till hela världen. Detta skäl räcker inte för att Gud ska utplåna flera folk - det är den genom demoniserade kulturen som pågått i flera hundra år som är huvudskälet till domen - men det utgör ändå ett "positivt" skäl till domen: nu ska Gud bygga upp något gott istället!

Krig är otäcka - det är ett understatement, jag vet - men de kan skapa en moralisk nystart. Och det tror jag var ett av syftena för Gud i detta fallet.

jag fortsätter i nästa inlägg ….

Annons:
MatsS
2007-11-30 21:24
#28

5. Oskyldiga då?

Den kanske jobbigaste frågan är: men fanns det inte spädbarn som dödades i "Guds krig"? Varför skulle de lida eller dödas? Varför kunde inte Gud gå tillväga på något annat sätt? Han är ju Gud, i allsindar?

Faktum är att denna invändning får visst bibelstöd! I 5 Mos 24:16 läser vi att barn inte ska straffas för sina föräldrars synder. Hesekiel betonar detta (se Hesekiel kap 18). Detta ger oss skäl att tro  att Gud inte dömer med lätthet. Förekomsten av relativt oskylidiga personerna (jag tänker i första hand på barn) i en genomdemoniserad kultur borde utgöra ett skäl för Gud att skjuta på domen. Men jag tror det kommer en punkt då Gud moraliskt sett låter behovet och riktigheten av en kollektiv dom väga över. I den mån relativt oskyldiga drabbas av Guds dom, kommer Gud kompensera den personen inför evigheten. Det är i alla fall min övertygelse utifrån Guds hjärta genom hela bibeln.  Gud har rätten över våra liv, och det betyder att Gud inte gör något orätt när han tar våra liv, och om min död skulle ske till följd av Gud dom över min kultur, so be it. Här får man lita på att Guds godhet segrar i slutperspektivet.

Ursäkta längden men jag tänkte att jag lika gärna kunde slänga fram vad jag tänker om detta. Hoppas du, night-bliss har blivit något klokare på hur man som kristen kan se på dessa frågor.

night-bliss
2007-11-30 22:36
#29

oj denna gången var det mkt att läsa! Tack så mkt för alla svar!

För mig är det eg ovesäntligt om Jesus föddes av en jungfru och var redan från födseln guds son. Jag ser det inte som av vikt att hans födsel skulle vara spektakulär, då jag alltid ser det som att det är mer av vikt vem man tillslut blir (som människa, diskuterar inte yrkesval här). Jag har mer resonerat som så att det är mkt möjligt att han ev blev guds son (och detta då rent teoretiskt skulle göra det möjligt för alla att bli guds barn). Sedan plus det faktum att jag tror på reinkarnation (och inte på kroppens uppståndelse och eviga liv) gör nog inte trosbekännelsen aktuell för mig. Sedan tror jag inte att de skulle orka med mig på en alpha-kurs, då jag vill förstå resonemanget och är inte ute efter att bli frälst ;)

Måste dock erkänna att jag börjar förstå mer och mer. 

Angående det Mats har skrivit:

1) Men detta att gud har "rätt" att ta liv för att han har skapat det, känns lite konstigt är inte detta i konflikt med den fria viljan? (Jag är inte emot det faktum att vi blir gamla och dör osv. Jag är inte emot döden, om ni förstår vad jag menar). Borde inte den fria viljan oundvikligen göra gud till en viss del "förhindrad" att ingripa? Enligt mitt resonemang borde då gud inte aktivt mass straffa människor för att dem eg har rätt att leva som dom vill (den fria viljan), har han då inte tagit bort möjligheten att ingripa (genom att ge mäniskan den fria viljan)?

2) Men enligt det du skriver hur vet vi då att gud har någon moral överhuvudtaget? (låter lite hårt jag vet) Men om den är oöverskådlig för oss hur vet vi då att den då finns? Att gud besitter moral?

3, 4) Det är här jag tycker att ett allvetande medvetande (som då gud ska vara) borde stå över sådanna här känslor. Att hämd är en (vad jag tycker) en småaktig känsla och nån som är allvetande och har skapat allt då också borde kunna presentera/introducera på ett mkt bättre sätt än vad någon av oss skulle kunna förstå och våld, ilska ses ju som nått primitivt medan guden ska vara himelsk (jag förstår ditt resonemang, men jag får inte ihop det för mig). Jag har tidigare också påpekat att det som gör mig ledsen/besviken är att Jesus stödde detta, han predikar om just denna gud. Sedan har man det här att man inte ska ha några andra gudar, medan det tyvärr verkar så att Kristendommen ofta har förtalat andra gudar och civilisationer (de har varit ondska osv) när det senare i historiska perspektiv har visat sig inte riktigt har varit så.

5) Jag har mkt svårt för kollektiva straff då jag ser varje människa som unik och speciell, ingen av oss är den andra lik, vi ser på allt olika, vi ser världen genom olika ögon och tolkar den beroende på de referensramar vi lever efter (så man kan säga att varje människa beskriver sin värld) och då jag inte tror på evigheten (på det sättet ni gör) så har jag väldigt svårt att se en ev kompensation (och igen tycker jag att detta är något som skulle gå emot den fria viljan)

Men hur ser ni på det faktum att vissa säger att dagens bibel inte är komplett? Hur ser ni på det att det finns dem som säger att den har redigeras under årens lopp för att kunna hålla den stora massan i styr? Det finns de som menar att den tidiga kristendommen inte hade präster (ingen hade en större roll än någon annan i församlingen) alla hade förutsättningen att nå gud utan mellanhänder?

Mvh

night-bliss

MatsS
2007-12-01 02:08
#30

Nu har jag skrivit så mycket att jag ska hålla mig till korta inlägg. Min känsla av din respons Night-bliss, är att du försöker kombinera så mycket olika synsätt som möjligt. Och det är ofta möjligt, men bara till en viss gräns. Om man inte tror på "evigheten" t.ex. så kan ju Gud omöjligt kompensera, eller "torka alla tårar" som det står. Det kristna perspektivet blir skevt om man bara plockar ut "russinen".

 Ang den fria viljan så tror jag inte poängen är att Gud gett oss en fri vilja för att göra vadhelst vi väljer till något gott. Vi har fått den fria vilja för att så kunna vara moraliskt ansvariga människor - men vi har fått den för att välja det goda. Och däri ligger verklig frihet! (paradoxalt nog).

Din fråga om hur jag kan veta att Gud är god, är befogad. Jag är faktiskt öppen för att mina moraliska intuitioner är felaktiga. Så min tro är att Gud inte kan dömas av min moraliska känsla. Den kan bli skadad eller begränsad (vilket troligen också är fallet). Men jag tror att slutbilden - dvs efter Domens dag - då Gud har dömt allt som är ont och återupprättat allt gott - kommer upplevas som verkligt god av alla som ser den.

BroAndrew
2007-12-01 19:25
#31

 

Jag begränsar mitt svar till #17 till den ena delen dvs varför Människan är ond.

Människan är ond därför att hon har fallit från ett högre tillstånd till ett lägre. Det jag menar är att från början (i skapelsen) kunde människan umgås med Gud utan blygsel. Människan frestas av djävulen (i en orms gestalt) och faller (är olydig mot Gud). Det största felet de gjorde var att de inte var lydiga. Efter fallet var den relationen bruten.

Jag tror att många tycker att Hitler eller Stalin var onormalt onda människor men jag tror dessvärre att vi alla har samma potential till ondska. Man kan ju vara vänlig mot sin fru och sina barn men ändå vara djävulsk mot andra människor.

Människans religioner blir sedan hennes försök att nå tillbaka till den tidigare relationen. Men alla dessa försök är och var omöjliga. Som en konsekvens blev människorna utkastade från Eden. Ungefär så står det i Bibelns första bok. Men redan här finns ett löfte om en frälsare som är en av oss d.v.s. född av en människa. Det står att han ska söndertrampa ormens huvud. 

Sedan följer ett offrande av djur genom alla tider för att kunna få förlåtelse för sina synder. Någonstans står det att "utan att blod utgjuts ges det ingen förlåtelse".

Jesus, som är uppfyllelsen på profetian i Bibelns första bok om en frälsare.  Han blir det slutgiltiga offret som en gång för alla tar bort alla synder. Jesus är inte bara en människa, han är på samma gång Gud i mänsklig gestalt. För att få del av frälsningen krävs att vi ber om förlåtelse. Då blir vi förlåtna och får ett nytt liv, vi blir födda på nytt

night-bliss
2007-12-02 21:06
#32

hej igen!

#30 Men vad är en fri vilja om man inte får välja? Om man bara får en fri vilja för att bara välja en sak (att välja godheten är ju en bra sak, men också synen på vad som är gott kan också skilja sig från olika människor och kulturer) då är det väl ingen valfrihet?

En annan tanke jag har är att om vi inte kan förstå det högre medvetandet, så kan vi väl bara tänka och handla inom våra egna ramar, vem kan anklaga oss för att göra något felaktigt då? Hur kan då guden förvänta sig att vi ska grunda våra beslut på något vi inte vet om? Sätta sin tillit till något som är för oss obegripligt? (antar att det är här tron kommer in) Om man bara vill tro på något som man tycker är moralisk försvarbart?

Sedan är det så att jag har läst mkt från olika religioner för att jag tycker att det är intressant, så klart blir man också påverkad av de olika synsätten då, men jag håller inte med att detta skulle vara att bara plocka russin ;) man utvecklas!

#31 jag förstår ditt resonemang, men du förutsätter redan att allt i bibeln är riktigt (och det är det antagligen för dig), men då jag inte har samma synsätt så känns det lite märkligt för mig. Du förutsätter redan (om jag har förstått saken rätt, anmärk om jag har fel) att guden är god, att han besitter moral, att han alltid gör det som är rätt, men för mig som inte är troende på samma sätt så är detta inte självklart. Då jag först och främst vill grunda det jag tror på genom ett resonemang som kan underbyggas på ett annat sätt än att hänvisa till biblen, genom ett resonemang som kan stå sig utan att peka på bibeln. Du har redan accepterat allt som står där och därför är det naturligt för dig att peka tillbaka på biblen där jag inte ens var överrens med dig om utgångspunkten. Men jag är glad över att du försöker förklara för mig :) Jag personligen anser inte att vi föds onda utan att vi startar med ett helt blankt papper, sedan under livets gång väljer vi vår väg. Sedan hur kan en sympatisk gud kräva blod, jag har alltid resonerat som så att om någon hade skapat allt så borde det ju mer vara en kränkning att ta död på något inom denna skapelse?

Mvh

night-bliss som hoppas på en fortsatt intressant diskussion

Skadlig
2007-12-03 13:09
#33

#32, har inte så mycket tid att svara idag men appropå att döda så är det ju likartat i hinduismen där Shiva förstör/dödar utan att för den delen egentligen vara ond. Det är dock fel för hinduer att döda. Den här asymetrin mellan gud och människa är alltså inte unik för kristendomen.

night-bliss
2007-12-03 22:47
#34

#33 jo men där är ju shiva känd som förstöraren, detta är något som framhålls, medan i kristendommen så tror jag många kristna skulle bli upprörda om man skulle kalla jahve/jehova som förstöraren, han beskrivs ju främst som kärleksfull, medan shiva inte beskrivs i samma ordalag. Sedan tycker jag att hinduismen och Kristendommen har helt olika referensramar, hur dem ser på världen osv så det blir inte en rättvis liknelse för någon av religionerna.

Mvh

night-bliss

Annons:
night-bliss
2007-12-14 23:09
#35

.

billyboy
2007-12-14 23:45
#36

#32> "Men vad är en fri vilja om man inte får välja? Om man bara får en fri vilja för att bara välja en sak (att välja godheten är ju en bra sak, men också synen på vad som är gott kan också skilja sig från olika människor och kulturer) då är det väl ingen valfrihet?"

För att kunna välja måste man ju ha minst 2 ting att välja mellan. I livet finns det olika val och vi "drabbas" av konsekvenser oavsett vad vi väljer. Du får välja att inte tro det Bibeln säger, inte tro Jesus. Om du då har rätt att Bibeln inte är sann, att Jesus inte är världens (människorna i världens) frälsare, då har du gjort rätt val. Om det är sant att Bibeln ÄR sann och att Jesus ÄR världens frälsare … då har du valt vad du trodde var rätt val men det blev fel…. Vad som sker då, bedömer inte kristna utan det bedömer Gud.

Om inte 2 val fanns, skulle inte fri vilja finnas. Då skulle vi vara tvingade robotar, slavar under en Gud som inte vill ge oss rätten att välja själva.

mumsan
2007-12-15 00:04
#37

 Instämmer med billyboy.

Det kan ta tid att förstå bibeln och tro. Det är inget som sker över en dag. Jag var emot de kristna tidigare och hade helt andra uppfattningar, kallade mig ateist, vilket jag egentligen inte var. Tills jag träffde en några vänner som blev kristna och trodde de hade blivit konstiga, men när de berättade om sin tro var det som ett frö började gro och jag fick tom. gåshud när hon berättade och sa: du "mumsan" jag har gått och blivit frälst. Sen var det en till person som kom i min väg och frågade mig om jag var frälst. Jag blev helt paff och tänkte att han var påstridig. Men det blev en positiv vändning i mitt liv och jag ångrar det aldrig. Historien blev kort nu för jag är trött och vill sova. Hoppas att dessa ord gjorde lite nytta/gav svar här i forumet för någon.

JanLindgren
2007-12-15 13:09
#38

Hej!

Glöm inte att Gud gillade kvinnliga oskulder. Allt levande skulle mördas enligt Guds order utom kvinnliga oskulder som skulle bli slavar. Tänk er krigarna som gick omkring och dödade alla även spädbarn men de stannade upp och gjorde en gynekologisk undersökning på alla flickor för att se om de var oskulder. En vidrig hantering! Frågan är om det var bäst att bli dödad eller bli slav.

MVH

Jan Lindgren

night-bliss
2007-12-16 20:31
#39

#36 jag kommenterade följande i inlägg nr #30 som skrev: Vi har fått den fria vilja för att så kunna vara moraliskt ansvariga människor - men vi har fått den för att välja det goda. Och däri ligger verklig frihet! (paradoxalt nog). och då tyckte jag (night-bliss) inte att det avspeglade en fri vilja.

När det gäller min egen tro så kom jag ju i kontakt med kristendommen redan i kyrkansbarntimma, men den gjorde mig bara bekymmrad, jag tyckte att allt bra var fel (hur man nu som 5 åring kan tycka det när man inte känner till någon annan religion) men när jag senare när senare i skolan kom i kontakt med hinduismen och reikarnation på religionsvetenskapen så var det som en klocka ringde till i huvudet, men det kändes inte helt rätt, men jag läste lite och fick reda på att det fanns något som hette buddhismen sedan dess har jag kännt mig dragen till buddhismen (jag kunde vara ca 10 år), men nu på senare tid också wicca. Men jag har ofta fått en känsla av att det finns många religioner, men de alla vill att vi ska nå ett slutmål, det är bara vägen dit som skiljer dom åt. Att vi allt tillslut kommer att hamna på samma ställe, för vissa går det snabbt, andra tar det längre tid medan andra väljer att vänta. Jag tror att att allt handlar om utveckling och då jag tror på reinkarnation så tror jag också att vår spirituella utveckling pågår livstid efter livstid, men jag tror inte på det begreppet att om man har varit en dålig människa i ett liv så får man ett svårare liv i nästa (tex extrem fattigdom) utan man väljer det livet där man har förutsättninagrna att utveckla sig mest, eller hjälpa andra att utveckla sig eller rent av komma till insikt. På detta sättet så kan man aldrig veta vad syftet är med ens liv och man kan aldrig dömma andra för man vet inte om den ska lära sig eller att man ska lära sig av denna människa. Så om detta lite kort är vad jag tror på, så kan det vara lite svårt att sätta sig in i Kristendommens mönster. Jag tror inte heller på en Gud på det sättet ni gör, jag tror mer på en kraft, en allomspännande kraft som på ett sätt avspeglar den andan som finns just nu, med andan menar jag hela världens avspegling typ hälsotillståndet här och nu för vår värld. Så jag tror inte heller på den ordnande tillvaron med en gud som bestämmer som ni gör.  Det är mer som om vi lever i symbios med denna kraft och vi är båda beroende av varandra. Jag har bara berättat detta så ni ska förstå varför jag kan ha lite svårt med de kristna begreppen men att jag gärna vill förstå, men vissa av dessa sakerna känns mkt främmande för mig

Mvh

 night-bliss

night-bliss
2007-12-16 20:36
#40

och som vissa märker så skiljer mitt synsätt också en hel del från buddhismen, men i buddhismen finner jag något jag inte funnit någonannanstans och jag bär den nära, men den avspeglar inte tillfullo det jag tror på

/night-bliss

Tur-Budda
2008-07-07 01:41
#41

Jag tvivlar på att allt som benämns Gud, Herren, skaparen etc i GT verkligen beskriver Fadern som Jesus pratar om.

Annons:
Upp till toppen
Annons: