Kyrkan

Sinnesrobönen

2009-03-27 12:37 #0 av: Staffan

Jag är egentligen inte religiös i traditionell bemärkelse, även om det händer att jag knäpper mina händer och ber till våra högre makter, men den här fantastiskt fina texten får mig ändå att känna det det finns hopp...

 

Sinnesrobönen

 

Gud, giv mig sinnesro att acceptera

det jag inte kan förändra,

mod att förändra det jag kan

och förstånd att inse skillnaden.

Hjälp mig att leva en dag i taget,

att glädjas åt ett ögonblick i sänder

och att acceptera motgångar som en väg till frid.

Lär mig att som han ta denna syndiga värld

som den är, inte som jag vill att den ska vara

och att förlita mig på att han ställer allt till rätta

om jag överlämnar mig åt hans vilja

så att jag kan bli någorlunda lycklig i detta liv

och oändligt lycklig med Honom,

i evighet i nästa.

Amen

 

(Ur: Kraftens osynliga väg)

Anmäl
2009-03-27 13:35 #1 av: BattleBitch

Tycker att det är oerhört fin text! :)

Anmäl
2009-03-27 17:27 #2 av: Margareta

Den är väldigt bra den texten

/Margareta, sajtvärd för http://kolhydrater.iFokus.se
Bloggar om LCHF för oss som har svårt att gå ner i vikt på
Vägen till 65

Ger tillsammans med Bo Zackrisson och Sten Sture Skaldeman
ut LCHF-magasinet.
http://www.lchfmagasinet.se

Anmäl
2009-03-27 17:30 #3 av: [KinaSylejmani]

Jag tycker det är en mycket bra och fin text.

 

Anmäl
2009-03-27 20:41 #4 av: OlgaMaria

Jag har bara hört/sett de första fyra raderna förut. Den är fin! Tack Staffan!

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Anmäl
2009-03-29 03:59 #5 av: evrekaw

Känner igen den... Har läst den tidigare - den är så fin Glad

Anmäl
2009-03-29 17:03 #6 av: mariech

verkligen finGlad

Anmäl
2009-03-30 02:35 #7 av: Tvillingsyster

De är ord som bär långt.............

Anmäl
2009-04-01 10:57 #8 av: Staffan

Vad roligt att ni också tycker om den. Här är en annan text som också relaterar till just sinnesro...


Stillhet

Dina ivrigt trevande händer

ledde dig alltid fel.

Först när du lärde dig stillhet

kom dig allt till del.

 

Först när din hörsel den spända

äntligen slappades av -

hörde du det fjärran

bruset av hav.

 

Först när ditt sökande ändar

och mörkret betäcker din stig -

där överväldigar, bländar

sanningen dig.

 

Av: Bertil Gedda

 

Anmäl
2009-04-01 13:59 #9 av: Maria

#8 Den var väldigt fin och tänkvärd...

/Maria

 

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.