Kyrkan

Kristen "light"

2009-01-02 18:43 #0 av: Maria

Jag har blivit kallad kristen "light" och vet inte om jag ska ta detta som ris eller ros.

Min tro är stark. Jag försvarar den med "näbbar och klor".

För mig är Gud verklig, allsmäktig och min fader.

Sedan har jag kanske inte tolkningsföreträde (men vem har det?)

Jag är inte bokstavstroende men jag anser inte att min tro är mindre värd för det. Gör ni andra Kristna det?

/Maria

 

Anmäl
2009-01-02 23:38 #1 av: Santhe

Jag har aldrig hört begreppet kristen "light" förut, men jag förstår vad du menar.

Tycker inte du behöver sätta in det i vare sig ris eller ros-gruppen. Utan din tro är ju som den är och du är nöjd med den. Och det har du all rätt att vara. Om något ska vara ris eller ros så betyder väl det att något är bättre än det andra? Så länge som Jesus är Herre så är vi alla lika oavsett vilken gren vi bekänner oss till.

Jag kan ha svårt att gå någon slags gyllene medelväg när det gäller tron. Jag hamnar lätt i ena diket som är väldans svart och vitt, enkelt och bokstavstroende. Inte tycker jag att min tro är mindre värd för det.

Anmäl
2009-01-02 23:42 #2 av: Maria

Tack, tack av hela mitt hjärta...

/Maria

 

Anmäl
2009-01-03 00:22 #3 av: Sukram

En bekant till mig kallade sig "halvt kristen" när vi gick på gymnasiet. Jag respekterar att andra har en övertygelse så för min del fick han gärna vara "helt" kristen inte säga att han var det till hälften bara för att smälta in. Men han menade att han har en tro i grunden men sen följde han kanske inte alltid den moral som vissa djupt troende följer han hade tex sex före äktenskapet, spelar, dricker, svär och går inte i kyrkan så ofta men gillar gemenskapen med andra troende och var lite aktiv i kyrkan fast han inte gick i kyrkan varje söndag.

Det är väl ungf så "religiösa" som folk är i överlag för jag vet många som anser sig troende men som inte vill/kan/hinner/orkar gå i kyrkan specielllt ofta eller leva efter massa högt satta regler.

Anmäl
2009-01-03 16:24 #4 av: Ijin

Jag har en vän till mig som är kristen, men på samma sätt som dig "light".. Inte att hon tror mindre, utan att hon tror lite på sitt eget sätt.

Man kan vara kristen utan att följa bibeln till punkt och prick.

Anmäl
2009-01-07 19:05 #5 av: Maria

#4

Tack för det Ijin...

Jag upplever i alla fall att Kristna överlag har svårare att acceptera "min typ av tro" om man får kalla det så.

Min tro är för mig så verklig och så naturlig. Följer mig i vardagen och ger mig hjälp och stöd.

Ingen annan som har några funderingar?

/Maria

 

Anmäl
2009-01-08 00:17 #6 av: Lilacbower

Vet inte vad man kan kalla min tro. Finns nog de som inte riktigt tycker att man kan tro som jag men min tro är min och den ger mig trygghet.

 

Jag tror på Gud som om han vore min pappa. Han tycker inte om allt jag gör men älskar mig ändå. Jag vill inte göra honom besviken utan gör så gott jag kan för att undvika det. Jag pratar med Honom så gott som varje dag och berättar hur livet fungerar. Försöker lyssna på vad Han säger och följa de råd Han ger. Är jag arg på honom så kanske jag inte pratar med Honom på ett tag utan bara muttrar lite. Men om han är min pappa så förstår han det också.

Må vara en barnslig tro, men det är min tro!

Anmäl
2009-01-09 00:50 #7 av: Ijin

#5 Jag är dok inte kristen=) Jag bara accepterar andras tro:)

Anmäl
2009-01-09 08:31 #8 av: kajsa56

det är ju hjärtats tro det handlar om... och Gud ser till hjärtat! precis som du skriver lilacbower så är Gud vår pappa och han älskar oss som vi är men vill också hjälpa oss att bli som vi är tänkt att vara - dvs mer och mer lika Jesus på insidan.

Anmäl
2009-01-09 14:35 #9 av: Ijin

#6 & #8 Kan ni två acceptera Bumbleboos sätt att tro?

Anmäl
2009-01-09 15:52 #10 av: Lilacbower

#9 Jag kan inte se av det som Bumbleboo skriver i denna tråden att vi skulle tro så speciellt olika hon och jag! Men hon kanske har beskrivit sin tro mer utförligt någon annanstans som jag inte sätt än.

Om jag vill att min tro ska accepteras så måste jag oxå acceptera andras, eller hur?

Anmäl
2009-01-09 17:11 #11 av: Ijin

#10 Jodå:) Det vara mer en check så att alla accepterade, och du har helt rätt, man måste ju acceptera andras tro om dom ska acceptera din..

Anmäl
2009-01-09 20:53 #12 av: Maria

#10+#11

Jag upplever däremot att många inte accepterar "min tro" medans jag accepterar andras tro med ödmjukhet.

Vet inte om jag är övermäktig nu men....

/Maria

 

Anmäl
2009-01-11 01:24 #13 av: Lidan

 Vad säger ni om ordet religös?

Fick en fråga av en läkare som  just undrade om jag var Religös.

"Nä, sa jag jag är kristen"

Läkaren blev lite paff att mitt svar.

Det ordet är för mig när Tron inte är personlig så.

Man döper sina barn,sen går det 14 år då det är dags att gå kyrkan för konfa, bröllopp mm

Eller 1a advent,Midnattsmässan på Julafton

Men ska ju säga att Tro ser ju samtidigt olika ut.

Men är man mer kristen om man går i kyrkan varje söndag?

 

Anmäl
2009-01-11 02:45 #14 av: Sukram

#13 jag tolkar "religiös" som praktiserande. Många säger att de tror på något högre men vet inte riktigt vad och hur. Men går man tex i kyrkan ibland, konfirmerar sig, tror på den kristne guden som beskrivs i biblen osv så är man religiös.

Anmäl
2009-01-11 17:39 #15 av: Maria

Praktiserande kan ju också innebära att man ber dagligen. Det behöver inte just innebära "kyrkobesök"

/Maria

 

Anmäl
2009-01-11 18:28 #16 av: Ijin

#13 Det där låter mer som ego boosting än att acceptera att man har en religon och då är religös..

Anmäl
2009-01-12 12:46 #17 av: Margareta

Jag uppfattar det inte som jag har en religion och är religiös. Det var så jag betraktade "religiösa" innan jag mötte Jesus.

Nu har jag en helt annan uppfattning.

/Margareta, sajtvärd för http://kolhydrater.iFokus.se
Bloggar om LCHF för oss som har svårt att gå ner i vikt på
Vägen till 65

Ger tillsammans med Bo Zackrisson och Sten Sture Skaldeman
ut LCHF-magasinet.
http://www.lchfmagasinet.se

Anmäl
2009-01-12 22:20 #18 av: Lidan

Instämmer med föregående talare.

Jag är kristen ,men inte religiös.

Anmäl
2009-01-12 22:39 #19 av: Sukram

#18 men du är inte kristen och ateist?

 

#17 och 18, hur anser ni att "religiösa" är då?

Anmäl
2009-01-12 23:09 #20 av: Lidan

Religiös. jag ser det som att det ligger på ytan .man går  kyrkan, ibland  kanske.

Ateist var jag innan jag var kristen. Då som ateist så förnekar man ju Gud o Jesus

Så där är man antingen eller.

Att se sig som kristen är att gå mer på djupet än att vara relgiös

som jag ser det.

 

Anmäl
2009-01-12 23:20 #21 av: Sukram

Från wiktionary:

religiös

1. (religion) som rör religion
2. (om person eller institution) som i anmärkningsvärd utsträckning är troende

 

Anmäl
2009-01-13 00:06 #22 av: Lilacbower

Lägger inte så mycket krut på att definiera min tro med ord. Min tro är en del av min relation med min Gud och den trygghet som det ger.

I min församling finns det många gammel-kristna likväl som nykomlingar som jag. Jag lyssna på vad de har att säga och sen behåller jag det som jag känner är rätt för mig. Det betyder inte att jag inte respekterar deras tro för det men jag måste inte ta till mig allt och göra den till min. Det kanske kommer med tiden, vem vet!

Anmäl
2009-01-13 21:17 #23 av: savedbygrace

Religion handlar om en mänsklig ansträngning och en strävan att genom olika religiösa aktiviteter nå Gud (vilket jag förklarat närmre i tråden "Till alla tvivlare..."). Eftersom kristendomen är den enda religionen som handlar om vad Gud har gjort och inte vad människan ska göra, är den därför per definition inte en "religion" i mängden. Fler trosuppfattningar än den kristna är förvisso säkert överens om att det finns en klyfta mellan människan och Gud, på grund av att människan i sin själviskhet avlägsnat sig från Gud. Lösningen är dock radikalt annorlunda ur ett kristet perspektiv! Klyftan är överbryggad från Guds håll, inte vårt. Det är Gud som själv tar konsekvenserna av den brutna gemenskapen genom att bli människa, leva det syndfria liv vi inte klarar av att leva för att slutligen lida den död vi förtjänar. Kristen tro är en återupprättad relation, inte en gärningslära. Frälsningen är endast Guds verk, aldrig människans.

Som Jesus sa: "Sannerligen, jag säger er: den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv. Han faller inte under domen utan har övergått från döden till livet" (Joh 5:24)

 

Anmäl
2009-01-13 21:28 #24 av: Sukram

#23 skulle en religionsvetare elelr teolog instämma med dina åsikter? Jag frågar inte för att provocera utan föör att jag aldrig har hört kristendomen förklarad på det viset innan. Man brukar säga att de" österländska religionerna" inte är religioner i trad mening men kristendomen har jag alltid fått höra är en religion.

Anmäl
2009-01-13 23:10 #25 av: savedbygrace

Det kan jag inte svara på. De teologer jag känner skulle instämma - de är också bekännande kristna och inte "bara" teologer.

Jag tror inte att ickekristna så ofta reflekterar över att kristendomen är fundamentalt annorlunda än alla andra trosuppfattningar. Man hör ofta att religion är "människans sökande efter Gud" och eftersom många nog utgår ifrån att så alltid är fallet finns ju ingen anledning att inte kalla kristendomen en religion bland andra. Personligen kallar jag mig inte religiös helt enkelt därför att begreppet har en missvisande innebörd och sätter mig i fokus istället för Gud. Mina egna ansträngningar tjänar ju ingenting till om inte Gud hade valt att först försona mig med honom! Att jag sen praktiserar min tro innebär inte att det är avgörande för om Gud tar emot mig eller inte. Att följa Jesus och efterlikna honom är inte religion eller lagiskhet utan ett gensvar på det han har gjort. Man brukar säga att "nåden är gratis men efterföljelsen har ett pris". Men en sann efterföljelse är också en sann längtan efter att Guds vilja ska bli min vilja, och därför inget som jag mot min vilja tvingas till. Det står i Bibeln om den "nya" och den "gamla" människan och vi uppmanas också att iklä oss alltmer i den nya människan. Människan är alltså också aktiv - Gud förändrar inte en människa som inte vill förändras. Men hur mycket en kristen än försöker leva i kärlek till Gud och medmänniskan (det främsta budet enligt Jesus: "Du ska älska Herren din Gud av hela ditt hjärta, av hela din själ och med hela ditt förstånd och din nästa som dig själv") kommer vi aldrig i detta livet att lyckas fullkomligt. Det är vad efterföljelsen handlar om: att bli mer och mer lik den människa jag var skapt till. Att lära mig se, älska, känna och handla som Jesus. Men insikten att jag (oavsett hur "bra" jag lyckas) är försonad med Gud är helt avgörande för att kristen tro inte ska bli en gärningslära eller bara religion. Handlingar är ett gensvar, inget inträdeskrav. Och lika mycket som det är Guds verk  när människor kommer till tro är det Guds verk att människor förvandlas och växer i tron. Därför är det varken ett forcerat kämpande eller något att ta åt sig äran för.

 

Anmäl
2009-01-14 00:12 #26 av: Margareta

Du förklarar så otroligt bra SavedByGrace att jag bara behöver säga - jag instämmer helt.

Gud har sökt mig och jag har tackat ja. Jag har inte ens bett att få blir kristen - jag bad faktiskt att få slippa - men jag blev överrumplad.

/Margareta, sajtvärd för http://kolhydrater.iFokus.se
Bloggar om LCHF för oss som har svårt att gå ner i vikt på
Vägen till 65

Ger tillsammans med Bo Zackrisson och Sten Sture Skaldeman
ut LCHF-magasinet.
http://www.lchfmagasinet.se

Anmäl
2012-03-13 19:41 #27 av: Pepsi71

Det är ingen mer än Gud och du som vet var du står någonstans och vad ditt hjärta är fullt av. Ingen människa har rätt att döma dig där. Det är BARA Gud som vet

Anmäl
2012-03-13 19:53 #28 av: Pepsi71

Jag brukar säga att jag inte har en religion utan en relation med GudGlad

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.