Jag har haft en kronisk ryggåkomma som jag fick förbön för redan 1979. Medan jag hade den kunde jag inte lyfta mer än ett par kg. Jag gick hos läkare och fick starka tabletter mot smärta.

Jag fick förbön då jag också blev smord med olja och dagen efter lyfte jag fulla läskedrycksbackar. Min läkare är kristen och han kunde bara hålla med om att det var ett mirakel. Jag har inte haft några besvär sen dess.

För några år sedan hade jag ont i vänster axel och kunde inte lyfta armen upp i luften under många månader, det var över ett år. Jag satt på ett möte och blev helad under mötet.

Jag skulle be för min bänkgranne som satt på onda sidan och la handen så högt mot hennes axel som jag förmådde utan smärta. Medan jag bad reste hon sig upp och min arm följde med utan att göra ont. Sen dess har jag inte känt av det.

Det komiska var att trots att det var så många år senare så var min läkare även där den här gången. Han är bekant till familjen och vi rör oss i samma kretsar, så det var inte orimligt, men ändå lite timing att få mirakelbekräftelsen på plats direkt. Han visste hur lite jag kunde röra mig före mötet och efter nådde jag "hela vägen upp".

Vad underbart Margareta.

Det är så härligt att få uppleva svar från Gud.

Jag tycker det är modigt av er att skriva om detta. Jag för egen del har fått mycket svar men tycker att det är så personligt.

Man kan få olika svar också. När man har något problem och ber så kanske det inte blir alls så som man önskat sig men man upptäcker senare att vad som i själva verket hände kanske hade en större mening och ledde till helt andra lösningar än vad man önskade och trodde, om ni förstår vad jag menar. 

Ordspråksboken kap. 3 vers 5

"Förtrösta på Herren av allt ditt hjärta, och förlita dig icke på ditt förstånd.

Det är klart att det är personligt - men det är så fantastiskt att få vara med om det att man inte kan vara tyst när man får chansen. maaro frågade och då svarade jag helt enkelt.

När min son var liten och skulle börja på förskola (dagis) var jag nyopererad, det tog ett tag innan mitt sår ville läka. Och min son hade en jobbig inskolning, han ville vara hemma med mig. Så jag bad till Gud att mitt sår skulle läka ihop när min son var redo att lämna mig och min man till 100 % ,när han var trygg med sin personal på förskolan. Den dagen han var trygg kunde jag börja jobba igen och mitt sår hade läkt ihop.

Jesus finns med oss jämt, han hör våra böner, men det är inte alltid när vi vill ha ett svar som vi får det, utan ibland kan det komma långt senare i livet när Gud vet att vi är redo för det.

#3 Jag vill vittna om mitt liv med Jeus, Gud vad han har och gör för mig. Jag blir så glad när jag får prata om vad jag har upplevt och när jag får läsa om andras vittnen. Visst är det personligt, men Jesus vill att vi ska vittna för andra vad vi har varit med om, så att de också kan komma till tro eller bli stärkta av Gudsnärvaro.

Mvh Malin

Det beror alldeles på vilka problem man har/har haft. Det finns saker man inte vill/kan prata om trots att man haft stöd av Gud.

#7 Ja det är sant, men kanske att det finns något litet som man vill berätta. Nu säger jag inte att du måste, ska berätta. Jag tycker bara det är så härligt att vittna. Fast ibörjan innan jag hade vittnat några gånger tyckte jag det var jobbigt, men inte nu längre.

Kram Malin

Tack maaro för att du förstår.

Jag har lite svårt att be Gud om lite alldagliga saker.(säkert ganska fånigt).

Jag har själv varit ganska sjuk i Neuroborrellios. En neurologisk påverkan av Borrelia som man får av fästingar. Har varit inlagd på neurologen vid tre tillfällen med en massa symtom. Känselbortfall, synrubbningar, hjärnhinneinflammation m.m.

Konstigt nog så bad jag aldrig Gud om hjälp för detta. Har ett kvarstående "fel" i hjärnan som de kollar upp noggrant" Tyvärr har detta växt lite det sista och ingen vet vad det är. Man kan göra en "biopsi" för att kolla vad som ligger bakom men detta är ganska riskfyllt. Jag avvaktar gärna.

Jag ber hellre för mina nära och kära. Det är för mig så oerhört viktigt. Jag känner att Gud är med mig ändå. Han vet om min oro utan att jag pesonligen behöver be.

Att mina nära och kära har det bra är det mest betydelsefulla i mitt liv. Då mår jag också bra, om ni förstår vad jag menar….

Hej Bumebleboo!

Tack för att du berättar om din hemska sjukdom, ja fästingar är otrevliga tycker jag. De kan ju sprida så mycket hemskt. Hoppas att du snart blir helt bra, jag ska be för dig.

Jag tycker som du att de nära och kära ska må bra, jag ber för min familj nästan varje dag, att Jesus ska vara med dem hela dagen och välsigna dem.

Min svärfar låg för döden 1998 han fick en hjärnstrok och blev som ett koli. När jag stod och strök kläder och lyssnade på Carola, min make hade fått ett telesamtal att svärfar var jätte dålig så han var ner till sjukhuset. så bad jag till Gud, till Jesus att svärfar skulle klara sig att han skulle klara att sitta i en rullstol och inte bli sängbunden. Jag bad intensivt och rättsom det var säger Jesus till mig klart och tydligt: Imorgon sitter Nisse i rullstolen. Jag blev så glad, min man var ej kristen då, så när han kommer hem ledsen och rädd så berättar jag att imorgon ska du se att din pappa sitter upp i en rullstol, han trodde inte på mig. Men dagen där på satt Nisse glad i rullstolen, det var ingen som fattade hur det hade gått till men jag visste att Jesus hade helat Nisse.

Kram och Gudvälsigne dig.

Jag bara måste lägga in dessa ord från Herren.

Men jag anser inte att mitt liv har något värde för mig själv. Jag vill endast fullborda mitt lopp och den uppgift som jag har fått av Herren Jesus: att vittna om Guds nåderika evangelium. Apostlagärningarna 20:24

Tack maaro!

Visst är det härligt att få berätta om vad Gud gör för en?

Jag har en häftig berättelse som min familj fortfarande har svårt att tala om utan att skruva på sig och intensivt försöka finna logisk förklaring till…. :)

Jag föddes med ett födelsemärke väl synligt mitt på pannan. När jag var ca 13 år tyckte mina föräldrar att den vuxit sig större och tog mig på undersökning. Läkaren var också bekymrad och föreslog att märket genast skulle opereras bort. Till saken hör att jag har en sjuklig rädsla för läkare, sjukhus, sjukhusdoft, deras instrument, den sterila miljön etc, för att inte tala om en regelrätt operation!!!

Jag var milt uttryckt fullständigt svettig och panikslagen över den operationstid jag fick bara en vecka efter besöket, varpå jag desperat bad Gud om hjälp varje natt. Tänkte väl mer att de skulle lugna mig och att det hela inte skulle göra så ont etc. men hör och häpna när jag vaknade på "operationsdagen" och gick ner till badrummet för att en sista gång och nervöst inspektera objektet som skulle tas bort VAR DEN HELT ENKELT INTE DÄR!!!! Ja, puts, veck, borta!!! Jag var sååååå glad men minns att jag ändå inte var helt förvånad - bara extremt tacksam!

Min mor reagerade med irritation och bad om förklaring till det inträffade :) Jag bara log och sa - jag har ingen aning! det är bara borta! är du inte glad för min skull? Hon sprang upp till mitt rum och vände ut och in på lakan och täcke för att hitta födelsemärket (vilket faktiskt var både tjockt och brett) men inget fanns! och inte ett spår av konturer fanns på min panna heller som kunde avslöja märkets existens…. men på alla foton fram till den dagen är märket lika tydligt som Gorbatchovs fläck på hans panna :)

Om detta inte är bönesvar, vet jag inte vad…. Händelsen har gett mig tröst under resten av mitt liv och jag har ALDRIG känt mig sviken när jag innerligt (inte hursomhelst) bett Gud om hjälp.

Hoppas alla får uppleva liknande saker!

ps. mor tyckte det var ytterst pinsamt att avboka operationstiden (vet inte vilken orsak hon gav läkaren… :)

Jasmina - vilken härlig berättelse och tack för att du delar den med oss.

Jasmina, vilken underbar upplevelse det måsta ha varit för dig. Tack för att du delar med dig!

Och där ni går fram skall ni predika: Himmelriket är nu här. Bota sjuka, uppväck döda, gör spetälska rena och driv ut onda andar. Det ni har fått som gåva, ge det som gåva. Matteus 10:7 - 8

vad häftigt jasmina!!! :D

hej!

en gång, jag tror bestämt att det var våren -99 (närmre bestämt den 13 april), bad jag till gud, mest för att testa, och jag kunde inte komma på någon önskning mer än att få en kattunge som åt potäter och att nelson mandela skulle dö. dagen därpå dog nelson mandela. jag har såna oerhörda skuldkänslor och går numera på rohypnol.

Rallykillen verkar som vanligt inte särskilt seriös - det behöver man inte vara särskilt intelligent för att upptäcka

Man glömmer ju alldeles för mycket av vad Gud har gjort för en som svar på bön.

Men jag minns alla gånger jag blivit konkret helad i alla fall. :)

Kom till Sverige kl 5 på morgonen från vår bröllopsresa till Thailand. Vi skulle betjäna som förebedjare på ett kvällsmöte (kanske inte alla som tackar ja till det men vi är såna :). Jag hade inte sovit något under dagen och inte så mycket på planet heller. Framåt kvällen var mina ben ordentligt uppsvullna och gjorde ont. Det försvann när vi bad innan mötet - inte sakta utan snabbt och plötsligt :D

En gång på ett bönemöte hade jag ordentliga smärtor i magen av nån anledning. Min man bad för mig och det försvann på 2 sekunder! :)

En annan gång hade jag ordentlig spänningshuvudvärk. Min man och jag bad men det hände inget. Vi bad igen. Det hände inget. Jag bara visste att det skulle funka så vi bad igen. Jag tackade Jesus för att hans ok är milt och skonsamt och för att jag fick ge honom all min stress och press och alla spänningar och ta på mig hans milda ok istället. Då kände jag som eld på pannan som spred sig genom hela huvudet och bak ut i nacken. Sen var all huvudvärk borta!

Jag har en medfödd hjärtsjukdom som jag hoppas bli helad från. Men när denna upptäcktes var jag gravid i vecka 27. Fick ligga inne på sjukhus i en vecka. De första tre nätterna sov jag sammanlagt 3 timmar. Och nätterna efter det var det typ 5 timmar per natt. När jag blivit utskriven fick jag förbön. Jag har inte blivit helad från hjärtsjukdomen, än, men när de bad för mig denna gång gjorde Gud samma sak med huvudvärken. Kände en het värme som spred sig i hela min kropp och gjorde så alla spänningar försvann. Det var en sån otrolig lätthet i kroppen efter detta och jag hade inte riktigt fattat hur spänd jag var av allt detta! Så skönt när Gud gör sådär! :)

En annan gång hade jag en väldigt mysko smärta i axeln. Det kändes verkligen inte som att den skulle ge med sig i första taget. Vi bad men det hände inget, men på kvällen var vi på ett lovsångsmöte och jag bara bestämde mig för att jag skulle lyfta båda mina händer även fast det gjorde ont i axeln. Efter en stund var det helt bra! :)

#19  Du har humor, det gillar jag, det lättar upp mellan inläggen! Blir så väldigt djupt emellanåt..

#21 Vad härligt Theresia W att du har fått uppleva Guds nåd!

Han är så underbar vår Far.

Ja man glömmer lätt de små sakerna som vår Far gör för oss, Tack för att du delade med dig. Kram Malin

#0 För mig räckte det med att hoppas på det bästa.. Min dotter hade öroninflammation vid 1,5 års ålder. Jag sa till gubben att hoppas hon aldrig mer får detta, och det har aldrig mer hänt! Än så länge ialla fall. Hon är 15 år nu.

Med hoppet kommer man långt också!

# 24 Ja man kan komma långt på hoppet, fast den sanna Kärleken från Gud slår allt, då vet jag att det består.

Jag fick ett bönesvar idag, så jag vill bara tacka Gud för det

Det här är inget så jätte speciellt bönesvar som jag fick, men ett litet och väldigt annorlunda. Jag skulle fylla 10 år tror jag och vi skulle kanske köpa en hund från en kull på en kennel. Vi funderade och tänkte jätte mycket på det. Till sist tyckte vi att vi skulle be om det så Gud fick vägleda oss. Jag bad lite annorlunda eftersom jag drömmer så mycket. Jag bad att någon i våran familj skulle den natten drömma om vi fick en hund eller inte, och så skulle den som drömde berätta det dagen efter för mig. Jag trodde inte det skulle funka.

Nästa dag (vet inte vilken tid) kommer min storasyster fram till mig och mamma och säger att hon hade en underbar dröm om att vi fick en hund, från den kullen. '

Och se där, nu har vi en hund. Det kallar jag faktiskt ett litet bönesvar! ;)

#27 Vad härligt, ja vår Far kan ge oss svar genom andra. Min dotter har fått höra Gud 3 gånger, jag hade då bett Gud om vägledning och hjälp.

Jag tror jag hör till dem som aldrig får uppleva bönesvar.

Om jag så ber till solen blir lila så får jag nog uppleva bönesvar.

Kanske mycket beror på det jag upplevde som Gud talade till mig en gång och blev så glad då.

Jag trodde verkligen och detta är inget skoj - men utan att jag ens hade en aning om vad det var så började min penna skriva av sig själv och vet nu det heter automatisk skrift.

Jag ljuger inte - men det blev en hel tjock pärm och jag var totalt uppslukad av den en hel sommar.

Familjen undrade nog om jag blivit knäpp - kanske jag var det. Vet inte.

Har kvar den ännu, men idag har jag försökt tyda då jag vågat mig på automatiks skrift igen, men det är oläsligt så när som några återkommande ord,

Ja . jag frågade den gången, den sommaren. Vem är du som skriver och fick svar det var från Gud.

Ja, ni hör ju hur det låter.

Fast allra första orden som skrevs i min bok en natt då jag jobbade (o höll på bli förstenad av chock) var " levande organisationer" .

Sedan kom Gud in i bilden och jag skrev och skrev, ibland på ett språk jag inte fattade själv.

Sedan så fick make mig förstå att det var nog inget normalt och jag slutade tvärt. Sedan har jag aldrig fått närvaro av Gud fast jag fått uppleva stora sorger.

Gud försvann nog då - eller vem det kan ha varit. Har svårt tänka mig Gud skulle skriva genom mig av alla.

#29

Har svårt tänka mig Gud skulle skriva genom mig av alla.

Håller 100 % med dej!

Kanske låter lite ofattbart i era öron här inne men jag skriver det ändå och hoppas på att inte bli bojkottad.

Liksom alla goda sidor finns det även en ond och den onda sidan är aldrig något man vill uppleva men det gjorde jag. Vid 6 års åldern bodde jag i ett urgammalt hus med min far och nog viste vi alltid att det var hemsökt men aldrig hur allvarligt det var tills det hände.

Dagen kom då jag fick uppleva något som förändrade mitt liv nämligen poltergist och demonisk aktivitet. När man som 6 åring börjar se saker flyga genom luften och kastas mot väggarna samt får skärsår över hela kroppen utan att man själv orsakat det så blir man handlingsförlamad.

I och med att jag även är mentalt handikappad tog denna händelse på mig djupt och skapade en ångestliggande barriär men inget är då bättre än att ha en farmor som är starkt troende och som gav mig min första bibel i julklapp. Hade inga planer på att bli troende men när jag läst bibeln samt bad de böner som fanns laggda för kristendomen och upptäckte att aktiviteterna upphörde insåg jag nyttan med det och sedan dess har jag gått i kyrkan varje söndag, läser bibeln och ber varje dag allt för att slippa gå tillbaka till allt det onda.

#31 Hej! Klart du inte blir bojkottad! Tack Gud för din farmor som kom med den rätta hjälpen i rätt tid! Det finns många människor som råkar ut för sånt här och det som verkligen behövs just då är Jesus! Kram!

Precis Theresia!  Jesus har besegrat det onda. 

men inlägget är av någon som inte tror som vi.  Se här.