Miin krokiga väg till tro1
Tänkte berätta om min väg till tro.
Är som sagt var 53 år ,född på 50 talet.
Född i Halmstad -55 .
1958 så flyttade vi till Tungelsta/Västerhaninge kommun.
Haninge sen 1970
1960 flyttade vi till Västerhaninge där jag kom att växa upp,gå i skolan med mindra bra resultat.
Inlärningsvårigheter,skriva,stava,matte,engelska
Svårt för lagsport .mm
Först långt upp i vuxen ålder då får klart för mig jag har Damp/eller om det nu är ADHD
En hel kaos innebär detta funktionshinder
Alla fall-Detta med att bli kristen
Föräldrarhemmets förhållande till kyrkan var som det varit för många
Där döper man sina barn,blir konfimerad,gift,begraven,där i mellan inget större prat om kyrka,om att tro
Det fanns dock en liten Baptistförsamling när jag växt upp å -60 talet i västerhaninge.Där höll jag till för man hade en verksamhet för barn/ungdomar.
Det var mitt andningshål.
1969 var jag med på ett läger på Gotland någon stanns med denna församling,stort läger,många kristna
Okej att konfimera sig hemma,men inte komma hem från Lägret med ett märket där det stod JESUS LEVER som jag fått på lägret.
så det fick jag ta avmi tyckte en förälder.
så blev det
Med åren växte det politiska intresset.
Min föräldra politisk aktiva(S) det lästes,sågs på nyheter,intresse för kultut,debatter,ut flykter i skog o mark
Något bra kan jag tycka idag .
Blev nu allt mer politisk intresserad i en tid då det skulle göras revolutin.Röda fan,Kommistiska manifestet skulle läsas.Vietnam kriget på gick,syd afrika,Nelson Mandela i fängelse.
Så sommaren 1972 behövde jag inte följa med till landet.
Var hemma för att söka jobb och det gjorde jag tafatt.
Så en sommar dag 1972 möte jag då Jesusfolket på Plattan=Sergels Torg.
Kristna unga människor ,lång håriga,trasiga Jeans mm
Jag kom i dialog med detta gäng
så en Guds upplevelse på detta Torg
så kontakten med Pingströrelsen som blev en kulturkrock.
Jag kom jufrån en annan värld liksom
Där man på ett pan hade dialog om politik,kultur mm
så mitt intresse för politik.
På ett fritidshem jag började praktisera på -71 så den Handledare jag hade var vänsterradikal.
Jag kom att sommaren-72 se mig som kristen,
men det blev konflickter.
Så en kväll i denna pingstkyrka fick jag en fråga av dom kvinnliga vännerna vad jag skulle göra.
"Ut på stan ,det är en vietnamn demonstratiion!"
"Va ska du demonstrera med dom där kommunisterna?"
"Öh ja"
"Det får du inte,vänta här"
Jag väntade o vännen kom tillbaka med en ma en fd pastor eller älsde-vet inte.
Jag uppmanades gå fram till bönebänken och bli löst av Gud så jag slutade demonstrera med kommunister.
Jag tänkte demonstrera mot ett krig,sen att det var komminister med spelade mig ingen roll
Sen förekom det frågor varöf jag inte bad högt,inte talade i Tungor högt.Inte skulle man gå på bio osv
Jag gick aldrig fram tillbönbänken.Deltog i demonstration.
Undrar vems om hade mest bekymmer av det
Människor eller Vår Herre
Det var Människors tyckande jag möte
som jag tänkte= Guds tyckande
Sen har det begåtts brott mot mänskligheten i socialistiska länder också.
I alla jag tog allt mer av stånd
Jag kom fram till att som kristen fick jag ju inte demonstrera mot krig mm
Blev allt med vänster o kom att se mig som kommunist
Lämnade allt var kyrkligtillhörighet heter.Även svensk kyrkan."Religionen ett opium för folket"
"Gör museum av kyrkorna"
Lämnade sv.kyrkan omkring -79.Pingstörörelsen i mitten av -70talet.
80 talet ko ,90 talet kom
Mycket vatten under västerbron då
Kyrkan gick jag om jag var tvungen.När syskonbarn skulle döpas typ
Livet annars mycket kaos,ångest ,tjafs med mitt ex.bårk om barn
Jösses vad hemsk jag varit.Jag med mitt funktionshinder o barnens mamma med sitt bagage
Sjukvården sa"du kan inte söka hjälpa här"
1988 flyttade mitt ex iväg med barnen drygt 40 mil
så där satt jag i en lägenhet i eStockholms förort
Började jobba .Så hösten -93 Lite väl mycket öl mellan varven,jobbade mest,
Lördagkvällarna Lotto,bingolotto,öl,cigg
självmedecinerade mig.Detta kaos som beror på mitt funktionshinder.
Så hösten -93 "vad håller jag på med"
Lämnade soffan o började gå i olika kyrkor i stockholms innerstad.
Så blev det en kyrka.Som jag började gå till sitta längst ned,när utgången.Inte bli sedd när jag ko,när jag gick
Det gick en tid
så en söndag då jag som vanligt skulle smita ut utan att bli sedd
så blev jag sedd.
Vägen mot utgången av kyrksalen blockerades av en Ängel och jag tänkte"Nu är jag inte längre ensam,nu är jag en kristen"
På den vägen är det.
Hade jag inte sagt JA då till Jesus,tillGud till Tro
så hade jag inte levt idag
för det som sen kom att hända mitt liv önskar jag inte någon
Är idag intresserad politik men inte på samma sett som tidigare ,mer allmänt intresserad.
Idag tror jag idag vet jag att det finns Änglar,för ytterligare vid ett tillfälle har en Ängel visat sig för mig
Vit sken som är vitare än något annat
som förmedlar skydd
Tack för din berättelse! ja änglar finns och verkar mitt ibland oss, oftast ser vi dom inte men dom finns där! var välsignad!!!
Vilken vacker berättelse - tack för att du berättade
Visst finns änglar!
/Margareta
LCHF-magasinets allra sista nummer 2020/3 gavs ut i juni.
Det finns fortfarande lösnummer och gamla årgångar
http://www.lchfmagasinet.se
Jag tycker mycket om din berättelse. Detta med änglar är spännande. Änglarna är närvarande hela tiden.
/Maria
Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.
Din berättelse berör mig och underbart med Ängeln du mötte!