Jag är med i Pingstkyrkan och har en hel del vänner som är fd missbrukare. Min make har en del whiskey, rom och vodka (bl a) hemma. Vi har bara sett till att det inte står synligt framme när mina vänner är här. Alla vet om att vi har det här hemma, så det är inte det att vi skäms, utan bara för att det inte ska vara onödig frestelse för mina vänner.

Jag är själv ingen storkonsument av alkohol - tycker att det mesta är godast utan (typ alkoholfri cider eller varför inte vanligt kranvatten). Dock har jag lärt mig att uppskatta ett glas rödvin till maten eller, om det är riktigt sött. framför TVn. Kontentan är att det alltid är jag som kör hem från alla fester, eftersom jag inte tycker det är någon större uppoffring att hålla mig nykter.

Jag kommer ifrån en totalt nykter bakgrund och har som tonåring gjort revolt och som vuxen lärt mig att uppskatta rödvin till maten. Idag känns inte alkoholen i sig som ett problem relaterat till min tro. Det är sättet att hantera den som är problemet och då är det bättre att avstå än att fresta någon som inte klarar det.

Jag har testat andra varianter än rött vin också - men gillar inte känslan av att tappa kontrollen. Måttlighet är en självklarhet.

Visst kan jag tycka både cider och öl är gott - men eftersom jag avstår från kolhydrater faller det bort. Rödvinet är kvar.

En öl kan jag ta men annars "hatar" jag allt som har med sprit att göra. Det har med min fostran att göra, farfar var alkis.

Jo sprit använder jag när jag svarvar i aluminium.

Jag dricker inte alkoholhaltigt alls, enbart vatten, mjölk och Pepsi Max. Jag är i och för sig ingen pingstvän utan mera sökande. Men jag tycker att det är fel (för mig) att dricka när man är kristen, vilket inte betyder att andra måste göra som jag

Kraaaaaaaaaaaaam och Guds frid/Vinga

Hmmm…. Jag har ju ingen kristen bakgrund. Min pappa drack "som folk gör" och mamma drack ingenting. Innan jag träffade Conrad #3 så drack jag också "som folk gör" sedan mötte jag också Gud och började gå i Pingstkyrkan. Under många år drack jag ingen alkohol alls.

Så blev jag allvarligt sjuk och började ompröva många saker i livet. Jag fyllde 50 och fortsatte att ifrågasätta hur jag levde. Då kom jag underfund med att jag kunde dricka ett glas vin om jag tyckte att det var gott ibland utan att ha dåligt samvete. Så nuförtiden gör jag det och jag tycker att det är OK.

HEJ!

I bibeln så står det faktiskt på ett ställe att man kan använda vin för att få lite smärtlindring. Kommer inte på var just nu - jag behöver gå bibelskola tror jag.

Däremot så står det att man inte ska dricka sig berusad.

Vin är väl inte syndigt om det används på rätt sätt som i nattvarden som symbol för Kristi Blod t ex. Lärljungarna drack ju vin till varje måltid och vi har ju alla läst om vinundret i bibeln.

Jag tror nog att det har ett samband med att vi var så svåra på spriten under 16- 17- 18- hundra talet och att det infördes som ett styrmedel av kyrkan för att människor inte så lätt skulle störta sig i fördärvet. För det söps väldigt mycket av många olika anledningar i vårt land förr. Kyrkan och staten var ju väldigt sammankopplade och sågs som en av statsmakterna förr. Försupna och förstörda människor bidrog inte särskilt mycket till samhället och det var därför viktigt i vårt glesbefolkade land att stävja detta så långt det var möjligt.

Vill bara förtydliga att jag inte dömer alkoholister för det är en sjukdom. Jag ville bara dra vad jag trodde var historiken bakom.

//H

#6 Det där om att inte dricka sig berusad håller jag med om. Nuförtiden dricker jag väldigt sällan och är pga vikt, kost och vana väldigt känslig så när jag väl dricker så dricker jag också väldigt sällan.

Sen finns det ett antalk alkolister i min släkt också vilket gör att jag håller väldigt hård koll på mig själv angående när och hur jag egentligen dricker.

Ur ett kristet perspektiv så ser jag dock inga direkt problem med drickande så länge man gör det med måtta. Problemet är att det ofta är så att de som har störst behov av måttlighet är de som har svårast att vara måttliga. Alkolism är ett problem med många komponener, både genetisk och sociala.

Man skall hålla i sär saker och ting anser jag.

Det är en sak att man av ideologiska eller praktiska själ inte dricker alkohol. Ett fullt relevant ställningstagande som man kan göra av olika själ.

Det har däremot väldigt lite med kristen tro eller att bibeln på något sätt skulle förbjuda alkohol, som tex koranen gör. Det första undret som Jesus gjorde var att förvandla vatten till vin vid ett brölopp där vinet tagit slut. Inte skulle han ha gjort det om han sedan ansåg att man skulle vara helnykterist? vin används dessutom väldigt mycket som en bild för livet i bibeln.

Presis som #6 skriver har det historiska orsaker till att det innom den svenska frikyrkan funnits ett alkohol förbud. Detta är något som istort sett helt saknas i andra länder. Har bott i england och där ställde man sig väldigt frågande inför svenska frikyrkomänniskors inställning till alkohol.

Pingstkyrkan bildades inte förrän 1913 när filadelfiaförsamlingen, under Lewi Petrus ledning, uteslöts ur svenska baptistsamfundet. Altså långt efter det att nykterhetsrörelsen i Sverige tillsammans med frikyrkorna utvecklades. Pingstkyrkan hade dock på denna tid en oerhört asketisk framtoning, allt som var njutningsfullt, roligt eller på annat sätt gav människor ett lättare hjärta ansågs vara synd. Idag har tack och lov denna inställning modifierats en del men syndakattalogen lever fortfarande kvar i undermedvetandet hos många pingstvänner och inte minst i fördommarna mot dom.

Jag instämmer helt med vad du skriver ryttarn - det är traditioner och folks misär med alkoholen som orsak som ligger bakom många ställningstaganden kyrkorna står för. Sen har Bibeln/Jesus fått stå till svars för det helt i onödan.

ja för min egen del så hände nåt när jag blev frälst för 28 år sen.. jag tappade all smak för allt med alkohol i och det sitter i fortfarande! De hade inget med några förbud eller nåt att göra utan det sitter verkligen i munnen! jag vill inte ha helt enkelt och det gör det enkelt att avstå också. Jag missbrukade inte alkohol innan jag blev frälst men tog gärna ett glas eller två när det var fest, gillade öl också ganska mycket men nu tycker jag väldigt illa om både smak o lukt av öl!

#8 bara en liten rättelse. Koranen är ungefär lika med Bibeln vad gäller alkohol. Det står att man HELLRE ska dricka mjölk, men den är inte uttryckligt mot att dricka alkohol. Att jämföra med Bibelns uppmaning att vi gärna få dricka alkohol, men utan att dricka oss berusade.

 För övrigt har jag INTE uppfattningen att det handlar om någon syndakatalog att pingstvänner avstår från alkoholen. För det första har vi många gamla LP-vänner i våra församlingar - inte vill vi få dom att ramla dit igen! För det andra så verkar vi inte ha något behov av alkohol (vatten är också gott!), så varför dricka?

#11 Håller inte med dig där, har ingen koran tillgänglig så jag kan kolla upp exakta sitat men det finns en bra översikt på http://www.islamguiden.com/alkohol.shtml 

Även om jag idag inte är aktiv i pingstkyrkan är jag uppväxt i rörelsen under -70 och -80 talet. Som tredje generationes pingstvänn, min morfar var med och grundade en av två pingstförsamlingar i Malmö, så har jag beskrivningar från både mormor och min mor hur man defakto hade en syndakattalog även om den inte var nedskriven. Mycket av detta ligger, som jag skrev tidigare, med av tradition och i dett kollektiva undermedvetna bland många "infödda" pingstvänner. Alkohol var en av många syndfullheter som köttet lockades av, andra sådana hemskheter var Bio, Teater, Dans mm. Min mor klipte håret i början på -50 talet, hade hon inte varit dotter till församlingens kassör hade hon troligen blivit utesluten.

Visst har det hänt mycket innom pingströrelsen sedan dess men mycket finns kvar i någon form av automatiskt handlingssätt bland många.

#12 Det tycks vara en tolkningsfråga. I texten de refererat till står det inte "du ska inte dricka alkohol". Jag tycker det helt är textskrivaren som i det här fallet får det att låta som ett förbud. Å andra sidan så är jag inte så insatt i islam, så visst kan jag har fel.

Visst har det funnits en "syndakatalog" inom pingströrelsen. Jag har själv inte fått sminka mig, gå på disco eller bio eller spela kort när jag växte upp. Men idag finns det i princip ingen sådan - åtminstone inte bland min generation. Det är en stor skam om kristna tror att det är skillnad på synd och synd. Allt som gör att man inte är i Guds vilja och i Guds närvaro är synd. Det går aldrig kategorisera.

# Alkoholförbudet i islam är tydligt och klart och det finns inget om att det handlar om att drickandet av alkohol är en tolkningsfråga inom islam.

Tänker på alla med neuropskiatriska funktionshinder som har haft svår ångest och depression under hela sitt liv och märker att alkohol dövar ångesten och depressionen. Alltså, de självmedicinerar eftersom de inte alltid får den hjälp de behöver för att orka leva. Hur ska de göra för att bli accepterade? Stöter Gud bort dem för att de dricker alkohol? Nej, ofta är det församlingen som stöter ut dom, inte Gud.

Många funderinger. Ofta tänker de troende så snävt. De tänker inte alltid på de som har ett dolt handikapp, på de som är annorlunda utan ser alla som "vanliga" och bryter de mot en"regel" så är de stora syndare. Jag har hört "snacket" och det gör mig så upprörd! Varför har kyrkan så dåligt rykte? Ja inte är det för att Gud, Jesus eller DHA har gjort fel, för de gör inga fel. Utan det beror på fel som de i församlingen gör mot sina medmänniskor som är annorlunda.

ÅHHHH! Jag skulle kunna säga såååå mycket men det får bli stopp här!

#15 Hmmm… Ja, många självmedicinerar, det är ett faktum. Men, en stor andel av dem tappar kontrollen och blir alkolister. Min mor är socialarbetare, jobbar med missbrukare och hon säger ofta det att det är synd att ingen har hjälpt den ena eller den andra tidigare för hon ser tydligt att det ligger ett handikapp bakom som personen borde fått hälp med innan den blev alkoholist eller missbrukare av andra droger. Jag anser att man som kyrka och framför allt som medmänniska inte ska uppmuntra någon att dricka. Bättre att söka proffisionell hjälp och få den under kontrollerade former.

Sen om du har depprissioner och ångest(alltså inte du du, utan du som gemene man) så är det ändå inte bra att dricka, alkohol dränker inte problemen, det lär dem simma. Tror på att söka hjälp och få en väg ut på det sättet. Det är bara som att sopa allt under mattan annars.

Sen måste jag säga att jag inte bryr mig om någon annan dricker, det är när det börjar bli ett mönster, en flykt, som det är farligt.

Håller med om att det är bäst att söka hjälp när man dricker för att döva sin ångest eller vad det nu är. Men ett mycket stort antal får ingen hjälp. Tänker bara på mig själv som sökt hjälp hela mitt liv på massor av ställen och hos massor av läkare som säger: Det är bara psykiskt, det går över. NU efter nästan ytterligare 40 år ska jag få göra en neuropsykiatrisk utredning pga att min dotter fått diagnosen aspergers adhd m.m. Jag vågar inte tänka på hur det är för de som aldrig får en utredning för att de inte har barn som får diagnosen. De får leva i sitt h-e för att ingen tror på dom. Dessutom när man t.ex har aspergers som är en form av höfungerande autism kan man inte riktigt förklara eller visa känslor som vanliga människor. Hur ska de bli trodda eller få hjälp?… Normala människor tänker inte rätt så de som har dolda handikapp kan få hjälp. Allvarligt talat så går jag aldrig till kyrkan mer därför att jag tröttnat på dessa "normala" eller dessa kristna fanatiker som verkar se sig själva som bättre och själva stå över andra människor som inte uppför sig som de vill eller tänker som de vill. Tröttsamt! Jag skulle kunna räkna upp massor av tillfällen som krista människor har sårat mig och andra. Ja t.o.m de som tagit livet av sig pga kristna människors klumpighet, dock har jag aldrig lämnat Jesus, det är inte Hans fel att människor beter sig dumt åt.

Mmm, jag är medveten om problematiken kring just aspbergers då jag jobbat med det i ett par år. Ett av de stora bekymmrena där är att om man får diagnosen så sker det oftast efter 15 års ålder och då är det försent i de flesta fallen, de har redan hittat alternativa lösningar på sina problem. eller lösningar är fel ord.. alternativa hanteringssätt. De jag har jobbat med har alla haft väldigt starka och drivande föräldrar som inte gett sig innan de har fått svar på vad som felar.

Som hos alla andra är även kristna individer, det finns de som fortfarande blir chockade av att någon har kort kjol till kyrkan (oftast inte de gammla tanterna och gubbarna dock utan de i slutet av 50, början av 60..) Just min kyrka är tämligen öppen och fritänkande, vad jag har märkt. Men det beror som sagt på individerna. När min syster och jag var aktiva som ledare för barn ville hon och hennes sambo sedan flera år dela rum på ett läger, det blev ju ramaskri till att börja med!! att de var sambo hade man lyckats blunda för, men detta.. men hans pappa som oxå var med på lägret kämpade för det och de fick. nu är det ok. Men hade inte individen ändrat hade inte massan. Detta var dock flera år sedan. idag blir man glad när man kommer till kyrkan på söndagmorgon och hittar mäniskor (unga) som har varit ute och festat kvällen innan, sovit över hos kompisar och sedan kommer i sina festkläder. det tyder för mig på en acceptans. Därmed inte sagt att min kyrka är perfekt.

Ta livet av sig gör man aldrig på grund av någon annan. man kan ha det som svepskäl, men under ligger det alltid en annan orsak som bottnar i en själv..

#17 man brukar ju säga att man inte ska skylla på avsändaren om brevbäraren felar… bra att du också kommit till den slutsatsen aspie!

Jag måste be om ursäkt för jag var mycket upprörd när jag skrev mitt förra inlägg. Ibland blir jag det och då flyger bara orden iväg utan att jag tänker mig för.

#18 Visst finns det i grunden något annat som kan göra man tar livet av sig men det finns faktiskt andra människor som trycker på avtryckaren om du förstår hur jag menar. Typ att en kritiserande kommentar från en annan kan få bägaren att rinna över. En del krav som andra ställer kan vara för höga för vissa människor.

Vet en man som inte klarade av att betala tionde vilket knäckte honom så mycket att han inte orkade leva eftersom andra hade påpekat för honom att det var ett måste. Det är hemskt. Han var nykristen och ville göra det rätta för Gud, dessutom var han annorlunda. Hade förmodligen något handikapp.

#19Tack Kajsa

#20 Usch, vad obehagligt!!! Man tycker ju att något sådannt inte ska få påverka. själv är jag student för tillfället och något tionde blir det ju inte kan jag säga, men de pengar jag kan avvara. tänker att jag får ge mer när jag kan, när jag jobbar till exempel.

Har tyckt det var roligt att tala med dig, men jag orkar inte riktigt med denna siten längre (inte just Jesusgrejjen, utan de andra jag är med på) så jag kommer avsluta mitt konto nu. Ville bara säga hejdå och ett stort lycka till till dig. och kom ihåg, herrens vägar äro outgrundliga…

Frid.

mitt umgänge under högstadiet bestod av pingstvänner i största del. (själv är jag inte kristen men vill skriva ändå om d e ok?). efter ett par år när jag började gymnasiet började en annan vän från en annan församling börja i pingstkyrkan med dessa personer/församling jag kände till. Tydligen kastade dom ut denna tjej och hennes pojkvänn för att de hade sex innan äktenskap och för att hon rökte.

Dessvärre vet jag och denna tjej att dessa i pingstkyrkan(iaf i hässleholm) rökte på starkare grejer, söp och knullade hejvilt.

Är det då inte lite taskigt att döma andra som gör precis samma sak?

#22 Klart du får skriva här utan att vara kristen!

Tycker din frågeställning är mycket sund. Naturligtvis är det fel att kicka ut några och låta andra med samma levnadssätt vara kvar - bara för att de inte gjorde det öppet. För det första ställer jag mig tveksam till att man kastar ut någon ur en församling bara för att de har valt att ha sex innan äktenskapet eller att man har ett nikotinberoende. För det andra ställer jag mig frågande till varför man som troende väljer att "rökte på starkare grejer, söp och knullade hejvilt". För mig är det verkligen inte en kristen livsstil. Antingen så tar man avstånd från ett sådant liv, eller också tar man avstånd från kyrkan. I mina ögon går det aldrig att sammanföra dessa båda livsstilar.

I Bibeln finns det ett ställe där det står att det är lättare att se den lilla flisan i någon annans öga än att se den stora bjälken i ens eget öga. Man måste ta bort bjälken i sitt eget öga först, innan man kan hjälpa den andre bort med den flisa han har i ögat. Eller som man säger på ren småländska: man behöver sopa framför sin egen dörr i första hand.

Gud uppmanar oss också att inte döma varandra. Det är så mycket som rör sig i människors innersta som bara Gud själv vet om. Han ser till omständigheterna, vi människor dömer utifrån normer och regler. Därför blir våra domslut aldrig desamma som Guds.

Vet inte om jag slirade iväg för långt från ämnet nu, men det dök upp så många tankar när jag läste ditt inlägg…..