Jag behöver nog veta lite mer om vad som är frånstötande för att förstå frågan.

#1: Det motbjudande är just detta att döden inte skulle vara slutet. Att det skulle finnas ett liv efter detta, som man också skulle behöva leva. När jag dör vill jag inte behöva börja om på ny kula i himmelrik.

Jag måste faktiskt fundera ett tag - annars finns det risk att jag svarar klyschigt - jag har liksom aldrig tänkt på det från det hållet…

För mig är det som ett neverending party - dvs något som är så härligt att man inte vill att det skall ta slut.

vi kommer en dag att dö, det vet vi, Men vi väntar på att jesus ska komma tillbaka o väcka upp alla de döda, både rättfärdiga o orättfärdiga. joh:5:28,29

#2 Enligt det kristna sättet att se på det så är inte döden något naturligt eller något som var tänkt att finnas från början. Döden fick sin väg in pga den första ursprungliga synden mot Gud.

Tänk på det som tex ett hjul. Ett hjul har ju ingen början eller slut föränn man skär av det. Hjulet som det var finns inte längre men eventuellt så kan man använda det till något annat. Om du senare skulle kunna laga hjulet, är det då fel?

#3: Men jag vill inte gå på party - jag vill sova … Väntar med spänning på ditt svar, Margareta.

#4: Jag vet att ni tror så, men jag undrar varför tanken känns trösterik för er. För mig är den förfärlig.

#5: Detta synsätt har jag hört förut, men jag tycker det känns så ofullständigt, som en stympning av en äldre reinkarnationslära. För om hjulets första varv är ett jordeliv och dess andra varv är evigt liv i himmelriket, så blir ju det andra varvet orimligt mycket större än det första. Varför bara två varv på hjulet? Varför inte (om man nu tror på hjulet) varv på varv tills man fattat poängen, så att säga, och kan nå utslocknande (eller något slags himmelsk belöning)?

Spännande diskussion.

#5: Är det inte så hinduerna tror, nirvana?

¤4 just där hänger jag inte med. om man kommer till himlen efter döden , varför ska då jesus komma tillbaka och väcka upp oss ? vart hamnar vi då ? blir helt förvirrad =S.

jag tror att döden är slutet och sen när man dör så är man död,borta.

#6 Min avsikt var mer att likna det med något som är utan slut. Inte något som är ciruklärt.

Om du så vill så kan du tänka på en linje som börjar i tid = 0 och slutar på tid = ∞. Den urspungliga synden har då avbrytit linjen med ett max av tid = 120. Förstår du hur jag menar då? Jag ser det alltså egentligen inte som reinkarnation alls.

Det här med strävan efter "utsläckning" är faktiskt en av de sakerna som jag tycker är tråkigast med hinduismen och budismen och där jag tycker att kristendomen är så mycket bättre. De verkar nämligen ha en sådan avsky för kroppen och de kroppsliga. Som jag ser det så skapade Gud kroppen också och om han hade velat att vi bara skulle vara ande så hade han gjort det så istället.

Men om du vill så kan du ju se det som att kristendomen har reinkarnation med antalet återfödslar = 0 och sen eventuell "himmelsk belöning". Till skillnad från de två ovan så har du alltså bara en chans att göra rätt. Lev ditt liv nu alltså.

 Lite problemet med de här typerna av diskutionerna är att det är som att fundera på hur det är vara ett träd. Vi kan spekulera men föränn Jesus har återvänt så är det omöjligt att veta säkert.

#9: Jag förstår beskrivningen, och jag förstår att ingen vet säkert förrän det händer, om det nu händer.

Men inte är det väl så svårt att spekulera i vad den som tror på himlen finner för tröst i tanken på evigt liv? Det måste man väl veta, om man nu finner sådan tröst. För mig känns evigt liv ovanefter som det grymmaste straff.

Himmeln är egentligen inte något som bekymrar mig så ofta men den mån jag finner tröst vid tanken så är det att få lov att fortsätta vara tillsammans med Amiechan. I bästa fall så har vi 90 år till vi kan vara tillsammans och jag är inte helt säker på att det är nog lång tid.

I övrigt så har jag det ganska trevligt i det här livet, i stort så trivs jag med det jag gör och jag trivs med den som jag är så jag skulle inte ha något emot om det fortsatte.

#11: !

Ja, det här livet får gärna fortsätta länge än, det jag inte alls mätt på. Det är det där med "evigt" jag hakar upp mig på.

Ibland förstår jag vad du menar Gronstedt, om man riktigt börjar tänka på evigheten känns det nästan skrämmande, jag menar, det kommer ingeting efter evigheten, thats it.

Tillika så finns det ingen tid i himmelen så jag tror inte att man upplever det som om man gjorde det här, för i himlen lever man i nuet och det lär ska vara ett övermåttans underbart "nuet" :)

Jag tänker fortfarande - men det som finns i mina tankar nämns redan… det är svårt att tänka sig ett tillstånd utan tid…

Läs "Innanför Paradisets Portar"

Nu har jag funderat - klar blir man nog aldrig.

Ibland är man med om något som är svårt att sätta ord på - det är för himmelskt för att bli klätt med ord helt enkelt. Det kan vara i ett stort eller litet sammanhang - men det är alltid med kristna syskon där man känner sig som ett med varandra.

Tiden stannar av och man bara är tillsammans inför Herren i lovsång och tillbedjan och önskar att detta aldrig skall ta slut. Som yngre var det tex svårt att skiljas och åka hem efter ett underbart läger.

Mina tankar inför himlen är att få leva i det tillståndet tillsammans med Herren Jesus Kristus och alla de troende - kalla det andlig berusning eller vad som helst - det finns ändå inget bra uttryck.

Jag skall inte säga att jag längtar  - jag trivs bra här - men jag ser verkligen fram emot himlen och det är ingenting som skrämmer mig. Jag har genom mamma levt nära den varma förvissningen i hela mitt liv - även om jag själv inte förstod det förrän jag var 20 år.

#11: <3 

Jag tänker nog mycket att himlen är tidlös. Den där stunden när jag är helt här just nu, bara närvarande med hela mitt hjärta och själ, då är det oändligheten som snuddar vid mig. De stunderna är så korta och det blir en sån chock att vakna upp efter dem tycker jag. Jag vill gärna prova på det lite längre. ;)

Jag har dock mycket svårt att tro att någon som inte trivs med livet efter detta skulle tvingas att delta ;) Då förlorar det ju poängen.

Vad har vi för val ?

Himmel eller helvete. Himmlen har vi hört talas om som en underbar plats. Vi har också hört om helvetet som en bedrövlig plats. Vad väljer du?

Vår ande är evig men den skall placeras någonstans. Valet skall avgöras medans du lever.

Även om mitt liv har varit ett helvete här på jorden behöver man inte fortsätta med det i evighet.  Conrad

Välkommen hem Conrad!

#16 och #17: Tack för svar! Det låter ju ganska fantastiskt med tidlös hänryckning. Just det där med tidlösheten kanske är nyckeln - för till och med hänryckning torde bli ganska trist om man är medveten om evighetens evighet .

#18: Conrad, jag tror inte som du och jag gör därför inte det val du talar om. Min tro och mitt hopp är att döden är slutet och att jag därefter inte är med längre. Evigt liv syns mig lika fasansfullt i himlen eller helvetet. Men nu förstår jag lite mer hur kristna tänker.

Tack alla ni som försökt förklara.

Tidlösheten är en viktig del… ju mer jag tänker på det väldigt viktig.

intressant frågeställning… har aldrig reflekterat över att en evighet i himlen skulle kunna uppfattas som avskräckande! Men det är nog som du skriver Margareta att tidlösheten är en viktig aspekt - vi kan inte med våra hjärnor förstå hur det ska bli, vi kan bara spekulera.. Det jag tycker är det bästa med himlen är att jag ska få träffa mina kära som gått för mig, och att där finns inga handikapp, ingen smärta och sorg! att livet i himlen är bekymmerslöst och total tillfredsställelse! De framtidsutsikterna tycker jag är enbart positiva!

Tidlöshet: Krasivis och jag blev bjudna på möte i Tensta för ett par år sedan. Vi var endast fyra vita personer där dom övriga ca hundratalet färgade från Afrika. Det var sporadiska "uppträdande" mestadels låvsång. Den Afrikanska rytmen och sången var mycket medryckande och det fans en andlig atsmofär som inte jag kan beskriva med ord. Helt plödsligt tog mötet slut och vi sade till varandta är det slut redan, men en titt på klockan visade att det hade gått 7 timar. För oss var det en försmak av tidlöshet. Det står att vi skall sjunga låvsång i himmlen, är låvsången som den var på mötet jag beskrev ställer jag upp. Ofta på våra möten är låvsången kantig och tjatig dessutom ordfattig vilket jag inte tycker om.

MVH Conrad

Jag säger såhär.. Jag dör hellre än att vara på ett never ending party, då det efter typ 500 år kommer vara JÄÄVLIGT tråkigt:p

Jamenar, vad är syftet med livet om inte att värdera det man gör, och kämpa för det, och inte få det serverat på ett silverfat? det är väl som att fuska i spel, tar glädjen ur det!?

Om begreppet tid inte finns - blir det inte heller neverending…

Det där med himmel och helvete/evigt liv är så otroligt påverkad av katoliscismens bildliga berättelser. Rent Bibliskt så finns det väldigt lite information om vad himmel och helvete faktiskt är. Men vi kan ju börja med att ta bort alla klicheer om gator av guld, och att brinna för evigt.

Det finns 3 ord som används när Bibeln talar om helvetet. alla orden har lite olika betydelse. Kan gå djupare in på det om ni vill när jag inte är lika trött som nu.

håller just på att läsa "23 minuter i helvetet" om en man som fick besöka helvetet och dess fasor där! han hänvisar till väldigt många olika bibelställen där det talas om helvete, hades mm. Ingen trevlig plats så mycket kan jag konstatera…

Men jag undrar ändå om inte oändlig plåga vore lättare att uthärda än oändlig oföränderlighet - förutsatt då att det är "oändligt" och inte "tidlöst".

#27 du läser en skönlitterär bok.

Lite Bibelfakta:

Det finns två olika ord i Bibeln som är översatt till helvete, det första är Sheol:

Hebreiskt ord som används om platsen där dom döda "bor". Man tänker på platsen som om den vore under marken. (Esekel 31:15).
Det är en mörk, tyst plats. (job 10:21, psalt 94:17 och 88:12).

Trots att de döda i Sheol är separerade från Gud (psalt. 88:3-5), så  är Han inte frånvarande (psalt 139:8) och kan befria själar från Sheol (psalt 16:10).

Sheol översätts ibland som helvetet, men trots det ses Sheol inte som en plats av evigt straff, och när det används i NT (matt 16:18, apostlagärningarna 2:27) så syftas det bara på dödens makt.

Helvetet:

Det ord som översätts som helvete i NT är det hebreiska ordet Gehenna. Gehenna betydde Hinnom's dal och var från början en dal utanför Jerusalem där man offrade barn åt guden Moloch (2 kung 23:10, 2 Krön 28:3, Jer 32:35).

I senare judisk litteratur associerade man gehenna med en plats av tortyr, och en för evigt brinnande eld som skulle vara straffet för syndare. Många trodde att mindre synder kunde brännas bort av elden i Gehenna, men vid NTs tidsram hade det blivit ett ställe av evigt straff för syndare.

Har en hel del kvar att skriva men får göra det senare för jag måste iväg nu…

Nu har jag promenerat hunden så nu kommer fortsättningen.

Jesus beskrev helvetet som en plats av evig eld, skapad åt djävulen och hans änglar. (matt 25:41) men också som en plats för dom som inte följde Guds vilja. Helvetet beskrivs som en plats där både kropp och själ förstörs/dör. (Matt 10:28) och att där är "klagan och tandgnissel" (matt 8:12).
Uppenbarelseboken stödjer ideen om eld och svavel (upp 21:18), medans andra NTverser stödjer ide'en om den totala separationen från Jesus som det eviga straffet. (matt 7:23, 2 Tess 1:9).

Min personliga åsikt och tro är att vi människor inte ska fokusera på helvete eller himmel, utan fokusera på att leva det liv vi lever, just nu, så bra som möjligt. Samt att om man vill umgås med Gud i detta livet kommer man även att få göra det efter döden, men vill man inte så kommer man inte att tvingas till det efter döden heller.

Att ge sig på att tala om för folk om dom hamnar i himlen eller helveter är helt fel och den enda som vet hur det blir är Gud. Vi kan aldrig veta vad varje enskild människa har i sitt inre.

3# party! får ja komma?? ja har party tutor!!

#31 Alla som vill komma är välkomna

#25 Om begreppet tid inte finns så kan inte tankar ens uppstå. Alltså är det då värdelöst? Allt blir tråkigt när man gör det förlänge.

Jag lever efter filosofin att "det finns ingen död, bara liv". När vårt "kropsliga" liv försvinner från denna dimension så början ett annat liv i en annan, tills vi kommer tillbaka hit, eller en annan planet på samma "våglängd", för att lära oss mer eller tills vi har lärt oss vår läxa och fortsätter till dem upplysta buddha rikerna. När vi väl blivit upplysta kan vi välja att stanna kvar där eller födas på nytt i ett lägre rike för att sprida kärlek och lycka omkring oss som jesus och buddha gjorde.

Tror att det är svårt för någon att förstå hur ett neverending party skulle kunna bli annat än trist efter "en halv evighet" (finns ju faktiskt inget sådant…) om man aldrig tidigare fått vara i Guds närhet. Den frid som infinner sig när man varit riktigt nära Gud, tex i ett bönemöte, är helt obeskrivbar. Bättre än vilket spa-besök som helst! Och är det motsvarigheten till sova man vill åt när man dör så kan jag med värme rekommendera detta lugn istället.

För mig är det en av de mest trösterika sakerna med himlen: jag kommer få umgås med Gud och Jesus på ett sätt som jag aldrig kunnat här på jorden. "Om det är ljuvligt redan nu att vara Jesu vän hur ska det då ej bliva där en gång i himmelen." (Ur nån gammal psalm som jag glömt namn o annat på.)

För övrigt längtar jag efter att få lära känna mina mor- och farföräldrar, som jag inte lärt känna här på jorden. Jag längtar att få möta vänner jag tyvärr fått släppa taget om allt för tidigt. Jag längtar efter att få sitta ner med ex-kungen David o sjunga lovsång tillsammans med honom. Jag längtar efter att se änglar och höra änglakörer sjunga. Jag längtar efter lovsångsgudstjänster. Jag längtar efter en frisk kropp. Jag längtar efter ett stressfritt liv. Jag längtar efter en plats där endast godhet råder, där ingenting ont kan nå mig någonsin mer. Men till syvende och sist så längtar jag mest efter Guds omåttligt stora famn och att få möta Hans gränslösa kärlek. För mig kan en evighet i Guds närhet aldrig bli trist eller kännas frånstötande. Jag lever gärna det här livet för här är jag satt att vara, men jag skulle ljuga om jag sa att jag inte längtar till himlen mest varje dag.

Jag håller helt och fullt med dig tinaoskarsson!! Amen helt enkelt! :O) längtar också…

Så väl uttryckt av Dig tinaoskarsson att jag kan inte annat än säga Amen jag med… precis så känns det.

man kommer inte till himlen när man dör, när man dör så  somnar man helt enkelt in, man kommer inte hem till Gud, varför skulle Gud ta "Hem" någon.

 Läs gärna 1 kor,15:12-16, Nytt liv efter döden genom kristi uppståndelse.