Kyrkan

Vad känner du ?

2009-02-27 19:56 #0 av: Mads

Vad känner du när du går i kyrkan och hur ofta går du dit ? Oavsett vilken kyrka eller samfund man tillhör då.

Själv är jag inte i kyrkan så ofta, nu sist för ett år sedan när min son döptes. Detta gjordes i "min" kyrka som jag varit med i sedan jag var barn. Började med kyrkans barntimmar, blev sedan kören i 10 år, konfirmation och till slut började jag jobba där ett tag. Idag när jag kommer dit får jag en riktigt go hemma känsla. Är väl för att jag varit där många gånger under årens lopp.

Funderar på att börja sjunga i kyrkokören igen och då kommer man ju automatiskt dit lite oftare.

Amor Vincit Omnia

Anmäl
2009-02-27 21:11 #1 av: living

Innan vi fick barn så var jag i kyrkan varje dag i stort sett och ibland 2-3 ggr per dag. Det var morgonbön och på kvällarna hade vi bibelstudier eller vanliga möten, jag känner att allt det här saknar jag väldigt mycket, men så är det väl, tider förändras och vi med dom.

Anmäl
2009-02-27 21:30 #2 av: BattleBitch

Vi brukar gå 2ggr i veckan, jag ser alltid fram emot att få studera bibeln, få del av den heliga anden och umgås med liktroende =)

Anmäl
2009-02-27 21:33 #3 av: Mads

Jag fullkomligt älskade att vara med i kyrkans ungdom Glad Att träffas och på ett givande sätt diskutera och lära sig. Var väl därför jag fastande ett tag och själv sedan blev konfirmandledare.

Amor Vincit Omnia

Anmäl
2009-02-27 22:47 #4 av: Maria

Kyrkan för mig är tystnad, stillhet. Jag är inte i kyrkan för gemenskapen med andra människor utan för att i så fall vara ensam med mina tankar och med Gud.

/Maria

 

Anmäl
2009-02-28 00:17 #5 av: Camillhe

Jag går alltför sällan på gudstjänster, och när jag går trivs jag sällan.

Men de få ggr per år som jag är "hemma" hos min extrafamilj går jag i Svenska kyrkan, där min extrapappa är präst och där känner jag både ro och glädje och trygghet.

Anmäl
2009-02-28 13:44 #6 av: Masamo

Jag gick till kyrkan enbart vid dop och bröllop. Känslan? Stelt när det prästen talar. Vackert när paret vigs.

Nu har jag gått ur Svenska kyrkan, så där är jag inte välkommen.

Kyrkan känns stel, en del frikyrkor verkar ha en mer uppsluppen stämning. Och titta på en del amerikanska program från bönemöten! Där sjunger de, så det svänger!

 

Anmäl
2009-02-28 18:15 #7 av: Choklad

När jag kommer in i en kyrka så känner jag trygghet och vördnad.

 

U R us

Anmäl
2009-02-28 19:34 #8 av: Maria

#6 Du har fel när du skriver att du inte är välkommen i Svenska kyrkan eftersom du har gått ur. Du är hur välkommen som helst att delta i alla sammankomster. Inte visar man upp något medlemsbevis...

/Maria

 

Anmäl
2009-02-28 19:47 #9 av: Masamo

#8  Ber om ursäkt! Jag hade fel. Det är bara till nattvarden som man ska vara medlem.

Anmäl
2009-02-28 19:51 #10 av: Maria

Vem kollar det? Jag vet många som faktiskt går i kyrkan och även tar nattvard utan att vara medlemmar. Känner ingen präst som skulle neka någon nattvarden.

/Maria

 

Anmäl
2009-03-01 10:18 #11 av: OlgaMaria

Jag går till kyrkan oftast 2 gånger i veckan. Ibland mer, ibland mindre, beroende på vad som händer och hur mycket tid man har.

Jag känner väl väldigt olika saker. Ibland får Gud plats väldigt mycket och då är det härligt. Ibland tar det mänskliga över och då blir det långtråkigt.. Tungan ute Men jag får alltid ut någonting av det! Och det känns självklart att gå i kyrkan. Att vara kristen är ju att vara en del i Jesu kropp - hans församling som utgörs av alla troende över hela jorden. Därför känns det meningsfullt att vara i vilken kyrka som helst där man har en kristen bekännelse - man är ju tillsammans med syskonen.

Det känns också som "mitt dagliga bröd" att läsa bibeln och be varje dag. Desto mer vana man gör det till desto mer älskar man det. Det är mer mättande att vara med Gud än att äta mat! :D

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Anmäl
2009-03-02 01:08 #12 av: Dora

Jag försöket gå till kyrkan varje söndag. Min familj följer inte med. Min man är inte troende, mina söner är inte intresserade. Förut förskte jag att de ska komma, men grabben är för liten att sitta still och jag kan inte få en lugn minut då. När jag går sälv då blir jag så lugn o harmonisk där när jag sitter och lyssnar på prästen eller när vi sjunger och lyssnar på musiken. De flesta gångerna brukar jag små gråta, dvs mina ögön blir blöta. Då tänker jag ofta min uppväxt, mitt liv just nu, mina problem inom familjen, mm.

Ibland när jag kommer hem från kyrkan försöker jag rätta till saker som är fel hemma eller förlåta till de som har skadat mig. Men hur länga ska jag förlåta? När ska de skyldiga komma först och be om förlåtelse?

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.