Så mycket av våra kristna liv går åt till att söka det näst bästa. Vi söker efter gåvor, tjänster och materiella välsignelser när vi kommer till gudstjänsterna. Vi sjunger lovsånger som ska värma våra egna hjärtan, snarare än att upphöja Gud. Vi placerar Gud i en liten låda där vi tror oss kunna kontrollera honom. Vi tycker om att känna till om Gud, att känna Gud är vi inte så intresserade av - kanske för att vi inte begriper att det är den bästa delen.

Ibland anar jag ett dåligt självförtroende hos oss - vi tror oss inte vara värdiga den bästa delen. Vi tror inte att vi har tillgång till Herrens ansikte. Vi förstår inte att det är ok att bara krypa upp i hans knä och omfamnas av hans kärleksfulla fadersarmar. Saken är den att vi naturligtvis aldrig kan vara värdiga denna behandling, men i sin kärlek så bortser Gud från det. Han vill så gärna ha vår tid, vår uppmärksamhet, vår kärlek och vår tillbedjan. Gud vill inte bara ha önskelistor.

Jag har lovat Gud att använda min semester till att söka hans ansikte. Lära känna honom bättre. Jag vill lära mig att söka Guds ansikte istället för att leta i hans händer efter gåvor. Jag har förstått nu att gåvorna kommer per automatik när jag ignorerar dom och observerar gåvogivaren istället. Nu vill jag vrida mitt hjärta rätt. Jag vill älska Gud för den han är istället för vad han gör.

Redan nu har Gud mött mig på ett särskilt sätt, men jag ber och hoppas att detta bara är början. Jag vill att mitt liv ska få en Kristusdoft och att min varelse ska stråla ut Guds härlighet. Nu lägger jag mig, med allt vad jag är, på offeraltaret så att den helige Andens eld kan bränna bort mig själv och fylla mig med sig.

Min önskan är att också du ska bli uppmuntrad att söka det bästa istället för att söka det näst bästa. Jag önskar dig verkligen att få stiga in i Guds härlighet den här sommaren och att du aldrig mer behöver stiga ur den!