Kyrkan

Aktiv dödshjälp

2008-11-24 22:37 #0 av: Maria

Jag har läst senast numret av kyrkans tidning och ämnet aktiv dödshjälp börjar ta form i olika kyrkodebatter/politiska debatter. Det skulle vara intressant att höra vad ni andra tycker om detta stora ämne. Jag vet som ny medlem inte riktigt om det är OK att diskutera sådana här ämnen på  Jesus i fokus men själv tycker jag det är viktigt. Jag är emot aktiv dödshjälp och förklarar gärna vidare om någon vill prata "varför".

/Maria

 

Anmäl
2008-11-25 23:20 #1 av: krasivis

Skriver på Krasivis dator.

Jag har en mor som är 97 år, hon har i ca 2 år legat i sängen. Hon är inte sjuk men gammal. När man är där och hälsar på reagerar hon inte. Men att hjälpa henne att komma till himmelen tidigare fins inte i mina tankar, jag älskar ju henne.

När hon var yngre och det var någon bekant som låg på dödsbädden, sade hon att personen hade betänketid. Alltså hade möjlighet att betänka eller välja att ta emot frälsningen,innan det var för sent. Fast mammas betänketid handlar nog om något annat, för hon har varit frälst sedan liten. Ibland tror jag att hon ligger och ber för sina närmaste, för anden åldras inte.

(det blev lite mera än om dödshjälp) Conrad

Anmäl
2008-11-26 13:08 #2 av: Maria

Jag håller med dig till 100% Conrad. Jag tror att döden är en "process" liksom födseln. Givetvis ska man se till att människor som är långsamt döende får hjälp med sin ev. smärta. Att man vårdar dem med människokänsla. Byter ställning ofta osv. Undviker liggsår. Men att avbryta detta förlopp är för mig främmande...

Min mamma var väldigt mycket yngre än din när hon dog och tillbringade den sista tiden på Hospice. Hon fick ett värdigt slut och det gör gott i hjärtat.

/Maria

 

Anmäl
2008-11-28 12:09 #3 av: Margareta

Jag har en mamma som inte känt igen mig på flera år och det är samma för mig - aldrig att man skulle vilja "hjälpa" henne att dö.

/Margareta, sajtvärd för http://kolhydrater.iFokus.se
Bloggar om LCHF för oss som har svårt att gå ner i vikt på
Vägen till 65

Ger tillsammans med Bo Zackrisson och Sten Sture Skaldeman
ut LCHF-magasinet.
http://www.lchfmagasinet.se

Anmäl
2008-11-28 17:04 #4 av: Kefa

Älskade vänner låt oss stoppa detta barbari. Man lindar in det i vackra ord får att få oss att köpa detta, läkarassisterad livsslut kallar man det bla. Vad det djupast handlar är en värdering av själva livet, vi har alldeles för många exempel på hur gamla människor inte värderas och aktas i detta land.

Vajikra (3Mos) "För ett grått huvud skall du stå upp, och den gamle skall du ära; du skall frukta din Elohim (Gud). Jag är den Evige."

Vi som är lite yngre klarar oss inte utan de åldres råd, vi har en ungdomsfixering i västvärlden som är grotesk. Vi får inte ta en auktoritet som inte tilllhör oss, makten över mitt liv ligger i den Eviges händer. Även om jag likt Job får gå genom prövningarnas dal så vill jag leva tills den Evige bestämmer att min levnadsdag är slut. Om jag nu hinner sluta mitt jordeliv innan shofare ljuder, men detta är ett annat ämne.

Välsignelser

Anmäl
2008-11-28 20:19 #5 av: kajsa56

alla våra dagar är skrivna i vår Herres bok.. det är Han som bestämmer hur långt vårt liv ska vara - ingen annan får ta det beslutet.

Anmäl
2008-11-29 15:06 #6 av: Mona22

jag tänker inte vara ett vårdpaket allafall och det vet mina släktingar om så när jag blir gammal eller sjuk då är det bara dra ur kontakten.

Anmäl
2008-11-30 02:04 #7 av: Santhe

Men man kan väl säga att man inte vill att livsuppehållande insatser sätts in om man skulle råka ut för någonting som skulle kräva det? Om det inte sätts in så finns det ju heller ingen kontakt att dra.

Anmäl
2008-11-30 12:07 #8 av: kajsa56

#7 ja det kan jag hålla med om, att när en gammal människa blir akut sjuk så är det mest humant att inte försöka rädda livet med all det trauma det innebär. Men det finns ju som vanligt inget facit att gå efter, man måste ju se till varje situation och person..

Anmäl
2008-12-06 01:14 #9 av: Iram

Aktiv dödshjälp handlar väl inte om någon åldersnoja eller ungdomsfixering, hur kan man ens få det till det?? Detta apropå Kefas kommentar. Ingen diskuterar väl möjligheten att få ta livet av folk bara för att de är gamla??

Jag vet inte vad jag tycker... jag jobbar inom äldreomsorgen och jag ser ofta människor som inget hellre vill än att få avsluta sitt liv. Gamla, sjuka, trötta människor med svår smärta, totalt utan utsikter att någonsin få bli bättre. Det enda de har att se fram emot är nästa morfintablett. Det enda de vill är att få dö. Man skulle aldrig låta ens sin hund behöva ligga och lida så, men gamlingar kan få ligga i åratal, vissa får inte ens besök av anhöriga eller så har de kanske inte ens några kvar i livet.

Jag har hört människor i smyg viska till Gud; Snälla, låt mig få dö. jag orkar inte en dag till... osv.

Det finns ingen värdighet kvar. Inget liv att tala om. Bara en längtan efter att få dö men inte ens det får de hjälp med. tja... jag är kluven.

Anmäl
2009-02-04 10:28 #10 av: Maria

En familj i Italien strider för att få stänga av sin dotters livsuppehållande maskiner men Katolska kyrkan protesterar. Detta har blivit ett hett samtalsämne i Italien. Flickan har legat i koma i 17 år efter en bilolycka.

Här kommer lite information om hur det ser ut i Sverige:

Finns ingen lag i Sverige

  Det finns ingen lag i Sverige om när livsuppehållande behandling ska avslutas. Läkare och anhöriga får i samråd besluta om när all annan vård än rent smärtstillande avbryts.

  Till sin hjälp har läkarna riktlinjer från Svenska Läkaresällskapets delegation för medicinsk etik.

  I riktlinjerna står bland annat att patienten har rätt att avstå potentiellt livsförlängande behandling.

  I de fall en patient inte är kapabel att besluta själv och inga instruktioner tidigare getts, ska man konsultera anhöriga. I osäkra fall ska läkare fortsätta ge livsuppehållande behandling tills det är uppenbart att det inte gagnar patienten.

Källa: Läkartidningen.

Personligen tycker jag inte om dödshjälp i ordets rätta mening men jag tycker att vi i Sverige har ett bra/humant förhållningssätt till detta.

 

/Maria

 

Anmäl
2009-02-04 14:50 #11 av: evrekaw

#9 Kan hålla med dig där lite... Inte ens hundar får lida som vissa gamla får...

Den svåra frågan som man dock ändå aldrig kommer ifrån... Vart ska man sätta gränsen för när dödshjälp är berättigat och inte (det vill säga om man skulle tillåta det.)

Nästa fråga blir... Vem vill utföra dödshjälpen?  Jag skulle inte klara att ge någon en spruta som vetrinärer ger en spruta till en hund... Det skulle trots allt vara en människa som jag faktiskt dödar...

I hjärtat och i teorin kan jag förstå resonemang kring det inhumana att låta svårt sjuka lida och pinas... Men i praktiken... Vem vill vara bödeln?

Anmäl
2009-02-04 17:11 #12 av: Maria

#9

Det är en svår fråga.

Jag undrar hur man går tillväga för att lagstadga något sådant? Nu skriver jag om AKTIV dödshjälp, inte att förväxla med den sk. passiva dödshjälpen vi faktiskt redan har i Sverige.

Vem ska det gälla? Bara gamla och sjuka eller alla sjuka?

Måste det vara en dödlig sjukdom eller räcker det med smärtsam?

Ska  psykisk sjukdom räknas?

Hur gör man med minderåriga?

Ska "Eva" 15 år som skär sig och inte vill leva längre få dödshjälp?

Ska man skriva under något avtal innan man blir sjuk? Tänk om man ändrar sig...och inte kan förmedla.

Ska anhöriga få vara med och bestämma?

Vem ska utföra "det"?

Kan det bli en ekonomisk fråga? Både för patienten och för samhället.

En cancerpatient går in i en djup depression efter besked och vill inte leva. Om depressionen kan hävas så kanske patienten får lillbaka både livet och glädjen igen. Ska han/hon nekas eller få dödshjälp?

Det finns hundratals frågor....

/Maria

 

Anmäl
2009-02-04 19:54 #13 av: BattleBitch

Personligen är jag emot Aktiv dödshjälp.

Det känns moraliskt fel, det känns för riskabelt att fatta fel beslut. Vart går gränsen, vem drar gränsen. Nä, aktiv dödsjälp tror jag vi ska akta oss för.

 

Anmäl
2009-02-04 19:58 #14 av: Margareta

Jag är också emot. Vem skall någonsin kunna sätta gränserna för när det skulle vara tillåtet och inte?

Självklart vet jag att det är som Iram skriver - men ändå - vem bestämmer?

/Margareta, sajtvärd för http://kolhydrater.iFokus.se
Bloggar om LCHF för oss som har svårt att gå ner i vikt på
Vägen till 65

Ger tillsammans med Bo Zackrisson och Sten Sture Skaldeman
ut LCHF-magasinet.
http://www.lchfmagasinet.se

Anmäl
2009-02-05 10:29 #15 av: evrekaw

#12 Jag är rädd att oavsett vart vi skulle sätta gränserna, om vi gjorde det, så skulle det alltid, som i allt annat, finnas de som fann sätt att tänja på dem...

Enda möjliga jag kan sträcka mig till är om man själv fick fylla i någon sorts bevittnad och juridiskt korrekt handling där man medans man fortfarande är frisk och vid sina sinnens fulla bruk säger att man vill ha dödshjälp och man exempelvis drabbas av dödlig och obotlig sjukdom och bara kommer att plågas...

Men... Då kommer jag bara tillbaka till min största stötesten... Vem ska utföra det? Vem vill ha jobbet att döda, om än sjuka, medmänniskor? Är inte den som utför jobbet på sätt och vis en mördare, om än med goda avsikter...

Anmäl
2009-02-05 11:30 #16 av: Margareta

evrekaw - håller med dig - hur drar man dessa gränser och vem skall "i sitt arbete" ha uppdraget i sin befattningsbeskrivning.

/Margareta, sajtvärd för http://kolhydrater.iFokus.se
Bloggar om LCHF för oss som har svårt att gå ner i vikt på
Vägen till 65

Ger tillsammans med Bo Zackrisson och Sten Sture Skaldeman
ut LCHF-magasinet.
http://www.lchfmagasinet.se

Anmäl
2009-02-05 13:50 #17 av: Sukram

#9 Bra inlägg!

Om jag inte minns fel så gjorde man nyligen en svensk utredning där man diskuterade etiska aspekter av "dödshjälp" och hur och av vilka de ska genomföras.

Jag har för mig att de svenska läkarna och experterna diskuterade ett koncept som liknar det man har i Holland och belgien. Bla. ska det vara obotlig sjukdom som är så långt gången att den ej längre går att behandla eller lindra, patienten måste själv ha begärt insasten och undanbett sig livsuppehållande åtgärder och två läkare ska oberoende av varandra stälal diagnosen innan patienten får rätt till dödshjälp.

som jag ser det så finns det inget utrymme för att "önska livet ur folk" eller sortera icke önskvärda på något sätt.  Utan det är patientens egna vilja som står i centrum och patientens rättighet.

Hade jag hamnat i en sådan situation så hade jag velat få råda över mitt eget liv och inte få min integritet kränkt av något extremist som vill hindra mig med bibelcitat!Skrikandes

 

Anmäl
2009-02-05 14:08 #18 av: evrekaw

#17 Jag är ingen extremist som stödjer mig på bibelcitat...

Jag undrar bara vem som vill/orkar ha yrket som "avlivare"?

Anmäl
2009-02-05 20:57 #19 av: Maria

Jag är heller ingen extremist utan tycker att den ordning som redan råder i Sverige med" passiv dödshjälp" är bra.

/Maria

 

Anmäl
2009-02-05 21:29 #20 av: Maria

Människan är fixerad vid självbestämmande och att råda över sitt liv till fullo är väl ingen som gör egentligen. Möjligheten att ta självmord finns ju förstås men annars kan vi egentligen inte styra över två saker. Att födas och att dö.

Jag håller med #18 att det är mycket svårt att kräva av någon annan att verkställa detta. Då får man i så fall ordna det själv innan man blir såpass sjuk att man måste ha "hjälp".

/Maria

 

Anmäl
2009-02-06 13:27 #21 av: Gerbilflicka

Jag vet inte... jag har bara lite att jamfora med...

Min gammelfarmor: Forlorade all sin vardighet, ville bara komma till himlen for att traffa sin man... Hon fick lite extra tid men kom inte ihag nagon i slutet, fick ha en bloja pa sig, hade ont och kunde inte gora nagonting. Hon fick tyna bort och do.

Min tax: Fick cancer och borjade bli trott nar hon var 15 ar gammal. Kunde inte halla sig lika bra utan kissade pa sig osv. Vi tog beslutet om att avliva henne da det inte fanns nagot att gora, om vi vantade skulle hon fa lida. Hon fick do med sin vardighet i behall, gammal och trott men anda lycklig in i det sista. Hon slapp onska doden mer an nagot annat.

Vad ar snallast egentligen? Vad ar mest humant och vardigt?

Anmäl
2009-02-06 13:40 #22 av: evrekaw

#21 Tror att vi bemöter ämnet på 2 olika plan i den här tråden...

Det ena perspektivet blir utifrån den som är sjuk...

Det andra utifrån vem som ska utföra jobbet...

För mig handlar det inte om snällt/humant/värdigt... Det handlar om ett etiskt ställningstagande... Det är trots allt skillnad på en hund och en människa.

Jag skulle själv kunna ge min hund som led och var gammal en spruta. Men min mamma, min farmor - Aldrig!!! Knappast någon annan mänska heller... Vem ska vi kräva ha psyke att orka genomföra dessa avlivningar...

Vi har redan läkarbrist i sverige... Vilka tror ni kommer att välja avlivning som specialicering istället för kirurgi, allmänläkare, onkolog eller dylikt? Min uppfattning är att de flesta som blir läkare gör det valet för att de vill rädda liv - inte ta...

Anmäl
2009-02-06 14:39 #23 av: Gerbilflicka

For mig handlar det om vad som ar humant iaf. Jag skulle hellre hjalpa nagon jag alskar vidare istallet for att de ska ha ont 24/7 och bara lida tills de tynar bort.

Anmäl
2009-02-06 18:00 #24 av: Margareta

Min mamma kommer inte ihåg oss fem barn, hon har blöja och blir matad. Det betyder inte att jag vill att någon skall döda henne! När hennes tid är inne kommer Gud att ta hem henne.

 

/Margareta, sajtvärd för http://kolhydrater.iFokus.se
Bloggar om LCHF för oss som har svårt att gå ner i vikt på
Vägen till 65

Ger tillsammans med Bo Zackrisson och Sten Sture Skaldeman
ut LCHF-magasinet.
http://www.lchfmagasinet.se

Anmäl
2009-02-06 19:38 #25 av: Maria

Jag håller med Margareta. Tycker inte att vi ska avbryta en process som vi inte kan så mycket om...Givetvis ska vi se till att människor inte har ont eller ångest men det finns mycket god palliativ hjälp idag.

/Maria

 

Anmäl
2009-02-07 13:38 #26 av: Gerbilflicka

Det ar ju otroligt individuellt fran situation till situation. Sjalv vet jag folk som har muskelsjukdommar och de ar LIVRADDA for utgangen pa det... Man kvavs till dods tillslut for att alla musklerna slutar fungera. Ligga dar och inte ha kraft till att blinka knappt... nej tack. De halls ju kvar for oss friskas skull, inte for deras egen skull.

Anmäl
2009-02-07 13:56 #27 av: Maria

Jag fårstår att du tänker på ALS m.m. Detta är fruktansväda sjukdomar men titta då på på inlägg #10 och på hur lagen fungerar i Sverige.

Vi har faktiskt en ganska human "lagstiftning" i Sverige.

/Maria

 

Anmäl
2009-02-07 14:11 #28 av: Maria

Jag tycker detta är en enormt viktig fråga eftersom vi snart har detta ställningstaganede i Riksdagen.

Eftersom ingen verkar protestera så kommer vi snart att ha lika  lagar som i Holland/Belgien.

VILL VI HA DETTA?

 

/Maria

 

Anmäl
2009-02-20 17:05 #29 av: Camillhe

Vi har ju redan dödshjälp, på långvården tar man ut dropp och låter de svälta/törsta ihjäl. Och det är helt lagligt.

Så vill inte jag behöva dö. Då vill jag hellre dö rakt av, med hjälp.

Anmäl
2009-02-20 18:12 #30 av: Lidan

Det är en viktig svår fråga.Utan att veta så anar jag att det finns passiv dödhjälp.Dvs att man iblan inte sätter igång åtgärder som förlänger  livet ett tag till.Rätt eller fel.Går nog inte att säga.

Vara jätte sjuk men inte kunna leva utan den teknik mm som finns.

Vad gör man?

Jag har inget bra svar

 

Anmäl
2009-02-20 19:52 #31 av: Maria

Jag undrar bara om människor i Sverige vet hur vår egen lagstiftning fungerar? Vet de flesta skillnaden mellan aktiv och passiv dödshjälp?

Jag känner att de flesta som propagerar för aktiv dödshjälp tror att alla sjuka plågas till döds eftersom alla vill att de ska leva så länge som möjligt. Detta är faktiskt inte sant.

Vi har otroligt bra smärtlindring och ångestdämpande medel att ta till bl.a samtidigt som man avväger att stoppa all fortsatt livsförlängning.

#29

Det finns ingen "långvård" kvar i Sverige. Det finns äldreboende, serviceboende, som ibland har sjukhemsvård eller palliativ vård för de döende.

Min demente farfar (96 år) valde en dag att stänga munnen. Han tog varken emot mat eller dryck och vi anhöriga valde att acceptera detta. Han dog efter sex dygn. Han ville inte ens ta emot "tussar" med vätska. Att tvångsmata honom eller att ge honom dropp med vätska var helt uteslutet. Likaså näringsdropp. Han var fridfull, såg inte ut att lida. En lidande människa ger signaler som hög puls, svettningar, kramper, osv.

Men att ge honom en "spruta" var heller inte att tänka på. Vem skulle ta det beslutet? Vem skulle vilja göra det? Skulle inte denne gamle man få dö i frid? När kroppen sa ifrån så att säga...Jag skulle inte vilja bryta denna process.

/Maria

 

Anmäl
2009-02-20 21:01 #32 av: Sukram

#31

//Men att ge honom en "spruta" var heller inte att tänka på. Vem skulle ta det beslutet? Vem skulle vilja göra det? Skulle inte denne gamle man få dö i frid?//

Som jag tidigare har skrivit den lagstiftning de har i Holland och Belgien bygger på patientens egna vilja och så föreslog även den utredning som gjordes i Sverige.

Jag vill minnas att läkarkåren överlag är positiv till en sådan lagstiftning (tror 70% var för). Precis det du beskriver med din farfar är ju en form av passiv dödshjälp som utförs idag att man avstår från att tvångsmata, ge dropp eller livsuppehållande åtgärder då han var döende och själv vägrade ta emot behandling. Så det är accepterat att låta folk svälta sig ihjäl på egen begäran men om en person som har smärtor och faller in i medvetslöshet och aldrig vaknar mer så ska man inte få ge en överdos morfin så de somnar in utan då ska de svältas ihjäl långsamt! Är inte det motsägelsefullt ?

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.