Lukas 22:7-65

7 Så kom det osyrade brödets dag, på vilken påskoffret måste slaktas; 8 och han sände i väg Petrus och Johannes och sade: "Gå och gör i ordning påskmåltiden åt oss, så att vi kan äta den." 9 De sade till honom: "Var vill du att vi gör i ordning den?" 10 Han sade till dem: "Se! När ni kommer in i staden, skall en man som bär ett lerkärl med vatten komma emot er. Följ honom in i det hus han går in i. 11 Och ni skall säga till husets ägare: 'Läraren säger till dig: "Var är gästrummet, där jag kan äta påskmåltiden med mina lärjungar?"' 12 Och denne skall visa er en stor sal i övervåningen som är rustad. Gör den i ordning där." 13 Då gav de sig av och fann det alldeles som han hade sagt dem, och de ställde i ordning för påsken.
14 När stunden slutligen kom, lade han sig till bords och apostlarna tillsammans med honom. 15 Och han sade till dem: "Jag har ivrigt längtat efter att äta denna påskmåltid med er innan jag lider; 16 jag säger er nämligen: Jag skall inte äta den på nytt, förrän den fullbordas i Guds kungarike." 17 Och han tog emot en bägare, tackade Gud och sade: "Ta denna och skicka den från den ene till den andre bland er; 18 jag säger er nämligen: Från och med nu skall jag inte dricka på nytt av vinstockens produkt, förrän Guds kungarike kommer."
19 Han tog också ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav det åt dem och sade: "Detta betyder min kropp som skall ges ut till förmån för er. Fortsätt att göra detta till minne av mig." 20 Och sedan de hade ätit kvällsmåltiden tog han på samma sätt bägaren och sade: "Denna bägare betyder det nya förbundet i kraft av mitt blod, som skall utgjutas till förmån för er.
21 Men se, min förrädares hand är med mig vid bordet. 22 Människosonen går nämligen sin väg enligt vad som är utstakat; men ve den människa genom vilken han blir förrådd!" 23 Då började de sinsemellan diskutera frågan om vem av dem det egentligen kunde vara som stod i begrepp att göra detta.
24 Det uppstod emellertid också en hetsig dispyt bland dem om vilken av dem som tycktes vara störst. 25 Men han sade till dem: "Nationernas kungar spelar herrar över dem, och de som har myndighet över dem kallas Välgörare. 26 Ni, däremot, skall inte vara på det sättet, utan den störste bland er, han bör bli som den yngste, och den som har ledningen bör bli som den som betjänar. 27 Ty vem är störst: den som ligger till bords eller den som betjänar? Är det inte den som ligger till bords? Men jag är mitt ibland er som den som betjänar.
28 Ni är emellertid de som har stannat kvar hos mig under mina prövningar; 29 och jag sluter ett förbund med er, alldeles som min Fader har slutit ett förbund med mig, om ett kungarike, 30 för att ni skall äta och dricka vid mitt bord i mitt kungarike och sitta på troner för att döma Israels tolv stammar.
31 Simon, Simon, se, Satan har utkrävt er för att sålla er som vete. 32 Men jag har framburit ödmjuk bön för dig, att din tro inte skall tryta; och du, när du en gång har vänt tillbaka: styrk dina bröder." 33 Då sade han till honom: "Herre, jag är redo att gå med dig både i fängelse och i döden." 34 Men han sade: "Jag säger dig, Petrus: En tupp skall inte gala i dag, förrän du tre gånger har nekat till att känna mig."
35 Han sade också till dem: "När jag sände ut er utan börs och matpåse och sandaler, inte saknade ni väl då någonting?" De sade: "Nej!" 36 Då sade han till dem: "Men nu bör den som har en börs ta med sig den, och likaså en matpåse; och den som inte har något svärd, han bör sälja sin ytterklädnad och köpa ett. 37 För jag säger er att detta som står skrivet måste fullbordas på mig, nämligen: 'Och han blev räknad bland laglösa.' Ja, det som gäller mig får nu sin fullbordan." 38 Då sade de: "Herre, se, här är två svärd." Han sade till dem: "Det är nog."
39 Och när han gick ut, begav han sig som vanligt till Olivberget; och lärjungarna följde också med honom. 40 När han hade kommit till platsen, sade han till dem: "Håll ut i bön, så att ni inte kommer i frestelse." 41 Och själv drog han sig undan från dem, ungefär ett stenkast, och föll på knä och bad, 42 i det han sade: "Fader, om du vill, ta då den här bägaren ifrån mig. Men låt ändå inte min vilja ske, utan din." 43 Då visade sig en ängel från himlen för honom och styrkte honom. 44 Men efter att ha kommit i svår ångest fortsatte han att be ännu innerligare; och hans svett blev som blodsdroppar som föll ner på marken. 45 Och han reste sig från bönen, gick till lärjungarna och fann dem slumrande av bedrövelse; 46 och han sade till dem: "Varför sover ni? Res er upp och håll ut i bön, så att ni inte kommer i frestelse."
47 Medan han ännu talade, se, då kom en folkskara, och den man som hette Judas, en av de tolv, gick framför dem; och han närmade sig Jesus för att kyssa honom. 48 Men Jesus sade till honom: "Judas, förråder du Människosonen med en kyss?" 49 När de som var omkring honom såg vad som höll på att hända, sade de: "Herre, skall vi slå till med svärd?" 50 Någon av dem slog också efter översteprästens slav och högg av honom högra örat. 51 Detta fick emellertid Jesus att säga: "Låt det vara nog med detta." Och han rörde vid örat och läkte honom. 52 Sedan sade Jesus till de främsta prästerna och polisbefälhavarna i templet och de äldste som hade kommit dit för att gripa honom: "Har ni gått ut med svärd och påkar som mot en rövare? 53 Medan jag var hos er i templet dag efter dag, lyfte ni inte er hand mot mig. Men detta är er stund, och detta är mörkrets myndighet."
54 Så grep de honom och ledde bort honom och förde in honom i översteprästens hus; men Petrus följde efter på avstånd. 55 När de tände upp en eld mitt på gården och satte sig tillsammans, blev Petrus sittande ibland dem. 56 Men en tjänsteflicka såg honom sitta vid den flammande elden, och hon mönstrade honom och sade: "Den här mannen var också med honom." 57 Men han förnekade det med orden: "Jag känner honom inte, kvinna." 58 Och kort därefter sade en annan person som hade fått se honom: "Också du är en av dem." Men Petrus sade: "Människa, det är jag inte." 59 Och sedan det hade gått ungefär en timme, började en annan man kraftigt insistera: "Med säkerhet var också den här mannen med honom; ja, han är ju galilé!" 60 Men Petrus sade: "Människa, jag vet inte vad du talar om." Och i samma ögonblick, medan han ännu talade, gol en tupp. 61 Och Herren vände sig om och såg på Petrus, och Petrus påminde sig Herrens yttrande, när han sade till honom: "Innan en tupp gal i dag skall du tre gånger förneka mig." 62 Och han gick ut utanför och grät bittert.
63 Nu började de män som hade honom fången gyckla med honom, under det att de slog honom; 64 och sedan de hade höljt över honom, frågade de och sade: "Profetera. Vem var det som slog till dig?" 65 Och de fortsatte att säga mycket annat hädiskt till honom.

Markus 14:12-16

Och på första dagen av det osyrade brödets högtid, då man brukade slakta påskoffret, sade hans lärjungar till honom: "Vart vill du att vi går och ställer i ordning så att du kan äta påskmåltiden?" 13 Då sände han i väg två av sina lärjungar och sade till dem: "Gå in i staden; och en man som bär ett lerkärl med vatten skall komma emot er. Följ honom, 14 och där han går in skall ni säga till husets ägare: 'Läraren säger: "Var är gästrummet för mig, där jag kan äta påskmåltiden med mina lärjungar?"' 15 Och han skall visa er en stor sal i övervåningen, rustad och redo; ställ i ordning åt oss där." 16 Så lärjungarna gick ut, och de kom in i staden och fann det alldeles som han hade sagt dem; och de ställde i ordning för påsken.