Kyrkan

vad svarar man???

2009-02-02 15:28 #0 av: sandra1977

min dotter 8 år kom hem från skolan idag o berättar att en flicka i hennes klass har förlorat sin mamma i cancer i helgen..min flicka var väldigt upprörd när hon berättar att mamman o flickan hade bett till gud att han skulle låta henne leva men att hon dog ialla fall!!nu till saken min dotter brukar be aftobön (varför vet jag inte,vi är inte troende/religösa alls) nu vågar hon inte fortsätta med det då hon tror att man kommer att dö om man ber..hur förklarar man att det inte är så???

Anmäl
2009-02-02 15:43 #1 av: BattleBitch

Börjar med att beklaga sorgen!

Försök att samtala med din dotter. Samtala om döden och att ålder och sjukdom kan skapa död. Förklara att Gud inte stoppar sjukdom och död, och att det inte hade med flickans bön att göra. Säg att Gud lyssnade till hennes bön, men att dom kommer att få träffas senare. Hennes mamma kan vara borta ett tag, men dom ska få träffas en dag igen.

Säg att bönen kan hjälpa flickan att stå ut med att vara ledsen fram till dagen som hon får träffa sin mamma igen.

Vet inte om ni läst i bibeln innan, men det kanske kan vara trästande att göra? Jag hade valt att läsa berättelsen om Lasaros i Johannes 11:1-44 och förklarat att även om inte hennes kompis mamma kommer att få liv som Lasaros så kommer hon i framtiden att få liv tillsammans med sin dotter. Hade även uppmuntrat henne att fortsätta med aftonbönen för att kunna "Prata med Gud".

 

Hur du än väljer att göra så önskar jag dig Lycka till =)

Anmäl
2009-02-02 15:49 #2 av: Maria

#1

Bra svarat...Glad

/Maria

 

Anmäl
2009-02-02 23:02 #3 av: bettis69

Vad hemskt för flickan att förlora sin mamma.. åhh..

Döden är ju också så skrämmande för barn i den åldern, så långt borta på nåt vis, när dom själva börjat livet.

Du kan ju prata med din dotter om livet och döden och Gud. Ibland är det tid för en människa att lämna jorden, och ibland svarar Gud på bön, ibland inte... ja.. jag vet inte.. svårt det där.

Jag pratade med mina barn om döden när dom var små. Då blev min dotter helt förtvivland och frågade om jag också ska dö. Jag var ju tvungen att svara JA och då grät hon och var sorgsen i flera dagar innan hon glömde bort det.

Men jag förklarade ju att det är lååååååång tid kvar.. men det hjälpte inte så mycket. Hon har alltid varit mammas tjej. Det är hon fortfarande 15 år gammal.

Anmäl
2009-02-03 09:40 #4 av: sandra1977

tack för era svar..jag har alltid varit mycket noga med att vara ärlig mot min dotter,oavsett vad det har gällt o att döden kommer förr el senare är hon väl medveten om likaså att i bland kan inte doktorn"laga"  o då har man det bättre i "himmlen"..det obehagliga är just att hon tror att hon kommer att dö om hon ber!

Anmäl
2009-02-03 09:47 #5 av: BattleBitch

#4

 

Men kan ni inte diskutera kring bönen, vad bön är. Förklara att Gud är kärlek, han skulle aldrig göra så att någon dör. Han vill att vi skall leva. Försök få fram varför hon skulle dö om hon bad, prata, prata, prata är mitt råd :)

Lycka till. Berätta gärna hur det har gått!

Anmäl
2009-02-03 09:53 #6 av: sandra1977

tack för rådet..men som sagt vi är inte religiösa på nåt sett,då är det svårt att prata i det..jag menar,jag kan ju inte förmedla/prata i nåt jag inte själv tror på!mvh.sandra

Anmäl
2009-02-03 12:29 #7 av: OlgaMaria

Du kanske själv har bett någon gång? Och ändå lever du? Hennes mormor/morfar/farmor/farfar har kanske bett någon gång utan att ha dött, för tidigt i alla fall? Ni kanske har någon omkring er som har mer erfarehet av bön som kan berätta för henne hur de upplever det?

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Anmäl
2009-02-03 13:09 #8 av: bettis69

Jag måste berätta en lite lustig grej.. Jag tror ju på Gud och brukar väl be regelbundet.

En gång när mina barn var små och jag var ute och gick med barnvagnen och äldsta flickan gick brevid. Det var på vårkanten och solen sken och det var vindstilla och jag kände mig lycklig.

Så jag tänkte: -tack Gud för den här fina dagen och för att jag känner mig så lycklig.

...Då helt plötsligt börjar det blåsa och regna och nästan stormvindar.. hehe..

Efter det ville man inte direkt tacka för nåt igen.Förvånad

Anmäl
2009-02-05 14:43 #9 av: evrekaw

Jag tror, att oavsett vad, så ska man bemöta ett barn utifrån barnets nivå och behov.

Inte krångla till det med en massa förklaríngar där det inte behövs.

Du känner din dotter bäst... Bara att du finns där och bryr dig så mycket som du uppenbart gör kommer att ge resultat bara det!

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.