Jesus

Miin krokiga väg till tro1

2008-11-19 01:04 #0 av: Lidan

Tänkte berätta om min väg till tro.

Är som sagt var 53 år ,född på 50 talet.

Född i Halmstad -55 .

1958 så flyttade vi till Tungelsta/Västerhaninge kommun.

Haninge sen 1970

1960 flyttade vi till Västerhaninge där jag kom att växa upp,gå i skolan med mindra bra resultat.

Inlärningsvårigheter,skriva,stava,matte,engelska

Svårt för lagsport .mm

Först långt upp i vuxen ålder då får klart för mig jag har Damp/eller om det nu är ADHD

En hel kaos innebär detta funktionshinder

Alla fall-Detta med att bli kristen

Föräldrarhemmets förhållande till kyrkan var som det varit för många

Där döper man sina barn,blir konfimerad,gift,begraven,där i mellan inget större prat om kyrka,om att tro

Det fanns  dock en liten Baptistförsamling när jag växt upp å -60 talet i västerhaninge.Där höll jag till för man hade en verksamhet för barn/ungdomar.

Det var mitt andningshål.

1969 var jag med på ett läger på Gotland någon stanns med denna församling,stort läger,många kristna

Okej att konfimera sig hemma,men inte komma hem från Lägret med ett märket där det stod JESUS LEVER som jag fått på lägret.

så det fick jag ta avmi tyckte en förälder.

så blev det

Med åren växte det politiska intresset.

Min föräldra politisk aktiva(S) det lästes,sågs på nyheter,intresse för kultut,debatter,ut flykter i skog o mark

Något bra kan jag tycka idag .

Blev nu allt mer politisk intresserad i en tid  då det skulle göras revolutin.Röda fan,Kommistiska manifestet skulle läsas.Vietnam kriget på gick,syd afrika,Nelson Mandela i fängelse.

Så sommaren 1972 behövde jag inte följa med till landet.

Var hemma för att söka jobb och det gjorde jag tafatt.

Så en sommar dag 1972 möte jag då Jesusfolket på Plattan=Sergels Torg.

Kristna unga människor ,lång håriga,trasiga Jeans mm

Jag kom i dialog med detta gäng

så en Guds upplevelse på detta Torg

så kontakten med Pingströrelsen som blev en kulturkrock.

Jag kom jufrån en annan värld liksom

Där man på ett pan hade dialog om politik,kultur mm

så mitt intresse för politik.

På ett fritidshem jag började praktisera på -71 så den Handledare jag hade var vänsterradikal.

Jag kom att sommaren-72 se mig som kristen,

men det blev konflickter.

Så en kväll i denna pingstkyrka fick jag en fråga av dom kvinnliga vännerna vad jag skulle göra.

"Ut på stan ,det är en vietnamn demonstratiion!"

"Va ska du demonstrera med dom där kommunisterna?"

"Öh ja"

"Det får du inte,vänta här"

Jag väntade o vännen kom tillbaka med en ma en fd pastor eller älsde-vet inte.

Jag uppmanades gå fram till bönebänken  och bli löst av Gud så jag slutade demonstrera med kommunister.

Jag tänkte demonstrera mot ett krig,sen att det var komminister med spelade mig ingen roll

Sen förekom det frågor varöf jag inte bad högt,inte talade i Tungor högt.Inte skulle man gå på bio osv

Jag gick aldrig fram tillbönbänken.Deltog i demonstration.

Undrar vems om hade mest bekymmer av det

Människor eller Vår Herre

Det var Människors tyckande jag möte

som jag tänkte= Guds tyckande

Sen har det begåtts brott mot mänskligheten i socialistiska länder också.

I alla jag tog allt mer av stånd

Jag kom fram till att som kristen fick jag ju inte demonstrera mot krig mm

Blev allt med vänster o kom att se mig som kommunist

Lämnade allt var kyrkligtillhörighet heter.Även svensk kyrkan."Religionen ett opium för folket"

"Gör museum av kyrkorna"

Lämnade sv.kyrkan omkring -79.Pingstörörelsen i mitten av -70talet.

80 talet ko ,90 talet kom

Mycket vatten under västerbron då

Kyrkan gick jag om jag var tvungen.När syskonbarn skulle döpas typ

Livet annars mycket kaos,ångest ,tjafs med mitt ex.bårk om barn

Jösses vad hemsk jag varit.Jag med mitt funktionshinder o barnens mamma med sitt bagage

Sjukvården sa"du kan inte söka hjälpa här"

1988 flyttade mitt ex iväg med barnen drygt 40 mil

så där satt jag i en lägenhet i eStockholms förort

Började jobba .Så hösten -93 Lite väl mycket öl mellan varven,jobbade mest,

Lördagkvällarna Lotto,bingolotto,öl,cigg

självmedecinerade mig.Detta kaos som beror på mitt funktionshinder.

Så hösten -93 "vad håller jag på med"

Lämnade soffan o började gå i olika kyrkor i stockholms innerstad.

Så blev det en kyrka.Som jag började gå till sitta längst ned,när utgången.Inte bli sedd när jag ko,när jag gick

Det gick en tid

så en söndag då jag som vanligt skulle smita ut utan att bli sedd

så blev jag sedd.

Vägen mot utgången av kyrksalen blockerades av en Ängel och jag tänkte"Nu är jag inte längre ensam,nu är jag en kristen"

På den vägen är det.

Hade jag inte sagt JA då till Jesus,tillGud till Tro

så hade jag inte levt idag

för det som sen kom att hända mitt liv önskar jag inte någon

Är idag intresserad politik men inte på samma sett som tidigare ,mer allmänt intresserad.

Idag tror jag idag vet jag att det finns Änglar,för ytterligare vid ett tillfälle har en Ängel visat sig för mig

Vit sken som är vitare än något annat

som förmedlar skydd

Anmäl
2008-11-19 08:32 #1 av: kajsa56

Tack för din berättelse! ja änglar finns och verkar mitt ibland oss, oftast ser vi dom inte men dom finns där! var välsignad!!!

Anmäl
2008-11-19 10:40 #2 av: Margareta

Vilken vacker berättelse - tack för att du berättade

Visst finns änglar!

/Margareta, sajtvärd för http://kolhydrater.iFokus.se
Bloggar om LCHF för oss som har svårt att gå ner i vikt på
Vägen till 65

Ger tillsammans med Bo Zackrisson och Sten Sture Skaldeman
ut LCHF-magasinet.
http://www.lchfmagasinet.se

Anmäl
2008-11-19 16:20 #3 av: Maria

Jag tycker mycket om din berättelse. Detta med änglar är spännande. Änglarna är närvarande hela tiden.

/Maria

 

Anmäl
2008-11-19 18:06 #4 av: Maramoll

Din berättelse berör mig och underbart med Ängeln du mötte!

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.